Bern, the bildkavalkad

Alltså, tänkte ju blogga under resan. Sen gjorde jag bara inte det. Göttade mig istället. Åt ost, drack vin, träffade vänner. Återupplevde Bern och alla minnen från när vi bodde där. Fint var det! Himla fint.

David kom ju inte förrän ett par dagar efter mig, och eftersom Sofia och Andreas som vi bodde hos jobbade på vardagarna hade jag lite tid att roa mig själv i min forma hemstad. Det var perfekt eftersom jag också ska skriva ett resereportage därifrån och behövde kompletteringsfota litegrann. Gick således runt till alla de bästa ställena, som vintagebutiken Fizzen, tapasbaren Volver (där jag smygfotade världens gulligaste äldre par, se nedan!), Lötschberg, Kreissaal och Turnhalle.

En dag åt jag lunch med Therese och hennes barn, och då kissade Lucas, 1,5 år, på restauranggolvet. Det var roligt. En annan dag kom Sofia in och vi åt pasta och drack vin för så gör man på lunchen i Bern.

Min kompis Jeanne är modell. Det märktes när jag tog fram kameran och hon
genast och automatiskt körde work it baby-blicken i bästa Top Model-stil.

På lördagen åkte vi skidor i Adelboden. Tre helger i rad hade det varit 25 minusgrader där, och dagarna innan hade det varit mulet och snöat. Den dagen vi kom blev det såhär (kanske finns en gud after all?!):

(Dagens enda fadäs var att jag råkade ta fel skidor (!) när vi skulle köra sista åket från solstolarna ner till bilparkeringen i dalen. Hade lånat ett par av Andreas, det var vita med lite lila jox på och precis där jag parkerat dem stod ett par vita skidor med lite lila jox på. Som passade mina pjäxor. Eh såatte. De andra fick skratta väldigt mycket i alla fall, och det hela löste sig till slut.)

Det bästa med att semestra i en stad man bott i, är att man inte måste göra en massa särskilda saker, man han hänga runt bara. Som vanligt. Vardagshänga med sina vänner och gå till de ställen man vet är bäst. Sista kvällen åt vi på Lötschberg, som är världens bästa restaurang. Maten är så god att öronen rullar ihop sig när man äter, speciellt om man väljer Panierter Tomme som är panerad smält ost ovanpå ett gudomligt bröd, och Lötschbergs egen galet goda sallad till. Har längtat efter den här rätten i ett år. Som förrätt beställde vi in ett berg med ost - man skulle kunna åka till Bern enbart för att äta här och det skulle ändå framstå som fullständigt rimligt. 

Och ja, det var Bern för den här gången! Älskar den staden. Om någon av er ska åka dit så säg bara till, så lovar jag att rita en liten karta åt er med alla goa grejor utmärkta, precis som jag redan lovat Josefine.

Mitt andra hem

Hurra, jag och D bokade just biljetter för att åka tillbaka till Bern och hälsa på i februari! Är så sjukt lycklig över detta. Ostarna, vinet, bergen, vännerna, skidåkningen, korna, ölhaken, schweizertyskan och Bümplizbrockin: här kommer vi!!

 

(Okej, SÅ turkos som floden var när jag tog bilden ovan kommer den ju inte vara i februari. Men ändå!)

Om saknet efter Söfu och Räzu.

Det här med att vi flyttat hem till Sverige har fört med sig väldigt många härliga saker. Exempelvis är det plötsligt lagligt att slänga skräp på söndagar, spinningcyklarna på gymet vinglar ingenting och instruktörerna har alltid taktkänsla. Posten har inte stängt fyra timmar mitt på dagen. Man kan handla mat efter klockan 19, parkeringsplatserna är inte könsuppdelade och man måste inte kindpussa (eller felpussa) folk hela tiden.

Men samtidigt fanns det ju så vansinnigt mycket fina saker med Schweiz, och de sakerna saknar man ju nu. Att det alltid var sol. Att kunna åka till alperna när som helst. Att få prata ett annat språk till vardags. Att ha hela Europa (och exempelvis Marrakech!) alldeles runt knuten. Marzili. Aare. Vänner. Balkongen. Korna. Mitt berg. Lägenheten. Och att Bern är världens mysigaste lilla stad.

Men det vi saknar allra mest av allt detta är Sofia och Andreas. De bor kvar i Bern ett tag, och även om det ju är skitbra (för man vill ju åka och hälsa på) så är det också väldigt konstigt att plötsligt inte hänga med dem varje dag. Inte sitta på balkongen och prata med S om syprojekt, inte åka ihop till secondhandaffärn och köpa burkar, inte torsdagsöla på Turnhalle, inte dricka vin med dem på vardagkvällar för att det är livskvalitet. Inte hänga över huvud taget på skitlänge. Det saknar jag å det grövsta!

En av de sista kvällarna i Bern satt jag och Sofia i burspråken på en av barerna vid Zytglogge och bara vältrade oss i hur mycket man kommer sakna att sitta just där, med just varann. Och å, vad rätt vi hade.

Projekt: få hem grejerna till Sverige. Del I.

Detta - och lite till - ska i morgon bitti packas in i vår Peugeot 308. Det är tänkt att vi själva också ska få plats.

Min känsla är just nu att jag borde börja kolla flygbiljetter hem, så att en av oss kan flyga med några väskor. David kör stenhårt på "Nej nej, det där går in, jag tror det är lugnt faktiskt".  

Vad tror ni, hur stora chanser har vi?

Hejdåmiddag på Lötschberg!

Avskedsmiddag på Lötschberg igår kväll. Det kändes jättejättesorgligt, både att lämna alla goa vänner men också att nu inte lika ofta kunna äta de sagolika salladerna och den panerade osten på denna favoritrestaurang. Fast mest kommer vi sakna vännerna, förstås. 19 stycken var där igår och vi kommer att sakna varenda en. Vi avslutade med öl på Turnhalle i äkta Bernanda, och nu återstår bara lite mer pack- och städ, en chillkväll hos Sofia och Andy och i morrn bitti bär det av hemåt. Hej Sverige!

Aprilhimlen del II: Lördag.

Superhelgen gick från bra till fantastisk i lördags, när vi efter att ha avverkat uteservering på uteservering i stan under dagen åkte till Eichholz för att grilla vid floden. Där i värmen rådde festivalstämning nästan, hundratals grillsugna bernare hade belägrat gräsmattorna med filtar och bikinis, lagt ölen på kylning i Aare och börjat fjutta på eldar som sedan lös upp hela områden framåt natten. 
Gängen med 17-åringar körde bergsprängare och lite för tunna kläder i månskenet (tanten i mig ville säga åt dem att ta på sig varma tröjor) medan de givetvis klokare 25-plus-gängen (vi) grillade över eld på stranden och avslutade kvällen med nakenbad. I alla fall Andy och Janne, vi andra satt orubbligt kvar vid brasan i nån sorts mysighetsbubbla. Insvepta i stickade tröjor och uppvärmda av varandra satt vi där allihop till långt in på natten, drack Feldschlösschen och tittade på stjärnorna. Ack, en sån minnesvärd kväll.