torsdag 5 mars 2015

Bollen

Haha, har just målat tånaglarna. Det var inte så lätt eftersom det känns som att jag måste luta mig över en pilatesboll för att ens nå fötterna.

onsdag 4 mars 2015

Njutet

Förutom frustrationen över hemsidesstrulet måste jag säga att jag har det galet bra just nu. nöjd med att hinna vara lite ledig pre-baby - jag känner att jag maxar den här ledigheten. Idag har jag till exempel ätit choklad och kollat serier i badkaret, lagt ansiktsmask som vi fick med oss från SPA:et för några veckor sedan och bokat in mig på en gravidmassage nästa onsdag. I veckan har jag också lagat vietnamesiska vårrullar och låtit det ta tid (känns som en helt ny upplevelse att laga vardagsmiddag utan att känna sig stressad), handlat ett fång vita tulpaner, köpt basilikaplantor och planterat om dem i stor kruka (förväntar mig en jättebasilika nu som aldrig tar slut), läst Fokus och boken Att föda och gått promenader med Elsa som bara sprätter runt och lyckligt kisar mot vårsolen. (Tänk om våren är här för att stanna!)

Och igår hann jag gå långpromenad med Johanna och lille mini-Gunnar, fika med pappa och lillebror och sedan bjuda Ted och Mania på våfflor framåt kvällen när även Axel kommit hem. Det är så lyxigt att vara ledig! I morrn kommer Sofia A hit och fikar och syr. (Undrar fortfarande när den där omtalade gravid-tröttheten ska kicka in, än så länge är den långt borta. Semester i mars, win!)

Nu skulle jag precis börja klura på något att äta till lunch och så messar Malin att hon "köper med sig mat och kommer förbi en sväng". Strålande plan. När vi ätit ska jag till bm och kolla om bebisen fixerat sig. Jag tror inte den har det, för jag har verkligen inte känt att "magen plötsligt sjunker ner". Snarare: "står rakt ut". Men men, huvudet ligger ju neråt i alla fall.

Än så länge får föräldraledigheten 10 poäng av 10 möjliga.

Senaste magbilden, förra veckan (v 38).

Kapad

En helt bisarr grej har hänt mig. Förra året anlitade jag en webbdesigner som hjälpt mig att bygga en ny hemsida, där jag kan publicera mina reportage och så vidare. Sajten är äntligen klar och skulle nu i dagarna flyttas över till min adress, johannalagerfors.se, som jag haft i fem år eller något sådant.

I samband med det insåg jag dock att adressen, där den gamla versionen av hemsidan låg, har blivit kapad. Eller rättare sagt: Binero som jag köpt domänen av har av misstag råkat sälja min adress (!) till ett så kallat domänharvestingföretag. Detta företag köper automatiskt upp adresser som haft en viss trafik, och som de på något sätt lyckas komma över, för att sedan skapa en hemsida med text anknuten till samma bransch och lägga upp annonser som de tjänar pengar på.

Just nu ligger en sajt som heter Journalistikvärlden" på min adress, med jättevärdelösa konstiga nonsenstexter om journalistik och med insprängda annonser här och var.

Jag DÖR AV IRRITATION över detta.

Bara själva tanken på att mitt namn förknippas med någon kommersiell scam-sajt utan att jag kan göra något åt det. Eller, det kan jag förhoppningsvis, jag är så att säga inte direkt nära att ge mig.
Naturligtvis har jag kontaktat Binero. De har svarat snabbt och hjälpsamt, och konstaterat att det hela inte är mitt fel - jag har betalat samtliga fakturor de skickat till mig. De lyckas dock inte klura ut vad som blivit fel. Igår fick jag detta mail från dem:

Hej Johanna!
Jag är hemskt ledsen men vi kan inte se vad som blivit fel här. 
Men då det ser ut som om det är ett fel från vår sida eftersom det inte gått ut en faktura så bjuder vi på ett års webbhotell. Vi kan tyvärr inte försöka få den tillbaka eftersom det gått så pass lång tid. Men om du hittar någon annan .se eller .nu domän du vill registrera så kan vi bjuda på den med ett år. 
Återkom här med det domännamn du skulle vilja registrera så ordnar jag det åt dig. 
Med vänlig hälsning 
xxx xxx

Det känns ungefär jämförbart med detta scenario:
Jag hyr eller köper en lokal där jag bedriver min näringsverksamhet, säg en butik för enkelhetens skull. En morgon kommer jag dit och upptäcker att någon annan står därinne och säljer en produkt som jag inte alls kan stå för. Fortfarande med mitt namn på dörren. När jag vänder mig till hyresvärden säger den "Hoppsan, det har blivit något fel. Du har visserligen betalat alla fakturor som vi skickat till dig, men vi har råkat sälja lokalen till någon annan nu, som vill driva sin egen verksamhet under ditt namn. Det kan vi tyvärr inte göra något åt. Du kan få hyra en annan lokal som plåster på såren, med lite rabatt. Blir det bra?"

Och inför det känner jag att nej, det blir inte alls bra.

Någon som varit med om liknande eller som vet vad man kan göra? (Jag har svarat Binero och även mailat Konsumentverket samt företaget som köpt upp min adress. Men det känns väl inte jättetroligt att det kommer att funka att bara be dem lämna tillbaka den... Några andra förslag?)

tisdag 3 mars 2015

BSP

Nu har jag hjälpt till att finansiera Blank Spot Project. Gör det du med! Det krävdes bara några enkla knapptryckningar. En dag kvar nu. Det blir en milstolpe i svensk utrikesjournalistik i en tid då det behövs som allra mest

lördag 28 februari 2015

En julhelg i februari

Vattenpumpen i Bexet gick sönder alldeles innan jul. Vi kunde därför inte åka dit som vanligt i mellandagarna, trots längtet. Men så kom min mamma på den briljanta idén att åka ner nu istället allihop och ta igen det.

Det var verkligen mitt i prick, sådan bra uppvilning inför min allra sista arbetsvecka innan föräldraledigheten. På vägen ner på fredagen stannade jag och A i Ullared och fyllde bilen med saker som Nicole, Sofia A och Johanna skrivit i listor till oss att man behöver till en bebis. Så bra med kompisexperter! Vi köpte till exempel barntermometer, badleksaker och tvättlappar. Barnolja, napp, nappflaska och ny skötbordsmadrass och en nässug (?) och världens finaste påslakan och örngott som Axel hittade.

I stugan resten av helgen spelade vi spel vid brasan och åt goda saker. Axel badade varje kväll. Det snöade Byllerbystora flingor och blev riktig vinter plötsligt, som för att kompensera att vi missade Bexet i julas. Fint. Anders motade bort isflaken vid stentrappan med en sopkvast så att Axel kunde springa i och doppa sig. Sedan tinades tårna framför brasan.

På lördagkvällen försvann Elsa. Axel gick ut med henne och eftersom det var becksvart ute och hon dessutom är alldeles vit mot den vita snön smälte hon liksom in i omgivningen. Hon var säkert alldeles nära hela tiden men för en sekund såg han henne inte längre. Han hämtade oss och vi slängde på oss skor och sprang ut och alltså. Hjärtsnörpet jag hann få. Vet ju att hon aldrig skulle knalla iväg ifrån oss, men tänk om hon hade börjat gå åt fel håll för att leta efter oss? Tänk om snön skulle matta våra rop och hon inte skulle höra dem? Jag dog inombords av tanken. Två sekunder efter att jag hade börjat ropa hennes namn kom hon dock kutandes rakt emot mig. Lilla lilla pälsboll. Försvinn aldrig.

Det här var nog sista helgen vi var samlade i den gamla vanliga konstellationen hela familjen. Tre veckor före bf. Nästa gång är vi en människa till!



fredag 27 februari 2015

Världsrekord i fredagspepp

Fredag idag!

Det innebär ju precis som varje vecka att det kommer en helg nu. Och det är ju nice i sig. Men eftersom jag tänkt att detta ska vara min sista arbetsdag innan bebisen kommer, så kommer DEN HELGEN INTE ATT VARA I TVÅ DAGAR UTAN I JÄTTEMÅNGA MÅNADER! Helt sjukt ju!

En mycket angenäm känsla måste jag säga. Ikväll är det minsann jag som firar med Axel och ett glas (alkoholfritt) bubbel på Oscar och den lille, vårt stammishak. 

torsdag 26 februari 2015

Slut

Alltså rundan av ärenden jag försökte uträtta efter jobbet igår:

  • Började på Siba för att köpa en present (personen i fråga läser kanske här, hence den kryptiska foruleringen) - men produkten ifråga var slut
  • Åkte till Mediamarkt för att köpa presenten + mikrovågsugn. Presenten fanns inte i sortimentet i den butiken, och de tre (!) modeller av mikrovågsugn jag kunde tänka mig var slut. 
  • Åkte till Elgiganten. Där fanns en jättebra mikro som matchade våra kriterier, det vill säga billig men inte billigast, och inte superful. Den visade sig dock vara - surprise - slut. Frågade efter produkten jag vill ge bort i present. Den var OCKSÅ slut. 
  • Sen åkte jag bort till IKEA för att köpa ett par mintgröna lådor jag spanat in, att ha till skötbordet. Och jajjamän - de mintgröna lådorna var slut
Ganska sjukt ändå?

På elgiganten log jag dock soligt (vädjande) och bad att få köpa skyltexet. Det fick jag. Slutet gott, allting gott. 

måndag 23 februari 2015

En måndag

Idag kom mina urgulliga kusinbarn hit på lunch med sin mamma. Det passade himla bra eftersom jag var hos barnmorskan på morgonen och jobbade hemifrån resten av dagen. (Uppdatering BM: allt var tiptop nu också förutom att bebben inte fixerat sig ännu.)

Nu har både Klara och Linnea sagt ordentligt hej till sin nya lilla syssling. Klämt på hens fötter genom magen och fått en liten hej-buff tillbaka. (Här skulle jag vilja jag infoga den där mobilsmileyn med hjärtan i ögonen.)


lördag 14 februari 2015

9 down, ONE to go

I did it!

Babynestet blev klart till slut! Himla nöjd med att jag faktiskt genomförde det och hann färdigt i tid. Det hela gick utan större fadäser även om jag höll på att bli tokig på kantbandet vid flärparna på slutet, och på vaddet när det skulle in i kanalen.

Klockan har visst hunnit bli 03.20, men det var det värt! Glömmer alltid att gå och lägga mig om Axel inte är hemma, det är så kul att sitta uppe och greja. Och nu är han i Sthlm över helgen och hänger med våra syskon och några kompisar, det är nån festival. Går dock ingen nöd på mig - ljuvliga Sofia A (för övrigt en STOR källa till sy- och pysselinspiration) var här och hängde i eftermiddags och hade köpt med sig alkoholfritt bubbel, mintchoklad, greyère, fikonmarmelad och lyxknäcke. Denna kvinna alltså, så mitt i prick.)

Elsa har förresten godkänt sovnästet, hon kastade sig ner i det omedelbart. Uppenbarligen övertygad om att det var till henne. Men tänk att det ska ligga en annan liten filur däri om bara några veckor! Vår lilla myra.


Sist av allt sydde jag en liten vändbar kudde till också.


Slut på bildmaraton. Igen: tipsa jättegärna om roliga sybloggar eller enkla mönster på saker att sy, ni som kan sånt!

torsdag 12 februari 2015

Blank spot project

Jag blir så glad av att läsa om nya Blank spot project, sajten för utrikesjournalistik som Martin Schibbye med flera just startat. ÄNTLIGEN. Älskar initiativet, älskar att någon äntligen vågar tro på att människor är intresserade av den typen av journalistik och att på att folk är beredda att betala för den. På tiden!

Jag minns när jag gjorde min allra första journalistpraktik, på GP utland, och den dåvarande utrikesredaktören välkomnade mig till "journalistikens rolls-royce" redan i hissen. Något år senare var jag på DN och fick på utlandsredaktionen höra nästintill samma fras: "Välkommen till journalistikens formel 1". Även om detta sammanträffande förstås var himla komiskt (och rätt bajsnödigt!) har utrikesjournalistiken ändå alltid varit just rolls-royce, formel 1 eller vad man nu vill kalla den, för mig. För det är något helt fantastiskt att få titta på hela världen och välja ut vad man tycker är viktigt att berätta om. Och sen göra det. En sån ynnest.

Men (det finns alltid ett men). Den typen av journalistik kräver att det finns resurser – på tidningen om man är anställd, eller i tidningarnas frilansbudgetarnar om man är frilans. Just nu är vi ju inne i en tid då nästan alla tidningar skär ner, på ett brutalt machetevis, och det får naturligtvis konsekvenser. En är att många utrikesredaktioner försvinner. De smälts samman med de generella nyhetsredaktionerna vilket gör att färre journalister arbetar specifikt med utrikesnyheter, och det är ett skitstort problem. Inte för att de andra reportrarna inte är duktiga nog att skriva utlandsjobb - det är klart att de är - men för att ingen då har tid att bevaka sina områden, hålla koll på "sina" frågor, hitta egna unika grejer som inte förmedlas via nyhetsbyråerna. Om ingen arbetar specifikt med utrikesjournalistiken försvinner enormt mycket spetskompetens och erfarenhet som behövs för att bedöma vad som är viktigt att rapportera om. Och för att ens hitta de grejerna. Då blir det mer Oj det är visst översvämning i Bangladesh igen, vem tar det? än Här har vi en egen intressant grej från landet XX som vår tidning berättar om eftersom vår reporter följt den frågan under flera år. 

Så vill jag inte ha det, och så tror jag inte heller att läsarna vill ha det. Jag blir galen när folk säger att tidningarna "ska skriva det som läsarna vill ha", och alltså utgå ifrån vad som blir klickat på nätet och vilka löp som säljer lösnummer. Inget kunde bli mer fel. Jag tycker att journalister har ett ansvar i att berätta om det som läsarna inte tidigare visste att de ville läsa om. Det är ju hela poängen.

Och för det krävs resurser. Resurser att vara på plats där saker faktiskt händer. Resurser att stanna kvar såpass länge att du faktiskt hinner upptäcka berättelserna du inte hade koll på innan du lämnade skrivbordet på ditt kontor i Sverige. Jag har, när jag jobbat på utrikesredaktion, blivit skickad på utlandsuppdrag där sidorna till de planerade reportagen redan varit ritade. Där någon chef alltså redan på förhand, hemifrån, tänkt ut vad bilderna ska föreställa och där det redan är givet vad vinkeln i texten ska bli. Det lämnar inte så mycket utrymme för den sanning man ofta inte ser förrän man är på plats. Den man inte förstår förrän man pratar med människor som är berörda. Kanske lyckas man ibland i dessa fall trots allt skildra en verklighet som stämmer, men man missar lätt allt det komplexa. På reportageresor jag åkt på som frilans har det flera gånger hänt att vi vinklat om reportagen efter att ha fått nya insikter på plats, insikter som gjort att de journalistiska prioriteringarna blivit annorlunda. Vill den svenske konsumenten vara utan dem? Det tror inte jag!

Och därför blir jag så glad när jag läser om Blank spot project. För jag vill inte ha tidningar där utrikesbevakningen endast består av byrå-rewrites om naturkatastrofer. Jag vill ha tidningar med utrikesbevakning som är genomarbetad, oväntad och som har fått ta tid. Det är då den blir bra, nämligen. Det är då den spelar roll.

(Puh. Dagens ryt. Tack du som orkade läsa.)

tisdag 10 februari 2015

SPA-unningen

Å alltså vet ni hur vi inledde den här veckan? Med att lyxa på spa måndag-tisdag! Sankt Jörgen Park Resort. När jag fyllde 30 fick jag ett presentkort på en spa-ritual för oss båda av Malin, Björn och Emma (tack tack tack för fantastisk present) och eftersom Axel har sportlov den här veckan (the perks of being a lärare) tog jag mig också ledigt (the perks of being frilans). Och så bokade vi in oss på spa:et och lade till för att få stanna över natten. Det gjorde vi helt klart sjukt rätt i för det var u-n-d-e-r-b-a-r-t.

Först kom vi till vårt rum, som var stort och fint och visade sig ha utsikt över hela stan, även om det inte riktigt syns på bilden. Vi började hotellvistelsen med att krypa ner och sova en timme. Värt.


Sen tog vi på oss våra morgonrockar och varsin bok under armen och knallade ner till spa:et för att glassa. Det var vårväder med sol och blå himmel, äntligen.


Vi låg en stund på någon sorts relaxsäng som gungade fram och tillbaka och tog en massa selfies. Skrattade åt att vi såg kul ut i grodperspektiv.


Sen var det dags för spa-ritualen vi var inbokade på. Vi fick till exempel basta i bastuar som doftade av olika goda saker, smeta in varann i lera och is, bada kallt och varmt och bada fotbad och skrubba oss och sånt. Det hela tog flera timmar och var ljuvligt.


Sen chillade vi lite till i spa:et. Till exempel fanns det en utomhusbassäng som var 38 grader med ljusslingor och öppen eld intill. Jag flöt omkring och bara magen stack upp ovanför ytan, rakt upp i vädret mot natthimlen. Den är rätt stor nu alltså, med bara fem knappa veckor kvar.


På kvällen fick vi trerätterssupé, som serverades av en brittisk köksmästare som tog sig tid att sitta ner vid bordet och berätta om allt på menyn tills det vattnades i munnen på oss. Det gick att beskriva rätterna med väldigt väldigt många ord (vilket köksmästaren gjorde) men beskrivet med normal-få ord fick vi: lax till förrätt, sej till huvudrätt och "chokladjord" till efterrätt. Jag toppade chokladefterrätten med att dricka varm choklad till. Köksmästaren såg ut att tycka att beställningen var aningen okonvensionell, men man kommer helt klart undan med mycket som gravid. Samtliga rätter var hur som helst mycket mycket goda.


Vi pratade om förlossningen, vad vi ska ta med oss i den där väskan som snart ska packas, om sommaren och föräldraledigheten. Och bollade några nya namn till bebisen. Egentligen har vi ju två namnförslag som regerat ända sedan början av graviditeten och det blir nog något av dem. Har alltid trott att jag ska älta det där med namn i all evighet och så tog det oss ungefär fem minuter att bestämma. Knäppt. Mellannamnen börjar förresten också falla på plats, även om vi inte riktigt spikat ännu. Jag älskar namn och vill helst ha ett förnamn och två mellannamn på barnet, precis som jag själv har. Kul att få välja ut hela tre stycken ju!

Efter några hektiska veckor med nytt jobb för Axel och mycket jobb för mig kändes det så perfekt att få åka bort och bara ta det lite lugnt. Från och med nu är "ta det lugnt" förresten min plan i största allmänhet. I söndags gjorde jag den sista (tror jag i alla fall) intervjun så nu har jag bara ett gäng reportage som ska skrivas ut och skickas in, lite bokföring att få färdigt och en del annat småpill. Tänkte jobba februari ut, men kommer nog kunna unna mig korta dagar och mycket hemifrånjobb den kommande tiden. Himla skönt! Nov-jan har varit ganska hektiska månader jobbmässigt och hittills har jag flängt runt precis som vanligt. Känner ännu inte av den där berömda gravidtröttman så mycket, men den kommer säkert nu på slutet.

Efter middagen kollade vi lite serier på rummet, sov gott med Göteborgs siluett utanför glasväggen, vaknade utsövda, kollade nyhetsmorgon och gick ner till frukosten där vi åt våfflor och läste tidningen i godan ro. Sen hämtade vi Elsa som sovit hos mamma och pappa och tillbringade resten av dagen med att spatsera på stan och köpa massa nya snygga kläder till Axel som var sugen på att förnya garderoben.

Med risk att låta som nån form av yogamänniska måste jag säga att jag känner mig totalt jävla harmonisk nu.

fredag 6 februari 2015

På väg hem

Snabb summering av Sthlmsveckan:

Detta var plus!

  • Att jag bodde hos Anders och Linnea och fick hänga med dem en hel vecka!
  • Att jag hann åka till Diggi och Erin i deras nya lägenhet och bli bjuden på middag. Och att jag hann luncha med Emma och Kristoffer. 
  • Att det snöade bullerbyn-flingor och att snön låg kvar, vilket den verkligen inte gjort i Göteborg i vinter. 
  • Att bebisen inte fick för sig att vilja komma tidigt när jag var 55 mil hemifrån och utan Axel. 
  • Att vi blev klara med Re:publicnumret på fem dagar (vi brukar ha produktionsvecka sju dagar). Samt att det blir himla bra! 

På minussidan:
  • Att jag vaknade en natt med kramp i en ryggmuskel och fick sitta på en pall bredvid sängen en timme mellan 04 och 05 och glo och vänta på att krampen skulle släppa. Det var inte superfestligt. (Tror jag fick kramp för att jag av någon sorts lättja legat blickstilla på luftsängen i femsex timmar istället för att röra på mig som en normal människa. Men till mitt försvar: det var liksom ett litet projekt att vända mig på luftmadrassen med magen och allt). 
  • Att Vidde blev magsjuk så att jag inte kunde hälsa på Johan och Lisa och barnen som planerat. (Dock riktigt högt upp på plussidan: att han blev sjuk innan jag hann dit och bli smittad). 
  • Att jag inte tog med Elsa. Hade varit perfekt. 

Nu anländer tåget snart Göteborg och jag ska äntligen få helg och ledigt. I morrn ska vi till Björn och Malin och spela spel - vår nya grej. Och på söndag ska vi till Johanna och Erik och fika och framför allt: säga hej till Gunnar! På söndag är han två veckor och en dag gammal.

Re:publicredaktionen! Jag sitter förstås strategiskt placerad närmast semlorna. 
Anders och Linnea skämde bort mig med jättegod mat samt bubbel! Vi firade
bland annat att Anders blivit uppmanad av ett jättestort skivbolag att han ska
släppa en soloskiva snart (hurra!), inte bara producera andra, och att Linnea
blivit kallad till några roliga jobbintervjuer. 

onsdag 4 februari 2015

grrh

Om två tangenter på ens Macbook då och då (men inte hela tiden) plötsligt slutar fungera en liten stund i stöten – exempelvis a:et och radera-knappen –VAD KAN DÅ VARA FEL?

Mvh Blir galen

Re:public på instagram!

Snabbt tips: nu finns Re:public på insta! In och följ: @tidningenrepublic
Det blir nog en brokig blandning av uppdateringar, med bakomkulisserna-bilder från produktionsveckorna, bilder från (och länkar till) våra reportage, kanske kommentarer från våra skribenter och fotografer och en massa annat.

För er som inte redan sett i instaflödet kommer här en sneakpeak på tänkbara omslag till numret vi just nu producerar. Vid genomgången idag lyckades vi inte välja utan sköt upp det hela till senare under veckan. Vilket tycker ni är snyggast/intressantast?

lördag 31 januari 2015

Stockholm

Det är svinottatidigt en lördagmorgon och jag sitter på tåget till Stockholm. Som så ofta när jag gör det vankas det produktionsvecka för nya Re:publicnumret. Kul! Det blir nog ett bra nummer.
Har dock en massiv separationsångest från Axel och Elsa. Tänk om bebisen får för sig att komma nu? Men det får den ju inte, det är ju sex veckor kvar. Nån måtta får det ju vara.

Vill mest bara sova hela tågresan men har tänkt att jag ska hinna/orka transkribera en intervju jag gjorde igår em/kväll med Elisabeth Dunker – formgivaren/kvinnan bakom Fine Little Day. Hon var helt sjukt trevlig. Och hade ett fantastiskt hem, förstås (typ 100 meter från vår lgh). Jag visste inte jättemycket om henne på förhand och var nästan lite rädd att jag var för dåligt inläst. Men så satt vi i 2,5 timme uppkrupna i en soffa och pratade om livet, ungefär. Älskar sådana intervjuer.

Oj, nu vaknade barnet. Man kan se en fot (antar jag att det är) puta rakt ut en bit nedanför höger revben. Hej hej lilla unge! Kommer vara helt ovan om några veckor när jag återgår till att bara vara en person.

tisdag 27 januari 2015

En helt ny människa

En helt fantastisk grej som också hände i helgen var det här: J:s och E:s bebis kom! Tre dagar efter utsatt tid, en punktlig liten kille! Eftersom vi varit gravida "ihop" och liksom pratat om allt det här tämligen oavbrutet sedan i somras känns det nära. Så obeskrivligt fint!

Och efter att hela tiden ha tyckt att min egen graviditet bara rusar iväg och allt går så fort så fort så fort känns ju de sju veckor som återstår för oss nu plötsligt vääääldigt långa.

söndag 25 januari 2015

Symaskinen, I love you

Helgen som gick var helgen då jag blev helt besatt av att sy. Herregud vad roligt det är! Vill liksom inte göra något annat över huvud taget nu än att pyssla med sysaker. Kollar tv och tänker bara på att pinna iväg till köket och nåla lite kantband. Ligger i badet men vill kliva upp och sicksacka en sömsmån. I mitt huvud drömmer jag om att bli som Apple Dear och bara kolla jag hittade lite tyg och nu plötsligt är det en asfin klänning. Inte för att hon brukar säga exakt så, men det är så jag uppfattar hennes alster, den begåvade människan.

Nåväl, har inte sytt några klänningar än, men väl nya köksgardiner och ett halvt babynest, som förhoppningsvis snart blir klart. Innan jul sydde jag förresten också iPad-fodralet som synes nedan, till Axel. Ska sy ett liknande även till min padda har jag tänkt. Och en duk, och bebiskläder, och kanske någon form av lapptäcke/filt, och ett linne till mig, och och och och och...


Har förresten gjort NÅGRA andra saker i helgen också, förutom att sy. Nicole och Sofia var till exempel här idag och hängde och åt godis och kollade på film. Så fint när vi är samlade alla tre, det är en av mina bästa grejer. 

onsdag 21 januari 2015

Dagens instagrambild

Verket heter: "I januari behövs supermycket blommor för att stänga blaskvädret ute" eller "Jag kan fortfarande se mina fötter - win!".

Barnvagnsköpet - den rafflande upplösningen

Tusen tack för alla bra tips och inputs angående barnvagnar, jag visste väl att det var en bra idé att fråga er!

Till slut blev det såhär: Mirijam tipsade om en Blocketannons i Skåne som hon sett, där en familj ville sälja en Brio Go Next (just en sån ljusgrå som syns på bilden i förra inlägget). Sjukt billigt dessutom (2800) eftersom de bara hade liggdelen. Sittdelen hade blivit stulen ur deras förråd. Perfekt tänkte vi, då köper vi till en sittdel. Men nej nej, det visade sig att man inte kan köpa lösa sittdelar till barnvagnar (!), det är bara liggdelar som är tillbehör. Sittdel säljs alltid tillsammans med chassi. Verkar inte heller finnas några lösa sittdelar på Blocket. Sucken. Men hur som helst, butiken där vi hade kikat på vagnar visade sig ha en Brio-sittdel till övers av någon anledning de själva inte visste, och erbjöd oss att köpa den.

Så NU, efter dessa härliga om och men, har vi en vagn som vi tror är jättebra! (Och totalpriset för vagnen+sittdelen+frakt från Skåne kändes ändå helt okej, 4800). Eller snart har vi en vagn i alla fall, så länge inte Blocket-familjen visar sig vara en bluff. Men de verkade snälla.

Tack igen för era tips!

söndag 11 januari 2015

In the jungle, the mighty jungle

Djungeln vi befinner oss i just nu: barnvagnsjungeln. Herregud vad mycket som finns att klura över om man är sugen på att göra det. Det går naturligtvis utmärkt att bara svänga in på Blocket och hugga en vagn som ser bra ut, men börjar man väl kolla funktioner/egenskaper tar det ingen lång stund innan man plötsligt vill komma fram till vilken som är den perfekta vagnen. Och från att från början ha tänkt "det spelar ju ingen roll hur den ser ut i alla fall, en barnvagn ser väl ut som en barnvagn helt enkelt?" har man plötsligt en drös åsikter även om detta. Tydligen.

(Bild: Produktbild, förlåt för stöld.)
Axel har varit bäst på att sätta sig in i det här, han har läst på och är nu typ expert. Mycket bra! Idag åkte vi till Storken i Sannegårdshamnen och provkörde lite (såklart har butiken flyttat ända till Hising Island från att ha legat här i Linné). I och med provkörandet bekräftades våra aningar: vår favvo är Brio Go Next. Eftersom det är en ny modell finns det inte så många på Blocket dock, och vi vill helst köpa begagnad. Alternativet är Brio Go, föregångaren, som just för att den är något år äldre också är aningen rimligare i pris.

Nu har jag två livsviktiga frågor till alla av er som har barn (eller som av någon annan anledning kan saker om barnvagnar):

1. Ni som har Brio Go – är ni nöjda och varför? På Next-varianten verkar framför allt två förbättringar vara gjorda: hjul som det inte fastnar grus i, och kant på varukorgen. Är detta något ni saknat?

2. EFTERLYSNING (stor chansning såklart men "fråga bloggen"-strategin har ju funkat förr!):
Har någon en Brio Go Next eller Brio Go som hen vill sälja? Helst med hela paketet, det vill säga både ligg- och sittdel. Och aaallra helst grå eller svart. (I Göteborg med omnejd, men även Sthlm går bra eftersom jag ska dit början av feb och i så fall kan hämta den då).

(3. Bonusfråga: Någon som vill tipsa oss om, eller varna oss för, någon annan vagn? Tack på förhand!)

Nåja, nog om detta. Helgen har varit go! Idag fyller Filip 30 så igår kväll var vi ute och åt med honom och Sussie för att fira, på Barabicu. Utanför fönstren rasade stormen Egon med vind på nästan 30 meter i sekunden och vatten pressades in i kanalen från havet tills det räckte ända upp till kajkanterna. Mysigt inne i värmen, även om vi höll på att blåsa bort på vägen hem. Och idag har vi fikat och spelat Carcassonne hos Björn och Malin. Fantastiskt bra helg. 

fredag 9 januari 2015

Om hur det plötsligt känns ännu närmre

Hon satt mitt emot oss, mig och Erik, på en uteservering på ett café i centrala Rabat. Jag minns det väl, det var soligt och vi beställde fika men hon pratade så mycket och snabbt att hon knappt rörde sitt kaffe. Innan intervjun hade vi ringt henne, sagt att vi märker att säkerhetspolisen bevakar oss eftersom vi varit i Västsahara och intervjuat personer som är kritiska till ockupationen. Vågar du träffa oss ändå?

Zineb el Rhazoui hade skrattat lugnt i telefonen, sagt Vad rart av er att fråga, men det här är min vardag. Jag är alltid förföljd. Självklart ska vi träffas. Nu satt hon där framför oss och berättade. Om sitt liv som journalist, om sitt liv generellt, hur de två perspektiven egentligen är precis samma. Hur hon är en av de lätträknade journalister i Marocko, kanske är de fem?, som vågar arbeta som riktiga journalister, opåverkade journalister, skriva för oberoende tidningar. Om sådant man inte får skriva om för staten och kungen.

Det är 2011 och Zineb, som är franskmarockan, berättar om lagen som finns i Marocko, som förbjuder journalister att ifrågasätta kungen, islam och Marockos roll i Västsahara. Att vara obekväm innebär att man betalar ett högt pris. Zineb beskriver hur polisen gått in i hennes och pojkvännens lägenhet på natten, gripit och åtalat dem. Hur Human Rights Watch efter händelsen uppmanat till ett stopp på de "uppenbart politiskt motiverade trakasserierna". Hur myndigheterna en efter en stängt ner alla oberoende tidskrifter och radiokanaler. Alla utom en, webbmagasinet La Kome, vars redaktion inhyst i en liten lägenhet Zineb en stund senare tar med oss till.

Det är min allra första reportageresa som frilansjournalist. Efter intervjun pratar jag och Erik länge om hur konstigt det känns. Att vi har samma jobb som Zineb och hennes kollegor, samma övertygelse, men hur vår egen övertygelse aldrig sätts på prov. Hur vi slipper göra omöjliga val. Hur vi inte behöver offra något alls för att kunna bedriva oberoende journalistik, samtidigt som våra kollegor i Rabat och på andra platser måste offra allt. Hela sin säkerhet, sin vardag, sitt liv. Reportaget om Zineb som vi gjorde för tidningen Journalisten sitter på väggen på mitt kontorsrum sedan länge, och börjar såhär: "– Jag offrar min säkerhet och min frihet. Det är vad som krävs om man ska jobba för yttrandefrihet här". Jag ser hennes porträtt ibland och tänker på allt detta. Hur min första reportageresa var en av de mest intressanta, en av dem som påverkat mig mest.

När jag hörde om attacken mot Charlie Hebdo häromdagen tänkte jag direkt på Zineb. Jag vet egentligen inte varför. Vi är vänner på en del sociala medier och har mailats vid ett par gånger sedan vi sågs i Marocko, men jag hade ändå ingen aning om vad hon gör nu för tiden. Idag läste jag ett citat i DN apropå att det talas om att trycka nästa nummer av satirtidningen i en miljonupplaga i protest mot terrorattacken.
"– Nästan alla våra tecknare är döda! Hur ska vi göra? undrade Charlie-journalisten Zineb som var på resa i Marocko".

Och trots att det bara stod hennes förnamn, säkert inte ett ovanligt sådant, visste jag att det var hon.

Nu vet jag att hon är tidningens krönikör och att hon överlevde eftersom hon var tillfälligt på semester i sitt hemland, där vi träffade henne den där gången, när kollegorna i Paris blev avrättade en efter en. Hennes ord om att offra min säkerhet är vad som krävs får en ännu starkare innebörd.

Tack Zineb, för att du orkat fortsätta göra omöjliga val. För att du fortsätter orka.

Bild: Erik Abel, fotad i Rabat, Marocko, i februari 2011.

torsdag 8 januari 2015

Den jävla världen

Att situationen för journalister globalt sett blivit farligare de senaste åren nämnde jag ju i bokinlägget nedan apropå 438 dagar. Inlägget skrev jag redan för några dagar sedan, och schemalade sedan publiceringen. Ironiskt att det fruktansvärda terrordådet mot redaktionen på Charlie Hebdo i Paris hann inträffa innan inlägget ens hade publicerats... Fy fan.

Jag blir ledsen och rädd. Rädd förstås för det extrema och grymma våldet, rädd för den självcensur inom journalistiken som det riskerar att leda till, rädd för att fel krafter ska försöka dra nytta av det som hänt. 

onsdag 7 januari 2015

Böcker lästa 2014

Som sagt gav jag ju mig själv nyårslöftet att läsa minst tolv böcker under 2014, alltså en bok i månaden. Det borde ju rimligtvis vara lätt att uppnå, men det har jag ändå inte gjort. Jag har läst nio, om jag inte glömt någon nu. Skyller på att vi kollat alldeles för mycket på serier på kvällarna istället för att läsa. "Det här året ska det bli ändring på detta", osv.

I alla fall, dessa böcker blev lästa:

1. 438 dagar, Martin Schibbye och Johan Person

Den här boken slukade jag med stort intresse i början av året. Tyckte bäst om de delar som handlade om allt vi inte redan läst om under och efter fångenskapen. Blev väldigt berörd av hela händelsen, situationen för journalister har globalt sett blivit dramatiskt försämrad de senaste åren, det har blivit farligare och farligare att arbeta som journalist, vilket är helt förfärligt. Bortsett från att det var störigt att Johan så uppenbart ville få fram att han får ligga mycket tyckte jag verkligen om den! Aldrig hade jag trott när de fängslades att de skulle bli kvar i Etiopien så länge som de blev.


2. Innan floden tar oss, Helena Thorfinn

Intressant att läsa om en svensk ambassad i ett fattigt land, om hierarkier inom Sida och UD och om svårigheterna med bistånd. Om alla gråzoner som finns. Allt detta insprängt i en spännande skönlitterär historia. Jag gillade!



3. En man som heter Ove, Fredrik Backman

Den här boken tyckte jag mycket om. På baksidan står citat från mängder av recensioner som kallar den "årets roligaste", men jag tyckte snarare att den var gripande och hjärtskärande. Komisk på många vis, visst, men det var ju den rörande berättelsen, den rörande karaktären Ove, som var hela grejen. Den som fick en att blinka bort tårar mellan varven. Gillar Backmans språk även om han kör med lite väl många långdragna liknelser ibland.


4. Min vän Leonard, James Frey

Älskade Tusen små bitar, första boken, och tyckte väldigt mycket om även den här. Det går liksom inte att lägga ifrån sig James Freys böcker. Han har ju skrivit dem självbiografiskt och fick kritik när det visade sig att vissa bitar är fiktiva. Och även om jag av princip tycker att rätt ska vara rätt när det gäller sånt här tycker jag ändå inte att det känns så avgörande om alla detaljer är hundra procent korrekta eller ej. Båda böckerna är otroligt bra och jag vill bara läsa mer och mer.


5. Varför kom du hit? Julia Svanberg

Bok som Julia skrivit! Roligt. Den utspelar sig förstås i Colombia (där hon bor), på ett backpackerhostel i Bogotá, och handlar om ett mord. Om tjusningen med resande, om unga människors naivitet och om turismens många baksidor och konsekvenser. Jag gillade den och läste den snabbt, men tror kanske den hade passat ännu bättre när jag var runt 20 och drömde om alla backpackerresor jag hade framför mig. Tror Julia håller på med en reportagebok också, den kommer jag köpa på studs.


6. Kokain, Lasse Wierup och Erik de la Reguera

En utmärkt reportagebok som täcker nästan allt som rör kokain. Om brukarna i väst, om tillverkarna i Sydamerika, om smuggelrutterna och alla offer som hela industrin skördar i alla led.
Jag jobbade med Lasse på DN för några år sedan, och facebookkänner Erik, kan man väl säga. Konstigt att jag inte fått tummen ur att läsa boken förrän nu, men det var ett sant nöje. Väldigt sugen på Eriks nya bok Gränsbrytarna också.

7. Sophies historia, Jojo Moyes.

Fin bok! Tyckte om personerna i den och ville så himla gärna kunna styra berättelsen och händelserna och slutet. Men det kan man ju inte. Det här är den första boken av Jojo Moyes jag läser, men har köpt en till som jag tänkt läsa framöver.




8. Gökens rop, Robert Galbraith 

Deckare skriven under pseudonym av Harry Potter-författaren JK Rowling. Den är spännande och har intressanta karaktärer och jag gillade den! Trots det kom jag av mig flera gånger och lät den ligga några veckor mellan varven. Blev väl helt enkelt inte lika indragen i den som man ofta kan bli av deckare, men vet inte riktigt varför. Kanske förresten för att jag läste den som vanlig bok, inte pocket, och därmed inte orkade ta med den någonstans utan bara läste i sängen.


9. Tyst territorium: Sju reportage om Västsahara, Fredrik Laurin och Lars Schmidt

En till reportagebok, gillar visst sådana. Och jag ska förresten banne mig skriva en själv en vacker dag! Men i alla fall. Den här boken läste jag med stort intresse eftersom jag själv varit i Västsahara och skrivit om just de här frågorna: om ockupationen av Västsahara, om dess konsekvenser, om dubbelmoralen i EU:s oetiska fiskeavtal med Marocko. Jag tycker om boken men stör mig helt oblygt på att det inte är jag och Erik som gjort den. Författarna har åkt till Västsahara undercover tillsammans med en gruppresa - vi åkte ju dit på egen hand och kom nära mycket av det man vill berätta om. Boken får mig att vilja resa tillbaka på nytt och följa upp våra reportage från 2011.

Vilka var era favoritböcker från 2014 och vad tänker ni läsa framöver? Vill gärna ha lästips!

Uppdatering onsdag

Vi överlevde. Ingen kräks, alla mår väl osv. Puh!

tisdag 6 januari 2015

Vinterkräkskräcken

Häromdagen var vi hos A:s bror med familj. Efter att vi hade gått hem kräktes deras femåring. En gång bara, visade det sig dagen efter. Som femåringar gör rätt ofta tänker jag? Ändå har skräcken för vinterkräken nu byggt bo hos oss. Ikväll har A fått för sig att han kanske fått en släng trots allt (han mår alltså inte dåligt, det hela är bara en ond aning) så nu ska jag sova i soffan för att inte bli smittad. Måhända lite överdrivet, jag är ju till och med vaccinerad i år pga graviditeten. Axel har dessutom en viss vana av att inbilla sig att han är magsjuk om han tidigare på dagen varit ute och sprungit långpass, som idag. Det är alltså inte särskilt mycket som talar mot oss i kampen mot kräken, om man ska vara ärlig (peppar peppar peppar osv). Ändå - säg den försiktighetsåtgärd man inte skulle vara beredd att vidta för att slippa det lilla helvetet.

Ni kan väl hålla en tumme eller så? För säkerhets skull menar jag. 

måndag 5 januari 2015

Mitt 2014 - the recap

Jag gör ju en sån här årsrecap varje år. Läser i slutet av min förra att Axel sagt inför 2014 att 'det här kommer att bli året då allt händer, året då allt kommer att vara magiskt´. Och alltså, ett väldigt bra år har det varit.  

Januari inleddes med stort nyårsgalej i den gamla sockerbruket vid Röda sten. Jag hade glittriga örhängen och min fantastiska julklappskappa från & other stories och hånglade med Axel under Älvsborgsbron på tolvslaget. Så var det nytt år. Den sjuttonde fyllde Sofia 30 och hon och jag bokade spontant en resa till Thailand för att fira. Det gjorde vi så jävla rätt i. Hade det briljant, som alltid när vi reser tillsammans.


Resan innebar maxat med avkoppling, men också stress eftersom jag skulle flytta några dagar efter hemkomsten. Den 1 februari blev jag och Axel sambos, i hans fina trea i Haga, även om nätterna vi sovit i varsin lägenhet de föregående elva månaderna var ganska få. Jag hade en gnutta separationsångest över att lämna min lilla pärla i Olskroken, men det var dags. I och med flytten till A blev jag ju också granne med Björn och Malin (hurra!) och Malin ställde till med rolig 30-årsfest. Dit var vi på väg på bilden nedan. Jag var också i Stockholm och var med på min första produktionsvecka som redaktör för Re:public.


I mars åkte jag och Linn fraktbåt till Antwerpen för ett reportage om nutida och dåtida sjömän. Det var skoj. Det kan man dock inte säga om hemresan som blev något av ett helvete. Den sjätte firade jag och A ett år, ett väldigt härligt år, och lite senare i månaden premiärtestade vi våra nyköpta touringcyklar för första gången, de vi köpt med målet att cykla till Paris. Jag inledde vår cykelkarriär med att ramla vid ett övergångsställe mitt på Linnégatan och dra med min Axel i fallet. Han fick jätteont. Var ändå en ängel och sa att "sånt händer alla" trots att det såklart inte gör det. I övrigt njöt jag maxat av att bo på världens bästa ställe och ha världens finaste kvarter runt husknuten. På morgnarna vaknade jag med ben och armar intrasslade i Axel och Elsa och åt många caféfrukostar på Haga nygata.


Det blev april och jag åkte på en reportageresa till Aten, med Erik. Vi följde death metalbandet Dark Tranquillity under Greklandsdelen av deras världsturné och drack sprit ur plastmuggar i logen för att smälta in i gänget. Vi skrev också om arbetslöshet och om en hemlös man med varmt hjärta – många greker har råkat illa ut i eurokrisens spår. Det allra bästa med resan var att jag var på plats något dygn före Erik och satt alldeles för mig själv och jobbade på en solig takterass och älskade mitt jobb ännu mer än vanligt.

I april fick min kompis Martin och hans Sofia en liten pojk, Einar, och Sofia och Andreas fick en liten Harry. Påsken firades i Bergsvik, det var en aprilhelg då det blev sommar för en stund. Det var riktigt varmt i solen och vi hoppade från bryggan ner i havet som var iskallt men så jävvla härligt. Mamma fyllde år på påskdagen och hon och pappa kom upp till Bergsvik på middag. Hemma renoverades vårt badrum, det tog hundra år men blev fint till slut, och en helg när Axel jobbade fick jag ett ryck och renoverade gå-in-garderoben som överraskning. Älskar när jag får känna mig händig. Det inträffar inte direkt varje dag.


I maj var vi i Bergsvik igen och testade cyklarna på vår första cykelutflykt - denna gång utan att ramla eller välta. Jag spelade ordspelet Ruzzle Adventure på iPhonen och vann en iPad pga kom tydligen längst av alla. Blev sjukt nöjd. Och så fick Axel ett till brorsbarn: lilla Lilly som föddes den sjätte. Så gullig! Det var helt klart babyboom under våren.

Vi gjorde en oas på balkongen med olivträd och pelargoner och ljuslyktor, och försökte odla ungefär tusen (tio) sorters grönsaker. Det var roligt men gick väldigt dåligt. Det mesta planterades aldrig över från försådden, förutom squashen som bara blev helt enorm. Vi skördade sammanlagt noll ätbara grönsaker.


Juni kom. På Kristi himmelfärdshelgen åkte jag, Axel och hans familj till vackra Arild på Kullahalvön i Skåne eftersom Axel skulle springa Kullamannen. Det är 5,7 mil löpning i terräng. Så knäppt. Men vi hejade på massa olika platser längs vägen och han klarade det galant!

Vi gjorde ett nytt nummer av Re:public i Stockholm och hade releasefest med mens-tema i Malmö, med anledning av det stora mens-reportaget som jag och Johanna Wiman skrivit. 2014 var året då det började pratas om mens och förtryckande menstabun lite överallt i svensk media, och vi var några av dem som var först! Liv Strömqvist kom och läste upp sina grymma mens-seriestrippar på releasen. Redaktionen hade "visions-helg" också, på Annas landställe utanför Flen. Vi pratade och planerade hela dagarna och vandrade genom en kohage för att doppa oss i sjön bredvid korna på kvällen.

Sen föddes Nicole och Martins Ella. Och så blev det midsommar och vi firade i Bexet, som vi gjort ganska många år nu i lite olika konstellationer. Jag och Sofia A gick till stranden för att plocka blommor till kransarna, och jag viskade till henne lite i hemlighet vid hallonsnåren att det kunde vara så att jag var gravid.


Den fjärde juli fyllde Axel 29. Det var en fredag, och jag gick upp hur tidigt som helst och kissade på en sticka innan jag kom med frukost och paket på sängen. Vi vände på stickan och tittade tillsammans, och där fanns två streck. Sån otrolig grej. Vi åkte till Bexet efter jobbet och dagen efter fyllde jag 30.

Sen gick jag på en sju veckor lång semester, vilket var magiskt. Vi inledde med det stora cykeläventyret, vars mål vi vid det här laget hade styrt om från Paris till Köpenhamn som vi tyckte låg på lite rimligare avstånd givet antal dagar vi tänkt vara borta. Det var nog bra. Resan var så jävla härlig, vi vaknade i vårt tält i nån skogsdunge vid havet om morgnarna, tog ett dopp, åt frukost. Cyklade typ nio-tio mil om dagen. Jag fick inte dricka öl förstås men i övrigt blev allt som planerat. I Köpenhamn åt vi gott hela tiden och pratade om hur vi vill vara som föräldrar. Veckan efter landade vi i Bexet en vecka med min familj. Anders och Axel fiskade och fiskade och fiskade, jag låg och läste på bryggan.


I augusti var jag fortfarande ledig. Jag njöt av det. Vi var i Bergsvik och massa kompisar hälsade på där. Sofia, Jimmy, Johanna och Erik, Sofia och Andreas och Harry. Hemma i Haga målade jag om ett gäng bokhyllor när Axel börjat jobba, åkte till havet, hängde med vänner.
Jag och mamma var på Arken Spa också, så himla mysigt hade vi det. Jag var gravidtrött precis den här perioden så timingen var perfekt: vi bara latade oss, badade i olika varma pooler och bastus och låg på ett hav av varma stenar och läste böcker.

Och så var det ju Way out west förstås. Festivalhäng blir kanske inte riktigt lika eptiskt utan öl som med öl, men vi hade roligt. Det var sol och totalt ösregn blandat. Den spelning jag minns bäst var Les big byrd, som var så himla himla bra. Och så såg vi Röyksopp och Robyn, Outcast, The national, Annika Norlin, Highasakite, och massa fler.

Vi hälsade på Sofia på Öland och Axel nästan bodde i poolen. Vi hade tänkt åka till Paris också, men sköt upp det till hösten. Vips flyttade Anders och Linnea dock plötsligt därifrån till Stockholm innan vi hann göra slag i saken, så det blev ingen repris på Parisresan. Det var synd. Men vi hälsade på i Stockholm istället i november.


September inleddes med den årliga familjehelgen i Bexet. Sen åkte vi flotte på Klarälven (jag, Axel, Linn och Ellinor) för ett resereportage jag och Linn gjorde. Helt klart ännu ett "jag gillar mitt jobb"-moment, speciellt som det blev toksoligt och varmt just denna helg och flottfärden blev mer än lovligt idyllisk. Vi kunde bada från flotten!

Samma helg var det också val och Sverigedemokraterna fick ofattbara 13 procent, med politiskt kaos som följd. Det skrämmer mig in i märgen att så många människor i Sverige röstat på ett sådant parti. Jag hade aldrig väntat mig det, kanske var det naivt av mig.

I september åkte vi också på kickoff med frilanskontoret, jag och Wiman hade valt Hållö som destination. Det visade sig vara en fantastisk ö, helt bestående av klippor. Fanns inte ens några stigar, bara klippor, klippor klippor och ett vandrarhem mitt på. Så vackert! Jag kunde inte sluta tänka på att jag vill åka dit någon gång under 2015 med Axel och vår bebis.


I oktober kom täta rapporter om ebolautbrottet i Västafrika. Sofia ville åka dit och jobba, men fick inte eftersom hon fortfarande gör AT. Vi gjorde ett nytt nummer av Re:public som innehöll Alexanders fantastiska reportage om Grimslöv, där Sverigedemokraterna är starka. Det lästes och hyllades av hela Sverige kändes det som. Så fint att känna att journalistiken vi gör med Re:public faktiskt spelar roll
och kan göra skillnad.

Jag och A var halvvägs in i graviditeten och gjorde ultraljud på Östra sjukhuset. Vi ville inte veta könet på barnet, bara att allt såg bra ut med den lille krabaten. Och det gjorde det! Hurra! I slutet av månaden åkte jag till Georgien på reportageresa och passade på att hälsa på Lotta.


I början av november var jag fortfarande i Georgien. Sista dagarna åkte jag och Lotta upp i Kaukasus. Kasst väder men ändå så knäppt vackert. Sen hade jag 30-årsfest, fyra och en halv månad i efterskott. Vi var 35 personer i vår trea och Leif och hans kompis stod i mitt kök hela dagen innan gästerna kom och lagade en helt magiskt god buffé. Så himla snällt.

Min och andra Johannans magar växte och växte och de dagar vi var på kontoret samtidigt pratade vi orimligt mycket om hur härligt vi ska ha det när vi är föräldralediga tillsammans. Jag fortsatte att må bra, inga konstiga gravidsymtom. Jobbade dock helt sjukt mycket under några veckor i november och december. Plötsligt hade jag fyra-fem superlånga reportage att göra på en och samma gång, det var roliga jobb men ganska stressiga jag räknade verkligen ner dagarna till jullov.


December blev lugnare, om än med nöd och näppe. Hann kanske inte riktigt ta det så lugnt som jag hade hoppats sista tiden innan jul, men tänker kompensera det i januari. Jag hann i alla fall få julkänsla baka massa julgodis, tända mängder av ljus om kvällarna, planera och köpa alla julklappar. Axel skrev sin sista uppsats efter tusen år som student (well sju eller så), och blev erbjuden två jobb samtidigt. (Han  är gymnasielärare i samhällskunskap och svenska som andraspråk). Att de drar i honom förvånar mig inte det minsta. Han är bäst ju. Julen var fin, nyåret likaså, och mitt jullov är inte ens slut än.


Det var en extremt komprimerad sammanfattning av året, det. Längtar så mycket efter allt som kommer framöver. Efter barnet, efter sommaren då jag och Axel tänkt vara lediga evighetslänge båda två. 2015, jag är redo!