lördag 29 oktober 2011

Jag kom, jag deltog och jag segrade!! (En match alltså, och förlorade två).


Tack för att ni var så peppande i kommentarerna till förra inlägget, jag pallrade mig iväg till Scrabble-SM till slut och det ångrar jag inte för en sekund. Det var roligt. Jag vill berätta ALLT. 

När jag kom hälsades jag välkommen av en finlandssvensk kvinna som satt vid ett bord och tog betalt. 81 deltagare. Jag spanade runt och såg en mycket blandad människoskara bland dem som redan fanns på plats, tillresta från hela Sverige enkom för detta. Någon hade riskakor i handväskan, några hade inneskor och ganska många hade scrabble-t-shirts. Alla var redo, helt klart. 

Plötsligt klev förra årets mästare in genom dörren. Jag förstod att han var förra årets mästare, dels på den enorma pokalen han bar med dubbelfattning i sin famn, men också på kostymen och den lila blanka sidenskjortan. Han var lång och smal och ganska blek, en klassisk "inomhusperson". Ni förstår säkert.
Det var här någonstans, när SM-mästaren gjort entré, inträdet var betalat och jag hade krängt av mig ytterkläderna, som jag fick syn på honom. Tioåringen. Ja, den TIO-åriga pojken som hade åkt från Skåne med sin mamma för att vara med. Min första tanke var: Ohdiddelidoo hoppas jag ska möta honom! Värsta övertaget direkt, jag är ju 170% äldre! Min andra tanke var: Helvete. Tänk om jag ska möta honom. Jag kan ju inte förlora mot ett...barn. Kände mig livrädd över tanken att lottas mot det lilla barngeniet i första matchen. 

Det gjorde jag lyckligtvis inte dock, jag lottades mot Stina, en 45-årig (typ) kvinna med tre SM i bagaget. Det började inte så bra, jag var livrädd för den där schackklockan som stod och tickade och hade någon sorts strategi om att lägga ord jefligt snabbt i början för att spara på sekunderna. Så jag lade det allra första ordet jag kom på. Ordet goa. "Jag synar!" sa Stina och jag insåg mitt misstag direkt - man får ju inte lägga böjningar! Jag dog lite av pinsamt. Vi kollade så som man ska i en dator i rummet intill och såklart var det inte godkänt. Heehe fnissade jag, hoppandes att det skulle bli lite skojsig stämning sådär, men då kände jag mig exakt som den där gången när jag var på Zumba för första (enda) gången och försökte få fram några gemenskapsbetonade "men vad gör vi egentligen?"-leende från de andra, och alla bara *stoneface, dansar afrikanska regndanssteg med superseriösa ansiktsuttryck*.
Typ så kändes det, jag var fnissig och alla andra allvarliga.

Resten av matchen gick bättre. Det var ju aldrig något snack om vem som skulle vinna, men jag blev inte helt krossad utan höll mig ändå en bra bit över förnedringsgränsen. Efter matchen nämnde jag för några att min totala ordspelserfarenhet sträcker sig till kanske 40 wordfeudmatcher och inget mer, och det kändes rätt gött att få säga det när de andra snackade om huruvida de hade 4000 eller 9000 spelade matcher på Betapet (scrabble på nätet). Jag bara yey, superduperunderdog! Bästa läget!

Sen kom den bästa matchen, SOM JAG VANN. Jag var faktiskt sjukt bra där ett tag (och fick bra brickor också) och lade bland annat snygga ord som öronvax och ecu. Var galet nöjd med ecu för det var nog det enda ordet jag hade hunnit "plugga in" före tävlingen. Det är namnet på euron innan euron hette euro, om ni undrade. Motståndaren Louise valde dessutom att syna ordet och fick således minuspoäng eftersom det ju finns. Sjukt hög grad av nöjd där. 

Efter segern låg jag på plats nummer 51 av 81 deltagare. Kändes låångt över förväntan. Björn hade då också vunnit en och förlorat en, men låg någonstans runt plats 20 - han hade bättre poängskillnad och sånt. Topp 20 är förresten hans mål för SM-helgen, efter att han enligt egen utsago "fiasko-placerade sig nånstans runt 50" förra året. Heja Björn!

Sista matchen mötte jag Folke, en väldigt snäll kille som hade åkt från Umeå för att vara med. Folke krossade mig, han vann med mer än 150 poäng tror jag. Dock att jag bara hade konsonanter hela slutet av matchen, men det spelade ingen roll: hade uppenbarligen inte vunnit ändå. Men Folke var snäll. Jag var också snäll, eftersom jag påpekade två gånger att han hade räknat fel poäng till min fördel.

Och ja, det var det hela! För alla andra fortsätter ju SM-festen hela helgen med 12 timmars spel i morgon och 8 på söndag. Jag har bestämt mig för att banga (man får det, man förstör inte för någon annan eftersom nya motståndare lottas efter varje rond) för jag tror att jag eventuellt skulle dö om jag skulle behöva koncentrera mig i 12 timmar i sträck. Och behöver ju göra andra grejer i helgen med. 

Men nu vet jag i alla fall precis vad jag ska svara nästa gång jag får uppmaningen att berätta "något oväntat om mig själv". Har varit med på SM i scrabble och faktiskt vunnit en match. Så det så.

25 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Hahahaha, jag ÄLSKAR detta inlägg. Klockrent och det känns som att det skulle vart jag som både var med och som skrev det :) hahaha....jag ser allt framför mig...du är modig som fasiken!

Sofia sa...

Det är så jäkla fint att du verkligen åkte dit! Respekt!

Lisa sa...

Haha underbart inlägg att läsa såhär en lördagsmorgon. Så jäkla tufft av dig att ens åka dit, jag hade aldrig gjort det!
Och så,naturligtvis, grattis till vinsten! En av tre är ju verkligen inte illa pinkat.

Fifi sa...

SÅ himla tufft att du gjorde det! Och vad bra det gick!

Johanna sa...

Trycker "gilla" på er alla - tack!

Den där Jenny sa...

Ja, jisses, den här historien tillhör nu en av mina favoriter! ÄLSKAR historier!

Miss Baglady sa...

Ah vilken grej. du kommer ju kunna berätta detta för dina barnbarn (plus att då kan du bre på ännu mer för då var det förr i världen...) och de kommer bli helimpade.

Mirijam Geyerhofer sa...

UNDERBART! Sätt upp detta i ditt CV pronto!

egoistiska egon sa...

Haha, fan vad underbart! Tänkte på dig i morse när jag läste om sm i SvD.

Johanna sa...

"...som den där gången när jag var på Zumba för första (enda) gången och försökte få fram några gemenskapsbetonade "men vad gör vi egentligen?"-leende från de andra, och alla bara *stoneface, dansar afrikanska regndanssteg med superseriösa ansiktsuttryck*."

HAHA! Skrattade gott åt detta! Igenkänning!

Väldigt COOLT med Scrabble, btw. Fasikens...kanske måste börja Wordfjuda?

Duktiga Tjejen sa...

Fan vad bra och kul, haha! Grymt bra placering ju, det var ju ändå SM liksom. Och speciellt att lägga ett ord som finns och bli synad. Hurra!

Kära Syster sa...

Vilken galen grej! Älskar nördar! Sjukt modigt! /Anna

Linnéa i USA sa...

Bästa historien och inlägget någonsin!

Colombialiv sa...

Trycker jättehårt på ÄLSKA-knappen!

emve sa...

Åh vilket roligt inlägg! Så himla härligt.

Gustaf / Scrabbleförbundet sa...

Tack för en rolig betraktelse! Du är välkommen tillbaka, om du vågar...

karin - trattoria sa...

haha det är ju helt underbart! jag är impad! Det här med scrabble är inte alls mig grej hehe :)
ps. har jag sagt hur kär jag är i din gamla kamera? :)

karin - trattoria sa...

haha det är ju helt underbart! jag är impad! Det här med scrabble är inte alls mig grej hehe :)
ps. har jag sagt hur kär jag är i din gamla kamera? :)

Johanna sa...

Tack snälla ni för alla era kommentarer och hejarop!

Gustaf: TACK, det är inte alls omöjligt att jag dyker upp igen, det var himla skoj!

Karin: Vad kul att min gamla kamera är som du hoppades! Jag älskade också den kameran, och nu älskar jag min nya.

Jojo sa...

Vill bara tipsa man kan spela scrabble på riktigt, fast helt utan att tävla, varenda torsdagkväll på Cello (andra långgatan). Bara att dyka upp.

Fröken K sa...

Vilken störtskön skildring av en störtskön upplevelse! (Och man blir ju onekligen lite sugen, det där tipset om torsdagskvällar på Cello kanske man skulle följa upp!)

Johanna sa...

Jojo: Men jag vet! Det är ju där Björn (han som anmälde mig alltså) alltid brukar träna! Gör du också det? Han tog med sin min kompis Johanna (som också var tvångsanmäld men som tyvärr fick förhinder på SM) till nån av de där torsdagarna, hon sa att det var trevligt men att hon blev väldigt stressad av klockan :)

Jag kanske dyker upp någon torsdag, vem vet?

Pia sa...

Vilka underbara blogginlägg! Tycker också du var modig. Jag förlorade i en turnering i Umeå för några år sedan mot en 8-åring som skulle börja årskurs tre några dagar senare.
Du, andra Johanna, fröken K och andra intresserade - hoppas vi ses på Cello.
/Finlandssvenskan som tog betalt

Johanna sa...

Pia: Haha, lite knäckande förstår jag. Javisst, tar jag bara mod till mig någon dag så ses vi säkert på Cello ;)

anydaynow sa...

Haha, helt fantastiskt! Älskade detta inlägg och skrattade högt åt din zumba-jämförelse.