Om julen 2011

Julen kom och gick så fort i år, jag hann nästan inte med. Men fin var den. På självaste julafton jäktade vi runt litegrann för att hinna med alla, först åkte vi till Jönköping och firade med Davids familj på förmiddagen, och sen tillbaka till Göteborg för att vara med min familj på kvällen.

I Jönköping bjöd Staffan och Karin på dagens första julbord, och så hälsade vi på Davids farfar Rune. Jag älskar Rune. Han är fantastiskt rolig. Snart 90 bast men helt med på noterna. Den här gången snackade vi om Syrien och Kajsa Bergqvist, och om att det är roligt att det finns en förening som vill sprätta bort Skåne från Sverige. Sen sa Rune att jag var vacker och att jag såg ut som en trollflicka. Hade släppt ut håret just då och blev mycket hedrad över omnämnandet, jag ville ju för sjutton vara Ronja när jag var liten. Bo i skogen och så.

Och jag såg till att fota Rune ordentligt, för man vet aldrig när det är för sent. Man måste passa på. Jag önskar så ofta att jag hade hunnit fota mina egna gamlingar mer innan de försvann.

Jag är ett stort fan av julen, och av att fira den likadant varje år. Hos mamma och pappa, med svinmycket mat och julgodis, spel, julklappsutdelning och det nya tillskottet julklappsleken. Hetsen när det bara är en minut kvar och man vill slå den där sexan innan det är för sent.

Årets förändringar var att jag för första gången missade Kalle Anka (då satt vi i bilen) och att pappa för första gången inte var tomte hos grannarna. Vi brukar annars vinka av honom när han knallar ut med sina röda byxor, sin vita stora Nordpolen-päls, skägget, luvan och träskorna. Men paketen blev utdelade även utan denna mundering, och alla tycktes bli himla nöjda och glada. Jag blev det verkligen! Fick bara bra grejer av alla. Av David fick jag en mikrofon till min systemkamera så att man kan använda den som videokamera och få bra ljud, briljant. (Han fick sin favvoparfym och en guidebok över Canada av mig, eftersom han ju ska dit några gånger nästa år).

På juldagen åkte vi som alltid till släkten i Hylte, men det blev inget släktkalas ute i skogen hos mammas kusin som det brukar. Istället fick vi lite mer tid att umgås med den allra närmaste släkten, som nu för tiden består av 24 personer och en bebis i magen. Mycket folk! Men fantastiskt kul att se alla på en gång. Önskar det fanns tid att hänga en hel vecka.

Och så avslutet, juldagskvällen i sommarstugan i Bexet. I år bjöds det på en något mindre vintrig omgivning än förra årets knarrande snö och iskristaller på fönsterrutorna. Mer blöt mossa, lite lera och våta löv. Och så dimma, hård vind och snett regn. Men det gjorde inte så mycket eftersom vi ändå bara satt inne och spelade spel. Lite härligt när det stormar ute. Vi skrattade åt att min morbror skrivit "pytt" med en pil mot blåmesens ädlare delar på omslaget till Fågelspelet som legat i byrån i Bexet sedan urminnes tider, och Anders vann som vanligt stort i både Monopol och Casino. Allt var sig likt.

Hoppas ni hade en skön jul och att ni inte blåste bort i stormen!

När det lackar mot jul (ps. lackar? vad menas eg med det?)

Det är lustigt med vintermörkret. I november är det alldeles outhärdligt, mörkt dagarna i ända och man frågar sig hur man ska härda ut månaderna fram till våren. Men så fort det närmar sig jul och det blir dags att ta fram adventsstjärnor och tomtar, blir mörkret plötsligt mysigt.
Nu har vi fått upp lite pynt och ikväll gjorde jag egen glögg och fyra sorters chokladgodis (är något av en julfaschist). Och vips så börjar jag älska att det är svart ute på morgnarna. Frukosten blir mysig med tända ljus och vardagsrummets sken som vackrast när adventsstjärnorna är tända. På dagen ser det ju bara grådaskigt ut.

Nog för att jag avskyr vintermörkret ibland, men jag inser ändå att jag inte skulle byta bort det mot något. Lika lite som jag skulle byta bort de svenska ljusa sommarkvällarna.

Julen, oh Julen!

Jag gillar den så himla mycket. I år varade den dessutom i dagarna fyra, det var som en enda lång julafton. Den 23:e och 24:e var vi hemma på Ådäljan som vanligt. Att vi tjuvstartade redan dagen före dopparedan berodde på att Anders och Linnea var hos Linneas familj på julaftonskvällen i år. Men det gjorde bara att julaftonen blev extra lång, ett extra julbord, flera julklappsutdelningar och så vidare. Mycket av det goda helt enkelt!

Och allt var som det skulle. Katterna lekte med julgranskulorna i smyg, julklappsleken blev en hård kamp med många skratt, pappa drog på sig den stora vita pälsen och var tomte hos grannarna, alla var väldigt glada efter julklappsutdelningen, granen tindrade (alldeles rak i den nya julgransfoten!), det fnissades på alla de vanliga ställena under Kalle Anka och julmaten smakade himmelskt.

Utanför huset var det ju dessutom ett vinterheaven i år. Massor, massor, massor av gnistrande snö, många minusgrader och sol. Göteborgsvintern har gett sitt dåliga vintervädersrykte en rak höger under 2010 och det tackar vi innerligt för.

På juldagen bar det som vanligt av ner till sommarstugan i Bexet. Vinterheaven-effekten var inte precis mindre där. Sjön var frusen och solen skapade till och med en sån där cool Halo-grej som gör att det ser ut som om det sitter tre solar på himlen.

Vi åkte förbi mormor och morfar och önskade dem en god jul. Hela kyrkogården var begravd under snö så vi fick vada fram till deras sten, men jag är säker på att de blev glada över att se oss rumla omkring i där snön.

Och så åkte vi förstås till Maggan och Alf som för minst tjugonde gången i ordningen ställde till med Julakalas på sin gård i skogen i Vare. Vi åkte på snöiga slingrande vägar och när vi kom fram hängde det granrisstoppade harar på ladgårdsdörren. (Avdelningen "saker man inte ser varje dag".)

Jag har ju tidigare år berättat om detta spännande spektakel hos mammas kusin, där hela tjocka släkten serveras diverse kulinariska rätter gjorda på råvaror som familjen antingen skjutit, fiskat, plockat eller odlat själva. Förra året fick vi ju till exempel hare. Året dessförinnan serverades det kronhjorts-carpaccio, och vi har även fått konstiga men goda saker som canadagås och bäver. I år blev det vildsvin och älg!

På kvällen var vi som vanligt på Odengatan hos moster Marianne och Gert-Erik med den närmaste släkten. Vi åt fisksoppa och massor av julgodis och kusin Therese kläckte bästa idén: att vi ska köpa en badtunna till Bexet. En sån där stor vedeldad en, så att vi ska kunna sitta utomhus och bada i hett vatten och se ut över sjön - året om. Väldigt, väldigt bra tänkt tycker jag, och det tyckte nog alla andra också tror jag.

Sent på juldagskvällen for vi ut till paradiset i Bexet igen. Pulsade i snön, tände brasa, spelade spel. Alltså SOM jag älskar det här stället. Det är faktiskt helt magiskt.

Slutet av julfirandet avverkade vi på annandagen i Jönköping hos Davids familj. Av någon konstig anledning tog jag aldrig fram kameran, men det var väldans mysigt hos Staffan och Karin och vi fick träffa Björn, Emmas nya kille, för första gången. Han var trevlig och berättade spännande saker om hur det är att jobba som kustbevakare. Och Davids finfina farfar Rune var i sitt esse, rolig som alltid. Han får vara en extragamling för mig eftersom jag inte har några av mina egna kvar i livet längre.

Hoppas ni också haft en fin jul! Kram på er.

God Jul gott folk.

 Ikea i Bern, en torsdag i september:

Det ska börjas i tid och man kan ju omöjligt få för mycket julmys, egentligen. Men september? I helgen ska det bli 24 grader och sol, mina tankar är inte precis vid julpyntet riktigt ännu... 

Sophia (som jobbar på Ikea); vet du kanske mer exakt när julgranen, kulorna och glittret monterades upp? Vore intressant att höra hur diskussionen löd liksom.

Juligt och kuligt.

Alltså, jul. Vilken oerhört bra högtid det är. Man liksom bara myser och äter choklad och träffar alla och umgås och fikar hela dagarna och har massa fina saker överallt. Och i år hade vi även SNÖ. Lyckan.

Och så firar man så himla länge. David och jag smygstartade julfirandet innan jul i Jönköping med hans familj och vänner. Den 22:e sov vi hos Davids gamla bästis Janne och hans tjej Nina. De har lärt sin lille son Love att fnysa till påståendet Nu gjorde HV71 mål och att ta sig för huvudet med förtvivlad min när han hör frasen Åh nej, jag är halvtysk, vilket var oerhört underhållande att få beskåda innan lillen skulle knalla iväg till dagis på morgonen.

Den 23:e firade vi jul med Davids familj. Det spelades spel och skivor och åts mycket och god mat. David fick ett flugfiskespö i julklapp, och verkade så sugen på att få prova det att jag övervägde att stanna till vid Munksjön med honom på hemvägen så att han skulle få provkasta lite.

Sen kom den riktiga julen, jul på Ådäljan. Som jular ska vara och alltid är. Vi åt lussekatter i sängen, spelade Kinaschack (ryktet säger att D fuskade), tittade på Kalle och lämnade - trots att vi ätit oss sprängmätta - säkert två tredjedelar av julbordet kvar.

Pappa gick som vanligt iväg till grannen utklädd till världens finaste tomte i vit päls och träskor. Och med tanke på julklappsberget under vår gran och klapparnas väldiga braighet misstänker jag att han kanske faktiskt är den riktiga tomten. Och resten av familjen den riktiga tomtefamiljen. Tack snälla ni!

Nytt inslag för i år hos oss var Julklappsleken. Väldigt rolig. Alla ville åt ett snyggt guldigt ljus och efter lite byteshandel när slutsignalen gått blev det mitt. Det var lite orättvist att mamma hade fixat alla klapparna, men nästa år får vi ta och köpa en var!

På juldagen åkte vi som alltid ner till Hylte och gick på det i raden tjugonde släktkalaset ute i de småländska skogarna i Vare. Jag har ju tidigare berättat om maten vi bjudits på genom åren, alltid något spännande. Bland annat har det varit bäver, canadagås, rådjurs-carpaccio och struts. 2009 var inget undantag, i år blev det hare. Totalt åtta stycken. Sju av dem var skjutna - jag visste inte riktigt om Alf skojade när han sa att det kunde finnas hagel kvar i köttet, men det gjorde han inte, visade det sig - och en var påkörd. Imponerande att orka bjuda mer än 50 personer på middag dagen efter julafton, och att dessutom göra det till ett kulinariskt äventyr varje gång. Den hemlagade glassen med blåbär är ett stående och omåttligt populärt inslag.

På juldagskvällen firade vi som vanligt bonusjul med "närmaste släkten" som numera innefattar hela 23 personer tack vare nya kusinbarn. Det är så skoj att ses allihop på en gång, inte så ofta man gör det direkt. Även om man väldigt gärna skulle vilja.

Kronan på verket efter allt julfirande är att få somna i stugan i Bexet och se ett långsamt snöfall över isen när man tittar ut genom fönstret på annandagens morgon. Som jag älskar det stället.

Hoppas ni haft en god jul!