Min granne är också en nattsudd

Klockan är halv fyra på natten och min granne spelar Robbie Willams och gamla klassiker på jätte- jättehög volym. Jag tycker att det är helt underbart. Inte låtarna just, utan fenomenet att kunna med att spela musik jättehögt på nätterna. Precis så vill jag att man ska ha det! Heja grannen!

Själv kom jag nyss hem efter en väldigt trevlig kväll på Uppåt Framåt. Vi började med förfest i Björns nya lägenhet i Amerikahuset, och fortsatte med Absint (björns fel) och trevligt umgänge på Uppåt. Jag tycker väldigt mycket om Uppåt Framåt, av en rad olika anledningar. 1. Det är trevligt folk, trevlig musik och en trevlig lokal. 2. Det är litet och trångt, och ändå får man alltid ett bord. Konstigt men bra. 3. Jag stöter alltid på min vän Ylva där. Alltid. Ylva är en vän jag tycker jättejättemycket om, men som jag träffar jättejättelite. Jag börjar fundera på om någon som driver klubben kanske har henne i en liten lucka i golvet, och plockar fram henne just när det kommer folk. Det verkar lite så. 4. De stänger klockan två. Det briljanta i det är att om man vill gå ut ännu mer än man redan gjort, är det två timmar kvar till klockan fyra (och inte en timme kvar, som när man är på ett ställe som stänger klockan tre), och vill man åka hem kommer man hem i rimlig tid. Så jävla smart.

Heja Uppåt Framåt, och Heja alla mina fina vänner. Jag tycker om er.

UPPDATERING 03.41:
Nu ligger mina grannar med varandra.. Jag hör dem. Det känns minst sagt märkligt att ligga här och lyssna på deras ljud. Vem vill ligga till Robbie Willams och gamla 80-tals-klassiker? Riktigt osexigt låter det. Själva musiken alltså. De andra ljuden låter ju... tja...sex-iga, I guess. Hä. Nu lyssnar de på Torn, med Natalie Imbruglia.
Ehum.... heja grannen? Heja heja.