På valborg för två år sedan var jag och fikade i slottskogen med min kusin Sara. Inget märkligt, förutom att hon var tokgravid (hade gått över tiden med flera dagar) och ändå kom cyklandes pigg och alert som vore det helt normalt. Jag blev 1. Ohyggligt orolig att bebisen skulle komma just när Sara skulle cykla hem själv igen, och 2. Sinnessjukt impad.
Sara är lite min idol. I många avseenden såklart, men inte minst för den här superhjältegrejen hon plockar fram när hon bär på bebis. Just nu är hon alldeles jättegravid igen men ser ändå ut exakt som vanligt - förutom fotbollen på magen såklart. Hon skuttar upp och ner och har världens energi. Idag lagade hon smarrig lunch till mig och sen cyklade vi till Klaras dagis så att jag ska hitta dit när jag rycker in som akut barnvakt snart när pricken får för sig att ploppa fram. Är obeskrivligt nöjd över att ha fått detta uppdrag. Jag och Klara har redan peppat för alla roliga lekar vi ska leka när hennes föräldrar är upptagna med att föda henne ett syskon.
Gullungen har precis blivit två år (även om hon luras lite busigt och fnissar och säger "tjeee" när man frågar) och i söndags var vi där på födelsedagskalas. Då fick jag äntligen ge henne ugglan jag sytt, tror att den gjorde succé. Kalaset var väldigt lattjo som synes, och tanken på att vi är hemma nu igen och kan leka hos Sara, Johan, Klara och pricken när vi vill, gör mig lycklig som en ko på grönbete.
2 kommentarer:
...och mig sinnesjukt avis. Längtar efter dig här ju. Puss
Men å, jag längtar efter dig med Söfu! <3 Icke att förglömma.
Skicka en kommentar