måndag 15 september 2014

En valsöndag 2014

För några år sedan bodde jag i Schweiz. Ett av de största partierna där heter Schweiziska folkpartiet, SVP, och bedriver nationalistisk politik. Retoriken är mycket rasistisk – ni har säkert hört talas om deras affischer där tre vita får i en hage målad i de schweiziska färgerna sparkar ett svart får över staketet. Eller den där en tecknad bild av en man med till synes utomeuropeiskt utseende ligger i en hängmatta, sydd av den schweiziska flaggan, och får enorma sedelbuntar bekvämt kastade till sig. Eller den där silhuetter av moskéer ritats som stridsspetsar.

I alla fall, detta var vardagsmat på reklamytor i Bern, på busshållplatser och lyktstolpar. Det var ovant för oss. Och jag sade till alla vänner där, att sådär skulle det aldrig kunna vara i Sverige. Det finns ingen möjlighet. Vi har rörelser som påminner om SVP, absolut, som till och med har SVP som förebilder. Men aldrig att de skulle kunna få politiska mandat. Sade jag. För jag trodde verkligen att det var så.

Sen kom plötsligt SD in i riksdagen, medan vi fortfarande bodde kvar i Schweiz. Då trodde jag att det skulle bli ett wake up call för Sverige, att det var skrämmande att det jag såg i Schweiz, och i stora delar av Europa, kom krypande även i Sverige. Men att personer som representerar dessa strömningar skulle åka ut igen nästa val, som en konsekvens av detta uppvaknande.

Igår fick SD 13 procent i riksdagsvalet. Det betyder att var åttonde röstberättigad person röstat på dem. En av åtta.

Efter alla skandaler och avslöjanden under det senaste året (åren) har jag så oerhört svårt att förstå detta. Det finns alltid partier man sympatiserar mer respektive mindre med, men i det här fallet känns det annorlunda eftersom SD har en värdegrund som gör att inget annat parti, oavsett blocktillhörighet, kan tänka sig att samarbeta med dem. Och att så många människor ställt sig på den sidan, den som tycker att vi ska se till oss själva först och låta andra sköta sitt istället för att hjälpas åt och forma ett bättre samhälle för alla, det skrämmer mig. För det var bara några år sedan som jag såg detta hända i andra länder och tänkte att det åtminstone var långt borta för Sveriges del. Att jag hade fel i den analysen är mitt magont denna måndagsmorgon.

PS. 87 procent av röstberättigade personer i Sverige har ju röstat på något annat. Det får man inte glömma heller såklart. 87 procent är en alldeles överväldigande majoritet. Men ändå. 

torsdag 4 september 2014

Ett värmländskt träsk och ett långt protestskägg

Vilken jävla sommar det har varit! Sol hela tiden och ledigt i sju hela veckor. Magiskt. Var ledig så länge att jag hann känna mig helt utvilad samt svinsugen på att jobba igen – så lång semester borde man alltid ha.

Idag såg min arbetsdag ut ungefär såhär. Jag och Erik åkte till Karlstad och träffade Olof Wretling (han i Klungan ni vet, Katla och Mangan i Mammas nya kille i P3). Det var kul. Vi pratade om vad det innebär att vara rolig, om hur länge man kan vara ung och lovande och om vad som händer med en när en svår sorg vränger ut och in på en och genomsyrar luften man andas. Och om mycket annat. Sedan tog vi med oss en uppblåsbar säl och drog ner till sjön i närheten av Olofs hus, där han fick blöta jeansen upp till låren och där jag fick fler myggbett än jag fått sammantaget under hela sommaren.

Vi intervjuade förresten också en präst som inte ska klippa sitt skägg förrän Sverige slutar med sin vapenexport. Visste ni att Sverige, räknat per person, var världens största försäljare av vapen både 2010 och 2011? Att vi fortfarande är bland de största och att exporten ökar dramatiskt både i antal länder och mängd pengar? Det tål att tänkas på, tycker jag.

Är det något land som skulle ha råd att sluta med det, att lägga om till någon annan export, att bara vägra sluta förse världen med vapen helt enkelt, så är det väl Sverige?

onsdag 13 augusti 2014

Som om jag aldrig mer kommer kunna gå

Igår tränade jag för första gången med en PT. Jag har i princip inte tränat alls i sommar (förutom Köpenhamnscyklingen som väl får räknas som lite träning i alla fall) och inte gymmat ordentligt sedan...kejsar Augustus och skattskrivningen? Ett tag sedan helt klart.

Allafall. PT:n bara "här, ta dessa vikter och kör utfallssteg några varv fram och tillbaka här i salen". Jag: "sir yes sir!".

Idag: Aj. Alltså nivån av aj. Kan ej röra mig. Kommer eventuellt aldrig mer att kunna röra mig.

fredag 25 juli 2014

Cykeläventyret - the story!

36 mil blev det till slut. Göteborg-Köpenhamn. Noll punkor, betydligt mindre skav och ömma rumpor än väntat och sjukt härliga dagar. En eftermiddag av hällregn och lite felcyklingar, i övrigt bara ljuvliga mil med slående vacker natur vart vi än kom.

Första etappen gick till Varberg. Vi lunchade vid Tjolöholms slott halvvägs och hade nästan tio mil i benen när vi kom fram till vårt bokade rum på hotell Gästis. Denna dag var jag mest bara asglad hela tiden över att det gick så mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Inte ont nånstans, och tio mil liksom! Ändå längre än jag cyklat nån gång tidigare. På kvällen var jag dock så trött att jag knappt visste vad jag hette. Vi åt buffé, badade i hotellets fantastiska spa i källaren, köpte godis och totaldäckade.


Följande tre nätter sov vi i tält. Etapp två tog oss nästan hela vägen till Halmstad, nämligen till skogen vid en strand i Vilshärad där vi slog läger. Vädergudarna bjöd på strålande sol halva dagen och totalt hällregn andra halvan. Som av ett under höll det upp just som vi skulle slå upp tältet och även när vi åt våra tomater, fetaost och bröd som vi köpt med som middag. Sen kom det några droppar till i samma sekund som vi kröp ner i sovsäckarna.


Dag tre vaknade vi i tältet och från och med nu hade vi strålande sol resten av resan. Vi började med ett morgondopp, sen gick vi tillbaka till tältet och gjorde i ordning frukost. Bajsade även i skogen. Det mesta med att bo där i skogen kändes härligt Ronja Rövardotter-aktigt utom möjligen just det momentet. Axel använde sin nyinköpta svindyra handkvarn och malde sitt morgonkaffe som en livsnjutare (/hipster) av rang. Jag önskade innerligt att jag gillade kaffe just då, men njöt av en Pucko istället.


Sen hojade vi vidare! Den här dagen hade vi inget tydligt mål mer än att ta oss vidare söderut och landa någonstans i närheten av Helsingborg, ungefär. Vi cyklade och cyklade och cyklade. Det var sjukt vackert överallt. Då och då stannade vi och badade eller åt något. Pizza, jordnötskakor, öl.


Landskapet som varit föredömligt platt hela vägen (tack och lov!) gav oss en rejäl utmaning strax efter Båstad, då vi plötsligt upptäckte att cykelvägen ledde rakt uppför Hallandsåsen. Förbi små gårdsbutiker och världens mest idylliska landskap, klar Sagan om Ringen-känsla, men rakt uppför. Nu kanske ni tänker att Hallandsåsen är som en liten kulle eller så, men herregud vilka backar vi snackar! När jag var nästan ända uppe blev jag omkörd av en man i 45-årsåldern som likt en Tour de France-cyklist kämpade sig upp med en jävla fart. Bra jobbat, snart uppe! hojtade han peppigt när han passerade, men fy fan! svarade jag i ren chock. Berömde honom lite för tempot när vi väl nått toppen dock.
Axel som hade 80 procent av vår packning gjorde ju den största bedriften får man säga. Vi belönade oss med fikapaus på en gärsgård med utsikt över hela södra Sverige. En rejäl bit i alla fall. Började fundera på var vi skulle kunna tänkas sova och körde på en bit till, först ner lika brant som vi kört uppför och sedan längs med havet med kvällssolen i ansiktet.


Vi hittade världens finaste plats att sätta upp tältet på den natten, nånstans i närheten av Ängelholm. Också denna gång blev det en skogsdunge alldeles ovanför sanddynorna, magiskt vackert. Och vi kom fram precis i rättan tid för att hinna äta lite mat medan solen gick ner.


Efter morgondopp och frukost hojjade vi vidare söderut, mot Helsingborg och Danmarksfärjan. Den här dagen var jag sjukt trött plötsligt. Vi hade ganska mycket motvind och jag var för första gången himla seg i benen, kom inte framåt så snabbt som jag ville. Blev mer sur än tacksam när A snällt frågade om vi inte skulle korta ner den tilltänka dagsetappen lite. Icke! Man vill ju inte vara svag. Jag stretade på och vi skulle ju ändå inte så jättelångt i motvinden, några mil till Helsingborg bara och därifrån vidare med båt till Helsingör.
Väl framme i Danmark unnade vi oss en dyr men smarrig lyxlunch på ett flott ställe. "Dette er den lækreste stykke mad du nogensinde har spist, det kan jeg godt love dig!" sa servitören och fick mig att beställa deras smörrebröd med rödspätta och remouladsås trots att jag inte gillar remouladsås. Och hans ord var måhända en gnutta överdrivna (remouladsås smakar remouladsås även i Danmark hör och häpna), men det var en trevlig rödspätta, det var det!

I Danmark var det cyklister exakt överallt och vägar som det gick att köra riktigt snabbt på. Så vi tog in morgonens låångsamma tempo med en riktigt snabb eftermiddag och brände hela vägen ner till en by som ligger strax innan Köpenhamn. Där tog vi in på en camping och slog upp tältet igen, lastade av all packning och cyklade till havet för ett kvällsdopp.


Dagen därpå inledde vi med några timmars sol och bad innan vi trampade den sista biten in till Köpenhamn, där jag konstigt nog inte varit tidigare förutom en snabbis förra hösten när jag intervjuade Anna von Hauswolff. Hur som helst, vilken stad! Gillade allt med Kph, inte minst vårt superfina hotell (Axel Guldsmeden, mellan tågcentralen och Kødbyen).


Mest gick vi omkring och gottade bara, promenerade, kollade i tusen fina butiker och stannade för öl eller fika så ofta vi kände för det. Bland annat på Mikkeller. Det var soligt och tokvarmt, som nästan alla dagar den här fantastiska sommaren. Vi var på Hay och beundrade alla vackra möbler (ville köpa allt, mycket mycket svårt att ta med på cykel dock) och på Cos, & other stories, Henrik Vibiskov, Wood wood och en massa andra butiker. Köpte en klänning. Åt himmelsk frozen youghurt på Yogurt Shop på Ny Adelgade. På kanalen hittade vi Kayak bar, en flytande ponton på vilken de hade byggt en sandstrand med palmer och allt. Där kunde man äta, dricka, bada och hänga. Och bästa matminnet var på BioMio i Kødbyen, en restaurang med ekologisk och närodlad mat, som var Helt. Sinnessjukt. God. Till denna stad kommer jag definitivt fler gånger!

Dag tre Kph hoppade vi på tåget som tog oss och cyklarna hem igen. Mycket mycket nöjda. Den här semester får tio cykelkepsar av tio möjliga i betyg.

tisdag 22 juli 2014

22 juli

Det har gått tre år. Kan fortfarande inte fatta att det hänt. 

söndag 13 juli 2014

Köpenhamnstips, någon?

Prognosen för startdagen på cykeläventyret: 37 (!!) mm regn samt åska och blixtar, enligt Yr. Efter att hela veckan varit magiskt fin och nästa vecka också ska bli det känns det ju något drygt och oturligt. Dock kom vi (Axel) på att "semester är semester" och då har man ju inte bråttom, således startar vi nog på måndag istället. Förhoppningsvis i sol.

Kan ni inte ge oss massa bra Köpenhamnstips så länge?? ALLT är av intresse, vi har noll koll på den danska huvudstaden. Hotell, restauranger med god mat, snygga barer, roliga kvarter..ja ni fattar. Tips längs sträckan Helsingör-Kph mottages också gärna, liksom tips längs med Ginstleden (alltså typ sträckan längs havet mellan Göteborg och Helsingborg. Varberg, Halmstad osv. Kör!)

Idag, första dagen på supersemestern, var det hur som helst underbart väder och vi gassade oss vid Ganlet innan Lillys namngivningskalas.

torsdag 10 juli 2014

Cykeläventyret - nedräkningen!

Bara några dagar kvar nu! På söndag lämnar vi Göteborg på våra hojjar och styr kosan söderut. Äntligen! Paris, det ursprungliga målet, har reviderats till Köpenhamn tur och retur vilket känns rimligare på alla sätt. Det kommer att bli så jävla bra.

Jag har inte tränat alls mycket cykel måste jag erkänna (har till exempel aldrig någon enda gång cyklat så långt som vi nu ska göra varje dag) men tänker mig att med lite vilja och jävligt många jordnötskakor/kalla drycker längs vägen (samt vadderade cykelbyxor) går allt.

I Halland går det cykelvägar längs med vattnet nästan hela sträckan till Helsingborg, så även i Danmark sträckan Helsingör-Köpenhamn, så fatta vad vackert vi kommer ha det! Vackert och motvind:igt, gissningsvis. Men så många tillfällen till bad som kommer erbjudas oss i och med detta.

Det mesta på to do-listan är avbockat och snart återstår bara packningen. Att få ner allt som vi pö om pö lagt upp i högar på vardagsrumsgolvet i några ganska små cykelväskor. Man kan inte direkt ta med så många ombyten/plagg att välja bland men åh, som jag längtar. Den en och en halva arbetsdagen som återstår känns som en evighet.

onsdag 9 juli 2014

Gott att tänka på

Om två dagar går jag på en sju veckor lång semester. Overkligt.

måndag 7 juli 2014

The big Three Oh

Det var helg och vi fyllde år: A i fredags och jag i lördags. 30 dessutom för mig! Vuxen på riktigt och så vidare. Det känns bra, jag har ingen åldersnoja faktiskt. Den kom när jag var tjugoåtta och ett halvt och höll i sig ett halvår eller så. Sen gick den över. Känner mig nu helt i fas med den gedigna ålder jag uppnått.

Jag har tänkt ha någon form av föllse-galej för vänner i slutet av sommaren men själva dagen firade vi med familj och släkt i Bexet (hence kommer här som vanligt en drös Bexetbilder, hehe). Det var mina föräldrar, A:s föräldrar, min moster plus man och kusin och kusinbarn. Sol och tårta och så fina presenter att jag höll på att smälla av. Fick två helt fantastiska väskor, en från Sandqvist och en från Whyred (Två! Overkligt!). Lyxlakan av finaste sort till den nya sängen som vi beställde nyligen, sjukt snygga cykelkläder, en inredningsbok full av vackra hem och två kokböcker och kläd-presentkort och bidrag till vår cykelsemester. Och biljett till Way out West! Och min moster gav mig en kakburk av plåt som varit min älskade mormors för längesedan, och om man tittar riktigt noga kan man se att mormor skrivit "Stures ringar" tvärs över mönstret med blå tusch. Sture, det var morfar det. Och Marianne hade bakat sådana S-kakor som mormor alltid bakade och lagt dem i burken och de smakade exakt som hennes och jag började gråta efter ungefär en sekund. Det kändes som om de var med en liten stund där på födelsedagen, mormor Carin och morfar Sture. Som om de stod där med en kaktus gjord av gurka och tandpetare och gelehallon och sa Hon-Har-Den-ÄRAN i kör. Tack tack tack för det.

Känner mig som den mest bortskämda människan i mannaminne, måste verkligen ha varit orimligt snäll i år. Eller så har jag bara en orimligt snäll familj. Tror på det senare faktiskt.

lördag 28 juni 2014

Hur många dagar A har badat sedan badkaret var på plats? Kanske 10 av 10

Ni kanske minns att jag skrev att vårt badrum höll på att renoveras och att vi bodde i ett litet renoveringskaos? En renovering som skulle ta tre veckor, vilket sedan reviderades till fyra "för att vara på den säkra sidan". Det var nio och en halv vecka sedan. Nio och en halv veckor är ganska många att ha alla badrummsgrejerna i en hög i sovrummet, massa byggdamm överallt och stora nerrivna skåp och handdukshängare ståendes i hallen. Så att säga.

Men nu! Nu är det så fint så fint. Och vi har fått nya handtag på alla dörrar eftersom de som bodde här innan oss har satt de flesta nyckelhål upp och ner (!). De har också satt ett helt handtag fel så att det hänger rakt ner och öppnas genom att vridas uppåt. Ganska skönt med nya.

När vi orkar, vilket skulle kunna ske "any day now", kommer vi att möla in alla badrumsgrejer i badrummet igen och reclaima tillbaka sovrummet. Hade tänkt göra det ikväll men så var det visst så härligt att ligga i soffan och kolla serier.

Jallafall. Kreativt nog har jag tagit sånahära före-efter-bilder!

Först såg det ut såhär. Inte jättefestligt:

Kort därefter, och under JÄTTELÅNG tid, såg det ut såhär:


Sen fick vi plötsligt väggar! Det var peppigt. 

Och därefter: VIT FOG. Här kände jag stor tacksamhet till snickarna. Hade liksom inte tänkt på vilken färg vi ville ha på fogen, och så trollade de fram snygg vit bara sådär!


Sen kom golvet. 


Och ett badkar!! Första kvällen, när det bara var en toalettstol och ett badkar och ingenting mer i badrummet, badade vi med bubblor och drack bubbel. Det var väldigt härligt. Vi såg ljuset i renoveringstunneln. Sen åkte vi till Ikea och köpte hyllor och handdukar och förvaringslådor och korgar och ljuslyktor. 


Då återstod bara några småsaker, som krokar och att hyllplan skulle monteras, samt träskiva ovanpå tvättmaskinen eftersom ovansidan på tvättmaskinen är allmänt ful. Detta skulle ha skett på tisdagen för tio dagar sedan. Vi var så nära så nära men ändå så långt borta:


Och idag, fredagen den 27 juni, så blev det klart. Färdigt. Fräscht och fint.  
Låt mig utbringa ett: Hurra hurra hurra hurraaa!