torsdag 2 juli 2015

Öland

Vi drog till Torngård några dagar med Sofia – hennes familjs fantastiska ställe på sydöstra Öland. På dagarna gjorde vi konster i poolen (de har en pool! Älskar att bejaka min inre 11-åring), på kvällarna låg vi i soffan, åt kladdkaka och kollade dåliga svenska deckare. Så perfekta sommarkvällar. Tyvärr råkade jag äta så mycket jordgubbar att Nils fick prickar på magen och kliade sig med sina små korviga minifingrar (buhuu stackaren). Han verkade dock inte lida utan var glad som vanligt och förhoppningsvis försvinner prickarna snabbt med lite salva. Bra att ha en läkare med sig i alla fall.

söndag 28 juni 2015

Baksidan av osten

(Detta inlägg hade jag schemalagt till i morgon, men slänger upp nu apropå att Peppe idag skrev intressant på samma tema.)

Nu ska vi visst prata lite om ost igen. Allra först en mycket trivial men ostrelaterad anekdot: häromdagen ringde en av redaktörerna för Faktum (de hemlösas tidning i Gbg) och sa att hon "fått för sig att jag är extremt intresserad av ost". Det var ju lite lustigt ändå, om än sant. Om man med "intresserad" menar "intresserad av att äta".  Det slutade med att jag blev intervjuad om ost i en spalt till nästa nummer, i egenskap av ostgillande person. Mycket ska man vara med om och så vidare...

Men det var egentligen inte det jag tänkte snacka om idag. Utan om det som inte är så bra med ost. Eller med kött. Trots att det ju är gott.

Vid årsskiftet för ett och ett halvt år sedan slutade jag och A köpa hem kött. Det gjorde vi på grund av miljön och på grund av att mycket av köttindustrin är så vidrig på många sätt. Det kändes som dubbelmoral att ständigt konstatera att folk borde äta mindre kött och ändå fortsätta att äta som vanligt (det vill säga varje dag). Så vi slutade köpa hem det helt enkelt (samt fisk, men det ruckar vi på lite oftare). Mitt mål var inte att bli vegetarian, jag äter fortfarande kött hemma hos andra, ibland på restaurang och ibland (dock sällan) när vi trots allt ändå köper hem, då vi vet att köttet är producerat på ett bra sätt. Men målet var att dramatiskt minska den totala konsumtionen och det har vi verkligen gjort. Ibland tänker jag att man borde göra tvärtom, det vill säga inte göra undantag när man är med andra utan då verkligen stå upp för sitt val, och då hellre fuska när ingen ser. Men man får väl hitta det som funkar helt enkelt.

När vi nu pratar om livsmedel som inte är bra för miljön: tyvärr är det ju här som också osten kommer in i bilden. En gång skrev jag ett reportage som handlade bland annat om vår matkonsumtions påverkan på miljön, och då lärde jag mig följande: Om man jämför antal kilo koldioxidutsläpp* per kilo färdig produkt ligger grönsaker väldigt väldigt lågt, kyckling på 1,4 kilo, fläskkött på 4 kilo och nötkött på 16 (!) kg. Och så kom den stora bummern, hör här: Ost.... 10 kg. (Vilket alltså innebär att det släpps ut 10 kilo koldioxid per kilo tillverkad ostbit). Kassare än flera köttsorter, alltså. I och för sig äter man kanske lite mindre mängd ost per portion, men ändå.

Och så hör man på nyheterna att chèvre, som är så vansinnigt gott, det får vi genom att killingar tas ifrån sina getmammor för att vi ska få deras mjölk. Ibland dödas de. Och vanliga mejeriprodukter som mjölk (som tyvärr är typ det bästa jag vet och som jag konsumerar abnorma mängder av), är ju oftast inte heller producerat på något drömsätt.

Det här gör mig så ledsen och också helt himla uppgiven, det är liksom FÖR SVÅRT att göra rätt mitt i allt. Hur ska man ens orka försöka? Vi kör vår köttpolicy som ovan, jag köper inte Chiquita-bananer, försöker köpa så mycket eko och fair trade jag kan. Men räcker det?

En dag på kontoret nån gång i vintras åt vi glass på veckofikan, och någon hade köpt risglass eftersom en kollega är vegan. Någon sa då "Vad bra, finns det risglass nu? Det kanske är bättre än att köpa sojaglass för soja har ju också sina nackdelar..?" Men när den i dessa frågor mest insatta personen svarade att ris minsann inte heller var så oproblematiskt längre kände jag bara en stor jävla suck inombords. NEHE, liksom. VAD FÅR JAG ÄTA DÅ?!

Hur gör ni? Tänker ni på vad ni äter och varför? Vilka principer tycker ni är viktigast?

egentligen så kallade koldioxidekvivalenter eftersom det gäller några andra gaser också. 

torsdag 25 juni 2015

Hjärnsläppet, eller Varsågoda att skratta, det förtjänar jag

ALLTSÅ! Det här med så kallad amningshjärna kan inte vara en bluff/överdrift, det är bevisat nu. Idag har det nämligen visat sig att min hjärna SLUTAT fungera. Helt lagt av bara. Jag tänkte att jag snabbt skulle sno ihop en liten mössa (en sån där vändbar som jag sydde på tio minuter tidigare i våras) och det ville sig inte, milt uttryckt.

1. Först kollade jag en beskrivning på nätet, som sa att jag skulle lägga tyget "avigsidan mot avigsidan" innan första sömmen. Tyckte det var lite konstigt, men löd. Insåg i mössans sista moment att det såklart var fel, och slängde mössan.

2. Började om från början. Lade istället räta mot räta som man ju brukar, det kändes rätt och gött. Kom till sista momentet, insåg då att det ÄNDÅ INTE FUNKADE. Att det var fel igen. Dog inombords. Tänkte: hur kunde jag vara så dum att tro att beskrivningen på nätet var fel, varför skulle den vara det? Dubbelkollade till och med mot mössorna jag sydde till Nils innan han kom, och nej, detta kunde ju inte vara rätt kom jag fram till.
Jag ville inte slösa mer tyg så jag sprättade hela skiten och sydde om igen, på samma sätt som jag alltså gjorde från freakin början. 

3. Kom till sista momentet, tredje gången gillt. Och det är nu det blir sinnessjukt. Då fick jag fanimej ändå inte ihop den himla mössjäveln. Alltså förstår ni nivån av galenskap? Tyget hade alltså legat helt rätt innan jag lade en halvtimme på att sprätta varenda liten söm. Beskrivningen på nätet som jag följde från början var alltså fel trots allt, som jag mycket väl tyckte det kändes som, men det hjälpte ju inte direkt nu att den magkänslan stämde. När alla andra magkänslor var så totalt jävla värdelösa. 

Nu sitter jag här och överväger om jag ska göra ett nytt försök eller om det är att utmana ödet. Känns som att vad som helst kan hända i så fall.

(OBS: Är ej dum i huvudet vanligtvis. Brukar till och med vara tämligen smart. Även om jag förstår att detta påstående mot bakgrund av ovan verkar orimligt.)

onsdag 24 juni 2015

Nils, tre månader


Hej min lilla plutt!

Nu har du blivit tre månader, ett helt kvartal. Varje gång jag ser dig blir jag varm i hela kroppen, det är rent otroligt vilken going vi fått! Du är som en liten sol.

Du gillar när vi sjunger för dig. Av någon anledning gillar du särskilt mycket låten I walked with the zombies med Roky Erickson som din pappa spelat för dig i veckan. När han håller dig och sjunger med i den skrattar du så att det kluckar. Du kanske gillar zombies, enligt Axel finns det någon annan zombielåt som du också tycker mycket om. (Vill han få det till i alla fall, fast egentligen är det nog bara själva grejen att dansa och sjunga du gillar, alldeles oavsett vad som spelas).

Du har världens längsta ögonfransar och kinder så goa att jag vill bita i dem. Du är oftast glad men ibland rynkar du ögonbrynen och ser ut som en fundersam skeptiker. Du kan stå upp i mitt knä om jag håller dig i händerna och du har lärt dig att vända dig från mage till rygg och rygg till mage, men klarar det ännu inte varje gång du försöker. Du luktar ljuvligt och har den klassiska bebisfrisyren med mest hår i nacken och så lite avskavt på bakhuvudet där kudden brukar vara. Älskar dina fjun, ditt hår är så mjukt så mjukt att lägga sin kind emot. Och din virvel! Du har en perfekt liten rund en på högersidan ovanför pannan, precis på samma ställe som Axel. Kanske får du en bångstyrig lugg sen. Hår med liv i.

När du sover på dagen kan jag oftast inte låta bli att gå och peta på dig. Fastän det är ganska skönt att få en paus börjar jag liksom ändå längta efter att du ska vakna igen så att vi får hänga med dig. Din pappa skrattar åt mig då. Och just det, igår fick du en ny kompis! Folke, som är Björns och Malins lille pojk. De bor ju supernära oss så ni kommer garanterat att leka mycket. Vi hoppas att ni kommer tokdigga varann. Vi har firat din första midsommar också, med Gunnar och hans föräldrar. Ni hade kransar på er och Gunnar försökte hålla i din näsa och äta på dina händer. Han är ju två månader äldre än du och det var som att du blev inspirerad av hans intensitet, för när vi kom hem började du försöka luta dig framåt i baby sittern på ett sätt du inte gjort innan. Under midsommarhelgen kom du också plötsligt på att det går fint att sova nio timmar i sträck (!!).

Vi tvättar kläder ungefär hundra gånger oftare nu än tidigare. Nej, inte riktigt, men mycket oftare i alla fall. Tur att vi har egen tvättmaskin. Jag älskar att hänga upp dina små minikläder på tork bredvid våra, det är något så himla fint med det. En illustration över att det ju nu finns en människa till här hemma. Plötsligt hänger dina gulliga små brallor där bredvid våra och det gör mig så himlarns lycklig. Du har en sån självklar plats här hos oss.

Lilla gullrumpa. Hurra för att det är just du som har kommit till oss!

tisdag 23 juni 2015

Midsommar: mys, mygg och magsjuka!

Så var det midsommar och vi for till Dalsland med Johanna Erik och Gunnar, till Loberg som är Johannas familjs sommarställe. Flera fina trästugor strösslade intill varann mitt i skogen, bara smala stigar fram till husen. Var med på traktens firande med tipspromenad och dans runt midsommarstången, hade uppehållsväder (om än rätt kyligt sådant) och till och med sol, till skillnad från övriga landet vad det verkar. Bytte blöjor utomhus, grillade på kvällen, blev myggbitna.

Vi stannade några dagar, gick fler promenader och Johanna berättade om de lokala orginalen medan vi passerade skogar och gårdar. Fiskarn, fågelskådaren och tjuven. Stannade till och dubbelammade i en talldunge. Axel och Erik grejade med sina fiskesaker (fiskeleksaker som Johanna så spot on säger) och provade lyckan i Vänern. Nils och Gunnar upptäckte varann på riktigt, låg och höll hand på en filt, och vi såg Sverige åka ur fotbolls-VM.

På söndagen bytte vi Loberg mot Bergsvik allihop. Fick lite extra brått eftersom Johannas mamma blev magsjuk under natten - kastade oss iväg i ottan. Tänkte att vi måste ha klarat oss ändå. Övertygade oss själva och varann: "Inte smittar det väl innan man börjar kräkas? Väl väl väl?" I Bergsvik fiskade A och E upp en öring och någon blåprickig fisk från botten av Gullmarn och allt annat än sommar och semester kändes så otroligt avlägset.

Men så kom den ifatt oss till slut förstås, kräksjukan. I alla fall mig och Johanna. Morgonen då de ändå skulle åka därifrån började vi båda kräkas och höll sedan på med det halva dagen. Axel gav mig vatten, avslagen pepsi, honungsvatten, loka, buljong, proviva och vätskeersättning och såg till att jag drack av allt, det var nog hans förtjänst att mjölken aldrig sinade trots att jag blev så uttorkad att till och med händerna var torra. Men det gick vägen. Vilken hemsk hemsk känsla att vara sjuk och knappt kunna ta hand om sitt barn! Och vilken ynnest att vara två.

Det hela var en riktigt go midsommarhelg ändå. Bortsett från den rätt osköna avslutningen.

måndag 22 juni 2015

Snart snart


Alldeles snart kommer Nils få en ny kompis, as in NÄR SOM HELST NU. Jag är ungefär lika peppad på det som de två blivande föräldrarna. Välkommen välkommen välkommen lilla unge. Nils ska lära dig allt han kan (nåja, det går nog rätt fort).

Sedan midsommar har vi semesterhängt med Johanna, Erik och Gunnar. Magiskt. Vi firade midsommaren ihop i Dalsland och åkte sedan vidare till Bergsvik. Det kommer sannolikt en bildkavalkad vad det lider, men kan så länge bjucka på den här bilden från när vi försökte ta den perfekta idylliska kransbilden på barnen vid midsommarfirandet. Det var kanske inte exakt så den såg ut i våra huvuden, om en säger. Spädbarn är svåra på det viset. 


Vi har även den här lilla kräkfailsbilden på Johanna och Nils:

fredag 19 juni 2015

Svettet

Herregud, var på ett heat-pass på Sats igår, alltså ett pass där man styrketränar i nästan 40-gradig värme. (Oklart varför man vill göra det när man alla andra pass gnäller över att ventinationen är så dålig att det blir för varmt, men jaja. När det är meningen blir det ju en annan sak, tydligen. Man är ju lättlurad på så vis.)

Hur som helst, en helt sjuk övning vi skulle göra var att stå upp, sträcka fram ena benet och böja det andra knät och liksom gå ner så med rumpan mot golvet. VEM i hela världen klara det?! (förutom instruktören då, som verkar vara nån form av utomjording).

Nu åker jag, familjen och träningsvärken till Dalsland och firar midsommar! Hoppas ni får en fin dag alla. 

torsdag 18 juni 2015

Namnkalaset

I söndags hade vi namngivningskalas för Nils, i mammas och pappas trädgård. Det blev sol och det var tur för jag förstår inte riktigt hur vi skulle ha fått plats annars. Härligt att kunna vara utomhus! Ingen självklarhet den här kalla juni..
När vi kom på förmiddagen hade mamma gjort en tjusig blomsterkrans till Nils och pappa var nöjd med att kaprifolen hade slagit ut samma morgon. Vi hängde upp kalasiga vimplar och hade räknat väl mycket i överkant på kakbuffén för när 30-40 personer plockat åt sig fika syntes det knappt någon skillnad på faten. Men det finns ju sämre saker än tårtor och kakor att ha överflöd av. Jag och Axel var förresten sjukt nöjda med Nils-tårtan med en marsipanelefant på som vi hade bakat kvällen innan, marsipantårtor ska bli vår nya grej nu.

Gästerna fick mest mingla runt men vi berättade förstås också om namnen. Nils Erik Olle Lagerfors blev det ju, och de fyra namnen kommer från var och en av hans mor- och farföräldrars sidor av släkten. Det var mest en slump att det blev så men låter ju oerhört genomtänkt...hehe. Som faddrar (eller två faddrar och en madder :)) har vi valt våra syskon. De fick varsitt brev där vi beskrev varför vi valt just dem och vad vi tycker att fadderskapet innebär (att de inte måste ge massa presenter men förstås gärna mycket tid och kärlek. Och att vi vill att deras hem ska vara sådana där Nils känner sig så hemma att han bara kan öppna dörren och springa rakt in).
Det var så roligt att så många kom och firade vår lilla unge, blir helt glad i hjärtat av det. Och så detta gulliga: att mamma och pappa hade åkt till min brors studio och spelat in en vaggvisa som mamma skrivit till Nils. (!) Mamma på piano och sång, pappa på munspel. Himmel så rart av dem.

Tack förresten för era tips på aktiviteter! Vi lade fram en gästbok där alla skrev varsin hälsning till N, och så fick de sätta sitt vattenfärgs-tumavtryck som blad på ett träd. Barnen fick gissa hur många godisar som fanns i en burk, Klara kom närmast och vann. 

Sen åkte vi hem, köpte pizza och tvärdäckade på soffan framför tv:n. 


(PS. Tack alla gulliga som kom och extratack till mina och Axels föräldrar som hjälpt till att förbereda så fint och baka massa goda grejer. Ni är bäst!)

tisdag 16 juni 2015

Les Big Byrd

I fredags var det här två småbarnspäronen på KLUBBSPELNING. Det ni. Vi firade nämligen att det var Axels första sommarlovsdag och såg Les Big Byrd på Pustervik. Eftersom vi bor ett stenkast därifrån var det himla smidigt. Nils farmor var barnvakt, men jag tror inte ens att han hann märka att vi var borta den där en och en halva timmen vi smet iväg för han sov visst hela tiden. Och med mobilen i handen och bara två minuter hemifrån kändes upplägget perfekt - ingen risk för hugerkris. (Vi har inte introducerat flaska än, därav dilemmat att han inte får bli hungrig när jag är borta.)

Mycket härlig kväll hur som helst. Vi fick dansa oss lite svettiga och bli somrigt nykära i varann och det var ett gött sätt att fira semesterstarten på. (Plus sjukt bra spelning).

fredag 12 juni 2015

Det jättelånga sommarlovet...

...börjar NU! (hurra hurra)


onsdag 10 juni 2015

Apropå det här med ost

Jag och Nille fikade just med min kompis Martin, som bor i Stockholm med sin flickvän som Erin kommer från San Francisco. Erin drömmer tydligen om att de ska flytta tillbaka dit snart, bosätta sig nånstans i vindistrikten norr om San Fran och köpa en gård där de typ kan odla vin och tillverka ost.

Låter mycket bra, tycker jag. Hälsar gärna på där. 

Kalastips

På söndag ska vi ha namnkalas för Nils. Vi ska vara hos mina föräldrar och tänker kakbuffé med sjukt många sorters tårtor och kakor, litet tal om hans namn förstås och presentation av faddrarna. Plus typ... mingel med släkt och vänner. Och nån gästbok för alla att skriva en hälsning till Nils i.

Är det något mer man borde göra på ett namnkalas? Sitter ni på fantastiska tips om roliga saker är det bara att slänga ur sig dem i kommentarsfältet! Internet brukar ju leverera.

Nils igår på föräldragruppshänget i slottsskogen + när han lajvade en snygg
bredsida, inspirerad av pågående fotbolls-VM (som för övrigt för fan måste
få kallas fotbolls-VM även om det är damer som spelar, vad är det för
1800-talsfasoner Fifa håller på med?!).

tisdag 9 juni 2015

4 x ost

Jag fortsätter med att blogga lite favoritrecept eftersom jag insett att det är ett bra sätt att själv hitta tillbaka till dem (äntligen fattat storheten i att sätta etiketter på inläggen). Mycket effektivare än att ha sparade länkar och print screens liggandes överallt!

Sist körde vi tema citrus, nu blir det tema ost. Om möjligt ett ännu bättre tema. Jag älskar ost. I princip all ost, men till exempel dessa fyra. Here goes: fetaostbollar, getostcanneloni samt halloumiburgare (som faktiskt håller ihop!) med parmesankräm.


Fetaostbollar

Rör ihop följande:
1 ägg
150-200 gram smulad fetaost
2 dl riven ost
1 dl ströbröd
2 dl mandelmjöl
1 dl riven gul lök
1 dl hackade örter (jättegott med basilika i till exempel)

Gojsa ihop allt med händerna, det är lättast. Hetta upp olja i en stekpanna, forma sedan köttbulle-stora bollar och stek dem på låg till medelhög värme. De blir sinnessjukt goda och gör alltid succé. Kan serveras som de är på ett plockbord, eller tillsammans med pasta och Axels dragon-tomatsås, som man gör såhär:

Hetta upp rätt mycket god olivolja i en kastrull, pressa i vitlök i önskad mängd. Innan vitlöken bränns, häll över krossade tomater (eller ännu hellre egenhackade småtomater). Tillsätt ganska mycket crème fraiche. Och så det viktiga: krydda med dragon! (Och salt och peppar såklart). Låt gärna puttra en bra stund, såsen blir godare och godare. Klart!

(Ett annat gott tillbehör till den här rätten, och till alla andra rätter, är aubergineskivor stekta tills de mjuknat i massor av smör, vitlök och salt.)


Getostcanneloni

Hacka en gul lök och två vitlöksklyftor. Hetta upp olja i en kastrull och fräs löken försiktigt. Spara hälften av lökfräset i en bunke. I kastrullen tillsätter du sedan krossade tomater (en förpackning/burk), två matskedar tomatpuré, en halv tesked sambal oelek, en tesked honung, en dl vatten samt salt och peppar. Låt såsen stå och puttra på svag värme.

Blanda 300 gram tinad spenat, 200 gram chèvre, 2 dl matyoghurt och 100 gram hackade soltorkade tomater tillsammans med den frästa löken i bunken. Krydda med salt och peppar.
Lägg ut färska lasagneplattor (500 gram) på en skärbräda och fördela fyllningen längs ena kanten. Rulla ihop. Lägg rullarna i en ugnsfast form med skarven nedåt.

Hacka en halv kruka basilika och tillsätt i såsen i kastrullen. Häll tomatsåsen över cannelonisarna och strö sedan över riven ost. Grädda i ugnen på 200 grader 20-25 minuter.


Halloumiburgare

Riv 200 gram halloumi och en stor morot grovt, lägg i en bunke. Blanda ner en pressad vitlöksklyfta (eller två), en näve hackad gräslök och tre ägg. Tillsätt två matskedar potatismjöl, två matskedar ströbröd samt svartpeppar och chiliflakes. Salta lite också men tänk på att halloumin redan är rätt salt.
Forma klegget i handen till en burgare och vänd ner den i en stekpanna med olja i. Efter några minuter kan du vända den och då håller den ihop fint! Är helt förundrad.

Servera med gott hamburgerbröd, avocado och parmesancréme. Den sistnämnda gör du genom att blanda en dl crème fraiche med 50 gram parmesanost, citron och flingsalt.


Bilder får jag väl lägga till nästa gång jag lagat rätterna, för det här såg ju faktiskt himla färglöst ut. 

måndag 8 juni 2015

När man har lite otur med posandet

Jävlar i min lilla låda vad tiden går fort denna vår. Nu är det bara tre dagar kvar tills Axel går på semester och vi börjar vårt sommarlov som är nästan lika långt som Nils är gammal. Så himla gött det ska bli. Lediga båda två, sommar och oändligt med tid. "Oändligt" känns det i alla fall nu men med tanke på hur snabbt våren gått blåser kanske även sommaren över på ett litet kick.. Vi får se.
Jag sorterade förresten igenom en massa bilder från veckorna som gått och hittade bland annat den här, hehe. En favvo!

måndag 1 juni 2015

30 years and counting


Idag firar de här två finingarna, mina föräldrar, att de varit gifta i 30 år! Det är minsann inte illa.

Bilden är från New York i augusti 1981, när mamma hade varit i USA och jobbat i fyra månader och pappa åkte över och mötte upp henne i Washington eftersom han längtade så. Sedan reste de runt i USA i två veckor, och bestämde nånstans längs vägen att de skulle flytta ihop när de kom hem. Det här fotot har alltid stått på vårt piano hemma och jag gillar det så. Mammas snygga lugg! Pappas fluffiga hår!

Grattis grattis till er 30:e bröllopsdag mamman och pappan, ni är de bästa. 

En morsdagshelg i maj

Den här helgen cyklade Axel Dalsland runt och var borta från oss för första gången sedan Nils föddes. Redan i fredags kväll ringde han flera gånger och beskrev saknaden som "avgrundsdjup", hehe. Det är inte lätt att vara utan den lilla parveln. Men jag tror att han också hade det fint där i skogen, trots att det visst regnade något jävulskt. (Vad är det med den här maj egentligen? 11 grader? Bah!)

Min mamma kom hit och sov här både fredag och lördag för att få lite intensivhäng med mig och mini över helgen. Sjukt härligt och lyxigt, tror inte jag har bytt en enda blöja. Hon paxade alla.

Vi kämpar hårt för att få till en kryddträdgård i köksfönstret. Myntan och basilikan är gladast. 
På lördagen kom Sofia på besök i stan för att gå på andralångdagen och jag mötte upp henne och några till för ett snabbt glas vin på eftermiddagen. Nils myste med sin mormor under tiden och när hon messade mig att han vaknat pep jag hem så att han inte skulle hinna bli hungrig (vi har inte introducerat flaska än). Funkade fint! Sen åkte jag och Nille på 30-årskalas hos den andra Sofian. Vid niosnåret var vi hemma igen och körde tv-soffa resten av kvällen. 


Så blev det söndag och mitt livs första Mors dag i egenskap av mor. Himla passande att få fira den med både barnet och modern. Såhär tillbringade jag morsdagsmorgonen:


Sofia (B) hade också sovit hos oss och efter frukost gick vi till megaloppisen i Majorna med Nils och Elsa. Gjorde flera bra fynd: sex fina och nästan oanvända klädesplagg till N, två barnböcker, ett pussel och en sån där rolig leksaksställning med träklossar på snurrade stålvajrar - allt för totalt 70 spänn. Värt. 

Vi tog en fika på Zenit, snark tyckte Elsa. 


Så sprang vi på Hannes, Gustav, Tina och lilla Klara och flydde folkmassorna för att gå hem till Gurra och Tina och bli bjudna på vin på deras fina uteplats. Klara och Elsa fann varann. 


På eftermiddagen kom Axel hem igen, och då blev N såhär glad!


Och snipp snapp snut, så var helgen slut. 


PS. Det här inlägget skulle kunna få pris för världshistoriens sämst sammanhängande bilder. Helt olika bildspråk, ton, utsnitt osv osv på varenda bild. Jaja, ingen dör väl av det.