Igår käkade jag tapasbuffé hos Nicole med några riktigt härliga donnor, och sen gick vi ut. N hade peppat sönder sig för att få dansa. Jag drömde till och med natten till fredag att någon föreslog att vi skulle grilla istället och att hennes ögon då blev helt svarta samtidigt som hon väste att här med dansen inte var förhandlingsbart. Roligt. Men dans blev det och kvällen var himla skoj, även om jag nån gång vid halv 3 när jag vandrade hem längs Avenyn konstaterade att den platsen vid den tidpunkten är något av en fars.
Jag tog vagnen en hållplats trots att det bara är en femminuterspromenad hem, och en kille satt längst bak och berättade om kvällens händelser för sin kompis. "Och så kysste jag henne! Jag bara gjorde det! Jag som aldrig vågar göra något sådant, verkligen aldrig, herregud jag har aldrig varit såhär kär förut i hela mitt liv. Fattar du hur kär jag är?!"
Det var lite fint.
Idag: Lördagsfika med Stina på Frank's Coffee.
7 kommentarer:
Jättefint!
Åh, vad fint att han vågade, jag blev så glad av de där raderna!
Vilken söt kille!! :) Sånt där blir jag alldeles rörd av...kärlek när den är som bäst!
Blev oxå helt glad av de raderna av killen :)
Det är alldeles för sällan man hör killar uttrycka sig på det viset! Och kanske tjejer också för den delen... Mer kärlek till folket!
Skön kväll du fick, jag lyckades också klämma i mig lite tapas under helgen. Kan ju vara den mysigaste mat som finns!
/Anna
Åh vilken härlig observation! Jag längtar efter en riktig utekväll. Men det brukar räcka med en, sen är behovet mättat för lång tid framöver.
Jos: Håller med helt! Nån gång då och då är perfekt.
Skicka en kommentar