Om freecycle och snälla människor

En februariförmiddag 2003 glömde jag och min kompis Sofia vår filmkamera i baksätet på en taxi i Darío, en fattig by i norra Nicaragua. Misstaget uppdagades bara en kort kort stund efter att våra lår hade ryckts loss från de klibbiga galonsätena, men då var bilen redan på väg bort. Vi sjönk ner vid vägkanten, och samtidigt som vi konstaterade att allt vårt material till projektet vi höll på med fanns på den kameran förstod vi att den nog var värd minst en månadslön, om inte mer, för mannen som körde bilen. Kört lopp, med andra ord. Det dröjde en stund, kanske två stundar. Sen kom han tillbaka. Ursäkta, ni glömde visst kameran, jag såg det inte förrän nu för den låg där bak ju. Ledsen att ni fick vänta.

Det var så otroligt snällt och fint av honom och jag minns det så väl helt enkelt för att jag aldrig kommer att glömma det.

Kontentan: det värmer i hela hjärtat när människor är sådär kravlöst snälla mot varann. Jag läste nyligen på Josefines blogg (som för övrigt är jättebra, tips tips!) om en site som heter Freecycle. Det är ungefär som blocket, men det handlar bara om att ge bort saker, allt måste vara gratis. Man kan lägga upp annonser för saker man har att skänka, eller saker man letar efter som man hoppas att någon annan vill ge bort. För att testa slängde jag upp en annons om att jag nyligen köpt en skivspelare, och frågade om någon möjligtvis hade LP-skivor hemma som bara låg och tog plats. 

Igår mailade en tjej mig. Hon skrev att hon hade ett gäng skivor, att jag gärna fick dem och att hon KUNDE ÅKA OCH LÄMNA DEM TILL MIG om hon fick adressen. Detta finner jag verkligen orimligt snällt. En liten stund senare, när jag lämnat lägenheten för att köpa sushi, stod det en kasse full av skivor utanför dörren och väntade. Bland många, många andra, dessa två:

Du Emma, vem du än är, som lämnade skivorna: Farao vad du är snäll!