Jag hävdar väldigt ofta att jag "bara ÄLSKAR den alpina världscupen", trots att det i ärlighetens namn var ganska många år sedan jag hade bra koll på den. Det fanns dock en sådan tid, och det är nog därför den alpina världscupen känns som något heligt. Något man minns från barndomens lördagsförmiddagar.
I dag åkte vi till Wengen och kollade på herrarnas slalom, och det var ju verkligen en helt annan grej än att sitta framför tv:n. På minussidan: det blir lite (mycket) mindre tydligt vem som är vem, när svenskarna kommer och hur det egentligen går för dem (idag var de inte precis bäst, trots att vi viftade med svensk flagga och tjoade). På plussidan: man förstår plötsligt hur fehuruktansvärt snabbt alla åker, man får vara med på folkfest, ta massa spexiga bilder med sin nya kamera och om man har riktig tur (vilket vi såklart hade) så är det så fint väder - och så varmt - att man kan ligga och sola i bara linne hela dagen medan man tittar. Lite sjukt ändå, det är ju trots allt bara januari.
(Linne! Januari! Ohh, vissa dagar älskar jag livet i Schweiz lite extra.)
 |
| Fransmännen som satt framför oss på kullen halsade ganska mycket sprit |
 |
| ... och en schweizare åkte nerför berget på en stekpanna. Gick micket micket fort! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar