I fredags var vi ute och åt med vänner och på lördagkvällen hade jag och D tänkt att vi skulle gå och käka nånstans "bara vi". Typ gå på dejt. När vi bestämmer att vi ska göra det blir det nästan alltid såhär:
Vi pratar om det mycket på dagen. Vart ska vi gå tycker du? Vet du något mysigt ställe vi aldrig testat? Kanske ta någon restaurang med mat från ett konstigt land? Eller tapas? På mañana har de kannor med Mojitos! etc, etc, etc.
Sen, när det närmar sig, säger någon av oss* att vi ju också skulle kunna köpa hem sushi och kolla på säsong X av X (insert valfri bra tv-serie**), bara som alternativ liksom. Då svarar den andre mmm, vill du det hellre?, varpå den förste säger nej nej det spelar verkligen ingen roll, vad tycker du?, och person två svarar hm, vet inte. Vi bestämmer då alltid att vi ska "känna på det lite".
Någon timme senare säger någon av oss jaha men då går jag och köper sushin då. Och så gör vi det.
Och alltså, det är ju sjukt gött att ligga hemma i soffan och kolla serier, älskart mer än det mesta faktiskt, men blir ändå lite bestört över tanken på att vi inte går ut och har romantisk kväll pratar om livet dricker vin på lokal ens nu, när vi fortfarande bor mitt i stan och ännu inte har några barn. Har en känsla av att jag kommer vilja spöstraffa mig själv i framtiden när jag tänker tillbaka på det.
* den här gången D.
** den här gången säsong 8 av Entourage.
** den här gången säsong 8 av Entourage.
8 kommentarer:
Suck! Känner såååå väl igen mig å sambon i ditt inlägg...det är ju baske mig sorgligt! Måste göra något åt detta!
Sådär har vi också alltid varit. Vi är hemmagrisar. Deluxe. Och lata. Och bekväma. Det konstiga är att sen vi fick barn (ett gemensamt så att vi har på heltid alltså) så gör vi såna saker mycket mer. Fixar barnvakt och går ut. Innan när vi kunde närsomhelst kom vi i stort sett aldrig i väg på nåt annat än ölkvällar. Nu går vi på konserter, äter på roliga restauranger och ja.. allt möjligt som verkar kul. Men ändå. Det jag gillar mest är att ligga hemma i soffan och kolla tv-serier. Det är ju världens skönaste grej!
@Ztorzillen: Ja, det är lätt hänt!
@Josefine: Haha underbar kommentar, känns skönt att veta att man kanske styr upp det där senare trots allt! Och håller med dig, tv-serier i soffan är ju så oerhört gött. Det är därför det är så lätt att ligga kvar där när man väl kommer på att man ju KAN göra det.
Men precis så är vi också. Det kanske är åldern. Jag var mer pepp på att gå ut när jag var typ 20. Nu känns det mest lite jobbigt i jämförelse med att stanna hemma med sushi och en film.
Oj vad jag känner igen!! Så ÄR vi också...jag älskar att vara hemma och mysa och käka gott och bara lata i soffan. Sånt kan man ju inte göra på restaurang :p
Haha men man ska ju göra det man känner för ändå och inte för att man borde. Soffhäng kan vara helt klart underskattat!
Skönt att höra att det inte bara är vi.. :)
Vi är likadana. Eller nu är det väl inte så konstigt, men innan vi fick barn kom vi nästan aldrig iväg på några dejter heller, utan satt hemma och kollade på TV-serier och åt snacks. Fast i slutet av graviditeten skärpte vi faktiskt till oss lite eftersom vi insåg att det var bäst att passa på, så då blev det middag ute + bio några gånger.
Skicka en kommentar