onsdag 5 oktober 2011

Hur jag hamnade i Schweiz och varför vi flyttade därifrån


David, min sambo, älskar innebandy. Älskar. Han har spelat i svenska elitserien länge och ett tag också i den danska, till och med under halvåret då han bodde i Stockholm för att göra praktik på SVT. Att bo i Stockholm och pendla till Fredrikshamn (bara båten tar alltså tre timmar enkel väg) tyder ju på ett ganska stort mått av passion, och jag gillar verkligen folk som har passioner. 

När jag gick den sista terminen på journalistprogrammet var D redan färdig, han gick året över mig. Och en dag sa han ska vi flytta till Schweiz i ett år när du blir klar?. Han hade fått erbjudanden från olika lag, vissa som spelare, andra som tränare, och var lockad. Min första tanke var HA-HA, men eh nej. Vi ska inte flytta till Schweiz precis när jag ska börja jobba, hade varit jättekonstigt. Men är det något som inte ligger för mig i livet så är det att hindra någon annans drömmar, så jag tillade snabbt att han såklart skulle åka, och jag lovade att i så fall klura på om jag ville åka med. 

D ville, han tyckte att det här med att bo utomlands och få heltidsbetalt för att ägna sig åt sin hobby, det var för bra att tacka nej till. Dock ville han bara flytta om jag ville följa med, om jag verkligen ville, och jag minns att beslutet blev hur lätt som helst när han sa att han nog kommer ångra sig om han inte gör det här. Känner man så inför något, så måste man lyssna på det. Och vips var det bestämt!

Frågan var bara var i Schweiz vi ville bo. I februari 2009 åkte vi ner till Bellinzona och rekade lite. Det var sinnessjukt vackert där, men efter tre dagar kände jag att jag redan sett hela stan. Några månader senare var jag i Sydafrika och skrev exjobb, och då åkte D ner till Schweiz igen, till huvudstaden Bern där hans (nu våra) kompisar Daniel och Linda redan bodde. Och David blev kär i Bern. Han skrev på ett kontrakt, som tränare för Floorball Köniz, och det blev så himla, himla bra för Bern är en fantastisk stad. Tillräckligt stor för att inte få panik, det hade jag nog fått i Bellinzona, och tillräckligt liten för att få grepp om snabbt som nykomling.
Så i augusti 2009 packade vi Peugeoten full och flyttade ner till det här:


Självklart var livet inte sådär glammigt och soligt hela tiden. Det var ju också vardag, vi jobbade och storhandlade och ibland regnade det när man skulle till gymet. Och ibland var det skitjobbigt med tyskan, att bara kunna uttrycka sig utan nyanser och säga ungefär det man menade, inte exakt det man menade. Och vi saknade förstås familj och vänner här hemma.

Men ärligt talat så var tiden i Schweiz väldigt mycket så som på bilderna. Det var helt fantastiskt att kunna åka till "nåt random ställe i alperna" eller "nån härlig schweizisk/europisk stad" så fort man blev sugen på en liten utflykt. Och det fanns underbara människor att hänga med.

Så över till del två i rubriken, varför vi flyttade hem. Man kan ju undra vad regniga Göteborg egentligen hade att locka med i jämförelse. Faktum är att vi blev kvar längre än planerat, först var det sagt ett år, men när vi skulle bestämma oss om nästa säsong hade vi ju precis vant oss vid allt, lärt känna lite folk, börjat förstå schweizertyskan som talades av tanterna i kassan på mataffärn, och hitta till de bästa haken. Vi kunde ju inte lämna mitt i det. Så vi åkte hem och jobbade över sommaren - jag på GP och David på radion - och sen åkte vi tillbaka till Schweiz ett år till.
Det extra året var oerhört värt, men det kändes också helt rätt att flytta hem på riktigt efter det. Jag frilansade en del från Schweiz, men framför allt pluggade jag på distans (hurra för Sverige!) samt jobbade halvtid som frukostvärdinna på ett litet hotell. Älskade det jobbet, jag kunde frossa i Gruyère, Zopf och Caotina varenda frukost och det var bra betalt precis som allt i alplandet. Livet i Bern var på många sätt pure njutning. Men om vi hade stannat längre, så hade jag nog börjat känna mig inaktiv och blivit rädd att jag sabbade jobbchanser här hemma och så. Och så kan vi ju inte ha det.
Det var helt enkelt lagom att åka hem igen. Men jag är sjukt glad att vi åkte, man borde alltid göra det när sådana chanser ges. Mitt gamla motto lyder "man ångrar aldrig det man gör, bara det man avstått ifrån" och hörrni, så är det faktiskt.

24 kommentarer:

Colombialiv sa...

Så himla rätt och så himla fantastiskt det låter!

Cinderalley sa...

Det är mitt motto också! Och håller med ovanstående.

Sofia sa...

Åh, saknar er så vansinnigt mycket, va mycket härligt vi gjort!

egoistiska egon sa...

Åh vad kul att läsa! Fantastiska bilder. Försöker också tänka så inför alla beslut - ångrar jag mig om jag inte gör det här? Mkt bra utgångspunkt.

Kära Syster sa...

Tack för ännu en välskriven, underhållande historia! /Anna

Duktiga Tjejen sa...

Gud vad fina bilder! Blir helt sugen på att bo där, haha. Min killes pappa bor i Schewiz sedan två år tillbaka (fast Zurich). Jag kom just på att jag försökte bo där ett år för typ 11 år sedan, men jag stod ut i två veckor. Haha... Ehum... Har iallafall bott några år utomlands på andra ställen ju. Så himla värt att bo utomlands och jag håller helt med om att man ångrar det man INTE gör.

Duktiga Tjejen sa...

Alltså i Schewiz, inte specifikt Zurich. Utanför Geneve var jag, på nått litet ställe.

Johanna sa...

Tack för era fina ord!

Och Sofia: Vi saknar er helt vansinnigt tillbaka!

Johanna sa...

(Och då menar jag verkligen VANSINNIGT. Vande mig vid att alltid ha er i krokarna ju! :) Och du har rätt i att vi gjorde en himla massa härliga saker, har tusentals bilder av allt, så roligt att titta på i efterhand.)

Fifi sa...

Intressant läsning och fina bilder! Tufft att ni vågade!

Sophia sa...

Ja gàr inte annat än älska detta land! Närheten till allt o som du säger, kunna göra vad du vill i vilken del av landet.. är vi inte bortskämda med hemma :) Hemma är bra, men trivs förbannat bra här oxà. Kommer bli ett tufft beslut den dagen det kommer för mig... Vi saknar er här nere, kram

Lisa sa...

Fantastiskt fina bilder, och kul läsning! Åh jag älskar när du skriver "men är det något som inte ligger för mig i livet så är det att hindra någon annans drömmar".
Så himla rätt! Och vågat.

Fifi sa...

Du, tack för öl-inbjudan! Tyvärr måste jag säga nej eftersom jag fortfarande ammar Elly till sömns på kvällarna. Jag får vänta ett tag med att gå ut, åtminstone tills Niklas kan natta henne själv. Men om några månader hänger jag gärna med. Då får ni lära mig hur man dricker öl, för det kommer jag ha glömt bort ;)

Johanna sa...

@Fifi: Förstår! Vi får köra en fika någon dag istället!

Johanna W sa...

Näe, nu gick jag in och läste din blogg för att jag undrade vad som hände i ditt liv. Fel! Det vill jag få reda på irl. Så nu styr vi upp en dejt! Ps. Älskar bilden på dig och David i fjällen. Där man ser att han tänker: "ska hon verkligen ta en sån här johanna-fotar-oss-två-bild till? Hon har ju tusentals!". Och att han ändå tänker "ja ja" och ställer upp och ler, och att han ändå gillar att du är så passionerat galen i att fotografera varenda tillfälle. Och att du typ bubblar av lycka för att du får det. Eller nåt. Det är fint helt enkelt!

Johanna sa...

@Johanna: Haha, exakt så! :) Och, ja vi måste ses, jag ringer dig om en liten stund!

karin - trattoria sa...

så underbart vackert! hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så vackert i de områdena, dit vill jag ju åka!

Linnéa i Denver sa...

vilka foton!! wooah

Helene lingvall sa...

Hej! Kickade runt lite på internet och hittade det du hade skrivit om eran tid i Bern och som sagt, det låter helt fantastiskt. Jag har en pojkvän i Schweiz (träffades på semester och han är därifrån, har varit tillsammans i snart 10 mån ) Iallafall, jag studerar nu och har 1.5 år innan jag är färdig sjuksköterska (förhoppningsvis om allt går vägen) Och jag undrar lite hur det funkar om man väl bestämmer sig för att flytta dit. min Pojkvän bor i Basel och GUD vad jag älskar den staden. Sverige känns inte riktigt hemma för mig längre när jag har vart där så många gånger och gjort mig hemmastadd. Tänkte på det här med Visum och sånt, är det ngt som behövs eller är det bara att flytta ner, och leva? Hur fort lärde ni er att förstå språket där nere eller kunde ni tyska sen innan? Vore kul om du kunde svara (om du har bloggen kvar dvs, ett tag sen du skrev detta inlägg :) ) Tack på förhand. helene

Anonym sa...

Terrific poѕt hoωever I ωas ωаntіng to know if you could wгіte a litte mоre on this topіс?
I'd be very grateful if you could elaborate a little bit further. Bless you!
My website > facebierzo.com.

Anonym sa...

Hi thеre, after rеаԁing this awesome article i am аlѕo
delighted to sharе my κnowledge here wіth colleagues.



My ωеb-site http://www.prweb.com/releases/silkn/sensepilreview/prweb10193901.htm

Anonym sa...

Your style is unіque in сomρarison to other peoplе I haνe геаd stuff from.
Many thankѕ for postіng when
you've got the opportunity, Guess I'll just booκmarκ
thіs ωeb sitе.

Hеrе is my web page :: Read More

urtica urens sa...

Waaw va härlig, visst Schweiz är vacker, men jag undrar om du/ni hade besvärligt med den byråkratiska delen, behövdes nån slags uppehållstillstånd eller räckte med att man har viljan

Anonym sa...

Kul att läsa din historia. Bor i Bern sedan 2 år och håller med. Jag har dock svårt att hitta argument att åka hem igen. Bl a för att jag kommer att halvera min lön i Sverige och att allt ( samhällsfunktioner) fungerar så bra här. Hälsningar Oscar