Cellprovskontroll

Häromdagen var jag på min första cellprovskontroll. Jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket saker i livet, men frasen "knipsa med en tång i livmodertappen" var rätt svår att få ur huvudet när jag satt på vagnen på väg till Munkebäckstorget. Det blev inte bättre av att det sista wiman sa var "uuh, det gör ont!".
Jag kom fram och satte mig i väntrummet, där ungefär 400 bebisar trängdes med sina mammor, och 200 gravida kvinnor som sneglade avundsjukt på de skrikande små barnen. En ung och snygg barnmorska kom förbi och ropade något namn, och jag hoppades alldeles innerligt att hon var den Linnea jag skulle träffa. Det var hon inte. Hon var en Christina. Jag satt kvar och tänkte att nu är det kört, nu får jag en vårdslös 60-årig tant som Nicole fick! Jag försökte fokusera på något annat än att jag snart skulle bli knipsad i livmodertappen, men det var inte så lätt. Efter att ha fyllt i ett "vilken P-typ är du?"-test som låg där, fick jag veta att jag är "Rörliga Rebecka", en aktiv tjej som reser mycket i världen. Sen kom Linnean jag skulle träffa. Hon var blond och ung och jag andades ut. Inte för att jag tror att medelålders barnmorskor behöver vara hårdhänta, men man vet ju aldrig. De kan ju vara det. Själva undersökningen blev ett stort antiklimax. Det kändes ju inte överhuvudtaget. Jag tror att undersökningen tog kanske 18 sekunder, totalt, och det gjorde absolut inte det minsta ont. Efteråt köpte jag tre avocados av min favvofrukthandlare och åkte hem.