Rune 90

På påskafton var vi i Jönköping och firade Davids farfar som fyllde hela 90 år. Rune var pigg och glad och hade som vanligt massor att berätta om. Den som har levt sedan 1922 har ju varit med om en hel del. Och han skojade och skrattade mycket som han alltid gör, underbart!
I present fick Rune en ny radio. Han älskar att lyssna på radio så mycket att han kallar sig själv radiot. 

Om julen 2011

Julen kom och gick så fort i år, jag hann nästan inte med. Men fin var den. På självaste julafton jäktade vi runt litegrann för att hinna med alla, först åkte vi till Jönköping och firade med Davids familj på förmiddagen, och sen tillbaka till Göteborg för att vara med min familj på kvällen.

I Jönköping bjöd Staffan och Karin på dagens första julbord, och så hälsade vi på Davids farfar Rune. Jag älskar Rune. Han är fantastiskt rolig. Snart 90 bast men helt med på noterna. Den här gången snackade vi om Syrien och Kajsa Bergqvist, och om att det är roligt att det finns en förening som vill sprätta bort Skåne från Sverige. Sen sa Rune att jag var vacker och att jag såg ut som en trollflicka. Hade släppt ut håret just då och blev mycket hedrad över omnämnandet, jag ville ju för sjutton vara Ronja när jag var liten. Bo i skogen och så.

Och jag såg till att fota Rune ordentligt, för man vet aldrig när det är för sent. Man måste passa på. Jag önskar så ofta att jag hade hunnit fota mina egna gamlingar mer innan de försvann.

Jag är ett stort fan av julen, och av att fira den likadant varje år. Hos mamma och pappa, med svinmycket mat och julgodis, spel, julklappsutdelning och det nya tillskottet julklappsleken. Hetsen när det bara är en minut kvar och man vill slå den där sexan innan det är för sent.

Årets förändringar var att jag för första gången missade Kalle Anka (då satt vi i bilen) och att pappa för första gången inte var tomte hos grannarna. Vi brukar annars vinka av honom när han knallar ut med sina röda byxor, sin vita stora Nordpolen-päls, skägget, luvan och träskorna. Men paketen blev utdelade även utan denna mundering, och alla tycktes bli himla nöjda och glada. Jag blev det verkligen! Fick bara bra grejer av alla. Av David fick jag en mikrofon till min systemkamera så att man kan använda den som videokamera och få bra ljud, briljant. (Han fick sin favvoparfym och en guidebok över Canada av mig, eftersom han ju ska dit några gånger nästa år).

På juldagen åkte vi som alltid till släkten i Hylte, men det blev inget släktkalas ute i skogen hos mammas kusin som det brukar. Istället fick vi lite mer tid att umgås med den allra närmaste släkten, som nu för tiden består av 24 personer och en bebis i magen. Mycket folk! Men fantastiskt kul att se alla på en gång. Önskar det fanns tid att hänga en hel vecka.

Och så avslutet, juldagskvällen i sommarstugan i Bexet. I år bjöds det på en något mindre vintrig omgivning än förra årets knarrande snö och iskristaller på fönsterrutorna. Mer blöt mossa, lite lera och våta löv. Och så dimma, hård vind och snett regn. Men det gjorde inte så mycket eftersom vi ändå bara satt inne och spelade spel. Lite härligt när det stormar ute. Vi skrattade åt att min morbror skrivit "pytt" med en pil mot blåmesens ädlare delar på omslaget till Fågelspelet som legat i byrån i Bexet sedan urminnes tider, och Anders vann som vanligt stort i både Monopol och Casino. Allt var sig likt.

Hoppas ni hade en skön jul och att ni inte blåste bort i stormen!

Välkommen Klaras lillasyster!

Big news: Tidigt i morse fick min kusin Sara och hennes Johan sitt andra barn, en liten flicka! Blir alldeles överväldigande glad när jag tänker på det, och på att jag själv fick vara med på ett litet hörn mitt i allt. Kvart över fyra inatt väcktes jag nämligen av the telefonsamtal - det var äntligen dags! - och jag körde i ilfart hem till dem för att ta hand om lilla Klara när hennes mamma och pappa åkte till BB. 

Jag hann ge min älskade kusin (a.k.a superkvinnan) en snabb men innerlig kram innan de for iväg och det som för Sara säkert mest kändes som ont, kändes för mig som världens finaste stund. Mindre än en timme senare var lillflickan född, men det visste vi förstås inte just då.

Klara och jag hade en dundermysig morgon. Hon verkade inte det minsta förvånad över att vakna jämte mig istället för mamma och pappa, utan frågade bara om "Davi osso hä?". Sen sprang hon och hämtade ugglan jag sytt till henne, kramade den hårt och sa "min". Då dog jag lite. Fantastiska unge.

Vi åt frukost och Klara var smart nog att utnyttja fördelarna med föräldrafritt. "Ka-a gilla inte dussa. Ka-a titta teevee." Så det blev Pettsson och Findus och mys i soffan, lek med lera och gungande i hängmattan. 

Den här morgonen ligger väldigt, väldigt bra till i kampen om årets bästa!

Destination folkfest.

Det är väldigt lätt att känna igen min släkt under Göteborgskalaset, det är alltid vi som står och tjoar ljudligast och mest intensivt. Så också idag. Min kusin och hans pappa sprang som vanligt så jag och David mötte upp hejarklacken som bestod av mamma, moster Marianne, kusin Sara (som ju ökade spänningsmomentet med sin blotta närvaro, tokgravid som hon är tre dagar efter beräknad bebisankomst), Johan och lilla Klara. 

Innan resten anlände stod jag och D själva och kikade på de svettiga löparna. Jag anmärkte på hur ovanligt tysta och tråkiga alla åskådare var - såhär tyst brukar det ju aldrig vara. Det visade sig bero på att resten av vår familj inte hade kommit ännu, när de väl var på plats lade sig en ljudmatta av "Aooooh, iiiiih,, heeeejAAAA, STEEEFAAAAN, Gert-ERIIIK, komigeeen, ooooo, iiiii, aaaaa, heeeejAAAA" över Kungsportsplatsen.

Måste säga att familjerna Lagerfors/Johansson/Gottfridsson/Jansson även år 2011 sköter sig exemplariskt som motivatorer!

Julen, oh Julen!

Jag gillar den så himla mycket. I år varade den dessutom i dagarna fyra, det var som en enda lång julafton. Den 23:e och 24:e var vi hemma på Ådäljan som vanligt. Att vi tjuvstartade redan dagen före dopparedan berodde på att Anders och Linnea var hos Linneas familj på julaftonskvällen i år. Men det gjorde bara att julaftonen blev extra lång, ett extra julbord, flera julklappsutdelningar och så vidare. Mycket av det goda helt enkelt!

Och allt var som det skulle. Katterna lekte med julgranskulorna i smyg, julklappsleken blev en hård kamp med många skratt, pappa drog på sig den stora vita pälsen och var tomte hos grannarna, alla var väldigt glada efter julklappsutdelningen, granen tindrade (alldeles rak i den nya julgransfoten!), det fnissades på alla de vanliga ställena under Kalle Anka och julmaten smakade himmelskt.

Utanför huset var det ju dessutom ett vinterheaven i år. Massor, massor, massor av gnistrande snö, många minusgrader och sol. Göteborgsvintern har gett sitt dåliga vintervädersrykte en rak höger under 2010 och det tackar vi innerligt för.

På juldagen bar det som vanligt av ner till sommarstugan i Bexet. Vinterheaven-effekten var inte precis mindre där. Sjön var frusen och solen skapade till och med en sån där cool Halo-grej som gör att det ser ut som om det sitter tre solar på himlen.

Vi åkte förbi mormor och morfar och önskade dem en god jul. Hela kyrkogården var begravd under snö så vi fick vada fram till deras sten, men jag är säker på att de blev glada över att se oss rumla omkring i där snön.

Och så åkte vi förstås till Maggan och Alf som för minst tjugonde gången i ordningen ställde till med Julakalas på sin gård i skogen i Vare. Vi åkte på snöiga slingrande vägar och när vi kom fram hängde det granrisstoppade harar på ladgårdsdörren. (Avdelningen "saker man inte ser varje dag".)

Jag har ju tidigare år berättat om detta spännande spektakel hos mammas kusin, där hela tjocka släkten serveras diverse kulinariska rätter gjorda på råvaror som familjen antingen skjutit, fiskat, plockat eller odlat själva. Förra året fick vi ju till exempel hare. Året dessförinnan serverades det kronhjorts-carpaccio, och vi har även fått konstiga men goda saker som canadagås och bäver. I år blev det vildsvin och älg!

På kvällen var vi som vanligt på Odengatan hos moster Marianne och Gert-Erik med den närmaste släkten. Vi åt fisksoppa och massor av julgodis och kusin Therese kläckte bästa idén: att vi ska köpa en badtunna till Bexet. En sån där stor vedeldad en, så att vi ska kunna sitta utomhus och bada i hett vatten och se ut över sjön - året om. Väldigt, väldigt bra tänkt tycker jag, och det tyckte nog alla andra också tror jag.

Sent på juldagskvällen for vi ut till paradiset i Bexet igen. Pulsade i snön, tände brasa, spelade spel. Alltså SOM jag älskar det här stället. Det är faktiskt helt magiskt.

Slutet av julfirandet avverkade vi på annandagen i Jönköping hos Davids familj. Av någon konstig anledning tog jag aldrig fram kameran, men det var väldans mysigt hos Staffan och Karin och vi fick träffa Björn, Emmas nya kille, för första gången. Han var trevlig och berättade spännande saker om hur det är att jobba som kustbevakare. Och Davids finfina farfar Rune var i sitt esse, rolig som alltid. Han får vara en extragamling för mig eftersom jag inte har några av mina egna kvar i livet längre.

Hoppas ni också haft en fin jul! Kram på er.

"När den stora halkan kom till Göteborg" eller "Min släkt i ett nötskal".

Var hos min ljuvliga kusin ikväll och fikade. På vägen hem till dem ringde mamma för att berätta att det var halt ute. Ja, jag vet, sa jag. Lovar att gå försiktigt. För att vara riktigt tydlig lade mamma till att alltså ISGATA, är det. ISGATA. 

Jag kom (visserligen efter att ha gjort en bambi-dans ute på isgatan) hem till Sara och Johan. Det dröjde kanske en kvart - sen ringde Saras mobil. Det var hennes mamma (min moster) som bara ville säga att hon sett på nyheterna att det är JÄTTEHALT i Göteborg idag. Tydligen höll hon på att dö av lättnad över att Sara, Johan och lilla Klara var hemma och välbehållna. 

Det gick ytterligare en kvart. Sen ringde Johans mobil. Ja, det var hans mamma. Ja, hon ville bara säga att även på Skåne-nyheterna varnades det för den oerhörda halkan i Göteborg och ni håller er väl inomhus nu?

Det hela var ganska komiskt. Ändå, när pappa ringde eftersom han lovat att hämta mig, hörde jag plötsligt mig själv säga: kör försiktigt! Det är sviiinhalt.

Antar att det är genetiskt det där. Hönsmammagenen.

Klara Emma Carin Gottfridsson

Den 4 maj föddes världens finaste lilla bebis: Klara! (Sprillans ny dotter till min kusin Sara och hennes Johan).

Jag är fullkomligt upp över öronen förälskad i henne och längtar ständigt efter att få snosa på det lilla fjuniga huvudet igen. De här bilderna tog jag när hon var tio dagar gammal och vi bjöd in oss själva på fika.