Sällskapsspelkväll

Sällskapsspel, rödvin och grymma vänner är en fantastisk kombo. Igår kväll var Martin och Justina här och spelade Carcassonne med mig och David.

Klubbklubb och sällskapsspelkväll

I lördags var det klubbklubbspremiär hemma hos Evelina. Klubbklubben är en klubb vi (Eve och Wiman, kanske?) startat för att testa klubbar i Göteborg man ännu inte varit på och se till att vi kommer ut och klubbar lite. Lördagen var skitkul, vi dansade loss hemma hos Evelina till fantastiska 90-talshits, Hanna välte en hel bokhylla med CD-skivor och sen hamnade några av oss på Uppåt Framåt trots att vi kom in en halvtimme innan de stänger, och några (däribland jag) hamnade på Nef.

Press i pressen.

Idag har jag varit på praktikintervju på GP, och sedan varit programledare i direktsänd TV. Rätt mycket stress för en och samma dag, men det var väldigt skoj. Jag trodde att jag skulle bli nervös inför sändningen men det blev jag absolut inte, kanske för att min programledarkollega Erik var så cool. Vi genomförde en bra sändning allihop och det var himla skoj!

Snart är 4 veckors TV-sända nyheter över och det ska bli lite skönt. Men det är faktiskt kul att få göra något i skolan som ändå är "på riktigt" (även om Öppna Kanalen kanske inte ska kallas "riktig"... en kanal som oftast kapas av religiösa galningar och som trots att de når 250.000 hushåll förmodligen inte har särskilt många tittare).

Nåja, våra nyhetsprogram är ju bra i alla fall. Hehe.

Vad gäller GP är det ju jättekul att vara kallad på intervju, men de andra tre som hittills också blivit det är helt otroligt duktiga och jag tror att vi har ungefär samma chans allihop, att knipa en av de två praktikplatser som finns. Det känns skönt att konkurrera med så bra folk ändå, då blir man ju inte lika knäckt om det blir ett nej. Det som talar till min fördel är definitivt att jag varit på Utland på kortpraktiken och att det gick så bra där. Det som talar till min nackdel är nästan samma sak: de vill eg inte ha nån som är så nischad på utrikes eftersom de i princip aldrig nyrekryterar till den redaktionen. En tjänst var 10:e år, och då brukar det gå till någon medelålders man som jobbat som korre och med utrikesjournalistik i ungefär trettio år. Där är man ju körd. Jag hoppas att de på GP förstår att jag såklart KAN tänka mig lokaljournalistik också, och att de väger in att jag faktiskt fick skitmycket eget ansvar på Utland.

Hjälp. Lite nervös är jag nog.

Havsöringspremiär

Idag har jag fiskat havsöring med David, Per och Kalle B. Jag och Per gjorde ett TV-inslag av det hela, vilket motiverade att vi kunde ägna en hel morgon och förmiddag åt att vara i naturen denna vackra aprilmorgon. Vi tänkte ganska länge att vi skulle få vinkla på att det inte fanns någon öring att få upp, men till slut träffade vi på en kille från Malmö som åkt till Göteborg enbart för havsöringspremiären, och kunde filma när han tricksade och fick upp en stor firre på land. Själva fick vi inget, men det blev ett bra TV-inslag till eftermiddagens sändning!

Hej igen.

När det är stiltje på bloggen i många dagar kan man lätt tro att det inte händer nåt skoj. Men det gör det. Till exempel har jag varit i Stockholm på en ypperligt härlig familjehelg som vi har varje år med alla mina kusiner. Vi shoppade lite, gick på Cosmonova, spelade spel och åt massor av mat. Mmm. Min släkt är go.

I övrigt har jag haft fullt upp med lite allt möjligt. Under påsken maratonjobbade jag hela helgen och förra veckan höll jag på att gå under av stress över alla val vi står inför hela tiden i skolan. Jag satt uppe till 4 i torsdags och filade på prakikansökningsbrev (efter den naturligtvis oerhört livsviktiga måndagspokern, som nu är på torsdagar). Blir spännande att se vart jag hamnar i höst, på praktiken. Den kan bli här i Göteborg. Det kan bli Stockholm. Vilket som känns ju riktigt fint, det kryllar av plus vilket det än blir. Som i "allt blir lättare om det blir här i Göteborg. Jag har en lägenhet, alla mina vänner och ett nytt gymkort som man inte kan frysa" eller "Stockholm är ju skittrevligt och hur ofta har man möjligheten att bo på en ny plats ett par månader, bara sådär? Dessutom bor Sofia i Stockholm och jag gillar tanken på att bo någon annanstans ett tag". Ja, ni ser, bara fina alternativ.

I morgon ska jag fiska havsöring. Det är premiär, både för mig och för havsöringen.

OBLIQ "Antenna", Releasefest!

I fredags var det releasefest för Antenna, Obliqs första album som är alldeles fantastiskt bra. Det var smockat med folk på Musikens Hus, massor av musiker, branschfolk, vänner, vänners vänner och stolta familjemedlemmar.
När Obliq drog igång på scen var jag en omåttligt stolt syster. Jag vet hur oerhört mycket tid, pengar, slit, passion och engagemang som ligger bakom skivan, och det gör mig lycklig ända ut i fingertopparna att få se min brors dröm gå i uppfyllelse med sådan bravur. Albumet har recenserats av flera tidningar och magasin i veckan och den har hittills enbart fått fullkomligt lysande recensioner. (Titta gärna på myspace.com, de har reklam för Antenna på förstasidan den här veckan. Under den tiden kan ni även pre-lyssna hela albumet där).

Jag älskar dig brorsan. Och jag är gränslöst stolt över dig.

J.

Igår kväll var J här. Jag bjöd på mat och visade min nymålade vägg och resten av min lägenhet som han inte sett förut. Han skrattade åt min gamla skrivmaskin och inspekterade maten i mitt kylskåp. Vi pratade och skrattade väldigt mycket. Det var mysigt.
Sen blev det väldigt mycket av allting, också. Samtidigt som det är både fantastiskt trevligt, roligt och härligt att ses, och underbart att prata, är det ju jobbigt. Och ganska mycket sorgligt. Och både konstigt och oerhört okomplicerat på samma gång, sådär okomplicerat som det alltid varit mellan oss och alltid kommer vara. Igår var vi väldigt glada ihop, och vi var väldigt ledsna ihop. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här, men det går ju inte. Ibland blir det väldigt tydligt att ni faktiskt finns, ni som läser. Det är ju fenomenalt, men det gör det svårare att skriva ibland. Vi säger så.


Idag har vi sänt TV på riktigt för första gången i skolan (det var jättekul och gick sjukt nog riktigt bra) och sen har jag och Emma varit i Angered och gjort ett reportage om en boxningsklubb för Göteborgs Fria. Jag är för trött för att skriva mer än så om det.

Söndagar är bra dagar.

För då får man laga god mat, dricka vin och låtsas att det är lördagkväll igen. Söndagkvällar är på många sätt veckans skönaste dagar tycker jag.
Igår var just en sådan söndagkväll. Den innefattade förutom thaisoppa och vitt vin också del XIV i sjuttonkampen. Om jag inte förklarat tidigare vad sjuttonkampen är ska jag göra det nån dag -påminn mig. Det är en väldigt skojig kamp. Hur som helst var det dags för den fjortonde delen i den väldigt viktiga och ideligen ihållande kampen mellan mig och D, och igår var grenen grodhoppning. Små plastgrodor i glada färger skulle med vår hjälp ta sig från köksbordet, ner på golvet, ut i hallen, in i vardagsrummet via en U-turn, vidare in under och igenom bordet, och ner i en grön kopp. Det var tillåtet att gena genom luckan jag har i väggen, men det luckades, jag menar lyckades (en omedveten men jag vet, tråkig, ordvits) ingen av oss med. Efter en match som jag ledde marginellt men konstant lyckades David pluppa i sin röda groda i koppen aaaalldeles före min gröna och besvikelsen var enorm. Se bara så redo han var, Mr. Green, där han stod i startfältet på köksbordet:

Hiram -barberaren

Jag har tre saker att skriva om idag. Vi tar dem väl i bakvänd kronologisk ordning:

• I en veckas tid har jag stått och målat väggarna i mitt kök. Framför allt nattetid, för det är ju då man har tid, och nu är det äntligen klart! Trots att en tjej hemma hos Björn förra helgen upplyste mig om att det är ute med fondvägg nu, blev köket vitt med en olivgrön sådan. Mamma var här idag och hjälpte mig, sen kom pappa med pizza till oss, och när vi svullat i oss och berömt mina snygga väggar låg vi alla tre på min säng och glodde på slutet av melodifestivalen. Väldigt trevligt. Pappa blev lycklig när han förstod att Carola måste ha åkt ut. Ja det var då för väl. Mitt kök är jättefint och jag älskar att gå runt och ställa tillbaka alla saker som plockats ner. Nu fattas bara lite hyllor och sånt därnt. Jag är evigt tacksam att den gröna väggen efter strykning 3 faktiskt är olivgrön, och inte fläckigt bajsbrun som den var efter första. Bajs är inte så hett, tycker jag.
• Igår ringde jag Toni & Guy för att beställa klipptid. Eftersom jag förra gången blev klippt av en tjej med två färger och två längder i sitt hår (och resultatet av hennes klippning blev hjälmfrilla) var jag laddad till tusen för att se till att bli inbokad hos någon annan den här gången. Det var minsann inte så lätt. Den här L hade tydligen tusen lediga tider. Vilken surprise... Till slut fanns ingen annan utväg än att fråga om de inte hade nån tid hos någon av de -ännu- dyrare frisörerna. Det hade de, och det kändes lätt värt att betala en hundring extra för att få nån annan. Så idag klippte jag mig hos en mexicansk kille som hette Hiram och klippte hår som en gud. Han var så jävla noggrann och sa saker som "disconnect the fringe" och "give it a little more texture" kanske 350 gånger. Och sen blev det jättebra. Jag tror bestämt att jag skaffat mig en fast frisör att återvända till.
  
• Igår kväll var vi hos Martin och drack öl och tequila. Vi snackade rätt mycket skit, och sen diskuterade vi det faktum att vi snackade skit. Gruppdynamik är ju väldigt spännande, och pratade länge om våra egna och andras goda och mindre goda sidor. Plötsligt var klockan fyra och vi förstod inte hur den hade kunnat bli det. Vagnarna hade slutat gå, så jag och Per tog en taxi hem till vår del av stan. Ikväll känns det så jäkla rätt att bara ligga här i min säng, gotta mig i nerladdade serier och veta att jag i morrn kan gå och dona med mina prylar en hel dag. Mmmm.
  

Radio radio radio radio radio!

Whoaa, jag fick jobbet på Sveriges Radio och är hur glad som helst. Det är inte som trafikuppläsare, inte som nyhetsreporter heller, utan som programledare! Jag och David ska tillsammans ha "Morgonskiftet" i P4 i sommar, 4 timmar varje morgon under sju veckor. Vi får jättefria händer och får göra egna lyssnartävlingar, bestämma upplägg och göra roliga återkommande inslag, bjuda in liveartister i studion och prata om vad vi själva vill. Det känns verkligen som en dröm. Jag kan knappt tro på det, så skoj ska det bli!
Jag har ju aldrig gjort radio förut, så att de vågar tro på mig som programledare känns ju en smula spännande. En rätt stor smula, mer som en limpa. Jag är taggad som aldrig förr! Vi sänder från Jönköping så det blir till att hänga där måndagar till fredagar under dessa sju veckor. Det är en söt liten stad verkar det som. Den har kullerstensgator, en stor strand och en trevlig pir med restauranger. Och alla gånger jag har varit där (kanske totalt i mitt liv två eller tre gånger) har solen strålat från en klarblå himmel. Nu ska jag ringa barndomskompis-Per och se om man kan få hyra hans lägenhet där över sommaren.

Så över till en annan rolig sak. Jag hittade just en trevlig recension av Obliqs nya album Antenna. Den är från Eskilstunakuriren, 5 mars. (Återigen vill jag tipsa om releasefesten fredagen den 14 mars.)

Obliq

Antenna (Triada)

Låt er inte luras av omslaget eller det faktum att Martin Brändström från Dark Tranquility medverkar på den här plattan. Obliq spelar pop med elektroniska inslag och har mer gemensamt med Kent, 10 CC och 22 Piste Pirkko än något annat.
Bandet levererar tio bländande vackra och sköra låtar, snyggt arrangerade och synnerligen genomarbetade.
Och den numera berömda göteborgska popkänslan som artister som Broder Daniel och Håkan Hellström har fått det svenska folket att omfamna har även den sin plats på Antenna. Så fäll ut känselspröten och ge Obliq en rejäl chans.
Jörgen Bröms

Du vet väl att vi har Sveriges bästa kebabsås?

Jag är så jävla jävla glad. Jag måste bara få skriva det. Det är en sån härlig dag idag. Jag åkte hastigt och lustigt till Jönköping på spontantripp och solen sken som den alltid verkar göra där och vi åt pommespizza på evergreen och hälsade på min barndomskompis Per. Och så var jag på nån form av anställningsintervju på Sveriges Radio, vilket föranledde besöket i den rara staden vid Vätterns södra spets, och det verkar lite som att de vill ha mig. Vilket känns bisarrt, men så löjligt kul att jag bara vill hoppa omkring.
Tillbaka i Göteborg igen har jag också hunnit stå och vinka lite till en färja, skickat många många pengar till mina fantastiska människor i Nicaragua och nu ska jag snart brottas i sumodräkt med mina jobbarkompisar.

Tack livet för den här dagen.

Min granne är också en nattsudd

Klockan är halv fyra på natten och min granne spelar Robbie Willams och gamla klassiker på jätte- jättehög volym. Jag tycker att det är helt underbart. Inte låtarna just, utan fenomenet att kunna med att spela musik jättehögt på nätterna. Precis så vill jag att man ska ha det! Heja grannen!

Själv kom jag nyss hem efter en väldigt trevlig kväll på Uppåt Framåt. Vi började med förfest i Björns nya lägenhet i Amerikahuset, och fortsatte med Absint (björns fel) och trevligt umgänge på Uppåt. Jag tycker väldigt mycket om Uppåt Framåt, av en rad olika anledningar. 1. Det är trevligt folk, trevlig musik och en trevlig lokal. 2. Det är litet och trångt, och ändå får man alltid ett bord. Konstigt men bra. 3. Jag stöter alltid på min vän Ylva där. Alltid. Ylva är en vän jag tycker jättejättemycket om, men som jag träffar jättejättelite. Jag börjar fundera på om någon som driver klubben kanske har henne i en liten lucka i golvet, och plockar fram henne just när det kommer folk. Det verkar lite så. 4. De stänger klockan två. Det briljanta i det är att om man vill gå ut ännu mer än man redan gjort, är det två timmar kvar till klockan fyra (och inte en timme kvar, som när man är på ett ställe som stänger klockan tre), och vill man åka hem kommer man hem i rimlig tid. Så jävla smart.

Heja Uppåt Framåt, och Heja alla mina fina vänner. Jag tycker om er.

UPPDATERING 03.41:
Nu ligger mina grannar med varandra.. Jag hör dem. Det känns minst sagt märkligt att ligga här och lyssna på deras ljud. Vem vill ligga till Robbie Willams och gamla 80-tals-klassiker? Riktigt osexigt låter det. Själva musiken alltså. De andra ljuden låter ju... tja...sex-iga, I guess. Hä. Nu lyssnar de på Torn, med Natalie Imbruglia.
Ehum.... heja grannen? Heja heja.

Cellprovskontroll

Häromdagen var jag på min första cellprovskontroll. Jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket saker i livet, men frasen "knipsa med en tång i livmodertappen" var rätt svår att få ur huvudet när jag satt på vagnen på väg till Munkebäckstorget. Det blev inte bättre av att det sista wiman sa var "uuh, det gör ont!".
Jag kom fram och satte mig i väntrummet, där ungefär 400 bebisar trängdes med sina mammor, och 200 gravida kvinnor som sneglade avundsjukt på de skrikande små barnen. En ung och snygg barnmorska kom förbi och ropade något namn, och jag hoppades alldeles innerligt att hon var den Linnea jag skulle träffa. Det var hon inte. Hon var en Christina. Jag satt kvar och tänkte att nu är det kört, nu får jag en vårdslös 60-årig tant som Nicole fick! Jag försökte fokusera på något annat än att jag snart skulle bli knipsad i livmodertappen, men det var inte så lätt. Efter att ha fyllt i ett "vilken P-typ är du?"-test som låg där, fick jag veta att jag är "Rörliga Rebecka", en aktiv tjej som reser mycket i världen. Sen kom Linnean jag skulle träffa. Hon var blond och ung och jag andades ut. Inte för att jag tror att medelålders barnmorskor behöver vara hårdhänta, men man vet ju aldrig. De kan ju vara det. Själva undersökningen blev ett stort antiklimax. Det kändes ju inte överhuvudtaget. Jag tror att undersökningen tog kanske 18 sekunder, totalt, och det gjorde absolut inte det minsta ont. Efteråt köpte jag tre avocados av min favvofrukthandlare och åkte hem.

Alla som har ett Z i sitt företagsnamn är töntar

Är det bara jag som hatar KakelPalatzets tv-reklamer? De säger "En smak av xxx (där xxx alltid är ett trevligt resmål, som exempelvis Marrocko), endast 799 kronor..."
... sen kommer den, dödsstöten: ".... per kvadratmeter! Med våra kök kan du... bla bla"

På den lilla stunden där emellan har jag alltid hunnit tänka "grymt, dit vill jag åka, oj gud vad billigt, vad braaa, åh vad skoj, undrar om man måste åka inom en viss tidsperiod, vem kan tänkas vilja hänga på?". Sen får man veta att det är en jävla kökslucka man får för det priset. Och blir irriterad och lite besviken. Detta har hänt mig tre gånger nu. Dumma, dumma kakelpalatzet.

Om sovmorgon, poker, manlighet, Obliq och bra dagar.

Att inte behöva vara i skolan förrän på eftermiddagen på måndagar borde skrivas in i grundlagen eller nåt. Det är så fantastiskt. Jag har sovit ut, solen strilar in genom min träpersienn på Stockholmsgatan och jag ligger här i mina härliga randiga olivgröna lakan på alla mina miljontals kuddar i grönt och guld och det är ändå två timmar kvar tills jag måste göra något. Såhär borde alla måndagmorgnar se ut.

Helgen har varit väldigt bra. Jobb fredag-lördag med mina änglar till ungar på Ågrenska. Sen Pokerturnering hos Jonas i lördags kväll. 12 personer samlades i en liten lokal och började stacka marker. 12 personer = 11 män och jag. Poker är en manlig företeelse, om ni inte visste det. Så är även whisky, vilket också plockades fram, och där är jag bra faktiskt. Jag gillar att sippa whisky ur snygga glas och samtdigt göra smarta bluffbettar, taktiska minibettar och vettiga foldar. Härligt. Turneringarna gick okej spelmässigt, kom strax utanför pengarna i båda.

Söndagen var det familjedag med familjen Lagerfors och D. Vi gick på bio och såg den nya Morgan Pålsson-filmen, sen käkade vi pizza och efter det satt vi helt tysta i soffan och lyssnade igenom hela Anders och OBLIQs nya skiva som släpps alldeles snart. Jag hade tårar i ögonen för jag var så stolt, men jag torkade bort dem lite snabbt. Man vill ju inte visa vilken fjant man är. Hela albumet är fullkomligt sagolikt bra och den 14 mars är det relesefest på Musikens Hus. Jag rekommenderar verkligen er alla att närvara.

(Man kan lyssna på albumets första singel, Among the crowd, på Obliqs hemsida. Man kan också lyssna på både den och andrasingeln The loneliest figure på bandets Myspacesida)

Nattsudden

Radion äter upp mig den här veckan. Det gör inte så mycket, för det är väldigt skojigt att göra radio. Verkligen. Men jag blir inte så aktiv i alla andra delar av mitt lilla liv.

I morgon ska jag och Per vara programledare i ett entimmes-radioprogram, som ska handla om segregation och utanförskap. Det ska bli väldigt spännande. Per var här ikväll och vi ägnade kanske tio minuter åt lite upplägg och prator inför sändningen i morrn. Sen tog Per en öl och kollade på UEFAcup-fotboll, och jag laddade ner lite nya avsnitt av diverse serier. Man måste faktiskt få ha ett liv också.

Nu tänkte jag skriva att jag skulle vara en ansvarsfull programledare som går och lägger mig tidigt, men klockan är visst två. Så det kan gå. Jag förstår aldrig vad som händer de där snabba timmarna efter tolv..
__________________
Sen jag skrev texten ovan har letat upp en kamerasladd (har mitt första riktiga foto-jobb i morgon), pratat i telefon och satt upp gardiner. Klockan är 02.36. Nu ska jag sova.

Replokalen i Gårda

Utgång igår, en ypperligt fin sådan. Jag hade på mig ett par vinröda pumps och var tämligen säker på att jag skulle dö av smärta innan jag nått spårvagnen. För säkerhets skull fanns converse och raggsockar i handväskan, man vill ju inte vara oförberedd. Jag mötte Johanna på Olskrokstorget och vi inledde kvällen hemma hos Martin L & Andreas, där vi halvtittade på melodifestivalen och drack rödvin ur Johannas medhavda Bag in Box. Sedan gick allihop till Uppåt Framåt och premiären av klubben Replokalen i Gårda, som med sitt alldeles fantastiskt briljanta namn var hela anledningen till att jag ville gå ut. Replokalen i Gårda visade sig vara riktigt bra, precis som jag tänkt mig och hoppats. De fina pojkarna i Samtidigt Som spelade på scen, Kitty Jutbring skällde ut Martin på toan med frasen "Jag HATAR när killar bara kan gå före kön sådär!" (när han gick till pissoaren) och i baren såldes turkos "punk-öl" för 45 kronor. I burk. Alldeles strålande.
Bäst av allt var att det var så många jag kände där. Från alla möjliga gäng. Det är kul att kombinera sina olika vänkretsar ibland, och det hela kändes mycket lyckat. David anslöt efter hemkomsten från grannlandet, och nån gång i slutet av kvällen stod han, jag och Martin L och spelade Black Jack inne på Sticky. Vi gick plus. Sen vinglade vi hem och när jag gick från taxin insåg jag att jag hade klarat av att gå i pumps hela kvällen utan att på något sätt avlida. Det är en seger, måste jag säga. Hurra! Jag trodde bara att flickor som exempelvis Karin F klarade av det, men tydligen kan även jag. En stor upptäckt.

Idag har jag lite ont huvudet, men det är ändå världens bästa söndag. Bara så ni vet. Per och David är här och jag ska laga min bästa svamppaj till dem. Sen ska vi "plugga" (Läs: spela sällskapsspel på mitt golv).

Barnförakt bland journaliststudenter

(Härom-)dagens bästa journalisttips från Malin Jonsson:

"Intervjua aldrig barn! De är helt dumma i huvudet... och de kan inte ens prata ordentligt!"

Polishmannen

Igår när jag kom hem stod en man utanför min port och meddelade att det kunde bli lite svårt att komma hem under eftermiddagen idag eftersom de skulle rengöra trapphuset och kleta på massa polish på golvet. På vägen hem idag funderade jag lite över detta. Jag hade ju inga planer på att hänga kvar i stan hela kvällen, så jag var fullt inställd på att ta mig in. Skulle mina converse bli kletiga? Skulle jag lämna märken efter mig som syntes så att någon arg tant sedan skulle kunna skälla på mig varje gång jag kom hem?

Nej, det kom inte på fråga. När jag kom hem stod nämligen polish-mannen här och vaktade så att ingen gick in. Jag fick helt enkelt inte tillåtelse att gå in i min lägenhet före klockan fem. Jag tog en promenad, handlade godis, hängde lite på pizzerian utan att köpa nåt, och kom tillbaka åtta minuter i fem.

-Det är åtta minuter kvar tills polishen har torkat", sa mannen.
-Okej, log jag, satte mig på stentrappan och fingrade på Ipoden.
-För polish är som målarfärg. Det är samma sak, bara det att det är genomskinligt. Annars är det precis samma. Du skulle ju inte vilja kliva i grå målarfäg, till exempel, sa mannen.
-Nej, det förstås. Jag väntar gärna, sa jag.
-Vi står här, varje dag, i fem timmar och glor och väntar tills polishen har torkat, fortsatte polishmannen.
-OJ, fick jag fram. OJ. Det låter inte så roligt.
- Nej, det är ju nästan som att stå och se målarfärg torka...

Sen erbjöd han sig att se om polishen var torr. Det var trots allt bara fem minuter kvar. Han bytte försiktigt om till ett par svarta små tofflor, som han noga förklarade var platta på undersidan och därmed okej att gå med. Efter en stunds inspektion bestämde han sig, två minuter i fem, för att jag kunde få gå in. Han bad mig ta av mig skorna, och följde mig upp. Jag log entusiastiskt och berömde honom för att det såg så rent och fint ut i trappen. Då log han som en sol och sa "Åh, tack, ja visst blir det?" och tackade mig sedan ytterligare tre gånger. Jag tror inte att alla människor har vett att visa uppskattning inför sin polish-man.

Kontenta I: Det är jävligt coolt att någon kan vara så urbota rar att han lyckas få mig att stå och frysa utanför min lägenhet i en hel timme när jag verkligen vill in, utan att jag blir det minsta lilla irriterad. Heja polishmannen!

Kontenta II: Jag bor i en lägenhet där de lägger fem lager polish i trappen då och då. Det känns ganska ombonat och trevligt faktiskt.

Min stora hemliga dröm, samt en liten fundering kring överkastets vara eller icke vara.

Sådär! Nu har min benlösa sängbotten på golvet förvandlats till en fantastisk dubbelsäng med sängstomme, nya apdyra påslakan, ett överkast (!), en filt och tusen kuddar. Pappa har varit här och hjälpt mig med sängstommen, medan jag tog mig an det minst lika svåra sängbordet. Det är ju inte direkt en slump att mitt hemliga drömyrke är möbelsnickare...!
(Okejdå, det var inte SÅ himla svårt. J brukade skratta åt mig i uppskattningsvis 38 minuter varje gång jag nämnde det där med möbelsnickare. Men jag är åtminstone väldigt bra på att "snickra" Ikea-möbler.)

Över till överkast: I helgen lät jag mor min köpa ett sådant åt mig, något man ju tror att man aldrig kommer använda. För att man är en lat jävel. Jag och mamma enades om att det är en generationsfråga, hennes generation har överkast på sängen alternativt ett sovrum dit gästerna inte går. Min generation bor alla i trånga lägengheter där man slänger sig på den överkastlösa sängen så fort man besöker någon. Men nu måste jag erkänna: det blev hur fint som helst med överkast! Sängen fick den här "Lager-på-lager-så-som-det-bara-ser-ut-på-hemtex"-looken. Mammor har visst alltid rätt.

Förmodligen världens bästa spårvagn (eller "Mitt nya kvarter")

Vet ni om att det finns en spårvagn i Göteborg som heter Johanna? Det gör det. Första gången jag såg den var förra veckan när jag och Johanna Wiman stod på Järntorget och hade filmat lite till vår sexfilm (se föreg inlägg). Johanna sa "Oj, kolla! Den heter Johanna". Jag tänkte "åh, den heter som du", men innan jag hann säga det högt kom jag på att jag ju också heter Johanna. Det är litegrann vår egen spårvagn. Den heter som oss.

Ikväll var vi några stycken hemma hos Calle-Sebbe. Vi drack öl och vin, tittade på när Martin gjorde sin Dallas-walk och pratade ganska mycket om klassangelägenheter som Sebbes skånska vänner förmodligen inte tyckte var så spännande. Och så kollade vi hur många som kan ställa sig upp från sittande läge utan att ta händerna i golvet. Det vara bara jag som kunde det. Det är mitt allra bästa partytrick och jag tror att gud lärde mig det som kompensation för att jag aldrig kunnat hjula.

När jag, Wiman, Ann och hennes David skulle åka hem berättade jag om Johanna-vagnen och precis då kom just den! Johanna-vagnen tog mig hela vägen från Kaverös hem till Bagaregården,och på den lilla promenaden från Redbergsplatsen fick jag chansen att småanalysera utbudet på Ånäsvägen som är något utav "mitt nya neighborhood". Det gav en hel del faktiskt. På min gata ligger:

• Retrobutiken "Retro", som har JÄTTE-fina saker. Lampor, stolar, tavlor, telefoner. Jag stod en lång stund och gluttade genom fönstret. Det såg ut exakt som det gjorde hemma hos min farmor och farfar på Galoppvägen 2b i Partille någon gång på nittiotalet när de båda fortfarande levde och farfar alltid hade en grönsvart kofta på sig.
  
• En fotobutik. Bra.
  
• Ett café. Väldigt praktiskt att ha i sitt närområde. Speciellt när det heter "Café med mera". Det låter ju väldigt praktiskt, men jag vet inte vad "mera" det är de erbjuder. Kanske är det en resebyrå, kanske ett bibliotek. Who knows?
• Sävedalens Boupptäcknings-bla bla. Jag vet knappt vad en boupptäckning är för något, men det märkliga är ju "Sävedalens". Jag är uppvuxen i Sävedalen och det ligger faktiskt inte här. Sådetså.
  
• Stork Zoo. De har en stor skylt med texten "Hund, Katt" så att man inte ska tro att de bara säljer storkprylar.
• En second hand-butik för böcker och skivor.
  
• Ett glasmästeri. Alldeles perfekt när man behöver en glasmästare som kan skära till en spegel med exakta mått när man köpt en konstig rostig spegelram i ett konstigt afrikanskt land och släpat hem den. Jag gör sånt då och då.
• Frisörsalongen Bed Head. Det finns nog en 3-4 frisersalonger (heter det frisersalong eller frisörsalong!?) men jag väljer att bara kommentera Bed Head, för dess coola namn. Alla vet ju att man är snyggast när man sovit på sitt hår. Klipper de "bed haircuts" lär de ju gå hem riktigt ordentligt hos kunderna.
• Videobutik med massa, massa filmer som man får hyra i fem dagar. De har öppet till 23 varje dag. Bara hela konceptet med att hyra film känns lite retro och lite trevligt, tycker jag.
• Någon form av cybercafé. Jag trodde inte att sådana fanns längre, eller alls, i Sverige.
• En hel stor butik med massa coola lampor.
• Ganska långt ner på gatan ligger det jag förmodligen kommer att ha minst nytta av: "Bygg och Anläggningsinstrument. Laser och geodesi". Förväntas man veta vad geodesi är?
• Ånäs pizzeria. Och en thairestaurang. Och en pizzeria till och ett kebabställe. Okej, det passar kanske inte så väl in med resten, men det är Faen så gott att ha lite restauranger och hämtmatsalternativ nära sin lägenhet. (Nu citerade jag Wiman, inte på hämtmatsgrejjen, men på "Faen").
  
• Sist men inte minst. Min närmsta närbutik: Karamell Gubben. Han säljer Lös Godis. Höhöhö. Det finns några tobaksbutiker till, som också särskriver. En heter "Blosset". Snyggt.
  

...och jag som var så sugen på att bo i Majorna för att få en gata med mysiga ställen på. Här har jag ju kommit till ett fantastiskt ställe! Och då är ändå inte Ånäsvägen NÅNTING jämfört med Danska vägen här i närheten, som jag inte ens börjat tänka på än. Där finns Lejonet och Björnen-glass och en möbelbutik, bland annat. Wohoo, jag har ett neighbourhood. Det vet man ju.

En liten film om att förlora sin oskuld

Den här veckan har vi fått fria händer att göra små kortfilmer i skolan och idag var det visning av dessa. Ämnen och teman blandades verkligen hejvilt. Skitskoj att se, alla var kanonbra.

Min och Jo´s film har balanserat på tråden mellan komik och allvar i vår lilla film med namnet "Första gången -en liten berättelse om att förlora sin oskuld". Den inleds med en lite novellfilm Bullen-stuk med Calle-Sebbe som helt fantastisk, skånsk berättare. Vi har bildsatt den med snygga hångelscener från Kommendörsgatan, där Johanna och Erik (tack Erik!) verkat statister. Erik ställde upp på det mesta, inklusive att kissa framför kameran. Roligt, tyckte vi.
Novellfilmen följs av två intervjuer där Chris och Emma i klassen berättar om sina sexdebuter. Väääldigt intressant kan jag berätta. Chris fick på nån minut in följade fraser:

"..det var med en tjej som hette Karin, i folkmun kallad Skabb-Karin. Lite orättvist, men ändå inte helt ogrundat".
"...jag var nöjd bara jag fick stoppa in min snopp någonstans."
och
"Jag tog ut den och åkte hem. Håret fladdrade i vinden och jag kände att.. ja, nu är det överstökat."

Christoffer Friman är en citatmaskin. Fantastiskt. Hurra!
Emma var också väldigt rolig, stort tack till henne också. Hon pratade väldigt ärligt och öppenhjärtligt, och sa bland annat att det "gjorde ont när hennes huvud dunkade i spjälorna i sängen" och "skit i ljusen, skit i musiken. Man vill ju inte höra Håkan Hellström dra igång när man ligger där".

He.

Rödvin och mormorskakor på Stockholmsgatan

Det har hänt ett flertal blogg-worthy saker den här veckan. Till exempel har jag flyttat, gjort en dokumentär om sexdebuter, invigt mitt nya kök med att laga världens godaste köttfärssås med D och traskat omkring på Coop med J när han handlade middag åt sin nya dejt. Om man ska följa kronologin borde jag berätta om alla möjliga saker, men nu skiter jag i kronologin och tänker endast blogga om min fina onsdagskväll i mina fina nya lägenhet.

Jag fick besök ikväll, av mansduon. De kom hit runt midnatt, efter att ihärdigt ha redigerat film i skolan hela kvällen. Jag bjöd på rödvin och mormorskakor, och en plats på golvet (eftersom jag hittils har ungefär en möbel i mitt vardagsrum) där vi snackade om tatueringar, kondomer, livet, oskulder, mobiltelefoner, tapeter, sex och annat intressant. (Ganska många av samtalsämnena kommer från inspiration av de kortfilmer vi just nu gör i skolan. Jag kommer förmodligen att berätta om min och Johannas sexfilm en annan dag.)

Här ska det ligga en bild på mig och mansduon. Det är en tjusig bild som vi tog med självutlösaren på min kamera. Om minneskortet (som är sprllans nytt och heter något med ultra och därför borde vara jävligt bra) hade funkat som det skulle hade den bilden legat här nu.

En sista sak: Jag lovar härmed att jag ska bli en bra bloggare igen. En sån som bloggar bra, och roligt, minst varannan dag och som varvar bilder och text på ett bra sätt. Det enda Ni behöver göra är att lova att läsa, jämt, och att kommentera, jämt, för när jag får många kommentarer väcks narccisisten i mig och jag blir alldeles till mig av fötjusning och vill blogga hela tiden. Och det har mänskligheten en hel del att vinna på, sägs det.

Dagens bild

Bexet Juni 2007

Flight of the conchords -The humans are dead

Sluta regna NÅN JÄVLA GÅNG

Vad fan, måste det regna och hagla hela jävla tiden i den här stan? Vad. I. Helvete!?
Nu vill jag ha sol och vår och gröna små blad och sånt. Fåglar som kvittrar, öppna skor och slottskogshäng. Det lär ju dröja i och för sig, även om vi förra året kunde spela ölbrännboll där redan i mars.

Fast förresten, jag reviderar lite; det får gärna vara höstvinter-ruskigt ett litet tag till så att jag hinner uppleva te- och myspotentialen i nya lägenheten. DET vill man faktiskt inte missa.

Om 11 dagar...

...flyttar jag. Ljuvligt. Jag tänker konstant på var jag ska ha vilka möbler, hur många gröna växter jag ska köpa, hur jag ska ligga på tvären utspridd i min 140-säng och vilka färger jag ska ha på de tusentals blockljusen som ska matcha de minst 100 kuddarna i sängen. Jag tänker också lite (läs: oavbrutet) på var jag ska sätta upp hyllor och vilka foton och bilder jag ska ha på väggen.

Åh, härliga härliga tankar.

Jag hade dock en viss ångest igår när jag slutgiltigt skulle välja mellan två olika lägenheter. Det är såklart ett lyxproblem att behöva välja mellan två bra lägenheter. Men ändå. Jag tänker oja mig lite trots att det finns människor som inte har någon bostad och yada yada. Det får man.
(De ligger i samma stadsdel, nära Redbergsplatsen men åt olika håll. Båda kostar 4500/månad.)

Lgh 1: Mysiga landshövdingehus, väldigt fin innergård och omgivning, 45 kvm, charmig med trägolv och "gamla dörrar", jättenära spårvagnarna. Större badrum än lgh 2, men med lagom kul våttapet. Rolig planlösning, med ett "hål" i väggen mellan kök och vardagsrum.
Lgh 2: Högst uppe på berget = fin utsikt över hela stan (dock inte från lägenheten, men direkt utanför porten), 38 kvm, helt nyrenoverad och fräsch (men ett nytt men opersonligt kök). Yttepyttelitet men väldigt fint badrum med badkar.

Valet gäller alltså ungefär följande:
Charmigt vs Nyrenoverat,
Stort vs Fräscht,
Nära vagnen (slippa uppförsbacken) vs Utsikt
Hyra bostadsrätt vitt men inte helt säkert hur länge (dock minst ett år) vs Hyra hyresrätt svart men med större chans att hyra längre.

Valet kommer med allra, allra största sannolikhet att bli... Gissa/Tyck till! (Och säger ni fel lägenhet nu blir jag riktigt sur.)

Things as they are

Jag har ju tidigare skrivit om min förkärlek för såna där fantastiska böcker man vill ha men sällan unnar sig. Jag älskar verkligen att sätta mig i en djup fåtölj i en bokhandel och bara bläddra i alla fantastiska och coola fotoböcker. Och tänka att jag vill ha dem allihop. Och jag vill köpa såna där smala hyllor så att man kan ha böckerna på väggen hemma så att de syns och så att man kan titta på dem. Sådana böcker är det jag älskar.
Den senaste i raden är en bok jag gått och fingrat på länge; en snygg, intressant och grym bok som jag verkligen, verkligen ville ha.
I går fick jag en present, av D, för att det gått så bra på praktiken. Och i det silvriga paketet låg just precis den boken.

"Things as they are -World Press Photo"


Jag vill liksom ta på det snygga omslaget hela tiden och bläddra i den fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

GP-praktiken är över. Det känns 1. Tråkigt, för det var så jävla roligt. 2. Roligt, för att det gått bra och för att jag trivts.
På måndag börjar skolan igen, vilket känns lite märkligt faktiskt. Men kul. Jag saknar alla, jag saknar att ha ett slappare schema, och jag saknar den halvgoda kycklingbaguetten från skolcafét. Det ska bli intressant att se om vi alla nu har blivit lite, lite journalistigare än vi var tidigare.

Här kommer på beställning några länkar till det jag skrivit. I morgon och på måndag publiceras några fler grejer, om hindunationalister i Indien och om afrikanska mästerskapen i fotboll.

18 januari: Översvämningar hotar södra Afrika
Mocambique, Zimbabwe, Zambia.
De senaste veckornas ihållande regn och oväder har orsakat kraftiga översvämningar i södra Afrika. Hus och odlingar spolas bort och krokodiler förs med vattenmassorna in i tättbefolkade områden, där de dödat flera människor.

16 januari: Kolleger hedrade död reporter
Afghanistan.
Artikeln handlar om efterspelet efter talibanernas senaste attack i Kabul (där en norsk journalist dödades) och om hur den blomstrande opiumhandeln finansierar talibanernas väpnade uppror och korrumperar den afghanska statsmakten.

15 januari: Har kämpat i över 40 år
Colombia.
Bakgrundsartikel om den colombianska Farcgerillan. En kortare "Detta har hänt"-text för dem som inte är insatta i landets kidnappningsdramatik och i alla politiska krusiduller den orsakat.

15 januari: Nu ska Clara Rojas lära känna sin son
Colombia.
Clara Rojas som släppts ur Farcgerillans gisslan efter sex år i fångenskap har återförenats med sin treårige son, som togs ifrån henne när han var 8 månader. Fadern är en av Farcrebellerna. Gerillan hade lovat att släppa honom i december enligt en uppgörelse med Chávez, men Colombias regering upptäckte att Farc inte hade pojken, utan hittade honom på ett barnhem i Bogotá. Där han återförenats med sin nu frisläppta mor.

12 januari: Hugo Chávez stora triumf
Colombia/Venezuela.
Frigivandet av Clara Rojas och Consulo Gonzales som suttit gisslan i djungeln hos Farcgerillan i sex år, blev en stor framgång för Chávez som agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen. Colombias president Uribe har tidigare anklagat honom för att försöka föra gerillan till makten i landet.

11 januari: Sex år som gisslan är över
Colombia/Venezuela.
Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan sex år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

9 januari: Aborter stridsfråga när Latinamerika går åt vänster
Latinamerika (Uruguay, Bolivia, Brasilien, Colombia, Mexiko, Nicaragua, Chile, El Salvador).
Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar.

8 januari: Något är ruttet i Italien
Italien.
Artikeln handlar om sopkrisen i Neapel, där maffian har under årtionden dumpat giftigt industriavfall i regionen så att soptippar svämmat över. Nu är krisen akut och staden badar i 110.000 ton sopor. Giftig gas sprids i området när människorna börjat elda sopbergen.

Lite trevlig helgläsning :)

Här är min artikel från i onsdags. Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar. Väldigt spännande, läs den! :)

Här min artikel från igår. Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan fem år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

Idag skriver jag uppföljning om Farcgrejen. Deadline är om 90 minuter för då ska jag ta färjan till Danmark för att hjälpa Sofia, som ska bli svensk igen, att flytta. Eftersom Stena Danica gick på grund igår (!) ska vi åka klockan 16 istället för klockan 19. Lätt stressad nu... Men det är väl sånt man ska klara som riktig journalist. Nu kör jag!

GP Utland, wanna marry me?

Jag ÄLSKAR att vara på GP Utland. Det är verkligen en drömarbetsplats, det har jag förstått efter de här tre dagarna! Det är så otroligt roligt och spännande och man får göra roliga jobb och får stor frihet över det man skriver och ÅH, vad jag är glad.

Jag som inte ens trodde att dagspress var kul. Så fel man kan ha. På Utland skriver de ju om vansinnigt intressanta och angelägna saker och gör fantastiska reportageresor! Idag satt jag inne på Marina Malmgrens fotofyllda kontor och hon berättade om resan hon gjorde till Tschad i november. (Bilderna ovan är hennes, därifrån) Hon berättade om jeepfärder, om flyktingläger med tiotusentals flyktingar och om hur hon fick flyga i läkare utan gränsers lilla propellerplan tvärs över landet. Det hela låter väldigt spännande. I december var hon i Thailand och nu ska hon eventuellt till Pakistan i februari och bevaka valet. En inte helt trist yrkesvardag :)

Här är min artikel som publicerades idag. Jag måste erkänna att det var hemskt kul att se sitt namn i tidningen, och speciellt som artikeln var så stor och på mittuppslaget. Sånt här är man ju då rakt inte van vid!
I morgon kommer en text som kartlägger vad som hänt de senaste åren med latinamerikanska länders abortlagstiftningar. Den är väldigt väldigt spännande faktiskt, tycker jag förstås själv eftersom jag valt att skriva om det. :)

Varm choklad och sopberg

En av de grymmaste sakerna med praktik på GP är den goda gratislunchen (med världens bästa salladsbuffé) och ännu bättre är den ännu godare varma chokladen som finns på redaktionens alladryckerivärlden-maskin.
Mmm.

Idag har jag skrivit om sopkrisen i Neapel hela dagen, om maffialigor, om våldsamma demonstranter, nattliga bränder, krisiga politikermöten och om de 100.000 ton sopor som hela Neapels nu badar i. Utrikesredaktionen skatoppa med min artikel i morgon. Å vad skoj! Jag är smått sugen på att gå upp klockan fyra när tidningen kommer och kika.

Jag har ett eget skrivbord så det så :D

Första praktikdagen är klar, och det känns otroligt bra eftersom 1. förstadagar alltid är hemska och 2. förstadagen inte var hemsk, utan jätterolig!

Den började med att jag fick vänta i GPs foaje en halvtimme, i en röd fåtölj, innan utrikeschefen kom inflängandes med andan i halsen. Han mumlade något i hissen upp om "journalistikens rolls royce" och sa sedan "sätt dig där, jag ska på morgonmöte nu, har bråttom, ses sen!". Försiktigt satte jag mig ner vid min lilla workstation med en dator och penställ med en massa olika pennor i. Jag tittade mig nervöst omkring, låtsades fingrandes på telefonen att jag var en riktig journalist och bet lite i en av pennorna. Jag hann även konstatera att unga killar och medelålders kvinnor är sådana som säger hej och välkommen. Unga tjejer och äldre män gör det inte. Popklädda Vikarie-Jonas från nyhetsredaktionen var hjärtligast av dem alla, och en av få som saknade måndagsmorgonstonefacet, hann jag tänka. Sedan kom bossen tillbaka. Då tog han sig tid med mig och vi satt och pratade länge och väl vid ett runt bord med en ny röd fåtölj, fast en annan stort, utanför hans kontor. Han berättade om sina visioner för utrikesjournalistiken, och han bjöd på många anekdoter från sina resor. De handlade om journalistkonversationer i hotellbarer och om en vild jeepfärd genom Nicaraguas inre, då han och en fotograf med ett journalistigt namn skulle träffa Contras någonstans i djungeln mitt i den nicaraguanska revolutionen. Och om mycket annat. Spännande.

Någonstans där nämnde jag att Nicaragua är mitt absoluta favoritland och att jag är intresserad av hela Latinamerika, som ligger nära mitt hjärta. Det var ett smart drag. Då sa bossen nämligen, till min stora förvåning: "men skriv något om Latinamerika då! Nåt du tycker är intressant". Jag blev alldeles paff. Jag har fått helt fria händer och får skriva om vad jag vill. Hur roligt som helst! Det är ju min dröm! Jag är så glad! Aaah!

Jag satte mig och funderade över vad som är tillräckligt intressant för att skriva om, tillräckligt aktuellt för att skriva om, men samtidigt inte dagsfärskt eftersom det ska in på onsdag. En stund senare smög jag in till bossen och sa att jag ville skriva om abortlagstiftningarna i latinamerikanska länder och om hur utvecklingen sett ut det senaste året angående det, och angående andra sexualpolitiska tendenser. Chefen gillade min idé så nu håller jag på med en artikel om det. Det känns bisarrt, men väldigt kul, att få skriva en riktig artikel om något jag själv "hittat på".

Heja Utlandsredaktionen!

Ringa?

I morgon börjar jag min tvåveckorspraktik på GP Utland. Det ska bli ganska spännande och förhoppningsvis även roligt. Då jag inte hunnit få något svar på mitt "vilken tid ska jag komma?"-mail vet jag inte när jag börjar, men jag tänker mig kvart i 9. Det är väl en normal tid att komma? När jag frågade ett par av klasskompisarna, visade det sig att samtliga ringt och talat med sina redaktionschefer i telefon. Det är såklart så man gör! Jag hade helt glömt bort att det finns telefoner och tanken att ringa dem och fråga slog mig faktiskt aldrig. Nåväl. Hoppas de är redan på förhand förtjusta i en praktikant som de bara haft e-mail-kontakt med. Och att de ger mig roliga uppdrag och kanske skickar mig på en tvåveckorsresa till Georgien, eller så. Nej just det ja, Jan Arell är redan där.

I själv verket kommer jag förstås vara oerhört tillfreds om jag får sitta vid en dator på utrikesredaktionen och skriva om lite byråartiklar till eget material och sätta mitt namn under. Bara det är ju faktiskt jätteroligt. Och jag tänker absolut inte bli nervös.

CH Hermanssons köttgryta och en fin slida

Igår bjöd Martin mig och Wiman på CH Hermanssons köttgryta, en rätt som blivit tradition i Martins familj. CH Hermansson var en vänsterpartiledare på sextio- och sjuttiotalet, och var den som på en partikongress myntade uttrycket Kamrater, någon ordning får det väl vara. Köttgrytan var väldigt god och innehöll mycket muskot, som enligt martin själv tas upp ännu bättre om man har vanlig köttfärs, till skillnad från quornfärsen vi körde med då wiman ju inte äter kött.

När vi ätit, druckit, pratat och beundrat Martins utsikt (jävlar vad vi ska krypa ut på det där mjuka taket utanför fönstret och dricka vin och titta på Älvsborgsbron och hamninloppet varenda vårig vårdag framöver) gick vi till Henriksberg där Erik och Samtidigt Som spelade. Roligast under hela kvällen var när Wiman berättade att hennes gynekolog sist hon var där sagt "Du har verkligen en fin slida". Vi tänker oss att "fin" nog betyder "frisk" på gynekologspråk, men det var ändå väldigt roligt. Man vill ju tänka sig att hon menade fin som i snygg/vacker. Wiman var hur som helst väldigt, väldigt nöjd med det hela, och vem hade inte varit det?

Nyårsfirande på mimersvägen

Summera opp'et

Jaha. Så var det dags att summera sitt år och sånt. Det är just nu en alldeles förtjusande nyårsafton med frost och sol. Härlig kontrast till julaftonens regn och plusgrader. Jag kikade på förra årets nyårsinlägg och insåg att jag varit duktig och listat låtar och skrivit i punktform vad som hänt under året. Läsningen resulterade i två reflektioner:

1. 2006 måste ju för bövelen ha varit mitt livs roligaste år. Man vill ju gärna peaka varje år, men jag tror att jag kan få svårt att toppa årets "detta har hänt" med fjolårets, faktiskt.
2. Min blogg var ungefär 718 gånger roligare/intressantare/bättre skriven i dec 2006 än i dec 2007. Härligt att se sitt eget förfall.

Nåväl. Här kommer den. Detta har hänt i Johannas liv under 2007:

• Jag har läst 2 terminer på journalistprogrammet och träffat flera sagolikt härliga nya vänner.
  
• Jag har dykt en vecka i röda havet och sett massor av sköldpaddor och hajar och simmat omkring inuti stora vrak.
• Jag har lärt mig att surfa, och lyckades faktiskt ta flera riktiga vågor, inte bara skummet. (Det var när jag reste i sex veckor i Hongkong, Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Singapore med Johan, Nicole och Martin. Fantastiskt på alla sätt och vis.)
• Jag har blivit bestulen på min Nikon d70 och köpt en d80 istället. Efter att ha ältat vilka objektiv som är bäst i minst 7 dagar.
  
• Jag har unnat mig att jobba en sista sommar på Ågrenska och insett att jag från och med nästa sommar borde bli vuxen och duktig och sommarjobba med något journalistiskt. Press press.
  
• Jag har till min stora lycka sett enorma, enorma manta rays (under dyk i Filippinerna).
• Jag har varit pris i en radio p4-tävling mellan Smålands alla turistbyråer.
• Jag har "förlorat" två av mina bästa vänner till studier i utlandet. Sofia i Danmark och Karin i Tyskland.
  
• Jag har flyttat ifrån solrosgatan och J. Vilket förmodligen är anledningen till att årets lista inte kändes lika peak som förra årets.
  
• Jag har kommit tvåa i Måndagspokern säsong 4. (Säsong 2 för min del). Det måste jag ändå räkna som någon form av bedrift.
  
• Jag har tillbringat två hela nätter i min skola. En gång när jag och D var inlåsta, en gång när jag och P satt och pillade klart detaljer i layouten på vårt uppsatsmagasin. Också en bedrift.
  

Så. Nu ska jag prova min spontaninhandlade guldiga nyårsklänning och slänga på lite matchande guldaktigt nagellack. Sedan ska jag äta nyårslunch med min fina familj innan jag och Nicole drar till Sofia och förbereder middag och fest och grejer. Wohoo.

Gott Nytt År, allesammen! Jag hoppas ni alla peakar 2008. ;)

Oblique i GP

Helsida med Oblique i dagens (torsdagens) GP.