fredag 16 september 2011

Tips från en schändiss.

Igår när jag var och fikade med Lovisa, en gammal gymnasiekompis, så berättade jag för henne om att jag ska åka till Japan och att jag planerar en massa frilansreportage att göra där. Plötsligt började en man vid bordet intill hojta en massa tips: Åh Japan, vad kul, då måste du åka hit, och hit, och DIT, och till den här butiken som är jättehäftig, komihåg det namnet nu, och i den här staden kan man bo i sådana här små hus, gör det! och jag vet inte HUR mycket bra tips den här människan hade.

Och så tänkte jag hm, honom känner jag igen. Men mest tänkte jag att jag måste ta vara på alla de där idéerna, och så bad jag om hans telefonnummer.

"Visst, Peter heter jag. Noll sju ....".

Och inte ens då förstod jag. Sen sa den hjälpsamme mannen något om att han hade haft turen att kunna allt om Japan när han var med i På Spåret, och DÅ trillade poletten äntligen ner. Min kändisradar alltså, den är inte den bästa om man säger så. Det var ju Peter Apelgren!

Korar honom härmed till trevligaste kändisen jag någonsin suttit cafégranne med. (Det är ju en ganska begränsad skara, visserligen, men ändå - han får högvinsten för sin trevlighet och sin generositet gällande restips).

15 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Men åh vilken toppenkille! Sånt får en verkligen att återfå hoppet om mänskligheten :)

Ann sa...

Alltså. Vilken FANTASTISK kändishistoria! Vilken fin man han verkar vara. Men varför kunde han så mycket om Japan egentligen?

Kära Syster sa...

Hade du vågat fråga efter telefonnummer om du vetat att det var han? Vilken grej, vilken story! /Anna

Jojjo sa...

Det är så härligt med kändisar som ändå lever i verkligheten, som kan bjuda på sig själv!

Johanna sa...

Ann: Ja, så himla fin. Och han hade varit mycket i Japan tydligen, bland annat hade han rest runt där och gjort små filmer för företag som Ikea och Sony Eriksson, för att "känna av" marknaden i Japan, typ vad som är trendigt och så. Hyfsat kul jobb =)
Sen pratade vi också mycket om Kina eftersom hans och Anna Mannheimers adoptivdotter kommer därifrån. Hon satt också på fiket och åt bulle och fnissade. Söt unge!

Anna: Jag vet inte! Det är det jag tänker att jag inte hade, så det var ju lite tur att jag inte fattade, men samtidigt kändes han så hjälpsam att det inte var så konstigt att fråga.

Men vad jag verkligen undrar är: fattade han att jag inte fattade vem han var?!

Johanna sa...

Jojjo: Ja, eller hur!

Ann sa...

Eftersom han sa "Peter heter jag" så borde han ju ha fattat? Och kanske fnissat lite åt dig inombords, hehe.

Johanna sa...

Ja, eller så sa han "Peter heter jag" för att det ju borde vara pinsamt att säga "Peter Apelgren heter jag" om man tror att den andra vet. Eller jag vet inte. Men han fnissade säkert inombords..haha.

Summercat sa...

Peter Apelgren! Älskar honom! Han verkar så himla härlig och trevlig.

Josefine sa...

Gud vad kul! Och hela Japan-grejen öht låter helt fantastisk. Jag tror att det finns två män som MIkael skulle kunna lämna mig för. Den ena är Jonas Karlsson och den andra är Peter Apelgren.

Lisa sa...

Wow vad tufft! Och vad snällt av honom! Fast det kunde jag nästan tänka mig, att han är så där helylle. :)
Och nu längtar jag också till din Japanresa, ska bli kul att följa dina äventyr över bloggen. För du slutar väl inte blogga va?

Duktiga Tjejen sa...

Jag vet faktiskt inte vem det är (pinsamt), kanske om jag ser en bild? Hursomhelst jädrans kul och schyst! Resan till Japan linnetyg bli great också, minns ditt inlägg om det.

Johanna sa...

Skönt att du säger så, då var jag ju inte HELT dum som inte kände igen honom genast. Men ja, du skulle känna igen honom på bild tror jag. Han vann tydligen hela På Spåret förresten.

Och "linnetyg"? Gissar att det är autocorrect på iPhonen som spökar igen..haha.

emster sa...

JAG ÄLSKAR HONOM!!!

Fifi sa...

Men gud, vad roligt! Kunde nästan tänka mig att han är en trevlig prick!