Im a fan.

Alltså, det är verkligen något visst med att se sin bror på scen. När L sa jag blir så kär, så kär, så kär under Sticky-spelningen igår förstod jag henne, det är verkligen något visst med att se någon nära stå där uppe. Själv blir jag så stolt, så impad, så glad. Så sjukt peppad.

Jag diggar verkligen när folk är passionerade inför det de håller på med. Det spelar inte så stor roll vad det är, men jag gillar helt enkelt folk som bryr sig. Därför älskar jag att se A, D, J och J stå där på scen och bara rågilla vad de gör. Man ser det på deras ansiktsuttryck, på sättet de rör sig, på de omsorgsfullt men ändå casual valda detaljerna på scenen och man hör det såklart ännu mer i musiken.
De stunder jag ser Obliq på scen, tillhör de stunder då jag är som lyckligast. Jag blir så överväldigande glad av att de är så bra, och av att de är så bra att de kan hålla på med musik på riktigt. Det är fan hur häftigt som helst.

Jag promenerade hemåt runt fyrasnåret och snodde med mig en Obliq-affish från en papperskorg på andra sidan kanalen. Lite som ett besatt fan.

Replokalen i Gårda

Utgång igår, en ypperligt fin sådan. Jag hade på mig ett par vinröda pumps och var tämligen säker på att jag skulle dö av smärta innan jag nått spårvagnen. För säkerhets skull fanns converse och raggsockar i handväskan, man vill ju inte vara oförberedd. Jag mötte Johanna på Olskrokstorget och vi inledde kvällen hemma hos Martin L & Andreas, där vi halvtittade på melodifestivalen och drack rödvin ur Johannas medhavda Bag in Box. Sedan gick allihop till Uppåt Framåt och premiären av klubben Replokalen i Gårda, som med sitt alldeles fantastiskt briljanta namn var hela anledningen till att jag ville gå ut. Replokalen i Gårda visade sig vara riktigt bra, precis som jag tänkt mig och hoppats. De fina pojkarna i Samtidigt Som spelade på scen, Kitty Jutbring skällde ut Martin på toan med frasen "Jag HATAR när killar bara kan gå före kön sådär!" (när han gick till pissoaren) och i baren såldes turkos "punk-öl" för 45 kronor. I burk. Alldeles strålande.
Bäst av allt var att det var så många jag kände där. Från alla möjliga gäng. Det är kul att kombinera sina olika vänkretsar ibland, och det hela kändes mycket lyckat. David anslöt efter hemkomsten från grannlandet, och nån gång i slutet av kvällen stod han, jag och Martin L och spelade Black Jack inne på Sticky. Vi gick plus. Sen vinglade vi hem och när jag gick från taxin insåg jag att jag hade klarat av att gå i pumps hela kvällen utan att på något sätt avlida. Det är en seger, måste jag säga. Hurra! Jag trodde bara att flickor som exempelvis Karin F klarade av det, men tydligen kan även jag. En stor upptäckt.

Idag har jag lite ont huvudet, men det är ändå världens bästa söndag. Bara så ni vet. Per och David är här och jag ska laga min bästa svamppaj till dem. Sen ska vi "plugga" (Läs: spela sällskapsspel på mitt golv).

Oblique på Sticky