tisdag 19 juli 2016

Sommarstugeturnén del ett: Bergsvik

Precis som förra sommaren kör vi upplägget två veckor på vardera sommarstället. Två veckor hav, två veckor sjö. Två veckor västkust, två veckor Småland. Nu är Bergsviksveckorna till ända och i morrn drar vi vidare. Men så gött det har varit! Lite dassigt väder först, men det var mysigt ändå och Johanna, Erik och Gunnar kom hit några dagar. De har en båt som de ärvt efter Eriks pappa och som de inte riktigt hade någonstans att ha, så nya planen blev att den ska bo här. Här fanns nämligen båtplats men ingen båt. Sjukt bra plan, men det krävdes en del meck för att få det hela på plats. Först behövdes en "impeller" (nej jag vet inte vad det är) till motorn, som Erik åkte typ 15 mil för att köpa. Sedan kom de hit (10 mil från Göteborg) bara för att inse att den där lilla delen som Erik köpt, den hade Johanna städat bort ur bilen innan de åkte. Och slängt. Så hon fick vända hem igen, 20 mil tur och retur, och leta i soporna. När hon kom tillbaka sa Erik att det "faktiskt var några muttrar med också", som hon alltså inte hade fått med sig. Ja ni fattar. Den nivån. Och detta var bara innan Erik och Axel gjorde själva jobbet, dvs åkte hela vägen till Onsala härifrån (till Göteborg och några mil till) och hämtade båtskrället och körde hit det och sen gjorde i ordning båten till den perfekta fiskefarkosten. Allt det där förlöpte dock utan missöden, så nu finns här en båt!

Och BELÖNINGEN sen när barnet fick ta livets första båttur. Mycket stor. Det var kanske inte precis omedelbar kärlek, vårt lilla kid satt så koncentrerad han bara kunde i knät med små grepp om mina handleder hela färden. Inte rädd, inte heller inte rädd. Men efteråt, när det liksom fått sjunka in: herre vad han gillade båtupplevelsen då. Där! Brum! Där! Brum! DÄR, BRUM! Ville inte göra något annat än att vara på stranden/bryggan.
Han har förresten slutat krypa och kommit igång ordentligt med gången nu, med en hel del frustration som följd eftersom han inte kan springa riktigt så snabbt och obehindrat som han vill. Vissa stunder (oftast, som tur är): total solstråle. Andra: frustrerad. Vill bli buren, vill sen inte bli buren, vill gå själv nedför backen, vågar inte riktigt gå nedför backen. Och då blir han tokig! (liksom föräldrarna). Men det kan man ju förstå.

Annan grej – som inte kan ha undgått någon som rört sig om än sporadiskt i något endaste socialt medie – det är ju en väääldigt gynnsam bärsommar. Herregud vad här är hallon och blåbär. Knäppa mängder. Vi plockar hela tiden, Nils äter sig mätt och bajsar minst dubbelt så ofta som vanligt. Springer naken i hallonsnåren. Det är sommar, allt är som det ska.

(Tack alla Vikengrenare för väldigt härligt häng!)

söndag 17 juli 2016

Linneas 30årsfir - årets galej

Åh, igår alltså. Så fantastiskt fint fixad, denna fest. Det fanns fotobås och gnuggtatueringsbås och glitterbås. Snittar och nattamat. Superfin bar med en massa pynt, ölbiljetter med roliga meddelanden på och superfin lokal (Kustens hus). Egenbryggd öl specialgjord för kvällen, ett dansgolv som aldrig dog, fötter som aldrig började ömma trots det, danceaoke och roliga människor en aldrig ville sluta prata med. Gick hem halv fyra, somnade så himla glad.

En sån kväll var det! Att ha ett syskon, och en person som ens syskon blir ihop med – det är så jädra fantastiskt ju.

lördag 16 juli 2016

Jag, sovmorgonen och Google Drive

Har åkt hem till Göteborg över helgen för att gå på min brors tjejs 30-årsfest ikväll. Familjen kvar på landet, så jag har lägenheten för mig själv, och det är: härligt! Det känns också: lite ensamt. Men mest härligt.
Som alltid när jag har egentid får jag för mig att lägga den på något som har med bilder att göra. Den här gången ska jag försöka få ordning på projekt backa upp alla bilder med Google Drive. Blir helt förbluffad över hur kass jag är på sådant, både tummen ur-momentet och få allt som jag vill ha det-momentet. Har redan innan klockan slog halv tio hunnit prata i telefon med mitt ex J som i ett under av tålamod och pedagogisk förmåga förklarade för mig hur jag vill ha mitt bildsystem och hur jag hittar olika konstiga filer på datorn samtidigt som han jonglerade frukost till sina ungar i en sommarstuga i Dalarna. Snällt!

Nu håller vi bara en gemensam tumme för att min dator inte hinner krasha innan allt är klart. Har som vanligt fyllt den så till den milda grad att den kanske vägrar starta innan jag hinner börja tömma den (och ja, detta har hänt mig förr, lär tydligen inte av mina misstag).

Hur som helst, i övrigt är allt toppen. Jag äter godis i sängen till frukost. Ska väl gå och köpa en go-frulle på ekofiket intill strax tänkte jag. Läsa nyheter i lugn och ro (så mycket kaos i världen). Gå en sväng på stan. Kanske läsa ut min bok, greja i lägenheten, göra mig i ordning onödigt långsamt inför festen ikväll. Sen gå på fest ikväll! Det blir fint. De har tydligen till och med en öl specialbryggd för detta tillfälle, så peppen känns ju sky high.

Har också haft en sån himla go vecka i Bergsvik, men det får jag återkomma till i ett annat inlägg. Hej hej!

lördag 9 juli 2016

Lur:igt lopp

Jag vill ju blogga om Portugal (som var så himla gött och hade så himla många fina hus att fota) men nu är jag lite upptagen med att vara ledig och sånt så det kanske dröjer några dagar.

I alla fall. Vet ni vad som hände idag? Jag och Axel (och våra kompisar Pär och Ylva) sprang Lurs Backyard Ultra. Ett rättså knäppt men roligt lopp där man springer så många varv man orkar och vill på en 7 km-bana i skogen, med ny varvstart varje hel timme. Tävlingen verkade mest locka hipstermän i skägg med slanka men stora vadmuskler som pratade om att "åtminstone springa till mörkrets inbrott". Helst dygna. Snubben som vann förra året sprang tydligen 29,5 timmar. (Jag bara he-he-he – *ångest*).

Men sen sprang jag fanimej tre varv! Strax över två mil! Kände mig förvånad men glad.

Och som jag skrev på insta: tänker att detta kanske ska bli min nya grej nu. Dvs att anmäla mig till konstiga lopp som såna här "riktiga" löpare springer, för att känna mig typ en hundradel så cool som dem. Himla värt ändå!

Axel och Pär springer förresten fortfarande, 11.5 timmar efter start. Jorå.

söndag 26 juni 2016

Midsommar

Vi firade årets midsommar i Bexet med Malin Björn och Folke (som fyllde ett dagen innan!). Mamma och pappa var också med, de åt lunch med oss men firade kvällen med kompisar på annat håll. Det var en sån jädra smashing dag, sol och 27 grader varmt trots utlovat hällregn. Nils badade för första gången "på riktigt" (dvs i sjön) och älskade det. Älskade det så mycket att han gallskrek hysteriskt varje gång han var tvungen att gå upp och sedan grät i en kvart, hur kall han än var. Han ville bara vara i vattnet. Kan vara en intensiv vecka i Portugal som väntar oss... hehe (åker i morgon).

torsdag 23 juni 2016

Barnet går!

Brevet jag var lite sen med att posta nedan har ett mått av inaktualitet i sig, för i måndags lärde sig Nils minsann att gå! Yey! Jubel från hela familjen när han plötsligt kom på att det gick att lyfta fötterna även när han inte höll i sig. Vi har även flyttat hans säng från vårt rum till hans eget rum i dagarna, så nu slipper Nils riskera att vakna till när vi går och lägger oss. Effekt: att alla i familjen sover jättegott hela nätterna igenom (HELT OKEJ GREJ!!!).

Annan helt okej grej är att jag från och med idag har semester till den åttonde augusti. Det kändes helt som vanligt när jag gick hem från jobbet igår, men så kom Axel med ett glas öl och en skål goda lakritsgodisar och en sommarpresent till mig när jag klev in genom dörren hemma, och då började semesterkänslan kicka in på riktigt. Den går an, det gör den verkligen.

Nu: åka på midsommarfir i Bexet. (Hoppas på inga köer alls på motorvägen.)

Hejdå från glad semesterfirare!

Nils, 14 månader

(Fast om bara några dagar är han 15 månader, jag är lite sen med att posta detta). 



Hej hej mitt stora lilla barn!

Nu är du fjorton månader. Jag har ju skrivit tidigare att det känns som att den roligaste tiden hela tiden är NU, och så är det verkligen fortfarande. Allt slår liksom rekord om och om igen. Tänk att just VI har fått världens roligaste människa till unge!!

Det roligaste just nu är att du pratar och pratar och pratar. Du kan en drös olika ord men du pratar också med låtsasord, men väldigt övertygande tonfall. Jag älskar när jag kommer hem efter jobbet och du säger ”Mamma!” och sen börjar berätta en massa härliga men obegripliga saker (”gooka poto mitipippi-BAO” osv, låter som portugisiska). När jag svarar lyssnar du noga och sen kommer en ny lång harang av ord. Du låter så övertygande och engagerad och det är uppenbart att du själv känner att du berättar saker. Jag är supernyfiken på vad!

Du har jättelångt hår nu, blont och ganska lockigt och rufsigt och du är fasen världens sötaste med ditt lilla smajl. När du äter något du gillar kisar du, lyfter hakan i vädret och säger "Mmmmm!!". 
Persikor är favoriten just nu, du kan äta OÄNDLIGA mängder. Ibland klättrar du upp på en köksstol, vidare upp på bordet, plockar en persika i fruktskålen, klättrar tillbaka ner på stolen och sätter dig och äter den. Helt nöjd. Du är faktiskt väldigt bra på att klättra, tar dig upp i soffor och fåtöljer och ner på egen hand från vår jättehöga säng. "Rumpan först" har du full koll på, så att du inte störtdyker framlänges.
Gå kan du däremot inte än, inte utan stöd, och vi skrattar nästan åt det nu för du har haft sån bra balans och stabilitet hur länge som helst. Det är säkert tre månader sen vi började säga ”han kommer gå vilken dag som helst nu!”. För du kan ju gå, du kan till och med springa när vi håller i dina händer, men du är så försiktig och lyfter inte på fötterna om du inte håller i dig ordentligt samtidigt. Jag tycker det är redigt av dig. Fast jag längtar också lite efter att kunna gå små promenader med dig hand i hand, så liiite kanske du kan snabba på gåendet, eller vad säger du? Jag tror kanske att du mest är upptagen med att lära annat bara, för det kommer nya ord nästan varje dag nu. De allra senaste: da! och en liten nick till ja, eeejj (eller ej-ej) till hej, do-dah till bada, ooo ooo ooo till voff voff, djuul till hjul och tiii-taa till ticktack. Det säger du så fort du ser en klocka, oavsett om det är på väggen, på bild i en bok eller på morfars handled. Jag är så förundrad över att du förstår att det är samma pryl fast de ser så olika ut. Samma sak om jag och Axel vaknar på morgonen och frågar varann vad klockan är. Då kommer ett litet "tiii-taah" till svar från dig. 

För ett tag sedan var du sjuk för (nästan) första gången. Magsjuk! Jag tyckte så otroligt synd om dig och önskade att vi kunde byta. Du kräktes tre gånger i sängen och vi duschade dig och kramade dig och låg halvt vakna hela natten och lyssnade om du skulle vakna till fler gånger. Men du repade dig snabbt och stojade runt redan nästa morgon. Sen blev Axel också smittad, men inte jag. (Trots att jag pussade dig på håret när du hade kräkts och fick lite spya in i munnen.) Du har ju varit sjuk väldigt lite hittills i livet, HOPPAS att det håller i sig även när du börjar förskolan i höst. 

På tal om det så har vi fått plats till dig nu, på en förskola som verkar jättemysig, till vår stora glädje. Den ligger på en innergård mitt i Haga, med de där vackra skeva träväggarna omkring och en liten lekplats på gården. Vi var där nyligen och hälsade på och de andra barnen var nyfikna på dig och verkade snälla. En liten flicka frågade Axel om du kommer sakna oss sen när du ska vara där själv och vi ska vara på jobbet. Alltså mitt hjärta! För ja, det känns ju superkonstigt att vi ska lämna dig där flera timmar varje dag när vi är vana vid att vara med dig jämt. Men det känns också jättespännande att du ska få göra och lära dig en massa nya saker och skaffa kompisar och ha roligt även utan oss. Personalen verkade bra och du själv trivdes, kröp raka vägen in i ett av rummen och satte igång att leka. Hurra! Hoppas så innerligt att du ska ha roligt där.

Du har sexton tänder redan, alltså alla mjölktänder utom de fyra längst in. För ett tag sedan var tand nummer tolv tretton fjorton femton och sexton på väg att tränga igenom samtidigt (!!) och då tog du dig för munnen efter några tuggor mat för att det gjorde ont. Lilla liten.
Du älskar att bada. Det har varit varmt en tid nu och när vi var hos Björn och Malin för några helger sedan badade du och Folke i en uppblåsbar pool på deras altan. Du klev rakt i med kläderna på så fort vi hade kommit dit. Vi sov över, och morgonen därpå hade vattnet blivit riktigt nedkylt efter natten men du skulle ändå i direkt. Du stod med händer och fötter under ytan och skrek för att det var så kallt, men ville ändå absolut inte bli upplyft. Vi fick fylla på med varmvatten istället så att du kunde doppa rumpan och fortsätta leka.  
Du älskar böcker också. Ibland kryper du iväg själv och då hittar vi dig ofta i något hörn där du sitter och betar av en bokhög. Du har pekböcker och böcker med lite mer text, och några med bilder som låter när man trycker på dem. De tycker du är allra roligast. En som din mormor har köpt låter som olika instrument och de ljuden sätter du på och sen diggar du till dem och gör jätteroliga rörelser med händerna och armarna, som att du spelar själv. Tror att det är din pappa som lärt dig detta. Ni har det så himla fint ihop på dagarna ni två. Axel är lite ledsen över att hans föräldraledighetsperiod närmar sig sitt slut nu. (Men först väntar en hel sommar när vi ska vara lediga allihop tillsammans. Jag längtar ihjäl mig efter den!)

En till grej du älskar: att mysa. Du sätter dig gärna i knät och lutar huvudet mot bröstkorgen, framför allt om du tagit med dig en bok att läsa eller elefant-snutten att tugga på, och när du blir buren letar sig din lilla hand in vid nacken och gosar in sig i nackhåren. Du ger oss ljuvliga pussar och när du ligger intill mig på sängen brukar du rulla in ett varv så att du hamnar i en perfekt lilla sked i min famn. Då ligger jag där och luktar i ditt hår och världen stannar.

Jag ska alltid vara din stora sked och finnas där för dig. Jag ska alltid vara din mamma. Jag ska alltid älska dig som en himla galning. 


onsdag 22 juni 2016

Orimligt och ovärdigt

Näe Sverige. Så evinnerligt ledsen, blir jag. Och nej, jag menar inte det att Sverige slogs ur fotbolls-EM utan att ha gjort ett enda mål. Jag menar asyllagen som klubbades igenom igår. Som skiljer föräldrar från sina barn, splittrar familjer, drabbar de allra mest utsatta som allra hårdast. Vad är det? Politiska skiljelinjer och delade åsikter kan inte handla om detta, det här är bara ren och skär humanism och medmänsklighet. Det här handlar bara om rimligt och orimligt.

Ni som röstade för lagen, har ni egna barn? Har era vänner barn? Era syskon? Jag funderar över huruvida ni tänker på dem när in diskuterar den här frågan. Om ni föreställer er tanken att behöva välja mellan att lämna dem bakom er, i krig, eller ta dem med er på en farlig båtfärd över havet i en för liten båt. Funderar på om ni inte känner som en il av skräck i bröstet inför tanken på att behöva göra det valet. Inför tanken på att vara utan barnen och inte kunna återförenas med dem.

Det ilar i min bröstkorg, i alla fall. Det ilar, ilar, ilar tills det gör ont.

Det här är inte det land jag trodde att Sverige var, faktiskt. Vi kan mer, bättre. Vi måste mer, bättre.

tisdag 21 juni 2016

Poop night

Ni vet när man är ensam hemma en kväll (plus barn och hund då iofs) efter en riktigt riktigt körig dag på jobbet och läggningen tar 70 (!) minuter istället för de vanliga 10 och mitt i bajsar barnet först i blöjan, sen på golvet, sen på golvet igen, sen inte på pottan, dock strax efter pottan sittandes på ditt avklädda lår så att det smetas in riktigt ordentligt över hela benet?

Inte? Good for you!

Den kvällen hände just här.

Hemmet, del 2: Köket

Tänkte fortsätta hemma hos-serien, som påbörjades för lääängesen, med köket. Gillar vårt kök helt okej, minus golvet som är rättså trökigt och spisen som är totalt värdelös. Men det är rättså stort och bra.

I alla fall, så här ser det ut! (När det är städat och avtorkat och det inte ligger 700 leksaker på golvet, alltså).


Här ovan ser man det mesta av köket. Lampan är från Axels mormor Hjördis, stolarna har jag köpt till Axel i julklapp något år (nyproducerade kopior av Charles Eames-klassikern).


I fönstret står det oftast allsköns gröna växter. Det ser olika ut från vecka till vecka eftersom allt vi när i våra krukor tenderar att vissna hela tiden. Axel hävdar att det är för att vi vattnar för dåligt, medan jag påstår att det är för att vi har för dåligt ljusinsläpp pga bor på bottenplan (halvvåning upp) mitt i stan så att huset mittemot skymmer. Skönare att skylla ifrån sig liksom! Men hur som helst, det som ganska ofta brukar finnas är bland annat basilika och andra kryddor. Tyvärr sällan odlade från scratch, men omplanterade från butikskrukor. I somras var det en aning mer prunk på basilikan än det är nu:


Dock så himla nöjd att vi lyckats få till ekar!! Önskar att de kunde leva jättelänge inomhus, tänk till exempel att ha en lite större ek bredvid soffan i vardagsrummet. Nöjer mig så länge med dessa minivarianter, som vi fått till genom att lägga ekollon i vatten och sedan placera ovanpå vattenfylld glasgrej (i detta fall Klong-ljusstake med provrörsvas i, som jag fått av mina svärföräldrar, samt en glasbollsvas). (Och nej, vi är inte direkt först på den här bollen, ungefär halva internet har ju redan gjort det här med att odla ek inomhus. Men ändå.)


På väggen hänger en kalender som vi köpt på Hay i Köpenhamn. Den börjar nerifrån eftersom man egentligen ska riva av en ruta per dag, men jag tänker att den kommer bli ful efter halva året om vi gör det. Så den hänger bara där. Vi satte upp den redan i september eller nåt, eftersom vi tyckte att den var fin. Kändes bra när rätt år började!

Bredvid den hänger en Jan Stenmarkbild. 


På kylskåpet sitter en blandning av tackkort med bilder på våra vänners barn, ultraljudsbilden på Nils, några polaroidfoton (fast fejk-polaroid), några teckningar som Nils sysslingar ritat till honom och ett brev som några elever till Axel skrev när han inte skulle vara deras lärare längre. Det avslutas med orden "Håll dig lycklig". Så jädra fint formulerat av någon som bara varit i Sverige ett minilitet tag. "Håll dig lycklig".


Från köket ser man också in i Nils rum, som väl också får ett sånt här inlägg med tiden.


Mitt drömkök är ett kök som är lite halvt öppet mot ett vardagsrum, och där det får plats ett jättestort bord. Så att man kan bjuda hem folk utan att det blir trångt, och hänga flera kökslampor i rad ovanför. Det är en liten livsmålbild det!

__________________________

Här kan du läsa första delen - Vardagsrummet