Bästisbesök.

Min mycket upptagna vän Sofia har äntligen hittat ett litet hål i sitt späckade läkarstudie-schema och till vår stora lycka fyllt det med ett ett sex dagar långt Bernbesök! Som en bonus kom Davids kompis Andreas också ner i veckan så här har varit fullt upp och väldigt skoj die ganze Woche.

Jag hämtade Sofia i Zürich när hon kom i tisdags, och vi passade på att göra stan. Hon hade inte sovit på hela natten men orkade ändå med både strosande och Starbucksfika. 

Sen blev det - såklart - en heldag med skidåkning. Vi drog till Grindelwald allihop och trots att Sofia provade skidor för första gången efter typ fjorton år på snowboard, så var hon grym!

En annan dag åkte jag och Sofia upp till Engstligenalp och "firade våra födelsedagar" med att åka snowtubing! (Sofia fyller år om en vecka, jag om sex månader...) Det var plusgrader och vi befarade att det inte skulle gå så fort, men jävul så fel vi hade. Det gick FÖR fort, vi flög som vantar, skrattade och skrek oss hesa och slutade inte förrän Sofia skadade sig rätt rejält. "Hahahahahaaa, jag har kanske bruuutit armbågen" var de ord jag mitt i farten minns starkast från det åket. Brutit den hade hon dock inte som tur var.

I fredags kväll var vi på Lötschberg, stället som har små kabinliftshytter utanför som man kan sitta i och äta. Där käkade vi svingod schweizisk mat (typ bröd och sallad och gigantiska mängder panerad ost) och när killarna åkte hem till oss för någon form av tv-spelsevent gick jag och de båda Sofiorna på barrunda i Bern. Vi avverkade bland annat Lorenzini, Volver, Kreissaal och Turnhalle, mycket bra ställen allihop.

Igår hade vi en riktig slappedag, men jag och Sofia tog oss i alla fall i kragen och vandrade upp på mitt berg*. Där uppe drack vi varm choklad, kollade på alperna på håll, klappade en gullig katt och klättrade upp i tv-tornet. (Att jag är med på alla bilder och Sofia på inga förklaras med att hon sedan femton år tillbaka har en fobi för kameror. Ja, den är på riktigt. Om ni undrade.)
Sen hade vi en kväll i äkta Johanna-och-Sofia-anda, det vill säga vi sket i att duscha, lagade lyxpastasallad med allt gott vi kunde hitta i affären och sen frossade vi i goda saker. Vi bakade bland annat, med riktigt fint resultat, en kladdis fullproppad med jordnötter och jordnötsbågar. Den satt fint.
David var på bortamatch i Zürich och Andreas valde att stanna hemma med oss. Ett bra val, dels med tanke på all götta vi lagade, och dels med tanke på hur det gick i matchen (Köniz ledde med en minut kvar, då lyckades GC göra tre mål och vinna. Sånt vill man ju helst inte se).

Idag åkte både Andreas och Sofia hem igen, och efter lite öl och fotboll på Pickwick med Sofia och Andreas (den Sofia och den Andreas som bor här, alltså) kom vi hem till en väldans tom lägenhet. Sofia ser jag inte igen förrän i maj, hon åker snart till Nicaragua för att forska i tre månader. På bajs. Genom att ta bajsprover från barn. Varken hon eller hennes reskompis kan spanska, så ja, lycka till med den kära vän!

( * Ulmizberg, som ligger alldeles här bakom. )

PS. Samtliga bilder är tagna med iPhonen, därav den ibland väldigt svajiga kvallen.

Der Supertrainer

Här kan ni läsa lite om Davve, om ni vill :)

Nyårsgalejet!

Jag älskar när fester blir askalasroliga trots att man hade höga förväntningar innan. Så blev verkligen nyårsfirandet på Kasernenstrasse! Vi var ett femtontal personer från fyra länder och de vi inte kände i förväg visade sig liksom de vi kände i förväg vara helt fantastiska personer. Härligt!

Några av de många höjdpunkterna under kvällen var:

* maten: löjligt gott och smidigt allting. (Gott för att super-Sofia lagat, och smidigt för att hon smart nog lagat allt i förväg. Cred på den.)

* drycken: gott, och mycket.

* när Maria ordnade armhävningstävling i vardagsrummet (det var ett uppdrag som jag och D, i egenskap av aktivitetsansvariga, måste hållas ansvariga för) och den holländska tjejen sa att hon var "lite rädd för de svenska tjejerna".

* när holländarna skulle sjunga en snapsvisa och den var typ 8 minuter lång och lät som en nationalsång. 

* att jag fick premiärtesta min nya fantastiska kamera som D varit galen nog att köpa till mig i julklapp. (Det pirrar lite i magen av lycka när jag tänker på att den är min. Min! MIN!!)
* den hemmagjorda chokladglassen.  

* när någon tände fyrverkeri på matbordet. (Jag är relativt säker på att det var meningen.) 

2010 - en liten sammanfattning.

Som den vän av ordning jag är får jag alltid för mig att man måste sammanfatta året när det tar slut. För att kolla hur det var liksom. Såhär var mitt 2010!

Året inleddes i Göteborg, med nyårsfest hos familjen Jihde. Några dagar därefter åkte jag till Ryssland för att hälsa på Karin i St Petersburg. Där lurade den kalla ryska vargavintern, vi åt borstj, kollade balett och konst, gick på svartklubb och Vedran tatuerade sig hos en ryss med 80-talsfrilla. Sen flög jag tillbaka till Bern och i februari var det OS på tv. Under våren fick vi många roliga besök av vänner som kom ner och förgyllde vår tillvaro. Vi totalförälskade oss i alperna och åkte massor av skidor. (Det tog David tre tillfällen att komma upp i samma åk-skills som oss andra, trots att vi åkt hela våra liv och han bara nån enstaka gång. Det var imponerande och lite, lite störigt.) Vi lärde oss att fira en och annan schweizisk högtid, till exempel Fastnacht då jag var utklädd till ko på stan. 

I mitten av mars kom våren och värmen till Bern, och när David fyllde 30 ställde jag till med stor överraskningsfest i vår lägenhet. Han flög högt när han gick in i vardagsrummet och 40 pesoner stod där och skrek grattis, jag minns att man såg pulsen slå hårt vid halsgropen på honom. En minnesvärd kväll. Av svenskgänget fick han snowtubing i present så en dag var vi i alperna och åkte gummidäck i isrännor. I april var det sommar i Bern men fortfarande vinter i alperna och det utnyttjade vi till max. Fler besökare kom (ett par förlovade sig till och med under ett besök här!). 

I maj grillade vi på balkongen, jag knallade upp och ner för Ulmizberg några tusen gånger och sen drog jag och David till USA. Det var fantastiskt gött, vi åkte på kryssning i Karibien, och besökte Haiti, badade i vattenfall på Jamaica, simmade med rockor utanför Cayman Islands och hängde runt lite på Cozumel. Därefter åkte vi till New York och hade en grym vecka där, och sen vi flög till västkusten för att hänga lite i San Francisco innan vi mötte upp med Martin, Magnus och Abel i ett tält i Yosemite. Vi sov bland livs levande björnar och jag förvånade mig själv när jag vågade klättra uppför ett berg. 

Sen anslöt Nicole och Sara och då gjorde vi Los Angeles och Las Vegas, och efter en titt på Grand Canyon (och väldigt, väldigt många timmar i den lilla röda hyrbilen) var det dags att åka hem. Vi var klumpiga och missade planet hem (!) men det löste sig sjukt nog ändå.

När vi kom hem var jag fotograf på Anders och Sofias bröllop. Jag var skräckslagen av tanken på att ta dåliga bilder och för alltid förstöra deras minnen av sin stora dag, men det gick bra till slut. Sen kom midsommar och den firade vi i Bexet med en massa gött folk.

Resten av sommaren jobbade jag som vanligt på GP Utland och David på SR Jkpg. Han kom hem på helgerna och det blev en härlig sommar. En dag kom iPhone 4 ut i butikerna och jag sprang från jobbet genom ösregnet till Nordstan och köpte en. En stor dag. 

Sen åkte vi tillbaka till Bern igen och i september var det fortfarande sommar. Vi badade i Aare, fick fler besök hemifrån och en gång gick vi vilse på en alptopp. Jag försökte plocka svamp men hittade bara två, jobbade vidare på hotellet och frilansade litegrann. Hade dåligt samvete för att det inte blev mer. När familjen kom hit igen solade vi oss på toppen av Niesen och sen åkte vi till La Chaux de Fonds där pappa segelflög när han var 17 år.

Jag och Sofia köpte äntligen gymkort på City Fit och bestämde oss för att bli oerhört vältränade till sommaren -11. Vi blev snabbt en del av det lilla sammansvetsade gäng som gick på alla spinningpassen och där man var tvungen att tycka att danspass inte är träning. Så de passen fick vi gå på i smyg. Mot slutet av hösten åkte vi på en svingo semester till Marrakech där en flygstrejk gav oss två ofrivilliga men välkomnade extra dagar, och sedan bar det av hem till Sverige för att fira jul. 

Och ikväll går vi på nyårsgalej hos Sofia och Andreas och säger hejdå till 2010, som på det hela taget har varit ett väldigt skojigt år. Nästa kommer att handla om att ta farväl av Schweiz, flytta hem och försöka skaffa ett "riktigt jobb" i den bistra journalistiska verkligheten. Det ska bli både läskigt och väldigt skönt. Mot ovissheten!

Julen, oh Julen!

Jag gillar den så himla mycket. I år varade den dessutom i dagarna fyra, det var som en enda lång julafton. Den 23:e och 24:e var vi hemma på Ådäljan som vanligt. Att vi tjuvstartade redan dagen före dopparedan berodde på att Anders och Linnea var hos Linneas familj på julaftonskvällen i år. Men det gjorde bara att julaftonen blev extra lång, ett extra julbord, flera julklappsutdelningar och så vidare. Mycket av det goda helt enkelt!

Och allt var som det skulle. Katterna lekte med julgranskulorna i smyg, julklappsleken blev en hård kamp med många skratt, pappa drog på sig den stora vita pälsen och var tomte hos grannarna, alla var väldigt glada efter julklappsutdelningen, granen tindrade (alldeles rak i den nya julgransfoten!), det fnissades på alla de vanliga ställena under Kalle Anka och julmaten smakade himmelskt.

Utanför huset var det ju dessutom ett vinterheaven i år. Massor, massor, massor av gnistrande snö, många minusgrader och sol. Göteborgsvintern har gett sitt dåliga vintervädersrykte en rak höger under 2010 och det tackar vi innerligt för.

På juldagen bar det som vanligt av ner till sommarstugan i Bexet. Vinterheaven-effekten var inte precis mindre där. Sjön var frusen och solen skapade till och med en sån där cool Halo-grej som gör att det ser ut som om det sitter tre solar på himlen.

Vi åkte förbi mormor och morfar och önskade dem en god jul. Hela kyrkogården var begravd under snö så vi fick vada fram till deras sten, men jag är säker på att de blev glada över att se oss rumla omkring i där snön.

Och så åkte vi förstås till Maggan och Alf som för minst tjugonde gången i ordningen ställde till med Julakalas på sin gård i skogen i Vare. Vi åkte på snöiga slingrande vägar och när vi kom fram hängde det granrisstoppade harar på ladgårdsdörren. (Avdelningen "saker man inte ser varje dag".)

Jag har ju tidigare år berättat om detta spännande spektakel hos mammas kusin, där hela tjocka släkten serveras diverse kulinariska rätter gjorda på råvaror som familjen antingen skjutit, fiskat, plockat eller odlat själva. Förra året fick vi ju till exempel hare. Året dessförinnan serverades det kronhjorts-carpaccio, och vi har även fått konstiga men goda saker som canadagås och bäver. I år blev det vildsvin och älg!

På kvällen var vi som vanligt på Odengatan hos moster Marianne och Gert-Erik med den närmaste släkten. Vi åt fisksoppa och massor av julgodis och kusin Therese kläckte bästa idén: att vi ska köpa en badtunna till Bexet. En sån där stor vedeldad en, så att vi ska kunna sitta utomhus och bada i hett vatten och se ut över sjön - året om. Väldigt, väldigt bra tänkt tycker jag, och det tyckte nog alla andra också tror jag.

Sent på juldagskvällen for vi ut till paradiset i Bexet igen. Pulsade i snön, tände brasa, spelade spel. Alltså SOM jag älskar det här stället. Det är faktiskt helt magiskt.

Slutet av julfirandet avverkade vi på annandagen i Jönköping hos Davids familj. Av någon konstig anledning tog jag aldrig fram kameran, men det var väldans mysigt hos Staffan och Karin och vi fick träffa Björn, Emmas nya kille, för första gången. Han var trevlig och berättade spännande saker om hur det är att jobba som kustbevakare. Och Davids finfina farfar Rune var i sitt esse, rolig som alltid. Han får vara en extragamling för mig eftersom jag inte har några av mina egna kvar i livet längre.

Hoppas ni också haft en fin jul! Kram på er.

Från mig till er alla...

Catching up x 100

Alltså, man blir lite slut av att vara hemma och intensivumgås med folk på det här sättet. Den här veckan har jag:

Ölat med Emma och Johan, och Martin L * Kollat julfilm och gått ut och ätit med familjen * Fikat med Anna och Melvin * Fikat med Ted * Kollat på spelning på en pub på andra lång med mamma, pappa och bror * Lunchat med Linda * Käkat middag hos Nicole och Martin * Fikat med Emma J * Kvällsfikat hos Sara, Johan och Klara * Handlat julklappar och fikat med mamma * Passat Klara * Gått på bögshows-julkonsert med Sara och Johan * Ölat med Johanna * Kollat handboll och spelat spel med Emma och Johan, Björn och Malin * Gått ut och skakat rumpan med Ted, Hedin och Jesper (Jesper som jag umgicks med jättemycket på gymnasiet men inte träffat på typ sju år - Jesper!).

Allt har varit hur kul som helst, men puh - är helt slut nu!

Så idag har jag bara varit hemma och myst hela dagen. Kollat på snön utanför, bakat lussekatter och julgodis och slagit in paket att lägga under vår fina gran som pappa och jag efter några om och men fick att stå rak på sin plats vid altandörren.

I veckan väntar såklart några fikor till, en barnpassning av Klara till, en myskväll med bästaste Nicole och Sofia och så äntligen ankomsten av andra hälft! På onsdag dimper David ner på Landvetter. Det blir fint, även om Elsa nog kommer tycka att det blir trångt att samsas om sängutrymmet. (David verkar förresten sköta sig bra därhemma även utan mig, igår tog Köniz exempelvis poäng mot Wiler!)

Julpyntad blogg!

Känn peppen!

"När den stora halkan kom till Göteborg" eller "Min släkt i ett nötskal".

Var hos min ljuvliga kusin ikväll och fikade. På vägen hem till dem ringde mamma för att berätta att det var halt ute. Ja, jag vet, sa jag. Lovar att gå försiktigt. För att vara riktigt tydlig lade mamma till att alltså ISGATA, är det. ISGATA. 

Jag kom (visserligen efter att ha gjort en bambi-dans ute på isgatan) hem till Sara och Johan. Det dröjde kanske en kvart - sen ringde Saras mobil. Det var hennes mamma (min moster) som bara ville säga att hon sett på nyheterna att det är JÄTTEHALT i Göteborg idag. Tydligen höll hon på att dö av lättnad över att Sara, Johan och lilla Klara var hemma och välbehållna. 

Det gick ytterligare en kvart. Sen ringde Johans mobil. Ja, det var hans mamma. Ja, hon ville bara säga att även på Skåne-nyheterna varnades det för den oerhörda halkan i Göteborg och ni håller er väl inomhus nu?

Det hela var ganska komiskt. Ändå, när pappa ringde eftersom han lovat att hämta mig, hörde jag plötsligt mig själv säga: kör försiktigt! Det är sviiinhalt.

Antar att det är genetiskt det där. Hönsmammagenen.

Mysiga ställen, mysiga människor.

I lördags var jag ute med Emma och Johan och upptäckte då ett alldeles nytt och fantastiskt tillskott till det redan breda Göteborgska ölhaksutbudet; South American i Vasastan. Växter och färgglada glödlampor i taket, små mysiga hörn överallt och så bäst av allt - såna där hängmattestolar att sitta i. Väldigt väldigt schysst!

Under kvällen hann vi också möta upp Martin med vänner och avverka Ölrepubliken (där jag glömde en kofta) och Dancing Dingo (där jag kom på att jag glömt koftan). Det var en grym kväll och koftan låg lyckligvis kvar när jag ringde dagen efter.

Jag älskar det här konceptet med att vara hemma några veckor och bara göra mysiga saker med mysiga människor hela dagarna. I förrgår åt vi söndagsmiddag på la Gondola med familjen och såg först den årliga julfilmen som spelas upp på konstmuséets fasad. 

Det var väldigt, väldigt kallt om tårna (jag tappade känseln redan i bilen på vägen till stan, det måste vara något fel på mig) men otroligt mysigt och en väldans massa julkänsla.

Lyckan.

Är hemma på Ådäljan och det är verkligen hur gött som helst. När mamma och pappa hämtat mig från tåget fick jag nån sorts lyxig skaldjurstårta och sen stod det en hyacint och en skål turkisk peppar vid sängkanten - så ljuvligt.

Men mysigast av ALLT var ändå i morse när Elsa, efter att ha sovit vid mina fötter hela natten, tyckte att jag borde vakna och kom och buffade på mitt ansikte. Så fort jag slutade klappa henne så tryckte hon upp sin lilla fuktiga nos i min näsborre, slickade mig över hela pannan i långa, sträva tag, eller strök mig lite på hakan med sin tass. Sen körde hon in hela huvudet i halsen på mig tills jag började gosa igen.

Och då somnade hon om på min arm och så låg vi där och mornade oss båda två. Alltså, såhär kan jag tänka mig att vakna varje morgon. Tack för det välkomnandet lilla pluttis!