onsdag 21 juni 2017

VACAY!

I eftermiddags slog jag ihop datorn, tog jag min lilla Doktor Westerlundspelargon under armen, sa hejdå till kollegorna och checkade ut för SJU veckors semester. Tror inte det har sjunkit in än. Nu ska jag bara glida runt och ha det gött i nästan två månader, det är ju inte riktigt klokt. Eller det är just vad det är. Klokaste jag gjort.

Vi inleder sommaren med att åka till Italien ihop med en kompisfamilj och min bror och Linnea. Efter detta har jag längtat halvt ihjäl mig i några veckor nu. Förra veckan när mina kollegor på jobbet blev magsjuka ville jag närapå strypa någon, eller åtminstone fly hem, blev så otroligt rädd att bli smittad. Mars 2017 har satt sina spår så att säga. Men so far so good (NO JINX).

Jag har köpt en randig baddräkt i franska färger och har någon sorts vision om hur jag ska ligga på en solstol vid poolen vid huset vi hyrt i den och nån linneskjorta och läsa böcker och se ut över vinodlingarna och bergen och se kontinental ut. Har iofs ingen linneskjorta. Men ändå bra målbild för semestern. Kommer eventuellt bli lite mer livat än så med två tvååringar i poolen, tur att det även är skoj att göra bomben osv.

Illustrerar med bild från tidigare ikväll när vi plockade jordgubbar med grannbarnen istället för att börja packa väskorna. Radhuslivet ändå va?


PS. Kolla vilket fynd jag gjorde häromdagen: en gigantisk pion i trädgården! Där finns också rosor som snart verkar slå ut, och jordgubbar. Känner mig mycket tacksam gentemot de förra ägarna. Häromdagen tog vi ner några enorma enar i den ena trädgården (finns en på varje sida av huset, en helt privat och en mer social) och jag ömsom glädjs åt hur stort och ljust allt blev, ömsom ångrar det eftersom det var så fint att titta in i en vägg av grönt. Men har googlat "köp ett träd" och det verkar lovande.

torsdag 15 juni 2017

Efter en husköpsvår och två flyttar

Så trött jag varit den senaste veckan (-orna). Varje dag på dagen har jag jättemycket energi och tänker på allt jag ska hinna med efter jobbet. Köpa lackfärg, måla en stol, packa upp fler flyttlådor (vi är inte helt klara med det än, nej), köpa nya jeans, klippa mig, hitta en elektriker som kan fixa några lösa sladdar i köket. Plantera lite i pallkragarna och sätta upp några tavlor och kanske foga klart listerna i vardagsrummet? Bygga ett matbord? Beställa en vägglampa?

Sen kommer jag hem från jobbet. Klockan rusar, läggningen blir supersen eftersom det är typ midnattssol ute och därefter är jag: helt död. Stensomnar tidigt.

Eller okej nu är klockan visst halv två här, inte så himla tidigt, men jag VILLE stensomna redan vid tio. Känns mycket obekant men gissar att det betyder att semestern som kommer snart är ganska välbehövd.

Fast nu först: Stockholmstripp torsdag-fredag, på grund av (tack vare) jobbfest. Vi är 95 pers som ska åka någon båt och sen äta trerätters på Winterviken och sen ha "fest/craziness" enligt mailutskicket. Vet inte så mycket mer men det låter ju härligt?!

onsdag 14 juni 2017

Farvälet

Så blev det en tisdag i juni och Nils allra sista dag på förskolan i Haga. Efter sommaren börjar han på en ny som ligger nära nya huset, vilket såklart är logiskt. Men det känns ändå konstigt! Vi hämtade honom båda två idag och när en av förskolepedagogerna sa "Vi kommer verkligen sakna dig Nils, lycka till med allt i livet" grät jag en liten sentimental tår. Hade lätt kunnat släppa på den kranen alltså..

Sedan gick vi iväg i solen (äntligen äntligen sol!), Nils fick köpa en ny snutte på Liten Karin och så åkte vi hem och drack olika versioner av bubblor i trädgården. Mineralvatten till barnet och fir-bubbel till de vuxna, för nu har Axel och Nils sommarlov till mitten av augusti. Jag jobbar en vecka till, sedan joinar jag semesterligan.

Och nog är det magiskt att kunna sitta här i vår egen trädgård, men en dag som denna tillåter jag mig att vara lite sentimental över Haga ändå. Också. När vi nu inte ska dit till förskolan varje morgon har vi ju flyttat därifrån på riktigt. Så märkligt. Inget mer nära exakt allt. Butiker, barer, restauranger och Slottsskogen. Hagabion/Kino. Skansen Kronan och alla fik. Kullerstensgatorna i Haga, vår lilla oas mitt i stada. På dem vandrade vi hem efter roliga kvällar och på dem gick vi ut med Elsa i pyjamasbyxor. På dem gick vi barnvagnspromenader och det slår mig: ska jag inte gå där varje dag längre? Hur konstigt är inte det?
I Haga träffades vi, där flyttade vi ihop, där gjorde vi Nils, förlovade oss och var småbarnsföräldrar. I Haga hände allt det bästa.

Jag kommer vara den där mamman som säger vet du att DÄR bodde vi när du föddes! till Nils varje gång vi går förbi, för all framtid, och han kommer säga jaa, det har du sagt tusen gånger. Han kommer kanske inte minnas men han kommer tro att han gör det, för att vi tjatat om det och visat och pekat.
För lite lite hemma kommer det alltid att vara där. Nu börjar nya roliga kapitel men Haga kommer alltid att vara a love story.

måndag 12 juni 2017

Pillet

Kom på en sån oerhörd grej igår: att det går att skrapa av den mörknade lacken från min jordglob så att de pastelliga ursprungsfärgerna kommer fram igen! Trodde att själva kartan blivit missfärgad, och att missfärgningen blev större och större, men insåg alltså att det bara var ytlacken som påverkats av tidens tand. En sån upptäckt! Började således skrapa. Axel tyckte att jag var en "mycket, mycket speciell människa" när jag satte igång, med en liten, liten gaffel, millimeter för millimeter.

Det kan nog ta en stund, det här. Men fint blire! Se bara:

fredag 9 juni 2017

Sjuttioåringen

Så kom juni, och min fina, fina, kloka och roliga pappa fyllde 70 år. Det regnade sinnessjukt mycket hela veckan, konstant stormväder förutom två dagar: den femte och den sjätte. Precis de dagar som vi åkte på en tripp till Båstad med familjen för att fira födelsedagen. Vi lunchade i Varberg på vägen och kom fram till en dröm, ett sånt himla fint hotell alldeles vid stranden. Barfotaväder och solnedgång. Champagne på balkongen och finmiddag. Kvällsbad alldeles ensamma i utomhuspool och ett litet spring ner till havet för ett kvällsdopp.

Den här nationaldagshelgen kommer jag bära med mig för alltid.

måndag 5 juni 2017

Lika bra att vänja sig

Och för att väga upp det sockerstinna förra inlägget kan jag ju också lägga till att packningen till tvättmaskinen läcker en gnutta (i tvättrummet som hantverkarna skulle renovera innan vi flyttade in, men nu siktar på att göra "efter sommaren"), vi har upptäckt att spisplattorna på vår spis tar en kvart på sig att bli varma och vi har råkat gipsat in en vägg som vi sedan kommit på att vi nog måste dra en elkabel i. Hehe. Livet med hus!

söndag 4 juni 2017

En vecka i huset

Hej hej dagboken, i morgon är det en vecka sedan vi flyttade till huset. Största glädjen hittills: att kunna gå rakt ut. Springa barfota mellan trädgård och vardagsrum, äta frukostmackan med tårna i gräset sittandes på trappen. Plantera lite kryddor och ställa dem i drivhuset. Älskar att hon som bodde här innan oss har lämnat så mycket trädgårdsgrejer! Förvisso lämnade hon även ett rostigt symaskinsbord som väger ett ton, en lite udda staty och ett trasigt handfat med planterad mossa i (?!), men det där går ju att flytta på. Nils gräver i jorden, krattar och verkar gilla HUUSET väldigt mycket.

Det bor massa barn här. De kommer och ringer på och går ut med Elsa hundra gånger om dagen, och det kommer vi såklart bli galna på några gånger också, men mest? Så jädra härligt. De stora barnen kommer och drar runt på Nils i en pulka på vår gräsmatta och första dagen frågade Nils den jämnåriga grannpojken om han ville hålla handen, och det ville han. Då bubblar det i den här mammans hjärta.

Inomhus är det fortfarande ett smärre kaos med flyttkartonger överallt, vi har inte kirrat alla förvaringsmöbler än så det går inte att packa upp allt på en gång. Det ligger verktyg bland matvarorna, lösa skruvar på fönsterbrädorna och matbordet är provisoriskt - mitt rangliga gamla slagbord - men inget spelar någon roll för nu är vi här. Allt annat får ta sin tid.


Och igår gifte sig E och T, Axels bror och fru som bor rättså nära oss här, på klipporna nere vid havet. Vi var vittnen! Stod båda två och lipade i samma stund som vigselförrättaren sa "okej då sätter vi igång".


Och, ett till och, i morgon är det inte heller vilken dag som helst, min pappa fyller 70! Vi har tagit ledigt och ska åka ner utmed kusten och landa i Båstad för att bo på hotell och bada och basta och lyxa oss. Är väldigt nöjd med tillvaron just nu! Slut på meddelande. 

onsdag 24 maj 2017

Söstrene Grene och SNAR INFLYTT


För några helger sedan berättade min kollega Andrea att hon och hennes syrra skulle åka till Malmö över dagen bara för att köpa en sittpuff i en dansk inredningsbutik som jag inte hade hört talas om tidigare: Söstrene Grene.
Efter att ha spanat in det lilla av deras utbud som man kan se på hemsidan blev jag rättså besatt. Det är liksom: inredning som ser ut som dansk Hay, men kostar som Lagerhaus. Drömde om detta hela den natten och var inte direkt sen på att tacka ja när Andrea erbjöd sig att shoppa med sig grejer till mig. (Sa förresten till A att jag "aldrig blivit så besatt av något förut" och han bara "jo, det har du". Hehe.)
Men kolla här vilken fin hylla! Och vilka fina prickar att ha på väggen! Och vika fina tunna ramar i ek! Har ovan klippt ihop dem med trägolvet vi valt till huset och färgnyansen jag också blivit besatt av på sistone. Tänker väldigt mycket på dov mintgrågrön för tillfället. Och på träslag, och textilier, och lampor. Matbord. Och trädgård. Lakan och fina grejer till barnrum.

Ovan inlägg skrev jag för några veckor sedan och glömde posta. Men snart är det äntligen dags att få sätta upp de där sakerna jag handlade i huset. I skrivande stund pågår en intensiv renoveringsvecka för oss – äntligen är snickarna som renoverat åt oss klara och vi kan börja göra grejer själva i huset. Det är inget mindre än underbart. Jag och Axel målade innertak och väggar hela helgen som gick, bokstavligen hela helgen, bland annat i nyansen jag skrev ovan att jag blivit besatt av. Så jädra fin blev den tycker jag! Sovrummet blev grått och Nils rum samma grå fast bara halva nederdelen av väggen målad.
I måndags kväll och igår lade vi trägolv i hela huset, med hjälp av mitt ex:s pappa som hjälper oss hela veckan (tack L!). I morgon ska vi sätta lister, gipsa in en takbjälke och lite sånt. Bra med helgdag mitt i veckan. 


Och... på lördag flyttar vi in! Vilken jädra grej va?!! 


tisdag 23 maj 2017

Internetvännerna

Det finns väl ingen dörr att slå in som redan är mer vidöppen än den här, men jag säger det ändå: vilken grej internet är. Älskar internet. Älskar att det går att läsa ett gäng härliga smarta bloggar och plötsligt har det gått tio år och man vet nästan allt (okej inte allt, men) om dem som skrivit alla de där orden, om deras våndor och deras lyckor och deras liv. Det är så trist när folk (som själva inte läser bloggar) avfärdar bloggläsande som något banalt, när det helt uppenbart är allt annat än det. Det här nätverket av intelligenta, roliga, kreativa och intressanta kvinnor (och några män, men det är flest kvinnor) som jag har i min bloggfeed är så jädra bra och ger mig otroligt mycket.

En söndag nyligen brunchade jag med två av dem; Maria och Jenny, som var på besök i stan. Vi hann även träffa Mirijam och hennes gulliga ungar som OCKSÅ var i Göteborg denna helg. Guldläge som ni hör. (Josefine skulle också ha varit med men fick tyvärr förhinder, hoppas lyckas styra upp en annan dejt med dig snart J!)

Jag har träffat allihop tidigare, men inte många gånger och i Jennys fall var det längesen. När sågs vi sist egentligen? Jomen det var ju i Stockholm 2011. Det är liksom sex år sedan. Det kändes definitivt inte som sex år sedan. Och det är lite det som är det fantastiska.

Marias och mina vägar korsas en del i jobbet och i höstas när vi träffades irl för första gången var det på mitt kontor. Vi tjoade och kramades och sa "vad kul att äntligen träffas!". Min chef och kollegor stod som frågetecken intill och undrade verkligen hur ekvationen gick ihop: kände vi varann jätteväl eller hade vi aldrig träffats förut? Ingen förstod att eller hur det kunde vara både och, samtidigt.

I höstas kom förresten en annan internetkompis till stan och vi hann ta en fika: Annika! Som jag då aldrig hade träffat tidigare, trots att vi varit vänner sedan vi hängde på samma reseforum på internet för, vad kan det vara, tretton-fjorton år sedan? Och trots att vi aldrig hade setts har jag alltid räknat Annika som en vän, och har till exempel varit på väg till Bogotá för att hälsa på under åren hon bodde i Colombia.

Det kändes noll procent som att träffa någon för första gången, och hundra procent som att hänga med någon jag känt i tretton år. Precis som under brunchen förra söndagen. FINT, är vad det är.

fredag 5 maj 2017

Det går bra nu

Vet ni, det är sol här nu! Gassar in på fiskbensparketten från den öppna balkongdörren, aaah så gött. Och jag har sovit ut! Ätit godis och ost till frukost. Och snart kommer Karin!

Allt är väldigt väl i Warzsawa. 

torsdag 4 maj 2017

Warsaw weekend

Häromdagen spontanbokade jag en resa till Warzsawa med min kompis K som bor i Berlin. Åker efter lunch idag och är vansinnigt peppad på exakt allt, förutom vädret. What. The. Fuck?

(Med det sagt, någon som varit i Warzsawa och har tips??)

måndag 1 maj 2017

Idag läser vi Alex

Som så många gånger förr är det Alexander Mahmouds ord som ska läsas för dagen. En sån urfin människa alltså.

onsdag 26 april 2017

Måndag hela veckan

Den här veckan, sån overload. Axel i Bryssel på en EU-grej med jobbet, så jag ska hämta lämna varje dag hinna jobba åka till huset prata med snickarna bestämma tusen saker om renoveringen föreläsa för nyanlända elever på skolan där Axel jobbar boka flygbiljetter till två olika resor inkl planera dem samt deklarera. Allt inkl pms från helvetet. Jorå!

I måndags glömde jag Nils snuttar hemma, det hällregnade oss genomblöta, busschauffören meddelade att barnvagnen skulle stå i mitten av bussen men hunden fick minsann bara vara allra längst bak. Hade glömt nycklarna till jobbet också, och på lunchen fick jag sån ångest av tanken på att Nils inte skulle kunna somna på förskolan utan elefanten och giraffen att jag åkte hem (till svärisarna där vi ju bor för tillfället) och hämtade dem och tog mig till förskolan där han förstås redan hade somnat utan minsta problem, med ett låne-får. Jaha.

Har utmattningsgråtit två gånger och lagt mig för sent på kvällarna eftersom en stunds lugn i slutet av sådana här dagar känns som den enda räddningen.

Fikat bulle, har vi också gjort. 

fredag 21 april 2017

En påsk i Bergsvik

Kyla, men lite sol. Mycket, mycket såpbubblor. Äggjakt i trädgården. Barn med jojofeber och hosta, ett läkarbesök på påskafton för att utesluta lunginflammation. Oändligt med godis. Lite intervallträning i Gula hällarna-slänten. Nils som sa "jag älskar dig" till mig för första gången (helt självmant!) och som i nästa stund tvååringskrisade och meddelade att han faktiskt VILL BITAS.

Fyra och en halv härliga lediga dagar i sträck. Det var påsken 2017!

tisdag 11 april 2017

En helg i april

Världens bästa dag, hade vi. I fredags, när flasharna kom. Hade just varit på mäklarens kontor och fått nycklarna till huset, två tunga nyckelknippor med mängder av nycklar, till dörrar och fönster och garage. Till vårt eget hus. En snabb unnig fir-öl på Magasinet mellan mötet och förskolehämtningen, det var sol och vår och körsbärsblom och pussas mitt på gatan.

Axel gick till aw med kollegor och jag gick för att hämta Nils. Hans förskolekompisar ropade lyckligt att de hittat en humla, och kanske kanske att Nils hade klappat den litegrann för på natten senare vaknade han flera gånger och beskrev att hans svullna pekfinger var "mycket varmt, mamma".

Så gick vi hemåt genom Haga och där kom flasharna. Attentat. Lastbil. Misstänkt terrorattack. Stockholm. Tre döda, som blev fyra.

Så overkligt, och ändå väntat på ett obehagligt sätt. Vi gick hem och byggde med duplo samtidigt som jag följde livesändningarna med ena ögat och båda öronen. Blir vansinnig av att tänka på dem som försöker utnyttja den här situationen, få oss att bli rädda för allt som känns främmande. Som försöker få till hårdare tag och mindre förståelse. Det är läskigare än terrorn. Samtidigt så fantastiskt att se hur människor instinktivt slöt upp, öppnade sina hem och hjärtan för varandra. Det har sagts oändligt många gånger redan, men kärleken är mycket mycket större än ondskan. Blev rörd av det.

Så fortsatte vi vår helg. Livet gör ju just det även efter en terrorattack. Det fortsätter. Och det är väl det bästa svaret på terrorismen. Vi hade en underbar lördag, hängde i stan och på Plikta, gungade och hade vårjackor på. Inga tider att passa och inga flyttlådor att packa. På söndagen åkte vi till huset för första gången sedan den förra ägaren flyttat ut, och det var en väldigt märklig känsla. Härlig, men också med rejäla inslag av herregud hur ska vi klara detta? Så mycket att fixa innan vi ska flytta in. Så många projekt på att göra-listan, även om hantverkarna nu satt igång och ska göra alla de svåra och stora grejerna. Men ändå. Så mycket att lära sig, ett helt hus att ta hand om. Hjälp. Men det blir nog bra.

Så blev det måndag och jag och mamma gick och såg Schibbyes föreställning om Kalityfängelset på Storan. Blev påmind om varför jag blev journalist och om hur mycket jag saknar att göra journalistik som verkligen betyder något. Utrikesfrågor var mitt självklara fokus redan från början som journalist och jag saknar det perspektivet, att skriva om det som påverkar människors liv på de mest basala sätt. Nu kanske mer än någonsin.


fredag 7 april 2017

Inneboende

Nu har det gått så där lång tid igen. Hinner inte skriva, hinner inget den här veckan. Den är extra allt. Så är det ibland.

Men vi har flyttat! I lördags. Axel hann bli magsjuk en sista gång några dagar innan, samma kväll som han skulle ha spelat skivor på mitt jobbs inflyttningsfest på nya kontoret.. Jaja. Vad är väl en bal på slottet och så vidare? Vi kom till slut upp i sju magsjukor under mars månad, kommer minnas detta med skräck. Men han hann bli frisk till flytten i alla fall, som gick utmärkt tack vare en drös snälla människor som bar och slet. <3 p="">
Nu befinner vi oss hos mina svärisar där vi ska bo i två månader-ish tills alla golven i huset är färdigrenoverade. Våra prylar är lagrade i gästrum resp källaren hos snälla vänner som har extra plats i sina hus. I morgon eftermiddag sker tillträdet till vårt hus – de sista pappren skrivs på, sen ska jag och A gå och dricka bubbel nånstans innan vi hämtar N på förskolan. Äntligen är allt klart! Väldigt mycket fredagsfeeling på den.

Nils har varit helt med på noterna angående flytten vad det verkat, väldigt förtjust över att vara hos farmor och farfar. Första natten vaknade han och ville Hitta farfar! Farfar är hemma! Ja!. Men i morse när vi gick förbi Landsvägsgatan på väg till förskolan såg han vår port och sa mamma, jag vill ha hemma. Mitt hjärta alltså. Hur förklarar en för en tvååring vad en flytt innebär?

Litet meddelande på fönstret sista veckan i läggan.
Tack sopgubbarna!
Vårt nuvarande hem, i Leifs och Kerstins musikrum (namnet pga
vägg av vinylskivsbokhyllor som inte syns i bild). Verkligen inte
pjåkigt! Mycket större än vårt tidigare sovrum, till exempel, så det
känns lyxigt. Kommer dock sannolikt få panik snart av att ha alla
kläder i en resväska. 

fredag 24 mars 2017

Nils två år!


Hej min bästa onge!

Idag fyller du två år. Hurra hurra hurra för dig! (Hurrar bara tre gånger för din farfar har lärt mig att det fjärde hurra:et är för kungen, och det känns ju lite onödigt rojalistiskt? För DIG vill jag dock hurra hundra miljoner gånger!)

I morse väckte vi dig med sång, några paket, ostmackor och bakelser från konditoriet på Järntorget. Du äter ju inte socker så himla ofta så jädrar vad poppis den frullen blev. Smulor i sängen och chokladbollskladd på täcket.
De senaste dagarna har våren kommit och det är otroligt välkommet efter en marsmånad som hittills varit en enda lång magsjuka hos oss. Du har blivit dålig tre gånger, jag två och Axel en. Hoppas vi gjort vårt nu och får vara friska resten av året. (Eller resten av livet, det känns rimligt efter det här!). 

Det känns stort att du fyller två. Men också logiskt för du har blivit så stooor de senaste veckorna. Talet har exploderat och det är underbart att prata med dig om olika saker. Du kan oftast förklara vad du menar och vill, och referera till saker som hänt tidigare eller ska hända. När jag frågar hur gammal du är säger du stolt ”ett år!”, och nu får vi öva på att säga ”två år!” istället. Om vi promenerar mitt i vägen (kommer ju sällan bilar på kullerstensgatorna i Haga) så visar du att vi ska gå på trottoaren istället. Och häromdagen hörde jag dig plötsligt räkna till 15 helt själv! Det är ju inte riktigt klokt, du var ju en spädis för ett ögonblick sedan. Att följa alla dina små och stora steg i livet är det roligaste som finns.

Du älskar majs. Om vi öppnar en burk äter du upp hela i ett huj. Ropar ”mera majs!” innan tallriken ens är tom. Du älskar en massa annat också. Som att bygga kojor och spela luftinstrument. Bubbelvatten och senap.
Ibland blir du arg, som igår när vi var hos tandläkaren och du gastade hela besöket för att du ville leka med leksaks-ugnen i väntrummet. Samma sekund som vi kom tillbaka dit upphörde illvrålet och du var mycket, mycket belåten.

Du har världens bästa pappa och att se er tillsammans är det finaste jag vet. Han är fantastisk med dig. Och med allt annat också. Så klok och omtänksam och rolig, och han tänker alltid på vad som blir bäst för dig i alla situationer. Min mamma sa en gång till mig att det viktigaste val man gör i livet är att välja den man ska skaffa barn ihop med, och det finns inget val jag någonsin fattat som jag är mer nöjd med än det!

Vet du vad? Om bara en vecka flyttar vi. Det här är vår allra sista helg i lägenheten i Haga. Det känns spännande såklart, men just precis nu också så sorgligt. Det har hänt så oändligt mycket fint under vår tid här.
Första gången din pappa sa att han älskar mig var i den här hallen. Det var en augusti under Way Out West-festivalen när vi tittade in här lite snabbt innan vi cyklade ner på stan för resten av kvällens spelningar. Axel sa ”jag måste bara säga en grej till dig för jag kan inte vänta längre” och jag blev alldeles ställd för jag hade tänkt säga samma sak till honom och ville hinna först. (Fast det var bara orden som kom ut då, känslan hade kommit långt tidigare).

Det var också i den här lägenheten som vi fick veta att du fanns. På Axels 29-årsdag, dagen före min 30-årsdag, en fredag, och jag hade med mig alla paket och frukost på sängen och en sticka som vi vände och tittade på tillsammans. Det har jag säkert redan berättat för dig i något annat brev och tusen gånger till innan du läser detta, men ändå. Tänk att det var DU som var den lilla ärtan!

Och det var hit, till den här lägenheten, som vi kom hem med dig när du var nyfödd. Det var i det här sovrummet vi lade ner dig i ditt babynest och lät Elsa komma och sniffa på dig. Det var i den här soffan vi satt och ammade den våren och lyssnade på ljudet av fontänen som porlade på innergården. Det var och kommer alltid vara i de här kvarteren du bodde dina två första år, och jag kommer alltid att minnas dem som underbara.

Men nu flyttar vi mot nya äventyr och nya minnen. Eftersom din pappa är duktig på framförhållning har vi redan packat ganska mycket, så det står flyttkartonger lite överallt. På söndag ska vi ha kalas för dig med familjen hemma hos mormor och morfar. Du ska få tårta som vi ska baka i morrn kväll och en alldeles egen balanscykel! Axel har preppat dig med att kolla youtube-klipp på barn som gör coola tricks med balanscyklar, så du har blivit väldigt intresserad av cyklar nu lagom tills att presenten ska öppnas… Jag ser fram emot att se din reaktion.

Nils. Min tvååring.
Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig. Oändligt.

Tack livet för att jag får vara din mamma.

tisdag 21 mars 2017

.

Men alltså... jag kan lika gärna döpa om detta till magsjukebloggen. Nu är jag magsjuk igen. Ligger och darrar som ett asplöv. Det är alltså sjätte gången på tre veckor som någon i den här familjen blir magsjuk. 

lördag 18 mars 2017

Third time's a charm

Solen sken och det var lite vår i luften igår eftermiddag, ni vet sådär så man känner livet pirra i en. Jag gick lite tidigt från jobbet, hämtade upp Nils, gick ett ärende på stan och kände fredagspeppen. Vi mötte upp Axel som sa att vi skulle ta en sväng till hans föräldrar i Masthugget, och väl där: överraskning! Axel sa att Nils skulle stanna hos farfar och vi skulle gå ut och äta. Så härligt, trodde liksom inte det fanns tid för sånt nu de sista helgerna före flytt. Blev så glad.

Så gick vi till Bord 27, hann få ett glas vin och äta råbiff och laxtartar till förrätt. Då ringde Leif: Nils kräktes. Alltså, detta är hans tredje magsjuke-vända på två veckor. Det är ju sjukt!? Vi avbokade huvudrätten, betalade notan, hastade upp för berget för att hämta honom och då hade han kräkts tre gånger. En gång till när vi kom, och sen igen när vi precis kom innan för dörren hemma. Och sen ytterligare sju gånger under kvällen och natten. Bytte lakan ungefär tusen gånger.

Idag mår han bra som tur är, pigg som aldrig förr konstigt nog (alltså barn?!), men jag känner ändå att detta är orimligt. Jaja. Vi kör väl en tredje magsjukehelg i rad då. Av de fyra sista i den här läggan, kan tilläggas. Återstår att se om vi får vara friska nästa helg, den allra sista här, när Nils fyller två dessutom.

Idag har jag börjat jag packa ner grejer i lådor. Känns konstigt. Men lite gött också. Så skönt att rensa ut gamla kläder och skit som inte behövs längre. Och ikväll ska jag käka nånstans med Linnea och sen gå på min brors spelning på Pustervik, om jag inte börjar kräkas innan dess vill säga. Hoppas inte. 

torsdag 9 mars 2017

Neverendingstoooryyyy

Det där jag skrev om att vi var på bättringsvägen visade sig vara rent tjurbajs. Inatt gick Nils in i en vända två av vinterkräken och även Axel tog klivet in i vår magsjukegemenskap. SKOJ! Liten veckolång familjeaktivitet att roa oss med den här sista tiden vi har i den här lägenheten. Jaja.

Nu ska jag försöka att inte sjukgnälla mer. Vi pratar om något annat. Till exempel alla fantastiska texter om kvinnokamp och kvinnors rättigheter jag läst i samband med 8 mars. Det finns verkligen motkrafter till allt det som är skit, det finns så många kloka och kreativa människor som outtröttligt kämpar för det som är bra. Tack och lov för det. Heja er alla.

onsdag 8 mars 2017

Magsjukeland

Nä hörrni, jag trodde faktiskt att jag var klar med sjukdomar den här vintern efter två månaders förkylning, följd av influensa och öroninflammation. Men nu har även vinterkräksjukan gjort entré. Först Nils och sen följde jag efter i måndags, lagom lägligt till min och A:s fyraårsdag aka tvååriga förlovningsdag. Jaja. (Vad är väl mer romantiskt än att ha någon som går och drar på sig gummihandskarna när man kräkts ner hela hallgolvet, anyways?)

Vi är inte riktigt bra ännu men idag åt jag i alla fall min första bit mat sedan i helgen, så det går framåt! Idag har jag och Nils målat med vattenfärg (blev lite abstrakt konst samt ett kvinnomärke pga 8 mars, krossa patriarkatet!) och så har jag legat på golvet när han lekt med bilar och tåg runt mig.