San Fran!

Gästblogg av David:

New York är ju förbannat högt, långt, stort, tjockt och överlag väldigt rågat.

Därför vägrade jag tro på intensiteten i flygvärdinnans röst när han brölade ut ”you´re going to the beauuuutifuuul Saaan Francisco”.

För övrigt: han var/såg ut som en kille, vilket i och för sig inte är en garanti för att personen i fråga verkligen är en kille i varken NY eller SF. Det jag ville komma fram till med den här utsvävningen är att jag tror att även manliga flygvärdar är värdinnor, precis som sjuksköterskor.

Det visade sig dock att han spelade över av en anledning. San Francisco är faktiskt Saaaan Francisco. Vilket förmodligen också är hur man skulle låta om man snavade på skosnörena och föll nerför någon av alla jävla backar i stan.

Johanna har köpt nya löpardojor. Jag vet inte om det påverkade vårt beslut att promenera runt halva SF första dagen. Jag gjorde konstpauser och låtsades kolla på broar och hundar eller mumla saker som ”den här kanske du skulle prova”, mest för att överleva. Hur som helst, vi gick ner till AT&T Arena där San Francisco Giants spelar sina baseball-hemmamatcher. En vägg (ja, en vägg) på vägen ner skrovlade om att man skulle kunna se några innings gratis via en snikläktare. Vilket man så klart tror lika mycket på som att priserna som står på menyerna här faktiskt är det man betalar (tax, dricks, tricks och så vidare).

Det visade sig dock att det var sant! Vi såg Colorado Rockies pitcher curveball:a sig ur alla knipor som Giants försökte sätta dem i, och det är nu bevisat att de har finbyxor av en anledning. Det springs mer på Wall Street än på baseballplan.

Sen gick vi ut på en pir där ett gäng sjölejon ligger och göttar sig på några små plankpråmar. Två av dem lät som fan och ett par klättrade över sina sovande polare. En utsiktsplats, en krokig gata (kolla bilden) och en In n´out-burger senare var dagen över.

Tempot är nu lite lägre, men vi har hunnit med Golden Gate-bron, cable cars, låtsasskrattat åt en kille som försökte försörja sig som stå-upp-komiker och bokstavligt talat gått in i ett gäng knarkare på slitna Market Street.

Avslutningsvis har jag lärt mig vilken idrottsgren jag ska syssla med i nästa liv. 3 meter hår, heter den. Johanna klippte mig på hostelrummet häromdagen (blev faktiskt jävligt bra), men i avsaknad av dammsugare försökte jag få med mig så mycket av håret som möjligt, liggande på mina axlar, in i duschrummet. Sträckan är cirka tre meter och det som krävs är en handduk, motsvarigheten till en kartläsare (utkik är nog bättre) och så mycket hår som möjligt. ”Det är bara en tjej med en väska vid receptionen, kör nu!” sa Johanna och jag lydde.

/DJ

Tillägg Johanna:

Han var väldigt söt när han smög ut i korridoren, hårig som en björn, och liksom balettrippade in i duschrummet. En fröjd för ögat. Och håret blev ju... ja kortare i alla fall.

I morrn ska vi ut på ett campingäventyr i Yosemite National Park. Vi hämtar vår hyrbil tidigt på morgonen och sen, efter en fyratimmarsroadtrip, möter vi upp Martin, hans bror Magnus och kompis Abel (Alexander, tror jag) i Yosemite. De är där och klättrar och har lovat plats i sitt tält åt oss. Vi har ingenting med oss som kan liknas vid friluftskläder har vi insett. Inga sovsäckar heller. Vi får köra lager på lager på lager på natten, och i värsta fall får vi väl sitta uppe vid lägerelden hela natten. Martin har mailat att det står grillning, öl och vin på schemat efter lite klättring i den spektakulära naturen. Låter himla bra.