Som vinterstudion fast LAJV!

Jag hävdar väldigt ofta att jag "bara ÄLSKAR den alpina världscupen", trots att det i ärlighetens namn var ganska många år sedan jag hade bra koll på den. Det fanns dock en sådan tid, och det är nog därför den alpina världscupen känns som något heligt. Något man minns från barndomens lördagsförmiddagar. 

I dag åkte vi till Wengen och kollade på herrarnas slalom, och det var ju verkligen en helt annan grej än att sitta framför tv:n. På minussidan: det blir lite (mycket) mindre tydligt vem som är vem, när svenskarna kommer och hur det egentligen går för dem (idag var de inte precis bäst, trots att vi viftade med svensk flagga och tjoade). På plussidan: man förstår plötsligt hur fehuruktansvärt snabbt alla åker, man får vara med på folkfest, ta massa spexiga bilder med sin nya kamera och om man har riktig tur (vilket vi såklart hade) så är det så fint väder - och så varmt - att man kan ligga och sola i bara linne hela dagen medan man tittar. Lite sjukt ändå, det är ju trots allt bara januari. 

(Linne! Januari! Ohh, vissa dagar älskar jag livet i Schweiz lite extra.)

Fransmännen som satt framför oss på kullen halsade ganska mycket sprit

... och en schweizare åkte nerför berget på en stekpanna. Gick micket micket fort!

Dagens flabb

Mina vänner, jag har hittat den kanske roligaste facebookgruppen:

Dårligt udstoppede dyr. 

Festligt! Väldigt passande dessutom att dårligt kan tolkas som både "dåligt" (som det betyder, väl?) och "dår-likt". 

Egen skidbacke!? Haru hybris eller?

Okej, jag har tydligen gjort det igen. Jag har snackat goja i sömnen, och David påstår att jag gjorde det på ett så "normalt" och trovärdigt sätt att han blev lite rädd för mig efter ett tag. Jag var precis som vaken, talade tydligt, men det jag sa makeade inte riktigt sense, för att uttrycka mig milt.

Följande hävdar David att jag har sagt (han antecknade tydligen bredvid mig i sängen):

“Alltså, tänk om någon hittar det, någon av de vi röstat ut. Tänk om de som röstat ut är där i en klunga och blandas in. Konstigt va?

Det är nog inte min grej. Eller är det inte din grej?

Alla kan ju inte få en egen pulka? Eller en egen skidbacke uppkallad efter sig… det går ju inte.”

Det där med pulkorna och att få en skidbacke uppkallad efter sig minns jag glasklart att jag försökte förklara för David, samtidigt som han (och till slut också jag, tror jag) vred sig av skratt. Men vaknade jag och blev mig själv då? Nej nej. 

Ärligt talat, vad tror vi att jag drömde egentligen?! Robinsondeltagande i alperna? Teorier någon?

Lets go fika people.

Min chef läser just nu Stieg Larsson-böckerna, och när jag berättade att det finns filmer också (med tysk text dessutom) blev han lycklig som ett barn. Sen sa han att det var en grej som han verkligen inte förstod med böckerna. 

"Does swedish people really go and have coffée all day long? Is that really ALL THEY DO?"

Jag svarade ja. Häpp, man kanske skulle ta och baka något?

Edward Sharpe and the Magnetic Zeroes cover

Många av er har säkert redan sett den här, men om inte: Se, hör och njut. Klippet får mig onekligen att längta efter att ha en liten kiddo att sjunga sånger med! (Jag älskar när den lilla tjejen spricker upp i världens leende och tittar på sin pappa när hon sjunger "home is wherever I´m with you". Och när hon säger "one day I'm gonna whistle".) 

Sjukt talangfulla är de också, båda två.

Bästisbesök.

Min mycket upptagna vän Sofia har äntligen hittat ett litet hål i sitt späckade läkarstudie-schema och till vår stora lycka fyllt det med ett ett sex dagar långt Bernbesök! Som en bonus kom Davids kompis Andreas också ner i veckan så här har varit fullt upp och väldigt skoj die ganze Woche.

Jag hämtade Sofia i Zürich när hon kom i tisdags, och vi passade på att göra stan. Hon hade inte sovit på hela natten men orkade ändå med både strosande och Starbucksfika. 

Sen blev det - såklart - en heldag med skidåkning. Vi drog till Grindelwald allihop och trots att Sofia provade skidor för första gången efter typ fjorton år på snowboard, så var hon grym!

En annan dag åkte jag och Sofia upp till Engstligenalp och "firade våra födelsedagar" med att åka snowtubing! (Sofia fyller år om en vecka, jag om sex månader...) Det var plusgrader och vi befarade att det inte skulle gå så fort, men jävul så fel vi hade. Det gick FÖR fort, vi flög som vantar, skrattade och skrek oss hesa och slutade inte förrän Sofia skadade sig rätt rejält. "Hahahahahaaa, jag har kanske bruuutit armbågen" var de ord jag mitt i farten minns starkast från det åket. Brutit den hade hon dock inte som tur var.

I fredags kväll var vi på Lötschberg, stället som har små kabinliftshytter utanför som man kan sitta i och äta. Där käkade vi svingod schweizisk mat (typ bröd och sallad och gigantiska mängder panerad ost) och när killarna åkte hem till oss för någon form av tv-spelsevent gick jag och de båda Sofiorna på barrunda i Bern. Vi avverkade bland annat Lorenzini, Volver, Kreissaal och Turnhalle, mycket bra ställen allihop.

Igår hade vi en riktig slappedag, men jag och Sofia tog oss i alla fall i kragen och vandrade upp på mitt berg*. Där uppe drack vi varm choklad, kollade på alperna på håll, klappade en gullig katt och klättrade upp i tv-tornet. (Att jag är med på alla bilder och Sofia på inga förklaras med att hon sedan femton år tillbaka har en fobi för kameror. Ja, den är på riktigt. Om ni undrade.)
Sen hade vi en kväll i äkta Johanna-och-Sofia-anda, det vill säga vi sket i att duscha, lagade lyxpastasallad med allt gott vi kunde hitta i affären och sen frossade vi i goda saker. Vi bakade bland annat, med riktigt fint resultat, en kladdis fullproppad med jordnötter och jordnötsbågar. Den satt fint.
David var på bortamatch i Zürich och Andreas valde att stanna hemma med oss. Ett bra val, dels med tanke på all götta vi lagade, och dels med tanke på hur det gick i matchen (Köniz ledde med en minut kvar, då lyckades GC göra tre mål och vinna. Sånt vill man ju helst inte se).

Idag åkte både Andreas och Sofia hem igen, och efter lite öl och fotboll på Pickwick med Sofia och Andreas (den Sofia och den Andreas som bor här, alltså) kom vi hem till en väldans tom lägenhet. Sofia ser jag inte igen förrän i maj, hon åker snart till Nicaragua för att forska i tre månader. På bajs. Genom att ta bajsprover från barn. Varken hon eller hennes reskompis kan spanska, så ja, lycka till med den kära vän!

( * Ulmizberg, som ligger alldeles här bakom. )

PS. Samtliga bilder är tagna med iPhonen, därav den ibland väldigt svajiga kvallen.

Der Supertrainer

Här kan ni läsa lite om Davve, om ni vill :)

Nyårsgalejet!

Jag älskar när fester blir askalasroliga trots att man hade höga förväntningar innan. Så blev verkligen nyårsfirandet på Kasernenstrasse! Vi var ett femtontal personer från fyra länder och de vi inte kände i förväg visade sig liksom de vi kände i förväg vara helt fantastiska personer. Härligt!

Några av de många höjdpunkterna under kvällen var:

* maten: löjligt gott och smidigt allting. (Gott för att super-Sofia lagat, och smidigt för att hon smart nog lagat allt i förväg. Cred på den.)

* drycken: gott, och mycket.

* när Maria ordnade armhävningstävling i vardagsrummet (det var ett uppdrag som jag och D, i egenskap av aktivitetsansvariga, måste hållas ansvariga för) och den holländska tjejen sa att hon var "lite rädd för de svenska tjejerna".

* när holländarna skulle sjunga en snapsvisa och den var typ 8 minuter lång och lät som en nationalsång. 

* att jag fick premiärtesta min nya fantastiska kamera som D varit galen nog att köpa till mig i julklapp. (Det pirrar lite i magen av lycka när jag tänker på att den är min. Min! MIN!!)
* den hemmagjorda chokladglassen.  

* när någon tände fyrverkeri på matbordet. (Jag är relativt säker på att det var meningen.) 

2010 - en liten sammanfattning.

Som den vän av ordning jag är får jag alltid för mig att man måste sammanfatta året när det tar slut. För att kolla hur det var liksom. Såhär var mitt 2010!

Året inleddes i Göteborg, med nyårsfest hos familjen Jihde. Några dagar därefter åkte jag till Ryssland för att hälsa på Karin i St Petersburg. Där lurade den kalla ryska vargavintern, vi åt borstj, kollade balett och konst, gick på svartklubb och Vedran tatuerade sig hos en ryss med 80-talsfrilla. Sen flög jag tillbaka till Bern och i februari var det OS på tv. Under våren fick vi många roliga besök av vänner som kom ner och förgyllde vår tillvaro. Vi totalförälskade oss i alperna och åkte massor av skidor. (Det tog David tre tillfällen att komma upp i samma åk-skills som oss andra, trots att vi åkt hela våra liv och han bara nån enstaka gång. Det var imponerande och lite, lite störigt.) Vi lärde oss att fira en och annan schweizisk högtid, till exempel Fastnacht då jag var utklädd till ko på stan. 

I mitten av mars kom våren och värmen till Bern, och när David fyllde 30 ställde jag till med stor överraskningsfest i vår lägenhet. Han flög högt när han gick in i vardagsrummet och 40 pesoner stod där och skrek grattis, jag minns att man såg pulsen slå hårt vid halsgropen på honom. En minnesvärd kväll. Av svenskgänget fick han snowtubing i present så en dag var vi i alperna och åkte gummidäck i isrännor. I april var det sommar i Bern men fortfarande vinter i alperna och det utnyttjade vi till max. Fler besökare kom (ett par förlovade sig till och med under ett besök här!). 

I maj grillade vi på balkongen, jag knallade upp och ner för Ulmizberg några tusen gånger och sen drog jag och David till USA. Det var fantastiskt gött, vi åkte på kryssning i Karibien, och besökte Haiti, badade i vattenfall på Jamaica, simmade med rockor utanför Cayman Islands och hängde runt lite på Cozumel. Därefter åkte vi till New York och hade en grym vecka där, och sen vi flög till västkusten för att hänga lite i San Francisco innan vi mötte upp med Martin, Magnus och Abel i ett tält i Yosemite. Vi sov bland livs levande björnar och jag förvånade mig själv när jag vågade klättra uppför ett berg. 

Sen anslöt Nicole och Sara och då gjorde vi Los Angeles och Las Vegas, och efter en titt på Grand Canyon (och väldigt, väldigt många timmar i den lilla röda hyrbilen) var det dags att åka hem. Vi var klumpiga och missade planet hem (!) men det löste sig sjukt nog ändå.

När vi kom hem var jag fotograf på Anders och Sofias bröllop. Jag var skräckslagen av tanken på att ta dåliga bilder och för alltid förstöra deras minnen av sin stora dag, men det gick bra till slut. Sen kom midsommar och den firade vi i Bexet med en massa gött folk.

Resten av sommaren jobbade jag som vanligt på GP Utland och David på SR Jkpg. Han kom hem på helgerna och det blev en härlig sommar. En dag kom iPhone 4 ut i butikerna och jag sprang från jobbet genom ösregnet till Nordstan och köpte en. En stor dag. 

Sen åkte vi tillbaka till Bern igen och i september var det fortfarande sommar. Vi badade i Aare, fick fler besök hemifrån och en gång gick vi vilse på en alptopp. Jag försökte plocka svamp men hittade bara två, jobbade vidare på hotellet och frilansade litegrann. Hade dåligt samvete för att det inte blev mer. När familjen kom hit igen solade vi oss på toppen av Niesen och sen åkte vi till La Chaux de Fonds där pappa segelflög när han var 17 år.

Jag och Sofia köpte äntligen gymkort på City Fit och bestämde oss för att bli oerhört vältränade till sommaren -11. Vi blev snabbt en del av det lilla sammansvetsade gäng som gick på alla spinningpassen och där man var tvungen att tycka att danspass inte är träning. Så de passen fick vi gå på i smyg. Mot slutet av hösten åkte vi på en svingo semester till Marrakech där en flygstrejk gav oss två ofrivilliga men välkomnade extra dagar, och sedan bar det av hem till Sverige för att fira jul. 

Och ikväll går vi på nyårsgalej hos Sofia och Andreas och säger hejdå till 2010, som på det hela taget har varit ett väldigt skojigt år. Nästa kommer att handla om att ta farväl av Schweiz, flytta hem och försöka skaffa ett "riktigt jobb" i den bistra journalistiska verkligheten. Det ska bli både läskigt och väldigt skönt. Mot ovissheten!