fredag 24 juli 2015

Dagbok från Bexet, den kyliga sommaren 2015

"Det är ingen åskvärme direkt". Undrar hur många gånger vi sagt den frasen de senaste veckorna. Det är inte precis för värmen vi kommer minnas juli 2015, månaden då vi sa åh i morgon ska det bli j-ä-t-t-e-fint! när det stod sol i yr-appen även om temperaturen tänkt stanna under tjugostrecket. Men kanske är det orimligt att jämföra med förra sommarens sol och trettio grader varje dag... Det är i alla fall perfekt bebisväder nu, det är ju bra, och det finns verkligen mer att förknippa den här sommaren med än väder. Som evighetslång sommarstugevistelse.

Det är den bästa av somrar. Det är vecka ut och vecka in av lediga lediga lediga. Det är fiska och bada, fira födelsedagar och äta frukost på bryggan (när det inte regnar eller blåser isvindar). Det är cykla på smala grusvägar och grilla och spela RISK på altanen. Aldrig någon som vinner i det spelet dock, det tar ju sjukt lång tid att erövra världen. Får nog modifiera reglerna snart.

Vi har utforskat omgivningarna mer än vi brukar. Axel har kärat ner sig i cykelvägarna i trakten och hojjat runt hela regionen. Han fick också min brolla att bli cykelfrälst, de gav sig ut några mil och fick bära cyklarna över trädstockar och elstängsel. Jag som tänkt cykla massor cyklade... en (1) gång. Hm. IG på det faktiskt. Men vi promenerade desto mer. En dag tog vi en fyratimmarspromenad i skogen, Axel, Nils, Anders, mamma och jag. Vi hittade kantareller (gula! riktiga!) och blåbär, och bar barnvagnen när skogsvägarna blev för buckliga. Vi gick för att hitta Malmaryd, gården i skogen där min morfars pappa Nils växte upp i slutet av 1800-talet. En bit därifrån i en glänta bland höga tallar fanns en till gammal gård som en familj från Köpenhamn hade köpt. De höll på att renovera, varsamt varsamt eftersom de inte ville förstöra det uråldriga huset. De bjöd in oss att kika och vi bara gapade, så himla vackert allting. På väggarna såg man tjocka lager av tapeter i allsköns mönster, vilket tidsdokument att bevara! Värme från öppen eld i alla rum. Sirlig träsnidad veranda. Timmerstockar till väggar. A och jag blev sugna på att köpa ett gammalt torp nånstans i närheten av Bexet för att få bygga och greja trots att vi har tummarna mitt i handen båda två. (Det kan förresten kanske bli aktuellt att få snickra lite i Bexet framöver, min moster kom på det fantastiska förslaget att slå ut innertaket så att vi får takhöjd ända upp i nock! Jag röstade för detta ögonblickligen och kan nu inte tänka på något annat än hur fint det skulle bli.)

På vägen tillbaka hälsade vi på mormor och morfar vid graven. Här är han mormor, min lilla unge! hann jag säga innan ögonen tårades bakom solglasögonen. Det har gått snart fjorton år sedan hon dog men hon fattas mig.

Och ja, det är ungefär detta vi gjort. Det och legat på filtar i gräset och läst. Nils har upptäckt sina fötter, börjat skratta så att han kiknar och blivit dödskär i mina föräldrar och bror. Han har träffat sina sysslingar och gammelkusiner. Elsa har hängt hack i häl på Lennon, en av mina föräldrars katter som fick följa med till Bexet i år för första gången. Katten låtsas att hon verkligen inte vill leka med Elsa, men håller sig gärna ändå retsamt en meter ifrån henne. Elsa bara dumlycklig över att få vara i närheten. Hon älskar katter.

Nu börjar nästa del av semestern: Bergsvik med Axels familj. Än så länge har det varit soligt men från i morrn ska det visst regna sex dagar i rad eller något sådant. Jaja. Story of this summer.

måndag 13 juli 2015

Födelsedagshelgen

Förra helgen fyllde vi år, Axel the big three oh på lördagen och jag 31 på söndagen. Skrev ett inlägg om detta som försvann (typ första gången jag försökte blogga från mobilen, trodde inläggen automatsparades som vanligt). Men i alla fall, snabbversionen är att vi åkte till Bergsvik, njöt av värmebölja (även på söndagen, 30 grader och sol) paddlade havskajak, drack lunchbubbel, åt ostmiddag och kvällsnakenbadade. Det var härligt! Avslutade med att gå ut och äta på söndagkvällen medan mina föräldrar passade Nille. Lyxdeal ör alla inblandade. 

Nu är vi i Bexet sen en vecka tillbaka och ska stanna en hel vecka till. Avkopplad och nedkopplad, bara lite internet på telefonen. Så skönt. Och efter några dagar av redigt trökväder har det nu blivit finare igen. Gott så. 

(Det blir visst en övervägande mängd "det här har vi gjort den här veckan"-inlägg såhär sommartid, men så får det väl vara.. Ni får stå ut!) 

fredag 3 juli 2015

Födelsedagsväder

Jahaja, det är visst uppenbart vem som varit snällast i år... (Axel fyller år i morrn och jag på söndag.)




torsdag 2 juli 2015

Meet Folke!

Förra helgen träffade vi Folke för första gången! Då var han bara fyra dagar gammal, så pluttig och urbota söt. Han och Nils hade tagit på sig prick likadana brallor dagen till ära och det var faktiskt helt på slump.
Ens vänners barn, vilken härlig kategori av människor de är. Tänk vad de här två ska leka mycket med varann framöver. (Kul också att vårt lilla minibarn ser ut som en jätte i jämförelse med lille F...haha. Det är ju sinnessjukt vad snabbt de växer. Jag hinner inte med!)

Öland

Vi drog till Torngård några dagar med Sofia – hennes familjs fantastiska ställe på sydöstra Öland. På dagarna gjorde vi konster i poolen (de har en pool! Älskar att bejaka min inre 11-åring), på kvällarna låg vi i soffan, åt kladdkaka och kollade dåliga svenska deckare. Så perfekta sommarkvällar. Tyvärr råkade jag äta så mycket jordgubbar att Nils fick prickar på magen och kliade sig med sina små korviga minifingrar (buhuu stackaren). Han verkade dock inte lida utan var glad som vanligt och förhoppningsvis försvinner prickarna snabbt med lite salva. Bra att ha en läkare med sig i alla fall.

söndag 28 juni 2015

Baksidan av osten

(Detta inlägg hade jag schemalagt till i morgon, men slänger upp nu apropå att Peppe idag skrev intressant på samma tema.)

Nu ska vi visst prata lite om ost igen. Allra först en mycket trivial men ostrelaterad anekdot: häromdagen ringde en av redaktörerna för Faktum (de hemlösas tidning i Gbg) och sa att hon "fått för sig att jag är extremt intresserad av ost". Det var ju lite lustigt ändå, om än sant. Om man med "intresserad" menar "intresserad av att äta".  Det slutade med att jag blev intervjuad om ost i en spalt till nästa nummer, i egenskap av ostgillande person. Mycket ska man vara med om och så vidare...

Men det var egentligen inte det jag tänkte snacka om idag. Utan om det som inte är så bra med ost. Eller med kött. Trots att det ju är gott.

Vid årsskiftet för ett och ett halvt år sedan slutade jag och A köpa hem kött. Det gjorde vi på grund av miljön och på grund av att mycket av köttindustrin är så vidrig på många sätt. Det kändes som dubbelmoral att ständigt konstatera att folk borde äta mindre kött och ändå fortsätta att äta som vanligt (det vill säga varje dag). Så vi slutade köpa hem det helt enkelt (samt fisk, men det ruckar vi på lite oftare). Mitt mål var inte att bli vegetarian, jag äter fortfarande kött hemma hos andra, ibland på restaurang och ibland (dock sällan) när vi trots allt ändå köper hem, då vi vet att köttet är producerat på ett bra sätt. Men målet var att dramatiskt minska den totala konsumtionen och det har vi verkligen gjort. Ibland tänker jag att man borde göra tvärtom, det vill säga inte göra undantag när man är med andra utan då verkligen stå upp för sitt val, och då hellre fuska när ingen ser. Men man får väl hitta det som funkar helt enkelt.

När vi nu pratar om livsmedel som inte är bra för miljön: tyvärr är det ju här som också osten kommer in i bilden. En gång skrev jag ett reportage som handlade bland annat om vår matkonsumtions påverkan på miljön, och då lärde jag mig följande: Om man jämför antal kilo koldioxidutsläpp* per kilo färdig produkt ligger grönsaker väldigt väldigt lågt, kyckling på 1,4 kilo, fläskkött på 4 kilo och nötkött på 16 (!) kg. Och så kom den stora bummern, hör här: Ost.... 10 kg. (Vilket alltså innebär att det släpps ut 10 kilo koldioxid per kilo tillverkad ostbit). Kassare än flera köttsorter, alltså. I och för sig äter man kanske lite mindre mängd ost per portion, men ändå.

Och så hör man på nyheterna att chèvre, som är så vansinnigt gott, det får vi genom att killingar tas ifrån sina getmammor för att vi ska få deras mjölk. Ibland dödas de. Och vanliga mejeriprodukter som mjölk (som tyvärr är typ det bästa jag vet och som jag konsumerar abnorma mängder av), är ju oftast inte heller producerat på något drömsätt.

Det här gör mig så ledsen och också helt himla uppgiven, det är liksom FÖR SVÅRT att göra rätt mitt i allt. Hur ska man ens orka försöka? Vi kör vår köttpolicy som ovan, jag köper inte Chiquita-bananer, försöker köpa så mycket eko och fair trade jag kan. Men räcker det?

En dag på kontoret nån gång i vintras åt vi glass på veckofikan, och någon hade köpt risglass eftersom en kollega är vegan. Någon sa då "Vad bra, finns det risglass nu? Det kanske är bättre än att köpa sojaglass för soja har ju också sina nackdelar..?" Men när den i dessa frågor mest insatta personen svarade att ris minsann inte heller var så oproblematiskt längre kände jag bara en stor jävla suck inombords. NEHE, liksom. VAD FÅR JAG ÄTA DÅ?!

Hur gör ni? Tänker ni på vad ni äter och varför? Vilka principer tycker ni är viktigast?

egentligen så kallade koldioxidekvivalenter eftersom det gäller några andra gaser också. 

torsdag 25 juni 2015

Hjärnsläppet, eller Varsågoda att skratta, det förtjänar jag

ALLTSÅ! Det här med så kallad amningshjärna kan inte vara en bluff/överdrift, det är bevisat nu. Idag har det nämligen visat sig att min hjärna SLUTAT fungera. Helt lagt av bara. Jag tänkte att jag snabbt skulle sno ihop en liten mössa (en sån där vändbar som jag sydde på tio minuter tidigare i våras) och det ville sig inte, milt uttryckt.

1. Först kollade jag en beskrivning på nätet, som sa att jag skulle lägga tyget "avigsidan mot avigsidan" innan första sömmen. Tyckte det var lite konstigt, men löd. Insåg i mössans sista moment att det såklart var fel, och slängde mössan.

2. Började om från början. Lade istället räta mot räta som man ju brukar, det kändes rätt och gött. Kom till sista momentet, insåg då att det ÄNDÅ INTE FUNKADE. Att det var fel igen. Dog inombords. Tänkte: hur kunde jag vara så dum att tro att beskrivningen på nätet var fel, varför skulle den vara det? Dubbelkollade till och med mot mössorna jag sydde till Nils innan han kom, och nej, detta kunde ju inte vara rätt kom jag fram till.
Jag ville inte slösa mer tyg så jag sprättade hela skiten och sydde om igen, på samma sätt som jag alltså gjorde från freakin början. 

3. Kom till sista momentet, tredje gången gillt. Och det är nu det blir sinnessjukt. Då fick jag fanimej ändå inte ihop den himla mössjäveln. Alltså förstår ni nivån av galenskap? Tyget hade alltså legat helt rätt innan jag lade en halvtimme på att sprätta varenda liten söm. Beskrivningen på nätet som jag följde från början var alltså fel trots allt, som jag mycket väl tyckte det kändes som, men det hjälpte ju inte direkt nu att den magkänslan stämde. När alla andra magkänslor var så totalt jävla värdelösa. 

Nu sitter jag här och överväger om jag ska göra ett nytt försök eller om det är att utmana ödet. Känns som att vad som helst kan hända i så fall.

(OBS: Är ej dum i huvudet vanligtvis. Brukar till och med vara tämligen smart. Även om jag förstår att detta påstående mot bakgrund av ovan verkar orimligt.)

onsdag 24 juni 2015

Nils, tre månader


Hej min lilla plutt!

Nu har du blivit tre månader, ett helt kvartal. Varje gång jag ser dig blir jag varm i hela kroppen, det är rent otroligt vilken going vi fått! Du är som en liten sol.

Du gillar när vi sjunger för dig. Av någon anledning gillar du särskilt mycket låten I walked with the zombies med Roky Erickson som din pappa spelat för dig i veckan. När han håller dig och sjunger med i den skrattar du så att det kluckar. Du kanske gillar zombies, enligt Axel finns det någon annan zombielåt som du också tycker mycket om. (Vill han få det till i alla fall, fast egentligen är det nog bara själva grejen att dansa och sjunga du gillar, alldeles oavsett vad som spelas).

Du har världens längsta ögonfransar och kinder så goa att jag vill bita i dem. Du är oftast glad men ibland rynkar du ögonbrynen och ser ut som en fundersam skeptiker. Du kan stå upp i mitt knä om jag håller dig i händerna och du har lärt dig att vända dig från mage till rygg och rygg till mage, men klarar det ännu inte varje gång du försöker. Du luktar ljuvligt och har den klassiska bebisfrisyren med mest hår i nacken och så lite avskavt på bakhuvudet där kudden brukar vara. Älskar dina fjun, ditt hår är så mjukt så mjukt att lägga sin kind emot. Och din virvel! Du har en perfekt liten rund en på högersidan ovanför pannan, precis på samma ställe som Axel. Kanske får du en bångstyrig lugg sen. Hår med liv i.

När du sover på dagen kan jag oftast inte låta bli att gå och peta på dig. Fastän det är ganska skönt att få en paus börjar jag liksom ändå längta efter att du ska vakna igen så att vi får hänga med dig. Din pappa skrattar åt mig då. Och just det, igår fick du en ny kompis! Folke, som är Björns och Malins lille pojk. De bor ju supernära oss så ni kommer garanterat att leka mycket. Vi hoppas att ni kommer tokdigga varann. Vi har firat din första midsommar också, med Gunnar och hans föräldrar. Ni hade kransar på er och Gunnar försökte hålla i din näsa och äta på dina händer. Han är ju två månader äldre än du och det var som att du blev inspirerad av hans intensitet, för när vi kom hem började du försöka luta dig framåt i baby sittern på ett sätt du inte gjort innan. Under midsommarhelgen kom du också plötsligt på att det går fint att sova nio timmar i sträck (!!).

Vi tvättar kläder ungefär hundra gånger oftare nu än tidigare. Nej, inte riktigt, men mycket oftare i alla fall. Tur att vi har egen tvättmaskin. Jag älskar att hänga upp dina små minikläder på tork bredvid våra, det är något så himla fint med det. En illustration över att det ju nu finns en människa till här hemma. Plötsligt hänger dina gulliga små brallor där bredvid våra och det gör mig så himlarns lycklig. Du har en sån självklar plats här hos oss.

Lilla gullrumpa. Hurra för att det är just du som har kommit till oss!

tisdag 23 juni 2015

Midsommar: mys, mygg och magsjuka!

Så var det midsommar och vi for till Dalsland med Johanna Erik och Gunnar, till Loberg som är Johannas familjs sommarställe. Flera fina trästugor strösslade intill varann mitt i skogen, bara smala stigar fram till husen. Var med på traktens firande med tipspromenad och dans runt midsommarstången, hade uppehållsväder (om än rätt kyligt sådant) och till och med sol, till skillnad från övriga landet vad det verkar. Bytte blöjor utomhus, grillade på kvällen, blev myggbitna.

Vi stannade några dagar, gick fler promenader och Johanna berättade om de lokala orginalen medan vi passerade skogar och gårdar. Fiskarn, fågelskådaren och tjuven. Stannade till och dubbelammade i en talldunge. Axel och Erik grejade med sina fiskesaker (fiskeleksaker som Johanna så spot on säger) och provade lyckan i Vänern. Nils och Gunnar upptäckte varann på riktigt, låg och höll hand på en filt, och vi såg Sverige åka ur fotbolls-VM.

På söndagen bytte vi Loberg mot Bergsvik allihop. Fick lite extra brått eftersom Johannas mamma blev magsjuk under natten - kastade oss iväg i ottan. Tänkte att vi måste ha klarat oss ändå. Övertygade oss själva och varann: "Inte smittar det väl innan man börjar kräkas? Väl väl väl?" I Bergsvik fiskade A och E upp en öring och någon blåprickig fisk från botten av Gullmarn och allt annat än sommar och semester kändes så otroligt avlägset.

Men så kom den ifatt oss till slut förstås, kräksjukan. I alla fall mig och Johanna. Morgonen då de ändå skulle åka därifrån började vi båda kräkas och höll sedan på med det halva dagen. Axel gav mig vatten, avslagen pepsi, honungsvatten, loka, buljong, proviva och vätskeersättning och såg till att jag drack av allt, det var nog hans förtjänst att mjölken aldrig sinade trots att jag blev så uttorkad att till och med händerna var torra. Men det gick vägen. Vilken hemsk hemsk känsla att vara sjuk och knappt kunna ta hand om sitt barn! Och vilken ynnest att vara två.

Det hela var en riktigt go midsommarhelg ändå. Bortsett från den rätt osköna avslutningen.