Polishmannen

Igår när jag kom hem stod en man utanför min port och meddelade att det kunde bli lite svårt att komma hem under eftermiddagen idag eftersom de skulle rengöra trapphuset och kleta på massa polish på golvet. På vägen hem idag funderade jag lite över detta. Jag hade ju inga planer på att hänga kvar i stan hela kvällen, så jag var fullt inställd på att ta mig in. Skulle mina converse bli kletiga? Skulle jag lämna märken efter mig som syntes så att någon arg tant sedan skulle kunna skälla på mig varje gång jag kom hem?

Nej, det kom inte på fråga. När jag kom hem stod nämligen polish-mannen här och vaktade så att ingen gick in. Jag fick helt enkelt inte tillåtelse att gå in i min lägenhet före klockan fem. Jag tog en promenad, handlade godis, hängde lite på pizzerian utan att köpa nåt, och kom tillbaka åtta minuter i fem.

-Det är åtta minuter kvar tills polishen har torkat", sa mannen.
-Okej, log jag, satte mig på stentrappan och fingrade på Ipoden.
-För polish är som målarfärg. Det är samma sak, bara det att det är genomskinligt. Annars är det precis samma. Du skulle ju inte vilja kliva i grå målarfäg, till exempel, sa mannen.
-Nej, det förstås. Jag väntar gärna, sa jag.
-Vi står här, varje dag, i fem timmar och glor och väntar tills polishen har torkat, fortsatte polishmannen.
-OJ, fick jag fram. OJ. Det låter inte så roligt.
- Nej, det är ju nästan som att stå och se målarfärg torka...

Sen erbjöd han sig att se om polishen var torr. Det var trots allt bara fem minuter kvar. Han bytte försiktigt om till ett par svarta små tofflor, som han noga förklarade var platta på undersidan och därmed okej att gå med. Efter en stunds inspektion bestämde han sig, två minuter i fem, för att jag kunde få gå in. Han bad mig ta av mig skorna, och följde mig upp. Jag log entusiastiskt och berömde honom för att det såg så rent och fint ut i trappen. Då log han som en sol och sa "Åh, tack, ja visst blir det?" och tackade mig sedan ytterligare tre gånger. Jag tror inte att alla människor har vett att visa uppskattning inför sin polish-man.

Kontenta I: Det är jävligt coolt att någon kan vara så urbota rar att han lyckas få mig att stå och frysa utanför min lägenhet i en hel timme när jag verkligen vill in, utan att jag blir det minsta lilla irriterad. Heja polishmannen!

Kontenta II: Jag bor i en lägenhet där de lägger fem lager polish i trappen då och då. Det känns ganska ombonat och trevligt faktiskt.