onsdag 27 maj 2015

Bylinefadäser vi minns

Älskar ämnet bylines (apropå länk till rolig text i förra inlägget). Det är verkligen en hel vetenskap. När man ska ta ansiktsbylines slipper man ju problemet med vad man ska göra av sina armar, men det kan gå åt skogen ändå, tro mig. Första bylinebilden jag hade på GP är hemsk, hakan flyter liksom in i halsen. Till och med min mamma har skrattat åt den bilden. (Obs, det ser värre ut i tryck än från denna pdf):


När det gäller på plats-bylines är det största problemet att man glömmer att ta dem. Men även när man kommer ihåg är det roligt att alla är så mycket mer fåfänga än de vill ge sken av. Alla vill ha approachen "äh vi tar en bild bara, det blir bra", men menar egentligen "jag vill se snygg och smart ut!". Så även jag och Erik. Här är en bild som vår japanska tolk tog av oss medan vi stod och piffade varann innan hon skulle ta vår bylinebild från Ishinomaki 2011. "Ligger min halsduk okej?" "Ja, nu, men står mitt hår rakt upp?"


En annan gång hade jag jobbat i Norge efter terrordåden och inte varit ledig på nitton dagar eller nåt. Jag var i Bexet och tog igen mig. Då ringde de från redaktionen och ville ha något uttalade från mig att publicera, och en bylinebild till det. Minns att jag fick slänga på mig en tröja över bikinin, sminka över ett munsår som visst syns ändå, ställa mig mot stugväggen ("neutral" bakgrund..haha) och be mamma fota. Såhär blev det:


Bilden ovan är förresten ett tydligt exempel på mitt så kallade byline-leende. Man kan/bör ju inte le när det handlar om allvarliga saker, men är man helt allvarlig gör det ofta att man ser arg och lite fånig ut. Ett litet, subtilt leende är därför oftast det bästa. Får man till det ordentligt funkar bilden både till katastrofer och lättsamma ämnen. Praktiskt!

Den allra värsta typen av bylines är rekvisita-bylinen tycker jag. Där det ska se så himla action ut. Det finns en föreställning om att fotografen ska hålla i en av sina kameror (helst då den med längst/störst/dyrast objektiv) och skribenten ska hålla i sitt block. Här anser jag att det finns stor anledning att vara restriktiv för att inte falla ner i ett avgrundsdjupt klyschgap! Jag tycker att det är helt okej att fotografen har en kamera över axeln, om det nu känns viktigt att visa vem som är vem, men där nånstans går gränsen.

1. Håll inte fram en kamera med tele som vore det Jesusbarnet.
2. Håll i ett block om du absolut inte har någonstans att lägga det (typ om det blåser storm), men stå för bövelen inte med pennan redo i skrivgrepp. (!)

Som exempel kan vi ta den arkivbild av Martin Schibbye som kanske användes allra mest när han och Johan Persson hade fängslats i Etiopien. "Hej hej här sitter jag lite spontant på en mur och skriver lite, tar inte ens paus när bilden ska tas". (Förlåt Martin om du ser detta, men bilden är ju lite kul, hehe).


Alltså just det där med att hålla pennan skrivredo på bilden.. Som redaktör har jag fått in flera reportageförslag där journalisten redan i säljmejlet skickat med bilder på sig själv från fältet, till exempel sittandes i skottsäker väst på marken i Syrien/annan konfliktzon – förstås med pennan i högsta hugg placerad mot blockets papper. Liiite bajsnödigt kan vi väl enas om att det är, ändå?

tisdag 26 maj 2015

Hehehe

Idag har jag skrattat väldigt mycket åt det här!

Knarkspaningl, träningsvärk och tvillingoutfits

Igår åt jag och Nils lunch med Johanna och Emely + barn. Då gjorde vi en spännande knarkspaning, (tror vi). Eftersom Hagabions restaurang var stängd gick vi till Condeco, och när Johanna stod i toakö för att byta på Gunnar kom en kvinna som också köade till toaletten med skötbordet, trots att den andra var ledig. "Jag måste också gå på den toan". Skumt bara det. Sedan svarade hon i telefonen och sa tydligen något i stil med "Jag är nere i Göteborg nu för att...hämta en grej. Mmm, jag kan komma förbi dig sen om du har pengar?" Emely kände igen henne som en som hängt med a-lagarna utanför Hagabion tidigare på dagen, och plötsligt kom alla a-lagarna in på fiket, en efter en, och besökte just den toaletten där hon hade varit. Vi gick såklart dit igen och letade efter en knarkgömma men hittade inget misstänkt.

Nåja, det var väl det mest actionfyllda som hände igår, det! Förutom förresten att jag var på ett strong mama-pass på Sats där jag och ett gäng barnvagnsmammor kutade uppför Masthuggsbackarna och gjorde täta stopp för olika styrkestationer. Kände mig mer som en pretty weak mama för herreminje vad musklerna förtvinat. Har så himla ont i alla kroppsdelar nu. Men träningsvärk är i alla fall en sjukt skön känsla. (Jag började träna så smått för två veckor sedan men de två spinningpass jag hunnit med hittills har inte gett i närheten av samma intensiva träningsvärk som gårdagens styrkeprövning. Benböj och armhävningar och dips och burpees..aj aj aj.)

Avslutar med bildkavalkad från fiket eftersom Gunnar och Theodor gullat till sig något alldeles väldigt genom att lajva tvillingpar och klä sig likadant dagen till ära. Nils hade inga leopardbrallor på sig men poserade ändå glatt.

Målbilden för hur vi tänkt oss föräldraledigheten. Ba "strolling down the sunny green street in da spring". 
Tittut!

söndag 24 maj 2015

Nils, två månader


Min lilla lilla unge, du är redan är två månader! Du är lika gammal nu som din kompis Gunnar var när du föddes, och då tyckte vi att han var ett superstort barn i jämförelse med dig. Lustigt. Vi räknar fortfarande din ålder i veckor och det känns lite som när jag och Axel just hade träffats. Då brukade vi säga såhär: ”tänk att vi bara känt varann i x veckor, det känns som för alltid!”. Lite så är det med dig nu.

Vi trivs så bra med det här nya livet. Vardagarna när du och jag hittar på saker, träffar vänner eller är hemma själva. Vardagskvällarna när Axel kommer hem från jobbet och vi lagar middag och lyxar efterrätt nästan varje dag, och helgerna när vi är lediga allihop. Allt är roligare med dig!

Du är en så himla glad unge. Du ler och ler och ler när du får syn på ansikten, våra och andras, och idag skrattade du för första gången med ljud. När vi vaknar på morgnarna är du ofta redan vaken och ser dig omkring, och när vi böjer oss över dig i babynestet och säger god morgon brukar du fyra av ett sånt där supersmalj. Då känns allt som guld och glitter ska du veta.

Häromdagen införde Axel en ny kvällsrutin som går ut på att lyssna på musik och dansa med dig i vardagsrummet. Du gillar att ligga med magen mot hans kropp och böja nacken jättemycket bakåt, liksom trycka upp hakan. Det ser inte jättebekvämt ut men du tycker det! Alla säger att du är så lik din pappa och nu börjar vi se det själva också. (Fast några säger faktiskt att du är lik mig också, sådetså).

Den senaste veckan har det hänt massor, du växer och utvecklas. Första gången vi lade dig i babygymet låg du bara där, men nu kan du plötsligt själv slå till mumintrollen och fascineras av hur de gungar fram och tillbaka. Du är stark i nacken och har upptäckt att Elsa finns, och du kan sträcka på dig för att kunna titta på henne. Du har redan vuxit ur en del kläder som passade, eller till och med var för stora, när du föddes. Mitt stora lilla barn.

Det bästa som hänt.

lördag 23 maj 2015

If life give you lemons, thats awesome

Den senaste tiden har vi hittat flera asagoda recept som alla bygger på citron eller lime. Jag ger er: Axels pasta caprese, en svingod sås till fruktsallad och avocadopastan som innehåller en kombo av allt gott som finns i hela världen.

Avocadopasta med sojabönröra:

Skala och pressa vitlök, finhacka chili och färsk basilika. (Mängd efter smak, men typ två klyftor vitlök, en chilifrukt och en halv kruka basilika). Riv parmesanost (rätt mkt! kan inte bli för mycket) och sen ner med alltihop i en bunke. Häll över saften från en halv citron, minst en halv deciliter olivolja och krydda lite med salt och peppar. Skär två-tre avocados i bitar och blanda ner i bunken.

Därefter kokar du pasta, medan du gör sojabönröran:
Koka sojabönor* i lite salt i nån minut. Skär och filéa några tomater, hacka rödlök fint. Blanda ihop detta med lite olivolja, vitvinsvinäger och salt. Servera sedan avocadopastan och toppa med bönröran. SJUKT GOTT!

Svingod sås till fruktsallad:

Häll upp en dryg deciliter ljus sirap, rör ner zest och saft från en eller två lime. Tillsätt hackad chili. Klart! Detta är knäppt gott att ha på fruktsallad (eller bär, eller glass).

För extra piff till fruktsalladen är det förresten gott att också blanda crème fraiche med florsocker och klicka på. Lime-såsen ovan och crème fraichen är jättegoda tillsammans.

Också gott med mynta i!
Pasta caprese:

En ny favvorätt hos oss. Börja med att finhacka schalottenlök (typ en medelstor per person) och pressa vitlök. Häll över olivolja. Pressa sedan i saft och zest från en citron.
Skär och filéa tomater, tex pärl- eller plommontomater. Du tar alltså bort kladdet i mitten och behåller bara det goda tomatköttet. Detta är av stor vikt: välj GODA tomater. Helst ekologiska på kvist. Häll sedan ner tomaterna i lökblandningen. Riv en mozzarella i bitar (även här: välj en god, ej den bliligaste för när det gäller mozzarella är det verkligen skillnad!), blanda i den och någon god pasta, rör om. Salta och peppra. Klart!

* Är väldigt glad över att ha hittat sojabönor. Har liksom alltid avskytt bönor pga jättemjöliga och inte goda (och lukten som slemmet de ligger i har..?! Odräglig). Men sojabönor! Ljusgröna och krispiga och nyttiga och noll mjöliga. Mycket bra upptäckt!

fredag 22 maj 2015

I veckan...

... kom Emma hit från Stockholm för att umgås med Nils, Gunnar och Malins mage. Och eh, oss. Vi hängde i Haga och hemma hos oss. 


Elsa klippte sig och kom hem looking like a nakenkatt. Axel tyckte att hon blev "vacker", jag tyckte att hon blev sköj. 

måndag 18 maj 2015

Bergsvik Schmergsvik

Vilken märklig högtid Kristi himmelfärd är ändå. Att alla är lediga för att det står i en bok att en man flög upp i skyn den dagen, fast för jähättelängesen. Men verkligen inte mig emot, våren fylls ju av långhelger. 
Den här åkte vi till Bergsvik och det var sol igen, undrar lite hur det är möjligt att det alltid blir sol där. Men det blir det, så inihelvete gött. Meteorologerna säger att det hittills varit en maj kallare än normalt men den har ju varit himla solig i alla fall. Och på den lä:iga altanen blev temperaturen sommarstekig. Vi läste, åt luncherna utomhus, invigde friggebodens nya möblering. Planerade eventuell Attefalls-tillbyggnad, spelade Catan och iKnow och N rekordbajsade ner ett påslakan med något som luktade exakt som den rabarberpaj som jag åt kvällen innan. 

torsdag 14 maj 2015

Just nu...

... känner jag mig inte särskilt missnöjd med kombon långhelg, Bergsvik och sommarvärme på altanen. Om någon undrade.

måndag 11 maj 2015

Mansrestaurangen

Häromdagen: promenerar Linnégatan upp och går förbi Texas Longhorn. Ser att det sitter många lunchgäster på deras inglasade terass. Räknar till 24 män, noll kvinnor. Någon dag senare: samma sak. Så himla snubbigt ställe. 

söndag 10 maj 2015

The vräkigare the better

Att ha roliga saker inbokade är ju alltid.. ja roligt. Men damn vad jag också gillar oplanerade helger. Den här var en sån. Lördagen blev så himla skön! Först tog jag och Nils sovmorgon eftersom vi hade varit vakna mer än vanligt på natten (tre amningar och en bajsfest). Axel gick upp och städade hela läggan under tiden. Att storstäda noggrant på helgförmiddagar är typ det bästa han vet och även om jag ibland tycker att det finns bättre tidpunkter att slösa på städ än lördagsförmiddagar är det ju magic magic när varenda hörn skiner och det är rent i alla rum samtidigt. Friden i själen osv.
Mina föräldrar kom förbi och hängde med Nils en stund, och när de åkt igen promenerade vi ner på stan. Det regnade prick hela dagen men bara sånt där regn man inte blir blöt av. Vi köpte mig två par nya jeans på Nudie (lyckan! var sjukt trött på kjol och strumpbyxor i slutet av graviditeten) och sen pysselgrejor på In-ex och Panduro. Har blivit besatt av att pyssla. Därefter gick vi till Brewers Beer Bar och tog en hipsteröl, Nille sov som en stock i vagnen och vaknade precis innan vi landade hemma igen.
På kvällen gjorde vi en helkväll av projekt: "baka prinsesstårta från scratch till Nils kusin Lillys ettårskalas". Vi hängde i köket i timmar och lyssnade på alt-J och gjorde allt extremt långsamt: citronvaniljkräm, rårörda hallon, hembakad tårtbotten och marsipandekorationer i olika färger. "Den ser så amerikansk ut!" sade A:s mamma om tårtan på kalaset och well, det har hon ju onekligen rätt i.

fredag 8 maj 2015

Footprints

Föga anade jag, när jag gick till In-ex och köpte akvarellfärg på tub, hur svårt det skulle vara att göra avtryck av barnets händer och fötter. (Jättesvårt!) Såhär blev försök ett förra veckan:


Inte riktigt så jag föreställt mig det...hehe. Var ganska nära att ge upp projektet men i morse gjorde vi ett nytt försök. Och den här gången så! Diggar de pyttiga små tå-prickarna. Kommer nu kunna minnas hur små de var även när Nils är sjutton bast och har svettiga 43:or.


onsdag 6 maj 2015

Smidigheten

Igår var vi på middag hos Johanna, Erik och Gunnar. Axel skulle åka direkt från jobbet så jag och Nils tog bilen. För det blir ju så himla smidigt! tänkte jag. Vi har köpt ny bil och alldeles i dagarna fått vår garageplats en bit bort, och igår var första gången jag skulle hämta bilen där. Såhär smidigt blev det hela:

Ut ur dörren hemma, in i hissen, ut ur hissen, ut genom porten, ut genom dörren till gården. Promenad bort till Masthuggstorget (i ösregn), in genom en dörr, in genom en dörr till, in i en hiss, ut ur en hiss, in genom en, två, tre tunga ståldörrar till. Med barnvagn och hund. Varav två dörrar satt såpass tätt att barnvagnen knappt fick plats mellan dem*. Sen in med barnet och hunden i bilen, fälla ihop barnvagnen och tråckla in den i bagaget. Titta till barnet igen (kändes ju superkonstigt att ha honom i baksätet och inte kunna se honom från förarsätet!) och sen sätta mig vid ratten. Väl där klättrade Elsa över till framsätet eftersom hon inte ville sitta själv där bak och uppenbarligen inte räknade en sovande Nils som sällskap. När vi kört ut ur garaget började bilen pipa eftersom den kände av att någon satt på passagerarsätet fram utan att vara fastspänd, och vi fick således, medan vi brummade förbi vägtullarna på 22 spänn** och sedan även under resten av bilturen, njuta av ett för öronen icke så milt beep beep beep beep beep.

"Smidigt" var kanske inte det ord som came to mind in that moment, om en säger. (Dock mycket trevligt middagshäng som tur var).

* Har nu kommit på att det går att promenera in där bilarna kör ut istället, och på så sätt undvika hissen och de fem dörrarna. Tror jag kör på det framöver. Ehe. 

(** OBS. Principiellt tycker jag att det egentligen är dumt att ha bil när man bor mitt i stan, och det är inte mer än rätt att det blir lite krångligt om man som vi valt att ändå ha det. Och jag är ALL FOR vägtullar och andra former av avgifter som gör det dyrt att lyxa med bil, det är ju det enda vettiga för samhället och världen och framtiden. Men visst kan man få gnälla en liten liten släng ändå, just när det regnar på en och allt?)

tisdag 5 maj 2015

En valborgslånghelg i Bexet

Det är första helgen i maj och Nils premiärbesök i Bexet. Blåbleka barfotafötter i gröngräset och på natten en fullmåne som glittrar i sjön. Vi promenerar till halvön på andra sidan, genom björkskog och granskog och bokskog, Anders och Axel går upp en tidig gryning och fiskar gäddor i morgondimman. 

Mamma tar fram en låda med gamla foton, sextiotalets semesterbilder med folkvagnsroadtrips i Norge och snöbollskastning och kaffefrukostar. På en bild står hon, min moster och mormor i snygga kjolar och poserar vid ett räcke någonstans. Mormor som var den första kvinnan i Hylte att åka moped någon gång på femtiotalet, med påhängsmotor på sin cykel. Och hennes mamma var i sin tur den första kvinnan i byn att cykla. Heja dem, blir impad och inspirerad av kvinnorna i min släkt. Föredömliga förebilder. 

På söndagen kommer alla till Bexet och fikar våfflor, kusinbarnen mäter temperaturen i vattnet till tolv svala grader och badar ändå. Barnen och Axel. Badfantasterna. Nils får säga hej till alla och alla får säga hej till Nils och trots att måndagen efter helgen kommer med regn och någon form av novemberaktigt rusk i Göteborg är känslan efter den här helgen att det nu är vår på riktigt. Och om bara sex veckor börjar vårt sommarlov. 

torsdag 30 april 2015

Remade

Senaste pysslet: vadderade vagnvimplar. Axel såg sådana på stan så idén är inte min, men visst blev det gulligt? Sydde dem av tyger från två gamla skjortor min pappa skulle slänga, en tröja mamma sytt för längesen men som blivit missfärgad på ena sidan, och en blommig stuvbit jag köpte i Antwerpen när jag och Linn var där. Älskar när grejer jag sparat på för att de "kan vara bra att ha" faktiskt kommer till användning, ofta blir det ju bara liggande och tar upp plats i någon garderob.

onsdag 29 april 2015

Den lates kreativitet

Sover fram inredningsidéer.
Är just nu - tydligen - väldigt sugen på att piffa hemmet utan att behöva lägga ner någon effort. Inatt drömde jag nämligen att jag först hittade en sån där plywoodbräda med klämma på i källaren, så att jag slapp gå och köpa en. (Ni vet en sån som det är snyggt att hänga upp prints med, som väggkalendern jag nämnde att jag blivit besatt av). Sen upptäckte jag även att vår ena vardagsrumsvägg inte var gjord av betong utan av något anslagstavle-material, så att jag slapp skruva i den för att kunna sätta upp printet. Slutligen visade det sig att hela den andra väggen var gjord av Ikea Malm-byråer, så att vi plötsligt hade svinmycket förvaring. Vi hade bara inte sett det förrän nu.

Joråsåatte. Kreativ lösning från den late: "Allt finns redan. Allt är redan klart". Smidigt.

tisdag 28 april 2015

Första x tre

Första veckorna hemma började jag visst på flera blogginlägg som jag sedan inte hann göra klart. Gissar att det är så livet med barn är, svårt att hitta oceaner av sammanhängande tid att greja på liksom. Men nu har jag buntat ihop alla utkast här istället - en hel drös "första gången"-händelser. Det är ganska mycket som händer för första gången när man är nyfödd.

Första promenaden tog vi första dagen vi var hemma från BB. Vi gick till Slottsskogen med vagnen och Elsa och det kändes lite som ett äventyr. Minns att det var urskönt att röra på sig men att det kändes som att mina organ liksom gled omkring i magen när vi gick, som om de satt löst. Så känns det tack och lov inte längre.


Första gången vi badade Nils var han nio dagar.  Det var ett bad som efter att Axel måttat bestod av ungefär 50 procent vatten och 50 procent babyolja. Halt och härligt, tyckte Lillnille. Han sträckte på sina långa ben och stornjöt. Efter badet passade han på att både kissa och bajsa i sin fina badrock. Hehe.


Första kompisdejten* var med Gunnar Wiman Weimann. Jag och Johanna, hans mamma, avled nästan av gull när våra avkommor fick ligga bredvid varann på soffan. Här har vi gått med varsin mage hela vintern och äntligen sitter vi nu här med magarnas innehåll!


Roligt var förresten, apropå att jag och Johanna ju litegrann är samma person (vilket jag ju skrivit om tidigare), att även våra förlossningar blev i det närmaste identiska. Båda började med att vattnet gick, och vi hade båda fem-sex timmar av aktivt förlossningsarbete. Båda badade i två timmar, blev sedan undersökta av en skrattade barnmorska som konstaterade att det redan var krystläge. Rätt likt får man säga! Så sjukt ändå!?

Hur som helst, Gunnar och hans föräldrar är inte de enda som hälsat på de här veckorna. Massa folk har varit här – allt fikabröd vi fyllde frysen med pre birth har kommit väl till pass om man säger så. Det är något alldeles särskilt att se sina vänner tillsammans med ens unge, så fint att veta att de kommer lära känna varandra. Nils, förutom våra föräldrar och syskon har du redan träffat alla de här:

Sofia (som kom hem från Kalmar och överraskade! Jag började gråta.)
Nicole, Martin och Ella
Johanna, Erik och Gunnar
Björn och Malin och magen
Karin, Anders och Emmy
Sara, Johan, Klara och Linnea
Terese
Sofia, Andreas och Harry
Filip och Sussie
Andrea
Shef
Ted och Mania
Christian 
Mark och Jimmy
Kerstin och Milla
Erik och Malin
och säkert några till som jag råkar glömma nu

Du känner väl inte så många än men det är många som känner dig!


(* Ella var faktiskt här allra först, men fick hålla sig på avstånd pga förkylning.)

måndag 27 april 2015

På rad

Theodor, Olivia, Tilda, Charlie/Alexandra, Ture och Nils
Fem vakna och en liten sömntuta! (Från gårdagens träff med föräldragruppen från mvc. Sist vi sågs var det fullt av stora magar, den här gången fullt av barn.)

lördag 25 april 2015

Artifact Uprising

Jag gillar ju papper väldigt mycket. Papper och allt annat som man kan köpa i pappershandlar. Nu upptäckte jag precis att ett instagramkonto jag hittat, med knäppt snygga bilder, tillhör en webbbutik: Artifact Uprising. Med så himla fina papperssaker i. Som väggkalendern nedan som jag just nu blivit helt besatt av. Kan inte sluta tänka på den. Vill beställa den och nästan allt annat de säljer.

Min fråga: sitter ni på tips om fler sådana här fantastiska webbshopar? Hit me!

(AU: Sorry I stole your pictures but I did it to promote you!)

fredag 24 april 2015

Nils 1 månad


Hej älskade barn!

Idag fyller du en månad. Tiden har gått så fort fort fort, och samtidigt känns det som att du alltid funnits. Nu är det ju så självklart att du är här, att du finns, att du är vår lille son.

Du är världens gulligaste unge. Du är så söt att det bubblar små kolsyrebubblor i hjärtat på mig varje gång jag ser dig (och det är ju rätt ofta får man säga, eftersom vi umgås dygnet runt). Du sover mycket och när du är vaken ser du dig nyfiket omkring med en intensiv blick. Du vänder dig om för att spana in dina favoriter: fönster, lampor och bokhyllor. När du tittar mig eller din pappa i ögonen smälter vi – den kärleken alltså. Stor som ett helt hav.

Du har skitgulliga ljud för dig också. Ibland piper du till som en liten fågelunge i sömnen. När du vill äta rör du vid läpparna med tungan, så det är lätt att upptäcka att du är hungrig. Det är du väldigt ofta. Ibland vill du inte ens äta när du ligger vid tutten, du vill bara snutta lite och somna där, med halva ansiktet inmosat mot mig.

Enmånadsmänniskor som du kan ju nästan ingenting, men ändå så himla mycket. Vi blir fascinerade av allt du gör. Titta nu gapar han så gulligt, titta nu håller han i min tröja, titta nu gäspar han! Så låter vi här hemma hela tiden. Titta titta titta. Och när du ler, hjälp så vacker du är då. Du log redan dag ett och vi tänkte herregud vilket A-barn vi gjort, han kan redan le! Sen läste vi att det tar några veckor innan de medvetna leendena kommer. Men det är hemskt gulligt även när du ler av misstag. 

Allting går som smort med dig, du gör det lätt för oss. På natten äter du klockan tre och sex, den rutinen lade du dig till med från början. TACK för det, så himla praktiskt! Du är nästan aldrig ledsen, och när du är det går det över snabbt. Hoppas det där håller i sig. (Tänk om det gör det!) På kvällarna tycker du om att ligga på rygg på din pappas bröst i soffan. Du får alltid samsas om plats med Elsa, hon är jättekär i dig och vill vara nära nära hela tiden, kanske tror hon att du är hennes lilla valp. 

Det är otroligt att tänka på att du är min son, att jag är din mamma! Din mamma! Nils min fina lilla unge, dig kommer jag att älska i hela mitt liv.

Du igår, när du log och gjorde tummen upp!

torsdag 23 april 2015

Blått och rosa

Den här veckan har jag mest umgåtts med vänner och deras bebisar; Nicole & Ella, Johanna & Gunnar, Kerstin & Milla. Och idag kommer mamma hit och hänger med mig och mini. Alltså det här ljuvliga vädret får gärna vara forever and ever, och så vore det fint om körsbärsträden aldrig slutar blomma. (Vågar inte ens kolla yr-appen för om sämre väder är på väg vill jag leva i ovisshet så länge det går).

måndag 20 april 2015

En måndag i april

Måndag på Landsvägsgatan: Fruktsallad och bokläsning. (Kolla hur Eleanor & Park-omslaget råkar matcha våra lakan! Fin bok, för övrigt.) Och apropå fruktsallad. För några veckor sedan satt jag och skrev sent en kväll på kontoret, hade en deadline och hade mölat i mig en stor påse godis. Då kom en person förbi och sa typ såhär: Å äter du godis? Jag tycker att man brukar bli så sockerstinn då, jag brukar försöka ta en frukt istället. Herregud, den präktigheten. Frukt är inte godis. Det är galet gott, men det är inte godis. (Förutom möjligen om man gör en sås av sirap och lime att hälla över, som vi tänkt göra ikväll.)

Hur som helst, idag fyller min mamma år och ikväll ska hon firas – hurra hurra. Så nu ska jag och Nils dra ner på stan och köpa present.

söndag 19 april 2015

UG om Stampen

Någon som sett det senaste Uppdrag granskning? Det handlar ju om Stampenkoncernen som äger en massa tidningar i Västsverige, däribland GP som ju precis som resten av Stampen befinner sig i en djup ekonomisk kris just nu. På GP är det sparasparaspara som gäller, arvodena till frilansarna har inte ökat de senaste åren (de har inte ens stagnerat utan till och med minskat). Utlandsredaktionen finns i princip inte kvar och precis hur många journalister som helst har slutat på tidningen under de år som jag jobbat där från och till (sedan 2009). Många av de fastanställda har fått avgångsvederlag i utbyte mot att sluta eftersom tidningen inte har råd att ha kvar sina reportrar.

Samtidigt har ägarna, istället för att försöka förbättra sin produkt och anpassa sig till nya förutsättningar, plockat ut 235 miljoner kronor i aktieutdelningar mellan 2005 och 2013. Därtill har de betalat ut stora bonusar till ledningen. Och Stampens ordförande har haft en månadslön på 490.000 kronor. Fyrahundranittiotusen. I månaden.

Ja, man blir ju lite upprörd när man tänker på det. "Lite".

Måste säga att det känns rätt skönt att:
1. Vara frilans och därmed styra sitt eget öde, och
2. Vara föräldraledig och under överskådlig tid kunna skita i det där. (Och istället njuta av v-å-r-e-n som kastat sig över stan! Den här helgen och dess väder får MVG).

fredag 17 april 2015

Premiärveckan

Axel började ju jobba i måndags så den här veckan har jag, Nils och Elsa hängt själva. Det har gått fint! Har fått en hel del ny livsvisdom, till exempel det här:
  • Det går att bajsa och amma samtidigt. (Gäller både barnet och modern). 
  • Det är rättså knivigt att tråckla både barnvagn och hund in och ut genom dörrar, speciellt om hunden försöker vara skitnära vagnen hela tiden. 
  • Det går att ha både barn och hund i knät samtidigt. 
  • Nappar och golv har något magnetiskt band mellan sig, som gör att napparna hela tiden dras till golvet. (Enda logiska förklaringen.)
Sovmorgon hela veckan lång, yey!