London

Så kommer det äntligen: Londoninlägget. Det blir en liten berättelse om vad jag och Linn gjorde där, men framför allt en himla massa bra tips. Håll till godo!

Dag 1: Brick Lane

Två av reportagen vi gjorde handlar om Londons alla vintagebutiker, vilket kändes ovant för mig som är van att mest skriva utrikesnyheter. Men sjukt skoj! Vintage-lovern i mig blev enormt sugen på att åka tillbaka till London på en semester-långweekend någon gång, och om jag fick välja en enda butik att åka till igen skulle det bli Blitz, en vintagebutik på Hanbury street (alldeles nära Brick Lane) som öppnat i en gammal skofabrik och som säljer extremt välsorterade vintagekläder, men också gamla biofåtöljer, östeuropeiska industrilampor och annat kul. Dessutom har de ett retrocafé och en bokhörna. Vår kärlek till denna butik var djup och innerlig.

Efter att vi hela förmiddagen sprunit runt en hel massa åt vi smårätter till lunch, på det marockanska cafét Hookah Lounge på Brick Lane. 

Och eftersom vi båda gillar matpauser (en av många anledningar till att det var perfekt att resa med just Linn) så fikade vi snart igen. Den här gången på cafét som skulle bli vår favorit, vi kom tillbaka hit nästan varje dag. Cafét heter Vintage Emporio och har en hel källarvåning full med gamla 20-talsklänningar och läderportföljer. 

Vi gick en vända till, smygkikade in i en frisersalong där de var väldigt upptagna och Linn hittade en snygg skjortblus att fynda.

Om man gillar vintage är området runt Brick Lane fantastiskt ända fram till kvällen, då en massa balla barer öppnar. Och matställen - en fantastisk haloumiburgare med jamaicansk Red Stripe-öl till kostade 60 spänn. Det här med att London är så oerhört dyrt stämmer ju verkligen inte. 
Det här stället, som heter "1001" fick mig att (nästan) vilja flytta till London. Eller i alla fall fick det mig att önska att även Göteborg skulle vara fullt av sköna ställen proppade med folk och  inredda i gamla industrilokaler.

Dag 2: Covent Garden, Notting Hill och Soho

Den här dagen flängde vi runt en väldig massa, men så hittade vi också några riktiga guldkorn. Man kommer att kunna läsa mer ingående om tipsen i ett antal resetidningar framöver, men här kommer en sneakpeak!

På Covent Garden Piazza hålls varje torsdag en fantastisk matmarknad full med ekologisk kvalitetsmat från olika delar av världen. Mycket av det är dock närproducerat och kommer ifrån engelska gårdar. Perfekt ställe att gå till för att avnjuta en god lunch i solen (eller för att köpa med sig små matpresenter). 

Området kring Notting Hill och Portobello Road är fint men väldigt turistigt. Största upplevelsen är att ta sig hit en lördag då tiotusentals människor besöker väldens största antikmarknad: Portobello Antiques Market. 
Mitt bästa tips från Portobello Road är helt klart Portobello print and map shop, som säljer antika kartor som i vissa fall är mer än 300 år gamla. Det var lite för dyrt för att jag skulle slå till, men herregud vad jag vill ha en sån där gammal gulnad världskarta på väggen här hemma. Hit kommer många svenska inredningsarkitekter för att fynda snygga tavlor.

Alfie´s antiques market - Londons största inomhusmarknad för antikviteter - ligger en bit från Marleybone-tuben, och är tokvärd ett besök. Vi var lyriska i flera dagar efter att ha hittat hit. Alfies består av ett 70-tal små butiker som tillsammans utgör en fyravåningsmarknad med små trappor och korridorer som binder samman det hela. Här finns alltifrån billiga prylar att fynda, till Bernadotte-möbler för tiotusentals pund och exklusiva cocktailklänningar som kändisarna kommer för att köpa när de vill ha ett unikt plagg att bära på någon gala. Gå gärna till butiken "The girl can't help it" och snacka med den blonderade Hollywood glam-älskande 50-talsbruttan Sparkle Moore, som äger butiken. Värt besöket bara det! 
Längst upp ligger dessutom den här fantastiska roof top-baren:

Och så Soho. Folktätt och härligt att hänga i på kvällarna, om man är lite mindre trött och har lite mindre ont i fötterna än vi hade. Man måste nämligen köa in till flera av restaurangerna, även på vardagar, så det är bäst att knalla hit en stund innan hungern kickar igång. Gör man bara det får man garanterat en bra kväll - massor av schyssta ölhak och matställen.

Dag 3: Brixton 

Brixton är en ändhållplats på en av stadens många tunnelbanelinjer. Det är en förort med ganska dåligt rykte, och var en av scenerna för sommarens kravaller. Vi åkte dit för att göra intervjuer om kravallerna, om hur de påverkade situationen för unga och hur den situationen ser ut idag. 
Vi träffade till exempel Diane Skidmore, en pensionerad hippiekvinna som ägnar all sin tid åt att slåss mot myndigheterna för att skapa aktiviteter för områdets ungdomar, Celeste Houlker som är 19 år och chefredaktör för ett samhällsmagasin och Bridget Minamore - en ung spoken word artist.


OBS!: De följande tre bildrna är inte tagna av mig, utan av Linn Bergbrant. 

Jag älskar att göra sådana här intervjuer, få ta del av människors liv och berättelser. Även när de har hemska sådana att dela med sig av. Diane, hippiekvinnan, berättade till exempel att en ung kille blivit skjuten till döds bara några meter från hennes ytterdörr. Vi passerade platsen när vi gick därifrån. 

Brixton är faktiskt tokvärt att åka till, inte bara för att få se något annat än Oxford Street och centrum, utan också för att de har en marknad VÄL värd turen dit. Den heter Brixton Village Market och består av en massa små entreprenörer som fått varsin liten del av en stor gammal industrilokal. Här finns massor av fint, och massor av gott. Åk hit för MATEN, den är helt fantastisk. På Brick Box kan man till exempel få ljuvliga crêpes, och till det hemmagjord ingefära-öl eller lime-lemonad. 
Missa heller inte Leftovers, en liten vintagebutik som ägs och drivs av Margot, en tjej som växte upp i Paris och som just flyttat till London. Hon väljer ut plagg med stor omsorg och fäster dessutom en liten handskriven lapp med en berättelse eller en anekdot på varje plagg. 

Dag 4: Southall

Southall är en förort till London som brukar kallas "Little India", och det med rätta. Att åka hit är nästan som att komma till Indien. På tågstationen står det "Southall" på både engelska och punjabi, den enda tågstationen i hela landet med skyltar på två språk. 

Härifrån skrev vi två resereportage, varav ett främst handlar om mat. Åk hit för att uppleva en glimt av indien, smaka indiska sötsaker, besök Europas största sikhtempel eller bli spådd i handen av en punjab!

Så här såg det ut där man blev spådd i handen. Mannen som spådde mig ritade upp ett rutmönster på ett papper, sedan gav han mig nio snäckor som jag skulle skaka i handen och kasta ut på bordet. "It's nine holy planets" sa han allvarligt, och sedan tappade han en av snäckorna på golvet. Jag höll på att kvävas av skratt och var sjukligt frestad att säga "and then there were eight...". Men jag höll tyst. Mannen läste sedan min hand och kom fram till att jag var en mycket godhjärtad person. Men det fanns en klump någonstans, ett hinder för min livslånga lycka. Det hindret skulle han dock kunna få bort om jag bara köpte något av honom att bära med mig i 24 timmar. För 60 pund lovade han mig att allt i livet skulle bli jättebra. Jag sa att jag trodde att det skulle bli det ändå, och tackade nej. Sen ifrågasatte han en stund det faktum att jag inte tror på någon gud, och slutligen, när jag återigen tackat nej till det där magiska, så sa han "Ok, ok. I can see your life will be velly happy". Så det gick tydligen bra även utan de 60 punden. Tur!

Vi hängde en stund i sikhtemplet också. Det var väldigt gött, mest för att man fick sitta på golvet och vila de stackars förstörda fotsulorna, men också för att det längst fram stor en man inuti en stor himmelsäng och viftade med en dammvippa. Fräsigt.

Vi avslutade heldagen i Southall med att äta dyr men jävulskt god indisk mat på en av de finare restaurangerna där. Genom hängande ljusslingor såg vi de små butikerna stänga igen på gatan nedanför. 


Dag 5: Columbia Road, Hackney och Brick Lane

Om någon nu orkat läsa ända hit, och ska till London inom en överskådlig framtid: här kommer ett jävligt, jävligt bra tips. Flower market, söndagar, på Columbia Road. Det är en helt fantastisk upplevelse, inte så mycket för blommorna (om man inte bor här vill säga, för de säljer olivträd och miljoner sorters blommor svinbilligt) utan för de underbara butikerna med fina saker. Perfekt för att köpa inredningsprylar, snygga tryck att rama in, eller presenter. också perfekt för en söndagsbrunch/fika. Missa för bövelen inte Columbia road. 

Såklart unnade vi oss fikapaus. (Bilden på mig (t.v) har Linn tagit.)

Andra grymma saker att göra på söndagar i London är Brick Lane, igen, för på söndagar har de jättebra vintagemarknader. Det är så trångt av folk att man får armbåga sig fram, men kul om man har gott om tid. Lätt att fynda och underhållande att sätta sig någonstans och titta på alla fancy människor som klätt upp sig för att se sunday casual ut. 

Vi var också en sväng i Camden, Londons troligtvis kändaste marknad, som varje helg lockar 300 000 besökare. Mest krimskrams att köpa dock, tyckte vi. Men det ligger fint vid kanalen:

Och så fikade vi en tredje och sista gång på vårt Emporio på Bacon Street. 

Sista kvällen åt vi middag hemma: Pringles, chêvre, pärltomater och vin. Det var asgott. "Hemma" var förresten min kompis Simons hus, han från Hongkong som jag lärde känna i Sydamerika 2006. Si och hans brorsa Barney bor i ett kollektiv i en "gated community" i Willesden Green med sina kompisar, och eftersom de båda var bortresta just den här veckan kunde vi bo där, gratis. Det kunde inte bli bättre. Gratis OCH bekvämt, liksom. (Thanks a million Si, if you happen to see this.)


Och det var det! Nu har jag lagt mer än en halv arbetsdag på att knåpa ihop det här inlägget, så jag hoppas innerligt att någon får glädje av tipsen.