Big news: Tidigt i morse fick min kusin Sara och hennes Johan sitt andra barn, en liten flicka! Blir alldeles överväldigande glad när jag tänker på det, och på att jag själv fick vara med på ett litet hörn mitt i allt. Kvart över fyra inatt väcktes jag nämligen av the telefonsamtal - det var äntligen dags! - och jag körde i ilfart hem till dem för att ta hand om lilla Klara när hennes mamma och pappa åkte till BB.
Jag hann ge min älskade kusin (a.k.a superkvinnan) en snabb men innerlig kram innan de for iväg och det som för Sara säkert mest kändes som ont, kändes för mig som världens finaste stund. Mindre än en timme senare var lillflickan född, men det visste vi förstås inte just då.
Klara och jag hade en dundermysig morgon. Hon verkade inte det minsta förvånad över att vakna jämte mig istället för mamma och pappa, utan frågade bara om "Davi osso hä?". Sen sprang hon och hämtade ugglan jag sytt till henne, kramade den hårt och sa "min". Då dog jag lite. Fantastiska unge.
Vi åt frukost och Klara var smart nog att utnyttja fördelarna med föräldrafritt. "Ka-a gilla inte dussa. Ka-a titta teevee." Så det blev Pettsson och Findus och mys i soffan, lek med lera och gungande i hängmattan.
Den här morgonen ligger väldigt, väldigt bra till i kampen om årets bästa!
2 kommentarer:
Grattis till kusinbarnet! Vad snabbt det måste ha gått, skönt för din kusin.
Tack! Hon är superfin. Och ja, vilken himla lättnad det måste vara.. En halvtimme liksom, inte ett dygn av smärta. (Jag hoppas att det där ligger i generna :))
Skicka en kommentar