Scrabble-SM

Ni vet den där gången min kompis Johanna råkade vinna över Scrabble-kungen Björn i Wordfeud? När han då tvångsanmälde henne till Scrabble-SM och jag skrattade mig sönder och samman? Nu har det hänt som så att jag också råkat vinna över Björn i wordfeud (EN gång, av väldigt väldigt många försök, ska tilläggas) och jag var sinnessjukt stolt över denna stora seger. Tills jag fick meddelandet "Du vet vad som händer nu". 

Dagen därpå trillade det in ett mail om att jag var anmäld till SM. Alltså riktiga SM, Sverige-Mästerskapen, i Scrabble. Här lämnar jag plats för gabflabb, hånskratt osv. Eh, jorå såatte. Jag är ju verkligen inte bättre än average-svensken på ordspel, nivån av förnedring det här skulle kunna sluta i är - kan man säga - "oerhört hög".

Björn och jag tränade häromdagen. Det var utan den där stressiga schackklockan som tydligen finns, och ändå var det jättesvårt och konstiga regler och man måste räkna poäng för hand och syna om den andra lägger ett ord man inte tror finns och alltså skräcken, skräcken! Ser framför mig hur ordspelsproffsen kommer att spänna ögonen i mig när jag tabbar mig och slår fel på den dära klockan, och lägga ord som inte ens finns för att de inser att jag inte kommer våga syna dem. Eller så kommer jag se i deras ögon att de skrattar åt mig inombords. Hjälp! (Fast Björn säger att alla är "nördiga men snälla").

Som en liten bonus pågår SM-eventet i en halv evighet, eller i alla fall totalt 24 timmar under helgen. På lördag är det tolv timmar (!). B har snällt sms:at mig att han "har full förståelse för att alla inte vill tillbringa en hel helg vid ett brädspel", samt att det tydligen inte är helt ovanligt att folk drar sig ur. Måste säga att det alternativet känns ganska lockade just nu.