Jag är väldigt, väldigt beroende av internet. Det märker man inte minst vid ett tillfälle som detta: Jag kliver ombord på en nattbuss som jag vet saknar uppkoppling. Jag hör någon före i kön fråga "finns det wifi?" och som i slow motion klyver ljudvågorna från busschaufförens svar luften hela vägen fram till mina små hörselgångar. "Javiisssttt, det finns... Och eluttag under sätena...".
Den lyckan man känner då. Ganska så orimligt stor.
Det känns som när jag var ute och reste på långresor och hittade ett internetcafé efter lång internetfrånvaro. Där satte man sig, med klibbiga lår som fastnade på plaststolen i hettan och ett elektroniskt surr i luften från alla datorer (tjockskärmar). Lösa sladdar, trasiga USB-portar och någon tam person med noll koll bakom disken. Man betalade en i lokal valuta mätt ganska hög summa för att få internetnjuta i en halvtimme och fick sen känna på paniken när internet ständigt stängdes ner för att det var dålig uppkoppling eller elavbrott. Och sen kom vågen av lycka när man lyckades kolla sin mail eller ladda upp nån bild eller två (ehe, eller tjugosex) på resedagboken. Den känslan har jag just nu, för att jag kan läsa bloggar och chatta med D under pågående bussresa som fanns det ingen morgondag.
Ja, lättroad.
Vuxenpoäng också till Karin och Anders, som köpt en lägenhet på Rådmanssgatan och renoverat den superfin. "Jag kommer aldrig köpa ett renoveringsobjekt igen någonsin", sa Karin. Men fint hade det blivit! De bjöd på middag och vin (igen, love it) i den sprillans nya snyggsnygga köket.
Just nu på nattbussen: Vi stannar och plockar upp mer folk. Alla som är vakna och har ett dubbelsäte tittar besvärat bort. Livrädda över att behöva dela sin plats på nypåstigna. Själv breder jag ut mig över båda sätena och ser väldigt upptaget ut med min dator och hoppas på att det ska hjälpa. Sällskap på buss undanbedes vänligt (?) men bestämt (!).
11 kommentarer:
Åh! Wifi på bussen! Lyx! Sånt är science fiction-framtid för mig... Så går det när man inte bott i Sverige de senaste snart fem åren...
Det låter mysigt! Älskar att data på resor, hehe.
Annika: Jamen det lite sci-fi för mig med. Okej att ha internet i mobilen, men att ha det också i datorn under bussresan - lyx!
Egoistiska Egon: Jag med!
Ja det är helt sjukt vad beroende man är! Tror mycket har att göra med att vi bott/bor utomlands o det är vårt största kontaktnät med Sverige... Man blir ju helt lost när internet hemma inte funkar eller liknande :) Ja tekniken tar oss framåt, helt klart och nu går det även på flyg har jag hört... Jesus!
Hoppas allt är bra, ska leka vidar med min Iphone ;) Kram kram
Sophia: ja, det är säkert en bidragande faktor! Att internet länge varit länken till alla därhemma.
sv: jovisst ska det vara kakao i, 5 msk för att vara exakt. Tack för påminnelsen :)
Ah, tack för det snabba svaret, ska testa muffinsarna nu! :)
sv: jag jobbar med undervisning på ett universitet med filmproduktion och hjälper just nu min sambo i hans företag... :)
Ah, okej :) Haha, muffinsarna blev goda men först väldigt enorma, och sen väldigt platta, kan man säga.
Jag är såååå internetberoende! Jag älskar att sitta vid datorn och om jag inte är hemma används ifånen flitigt. I somras när vi var på Sicilien i två veckor hade jag varken dator eller ifån med mig, det var nog nyttigt att ta en liten paus, även om det kändes väldigt konstigt i början.
Haha jo, jag känner igen det där. Man får ju abstinens, måste bara få klicka "uppdatera" då och då för att kolla OM det kommit något viktigt/rolig mail liksom.
Skicka en kommentar