onsdag 26 oktober 2011

Dagens ilandsproblem.

Idag har jag varit med om en situation som skulle kunna kännas lyxig, men som jag istället lyckades vända till något ångestladdat och jobbigt. På nivån att jag legat och vritit mig i obeslutsamhet nästan hela dagen. Väldigt vuxet.

Jag fick häromdagen (mitt på resan, stressande bara det!) erbjudande om ett jobb som är bra på alla sätt, förutom att det ligger på rejält pendlingsavstånd från Göteborg. Jag skulle lämna besked idag. Jag vägde alla de där uppenbara fördelarna (som fast lön, att vikariatet troligtvis skulle bli en fast tjänst vilket inte är direkt vanligt i min bransch, att jag hade fått en jättebra känsla på intervjun med mera med mera) mot att jag ju precis startat upp min frilansverksamhet och känner mig superpeppad på den. Och mot att jag för att säga ja till jobberbjudandet skulle behöva stänga en massa andra dörrar som just öppnats och att jag dessutom vet att jag kan kombinera frilansandet här med inhopp på tidningar som ligger närmare (tex i) Göteborg. Att inte pendla innebär ju trots allt att man får ett liv som ger en lite tid över till att också leva. Värt, tänker jag. Ändå: panik över att tvingas bestämma.

Man kan tänka att det skulle vara en härlig känsla att plötsligt få välja och vraka lite, att ha två bra alternativ och så vidare. Men det var inte särskilt härligt, det var svinjobbigt. Jag kände mig så arg på mig själv för att jag inte hade vett att njuta, istället insåg jag att de gånger de senaste åren då jag känt en krypande panik, det har varit de gånger då jag haft förmånen att välja mellan två bra jobb. 
Jag har däremot aldrig känt så när jag väntat på besked på någon ansökan eller fått ett nej – såna situationer hanterar jag tydligen lätt som en plätt, alltid förvissad om att det blir bra ändå. Det är ju kanske lite skevt när man tänker på det.

Det slutade med att jag tackade nej idag, och det känns rätt nu i efterhand. Det blev bra, den fantastiska chefen sa att hon förstod mig och att hon skulle höra av sig igen om de hade något vikariat som kunde passa mig bättre. Tacksamheten jag kände när hon sa så: gigantisk. För man vill ju både och, ibland vill man verkligen både tacka ja och tacka nej. Man vill göra allt och inte missa något. Jag borde nog träna på det där med att lita på att det kan finnas två rätt, att man inte alltid kan klura ut vad som är rätt och fel, för man vet inte alltid allt. Man får känna efter och lita på den känslan bara. Den berömda magkänslan. (Synd att magen inte alltid talar så tydligt när den ska hojta fram vilken känsla den har dock, hade varit mycket enklare då.)

När det lilla helvetet var över gick jag i alla fall och fikade med Onekligen som var på tillfälligt besök i stan, och det var onekligen precis vad som behövdes! Skrattade bort tre timmar på ett fik här i närheten, en skön kontrast till resten av dagen. Tack för det Lisa!

17 kommentarer:

Cinderalley sa...

Jag vet precis hur du kanner det eftersom jag valdigt nyligen var i ganska EXAKT samma position. Det ar skitjobbigt att behova valja mellan tva grymma jobb. Men man ska folja magkanslan, det gjorde jag med.

Colombialiv sa...

Det låter faktiskt jobbigt. Man blir ju så rädd för att välja fel, liksom. Men man får väl också tänka på att det inte är den enda chansen som någonsin kommer att dyka upp i livet. Skulle man nu mot förmodan välja fler kommer fler chanser sen.

Kram!

Duktiga Tjejen sa...

Min kille var i precis samma sits, fast han valde det med pendlingsavstånd (eller vad är pendla? Det tar honom 1.5h till jobbet enkel väg) och lägre lön pga roligare uppgifter även fast båda jobben var toppen. Han hade beslutsångest i VECKOR!

Strongt av dig att tacka nej till "säkerheten" eftersom du just startat eget. Skitbra, tycker jag. Jag har själv blivit rätt mesig gällande sånt här, för några år sedan var jag inte så... Vad fan hände?

Kära Syster sa...

Grattis till beslutet och lycka till! /Anna

Fifi sa...

Grattis till beslutet!
Jag hatar att behöva fatta såna där stora och viktiga beslut och precis som du säger så är ju den där magkänslan lite luddig ibland… Men vad bra att det känns rätt nu!

Jojjo sa...

Det ÄR verkligen ångestladdat det där, att behöva välja. Gör man rätt eller inte? Men det brukar alltid lösa sig på något vis och det tjänar ju ändå inget till att ångra sånt som varit. Tänk så härligt att frilansa och själv bestämma över hur du jobbar!

egoistiska egon sa...

Gah, skrev kommentar som försvann. Iaf - tror det är vanligt att man känner den där paniken och stressen fast det är "fult" för att det är ett lyx-problem. Men det handlar om ens liv och det är svårt att vända tillbaka ett sånt beslut när det är gjort (tycker man iaf). Har själv varit i samma sits några gånger de senaste åren och fyfan vad jobbigt det har varit. Ångest, gråt och sömnlöshet. Glad att du känner att du fattade rätt beslut, yey!

Johanna sa...

Tack!

Fröken K sa...

Ja, herregud, jag kan ha svårt att besluta vilken smak jag ska välja på youghurten ibland liksom, så jag kan absolut förstå våndan ett sånt här aaaaningens större beslut kan föra med sig, puh!
Vad skönt att tärningen är kastad och att det känns bra. Modigt!

Lisa sa...

Verkligen tufft av dig att tacka nej, men det låter som du gjorde det rätta. Man ska lita på sin magkänsla även om den är lite luddig ibland.
Själv står jag en halvtimme och velar om vilken pizza jag ska beställa så jag förstår helt klart det jobbiga med det hela.

Johanna sa...

Tack för all er pepp, värmer verkligen!

Och ja, jag tror att det blir rätt, men det hade säkert blivit rätt att tacka ja också. Ibland finns det inte bara en väg som är bra liksom, utan flera. Och såklart går det fler tåg, tur det.

Den där Jenny sa...

Åh, heja dig! Blir så jävla glad när bra människor blir uppmärksammade och erbjudna jobb! Tänk inte på vad du tackade nej till utan vad du faktiskt valde och sa ja till istället.

Johanna sa...

Jenny: <3

inte skyldig sa...

Vet PRECIS vad du menar eftersom jag stod inför samma val för inte så längesedan. Frilans eller fast jobb? Är helt med på dina tankegångar om att man inte vill stänga dörrar när de precis öppnats och det går bra. Jag gjorde ju det andra valet och är precis lika nöjd. (Frilansar ju dock lite vid sidan av.) Och det är ju det som är huvudsaken - att man är nöjd med valet. Att det känns bra i magen och sådär. Heja frilanslivet!

Mirijam Geyerhofer sa...

Bra beslut, magkänsla FTW! Men det vet du att jag tyckte!

karin - trattoria sa...

jobbigt med såna beslut! :/ tack för din röst förresten :D

karin - trattoria sa...

jobbigt med såna beslut! :/ tack för din röst förresten :D