Mäktiga Marrakech - marknader, mystik och mynta-te.

(Nu kommer det! Det långa - men bildrika - Marockoinlägget.)

Åherremingud, vilken härlig stad Marrakech visade sig vara!

Jag ska strax sätta mig och skriva ett resereportage därifrån och det finns hur mycket som helst att skriva om - det är verkligen ett fantastisk resmål. Min och Sofias lilla semestertripp blev superb. Dessutom två dygn längre än planerat på grund av en strejk, men vi kommer till det. 

Vi bodde på en billig, traditionell och jättemysig riad (som hostel och hotell inne i gränderna kallas) mitt i Medinan, alltså gamla stan. Där trivdes vi, första morgonen lärde kvinnorna i köket oss att laga marockanska pannkakor. 

En lång gammal mur omringar Medinan och där innanför finns ett myller av små rosa gränder - alla hus i hela stan är rosa. Här ligger också det stora världsberömda torget Djemma el-Fna där sagoberättare och svärdslukare trängs med magdansöser, spåkvinnor och ormtjusare om kvällarna. Då sveps hela torget in i ett tjockt os och det doftar från alla de små stånden som säljer soppa, mynta-te, färskpressad apelsinjuice, nötter och dadlar. 

Runt torget - i gränderna - ligger souken, det vill säga marknaden. Där säljs de mest fantastiska ting, framför allt hittar man vackra ljuslyktor i oändliga variationer, snygga skinnväskor i får- och kamelskinn, tyger och sjalar i starka färger, kryddor och silversmycken. Allt är tillverkat lokalt och även om det såklart är en hel del turister i stan så är marknaden i första hand till för marockanerna. Priset ska prutas ner till omkring en tredjedel av utgångsbudet, så man får användning för alla tänkbara sociala och språkmässiga färdigheter. Det är roligt. Ju mer man skämtar och pratar, desto gladare blir försäljarna (och desto billigare blir sakerna de säljer).

Även om marknaden nog var själva höjdpunkten (där är ju allt så "Marrakech" det kan bli liksom, och förstås ett paradis för en ljuslykteälskare som mig) så hann vi också med väldigt mycket mer. 

En dag gick vi till ett hamam, det en sorts litet badhus med ångbastu dit de muslimska kvinnorna och männen går. Vi fick tvätta oss med svart tvål och blev skrubbade av en hårdhänt tant tills våra döda hudceller låg i tjocka kakor på huden. Intressant! Vi kände oss som två vita och småbystade pinnar bredvid de korpulenta och oblyga kvinnorna i badhuset, och efteråt infann sig en känsla av sällsynt renhet (och också en känsla av förvärrad vinterblekhet, all gammal hud var ju plötsligt helt bortskrubbad!). 

För att få lite ny sol på decemberhuden åkte vi en dag till kusten, till turistorten Agadir. Det var fantastiskt att kunna ligga på stranden en hel dag, i Marrakech var det visserligen varmt och skönt på dagarna men riktigt kyligt om kvällarna. Vi kände att vi var värda lite solfrossande och bokläsande. Kul att se lite mer av landet också - inte långt från Marrakech finns både Saharaöknen och de 4000 meter höga Atlasbergen, vars snöklädda toppar vi såg nästan överalltifrån. 

Agadir var fint men nyare, mer turistbetonat och mycket mindre charmigt än Marrakech. 

Man vänjer sig snabbt vid de goda livet - att gå runt och göra vad man vill, äta när man vill, sätta sig på café såfort man blir trött, eller ta en kall öl i solnedgången på en av stans många, många, många takterasser. En favorit vi fick var Kosy Bar som låg vid det lilla torget Place des Ferblantiers, "plåtslagarnas torg", där lamptillverkarna hade sina verkstäder och butiker. Här köpte jag två fina lyktor och fick specialtillverkade stearinljushållare tillverkade medan jag väntade. Och så lärde vi känna två fina gamla berbergubbar som bjöd på te, sålde mig en skinnväska och var väldigt underhållande, trots språkförbistringen.

Nästan alla restauranger vi var på hade takterass där man satt med utsikt över myllret nedanför, och priserna var långt bättre än vi vågat hoppas. På de lite mer fancy-pancy ställena kan man också få alkohol, något som dock ändå är ganska ovanligt i den muslimska staden. En kväll hade vi köpt med oss en flaska vin vi hittat och så satte vi oss med den under en jättetjock filt på taket på vår lilla riad och pratade och kollade på stjärnorna halva natten. Det var underbart.

Sista kvällen fick vi dessutom sällskap på taket av resterande hostelgäster - kanske 10-15 personer från lite varstans i världen. De flesta var - hör och HÄPNA - yngre än oss och vi insåg att vi plötsligt gått och blivit gamla.

Vi hann väldigt mycket på vår lilla tripp. Förutom det jag redan skrivit om tog vi exempelvis även en promenad i Jardin Majorelle, parken där modeikonen Yves Saint Laurent bott med sin partner i en stor kornblå villa. 

En av dagarna blev vi meddragna till ett område i Medinan där en tung, kvalmig lukt låg som ett täcke över de leriga små gatorna. Det visade sig att det var ett lädergarveri, här skedde hela processen från död djurkropp till färdig skinnväska. En lite äcklig, men ändå på något vis intressant syn.

Sen kom förstås dagen då vi skulle åka hem. Väl på flygplatsen mötte oss ordet "annullée" i tjocka röda bokstäver och vi insåg det absurda: vår flight, och såvitt vi kunde se även alla andra flighter, var inställda. Vissa på grund av snökaos på destinationen och andra på grund av strejk bland flygarbetare i Spanien. Det var strejken som ställde till det för oss - typiskt dålig timing.

Det var inte mycket att göra, efter lite köande bland förvirrade människor lyckades vi boka om biljetten till två dagar senare och sen försökte vi se det som en bonus - Easyjet placerade oss nämligen på ett lyxhotell med gigantisk pool och betalade för allt. Rätt feta plåster på såren ändå får man säga! Att det just dessa dagar blev 27 grader varmt och inte ett moln på himlen förvärrade ju inte precis situationen. 

Tack fina Sofia för en supersemester!