Überraschungsparty!

Hela den här veckan har jag gått runt och smitt hemliga planer som David inte fått veta något av. Han fyller nämligen 30 på tisdag och det tyckte jag skulle firas ordentligt! I smyg har jag bjudit in alla vi känner här, varnat grannarna och bunkrat upp med öl och vin som jag smugglat ner och gömt i källaren. Lyckligtvis har det gått bra, men självklart har vi stött på en del hinder i planeringen. Som exempelvis när David sa till Andreas i torsdags i telefon, att lördag kväll är absolut helt kört, då ska jag bort hela kvällen och titta på en jätteviktig match och det går verkligen inte att ändra på. Paniken! Men vi löste det, utan att David märkte något alls.

Så igår var det äntligen dags! Det bara vällde in folk här, hela laget, en del flickvänner och massa andra kompisar. Till slut var det så fullt att vi med nöd och näppe fick plats, och på något konstigt sätt lyckades nära 40 personer vara helt tysta när D klev in. Han tog av sig skorna i hallen, jag frågade lite lojt från vardagsrummet hur matchen varit. Sen gick han runt hörnet och fick världens chock, förstås. Han ryckte till och man såg hur pulsen skenade på honom. Men han log som en sol. Alla i rummet skrek "Was passiert!"* och sjöng Happy Birthday. Då blev han rörd. Det var fint och väldigt, väldigt skoj. 

Festen blev mer än jag hade hoppats på, det kändes som att alla var på topphumör och jag hade oerhört roligt hela kvällen. I slutändan gick vi ut, till Bierhübeli. Där spelade de fantastisk musik, bland annat Roxettes Joyride och minst femtio procent av låtarna från Absolut Dance 6. Klockrent.

(Ich weiss dass einige Schweizer manchmal diese Blog lesen versuchen, so... Alle schweize freunde: merci viumau für alles, gestern hat so viel Spass gemacht! Huerä Spass! Ihr seid einfach Super und bedeutet sehr viel für uns... Bis när! Ciao.)

* För en svensk känns det ju logiskt att säga "Was passiert?" när man menar "Vad händer?". Således var det Davids favorituttryck i början här, tills något påpekade att man faktiskt inte kan säga så på tyska. Laget gillade det dock väldigt mycket så det har blivit deras signum litegrann, de skriker det ibland när de står i klunga på planen och peppar sig före matcherna. Fint.