Snölös, men så oerhört efterlängtad. Julen kom till Ådäljan och var precis som julen ska vara och alltid har varit. Morgonjulklapp, smarrigt julbord med farmors grönkålsrecept, Kalle Anka, chokladgodis, katterna som leker med julgranskulorna och ett berg av klappar under granen (och såhär efter öppning är jag helt sanslöst nöjd! Jag fick tex en symaskin, hurraa!, och en astuff gammal super-8-filmkamera, Kodak Brownie, en tripod till kameran och fina kläder och böcker som jag verkligen ville ha och tack, kära ni.) Pappa var tomte åt grannarna igen och var så fin så fin i sin varma vita päls och sina träskor, röda strumpor och ljuslykta. Han är lite som den riktiga tomten.
Dagen efter julafton var vi som vanligt i Vare på släktkalas djupt inne i de småländska skogarna. Det är mysigt och alltid ett äventyr när det kommer till vad det blir för mat. En gång blev det bäver. Och canada-gås. Någon anna gång struts. I år fick vi kronhjorts-carpaccio med rå kronhjortsrygg, pesto och stark ost. Sinnessjukt gott, men också sinnessjukt att föreställa sig att man skulle ta en vass osthyvel, hyvla lite på en hjortrygg och sedan smaska i sig resultatet. (Jag vet, man tar köttet från frysen när man skär upp det, men det är ju svårt att få den bilden ur huvudet).
Bexet är som en vintersaga såhär års och att bara vara där några dagar och promenera och spela spel hela dagarna var perfekt. Helt perfekt. Dessutom fick jag klappa på kusin Saras gravidmage.
Bexet är som en vintersaga såhär års och att bara vara där några dagar och promenera och spela spel hela dagarna var perfekt. Helt perfekt. Dessutom fick jag klappa på kusin Saras gravidmage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar