Bern, the bildkavalkad

Alltså, tänkte ju blogga under resan. Sen gjorde jag bara inte det. Göttade mig istället. Åt ost, drack vin, träffade vänner. Återupplevde Bern och alla minnen från när vi bodde där. Fint var det! Himla fint.

David kom ju inte förrän ett par dagar efter mig, och eftersom Sofia och Andreas som vi bodde hos jobbade på vardagarna hade jag lite tid att roa mig själv i min forma hemstad. Det var perfekt eftersom jag också ska skriva ett resereportage därifrån och behövde kompletteringsfota litegrann. Gick således runt till alla de bästa ställena, som vintagebutiken Fizzen, tapasbaren Volver (där jag smygfotade världens gulligaste äldre par, se nedan!), Lötschberg, Kreissaal och Turnhalle.

En dag åt jag lunch med Therese och hennes barn, och då kissade Lucas, 1,5 år, på restauranggolvet. Det var roligt. En annan dag kom Sofia in och vi åt pasta och drack vin för så gör man på lunchen i Bern.

Min kompis Jeanne är modell. Det märktes när jag tog fram kameran och hon
genast och automatiskt körde work it baby-blicken i bästa Top Model-stil.

På lördagen åkte vi skidor i Adelboden. Tre helger i rad hade det varit 25 minusgrader där, och dagarna innan hade det varit mulet och snöat. Den dagen vi kom blev det såhär (kanske finns en gud after all?!):

(Dagens enda fadäs var att jag råkade ta fel skidor (!) när vi skulle köra sista åket från solstolarna ner till bilparkeringen i dalen. Hade lånat ett par av Andreas, det var vita med lite lila jox på och precis där jag parkerat dem stod ett par vita skidor med lite lila jox på. Som passade mina pjäxor. Eh såatte. De andra fick skratta väldigt mycket i alla fall, och det hela löste sig till slut.)

Det bästa med att semestra i en stad man bott i, är att man inte måste göra en massa särskilda saker, man han hänga runt bara. Som vanligt. Vardagshänga med sina vänner och gå till de ställen man vet är bäst. Sista kvällen åt vi på Lötschberg, som är världens bästa restaurang. Maten är så god att öronen rullar ihop sig när man äter, speciellt om man väljer Panierter Tomme som är panerad smält ost ovanpå ett gudomligt bröd, och Lötschbergs egen galet goda sallad till. Har längtat efter den här rätten i ett år. Som förrätt beställde vi in ett berg med ost - man skulle kunna åka till Bern enbart för att äta här och det skulle ändå framstå som fullständigt rimligt. 

Och ja, det var Bern för den här gången! Älskar den staden. Om någon av er ska åka dit så säg bara till, så lovar jag att rita en liten karta åt er med alla goa grejor utmärkta, precis som jag redan lovat Josefine.

Dagens bild från ett främmande land: Peru

Okej. Idag har jag på ett nästintill autistiskt vis ägnat timmar och åter timmar åt att sortera gamla bilder på datorn. Jag har till exempel sett till så att datum och tid på alla bilder stämmer med verkligheten, får panik av tanken att man ibland glömt ställa in kamerans tid och att bilderna då hamnar lite huller om buller. Så får det inte se ut hörrni!

Resultatet är i alla fall att jag hittat en massa bilder som jag inte sett på länge, och jag kom på en ny grej som vi kan köra här på bloggen då och då, så att de liksom används och inte ruttnar bort på min hårddisk. Härmed presenterar jag Dagens bild från ett främmande land.

Och så presenterar jag dagens bild, från det främmande landet. Idag: Peru. 

Amantani, Lago Titicaca, Peru. Oktober 2006.

(PS. Vad tror ni om den här idén? Värt? Ovärt?)

Vive la France

Så himla glad att vi passade på att åka till Paris medan den fortfarande ligger blott några tågtimmar bort. Stan var allt vi hade hoppats på och mycket mer än så! Bästa grejen vi hade med oss i packningen var lätt den rutiga filten, den har vi lagt ut i gräset i varenda park vi sett under de tre dagarna där. Det var riktig sommarvärme hela tiden vilket inbjöd till ganska många sådana stunder.

Trots att det kändes som att vi inte stressade någonting alls, utan låg på filt och hade picknick så fort vi kände för det, så hann vi liksom med allt det där som man vill se ändå. Vi var på Louvren tex, vilket var skoj. (Kanske lite väl monotona motiv på tavlorna, minst varannan föreställde ju Jesus. Où sont l'imaginaire des artistes?) Mona Lisa var mindre än vi trott, men ändå lätt att hitta eftersom klungan med minst hundra japaner framför gav en tydlig hint... Vi knallade upp för Champs Elyssée och förbi Triumfbågen och tillbringade en hel eftermiddag i parken vid Eiffeltornet. På vår lilla filt, såklart. Med medhavt vin och choklad.

Vi har också åkt båt på Seine, sett Notre Dame och Pont Neuf och varuhuset Lafayette (där jag hela tiden får för mig att Nicole och Sofia en gång sett en gigantisk giraff?!) och spejsiga stadsdelen la Défense, och gått omkring i Quartier Latin, och såklart i Montmartre och givetvis slängde vi fram filten igen i parken vid Sacre Coer. Och käkade crêpes med choklad och banan.

Här hade jag nästan dåligt samvete för vårt superväder och flyt: Nicole och Martin som förlovade sig här för två (?) år sedan hade ösregn hela resan och när de åt på finrestaurang upptäckte de för sent att den bara serverade sniglar. Men förlovade blev de ju i alla fall! (N och M: vi skänkte er en ömkande tanke vid Sacré Coeur. Ni hade förtjänat lite sol, det hade ni.)

Vårt hotell låg i Montmartre och var vint och skevt, trappan lutade åt ena hållet och golvet i rummet åt andra. Mycket charmigt, lite som i Karins gamla lägenhet i Gårda hemma i Göteborg. Att lampan i badrummet inte gick att tända kompenserades med att vi hade turen att få ett av två rum på femte våningen, vilket innebar en egen balkong! Den utnyttjade vi flitigt, på våra tre dagar hann vi göra det till tradition att varje kväll efter middag i Montmartre köpa med oss sex bitar maki passion på gatans sushiställe, och sedan avnjuta en andra middag med vin på balkongen. Medan en och annan lullig parisare vinglade hemåt fem våningar ner, förbi det lilla boulangeriet och butiken med äppeljuice, drack vi andäktigt av ett vin som lagrats i tolv år för att fukta våra strupar just här i Paris, just nu, just på den här balkongen. (Tack Björn och Malin som gett oss den flaskan från en vingård nånstans i Frankrike.. Vi har sparat på den länge för den var så fin, och nu kom den minsann väl till pass!).