Nine-eleven idag. Tänk att tio hela år har gått sedan de kapade planen flög in i World Trade Center - tio år som förändrat världen. Många vanliga, oskyldiga människor fick sätta livet till i New York den där dagen, men många vanliga, oskyldiga människor har också fått sätta livet till i kriget som följde efter attacken. Det ska man inte glömma. Låt oss minnas dem alla.
Precis som alla andra minns jag exakt vad jag gjorde när det hände. Jag hade just börjat gymnasiet och den eftermiddagen hade jag varit med halva klassen på KTB och läst gamla tidningar i deras arkiv, såna där microfilmer eller vad det heter. Vi satt på McDonaldsen på Avenyn när min kompis Sofia ringde från skolan och sa att ett flygplan "hade kört in i Pentagon". Just när hon sa det var jag och kompisarna inne i ett sånt där skrattanfall som bara 16-åringar kan vara, vi skrattade och fnissade och skrattade. Att höra att ett flygplan hade krockat med ett hus fick oss att bryta ihop igen - det lät ju inte klokt. Sofia sa bara "Det är på riktigt, ta dig till en TV" och så gjorde vi det. Och då förstod vi.
Det var inte Pentagon vi såg på TV:n, det var World Trade Center, men det var omöjligt att inte direkt förstå allvaret. Visst hade terrorism funnits i olika former i urminnes tider, men det här var ändå något nytt. Världen blev sig aldrig riktigt lik efter den dagen.
Vad gjorde ni den 11 september 2001, när ni fick höra vad som hänt?
 |
| Ground Zero, New York, i slutet av maj 2010. |
12 kommentarer:
Jag hade precis kommit hem från jobbet när jag såg på text-tv att ett "propellerplan hade träffat WTC". Tyckte det lät märkligt så jag zappade till CNN och sen såg jag live hur det andra planet körde rakt in i byggnaden. Satt fastklistrad framför tvn resten av den dagen.
Jag satt på en buss, på väg in till stan. Jag bodde utanför Jönköping på den tiden. I radion på bussen hörde jag någonting om ett plan som hade flygit in i en byggnad i NY, men jag fattade inte hur stort det var. Sedan gick jag på ett politiskt möte och alla pratade om det som hade hänt, diskuterade olika teorier om vem som låg bakom det och vad som skulle hända nu. Jag satt bara och lyssnade, kunde inte riktigt ta in det.
Jag var arbetslös och var hemma med tv:n på. Så jag hörde nyhetssändningen när den plötsligt rapporterade om att det första planet flugit in och såg live hur det andra kraschade med torn nummer två. Jag tror till och med att jag ringt upp maken då och hade han i luren samtidigt. Det var fruktansvärt och samtidigt skönt på ett konstigt sätt att uppleva det på sitt sätt och inte få det berättat för sig. /A
Den första elfte september var jag inte född ännu.
Den andra hade jag just flyttat till Uppsala och var inne på teliabutiken för att köpa en kabel till min telefon. De hade tv-apparater på en hel vägg och visade nyheterna live. Det var sådär så man inte riktigt kunde förstå vad som hänt.
Jag hade jobbat natt på ett gruppboende och skulle åka hem när vi slog på nyhetsmorgon och såg tv-sändningarna. Då var det också snack om ett mindre plan som liksom "kört fel". Jag gick till bussen och när jag hade kommit hem typ en timme senare så var det mer på riktigt. Plan nummer två hade kraschat och det snackades om en terrorattack. Så himla sjukt!
Helt galet hur väl man kan komma ihåg en händelse och vad man gjorde just då. Kom hem från min andra praktikdag och slog på TV:n. Där satt jag resten av kvällen och dagen efter det...Det var en galen tid och så mycket som hänt på dessa tio år!
Att någon planerat detta kändes overkligt. En olycka kan man förstå och förlika sig med, men ett medvetet attentat mot så många människor...
Bloggade just om det. Hade förövrigt missat att du är så ung, trodde max att du var 82:a. Där ser man ;)
Jobbade på Sheraton Stockholm, gick crosstraining och var på housekeeping. Satt inne på husfruns kontor och såg alla chefer SPRINGA in på säkerhetschefens kontor och sen komma ut och säga åt oss att slå på tv:n. Overklighetskänslan...
Ja det var verkligen overkligt. Verkar som att de flesta minns vad de gjorde just då, precis som när man fick höra nyheten om tsunamin 2004.
Annika: Bra påpekan! Jag var inte heller född under revolutionen i Chile.
Duktiga Tjejen: Nope, purung 27-åring född 1984 har du här ;)
Jag satt på spårvagnen på väg hem från körskolan då jag fick höra nyheten, just då förstod jag aldrig innebörden riktigt men jag åkte hem och slog på tv:n och ropade på mamma för att göra henne uppmärksam. Det var först då när vi såg planen som jag förstod allvaret
Jag minns inte vad jag gjorde, då jag bara var 5 år! ^^
Hej!
Nu är en ny omgång av veckans blogg uppe!
Man kan få extra lotter såhär:
1 extra lott - gilla min blogg på facebook
1 extra lott - gilla min blogg på bloglovin
2 extra lotter - skriv om tävlingen på din blogg
På söndag dras det tre vinnare!
Här är inlägget: http://friidaas.wordpress.com/2011/09/12/veckans-blogg-omgang-4/
Kram Friidaa
Skicka en kommentar