Dagens bild från ett främmande land, del 1: Peru

Å, tack för er respons på den här bild-idén!

Som Sofia A skrev (för att hon känner mig väl) kan det ju bli svårt att välja bild. Jag är värdelös på att välja. Men hela poängen är att det här är just en bild (annars riskerar det att bli ett bildregn som aldrig tar slut, och så kan vi ju inte ha det). MEN, räddningen är att samma land kan få återkomma flera gånger. Då blir valet av bild inte lika klurigt, det måste inte vara den "allra bästa" utan bara en bild som säger något. Eller är fin. Eller vad som helst.

Anna på Kära Syster kom med den braiga idén att skriva en liten snutt om varje bild också, ett minne eller en liten förklaring. Ska bli, Anna! 

Och så föreslog Duktiga Tjejen att fler, de som varit i det aktuella landet, kan fylla på med minnen och tips därifrån. Superbra idé, vore ju underbart om kommentarsfältet varje gång fylls på med mer inspiration och berättelser om just det landet. Det kör vi på! (Och blir ni sugna på att skriva egna blogginlägg på temat "det landet": go for it!).

Okej, det var bara det. Nu slänger jag upp Peru-mannen igen, med en liten beskrivning under, så att det blir rätt.

Det här är Mariano. Han bor med sin fru i ett litet, litet hus på ön Amantani som ligger i Titicacasjön. I oktober 2006 bodde jag och mina två resvänner hos paret en natt, och Mariano visade oss toppen av ön som är den högsta punkten i Titicaca: 4150 m.ö.h. När vi var på väg ner kom ett hejdundrandes oväder med regn och hagel, och vi fick springa för att ta skydd i deras lilla hus. Mariano sprang snabbast. Han och hustrun bjöd oss på soppa på kvällen, och gav oss ett litet stearinljus att lysa upp vårt rum med eftersom det inte fanns någon el. Stormen ven utanför på natten och vi somnade tidigt, med lamaullsmössorna hårt nerdragna över öronen.