onsdag 25 april 2012

Pysselmania

Det är så jävla roligt att pyssla. Jag älskart. Jag gör det alldeles för sällan. 

Förra helgen gjorde jag dock hela två pyssel, båda med hjälp av spetsdukar som jag köpt på loppis för inga pengar alls. Först ut: fruktskålen.


Det är precis hur lätt som helst:

1. Gör en sockerlag genom att värma vatten (tex 1 dl) i en kastrull på spisen och tillsätt socker tills vattnet inte kan lösa upp mer socker (Enligt recept: 1 dl. Enligt mig: 5 dl).  Då ser det ut ungefär som en rinnig färglös sirap.
2. Doppa ner duken tills den sugit upp så mycket vätska den kan. 
3. Lägg duken över en skål som du vill att den ska forma sig efter. 
4. Låt torka.

(Brasklappen är att duken nog kommer torka in i den skål du valt så att du får bryta loss med våld efter ett par dagar. Men det gör inte så mycket. Bryt loss när duken stelnat lite men inte helt, så kan du forma till den lite igen efter våldsattacken och då kommer den stelna ordentligt eftersom den får mer luft. Märkte jag.). 

Klart!


Pyssel nummer två var att klä om våra oerhört fula högtalare. Jag tog loss det som är löstagbart på högtalarna (duh), alltså skumgummiramarna som sitter fram. Sen klädde jag in dem i spetstyget. Hade väntat mig att behöva sy lite för hand men det räckte att trycka fast dukens hål i piggarna som ska stickas in i högtalaren. Vips var det klart. Nu har jag inga "före"-bilder, men ni kan ju tänka er själva. Stora, svarta klumpiga klossar liksom. Och nu:


Piffigare om inte annat! D var en smula skeptisk till pyssel nummer två på förhand och sa att det kommer se ut som att man kommit hem till en gammal tant. Men såhär i efterhand gillar han det (!). 
Dock tycker han att vi ska måla hela högtalarna vita så att det hela passar ihop bättre. Det tycker ju jag med. Frågan är: får man måla sina (plast-) högtalare om man aktar sig noga för allt strömrelaterat? I så fall blir det mitt nästa pyssel.

12 kommentarer:

Mirijam Geyerhofer sa...

Haha, när Tobbe var inne på att köpa såna stora högtalare till vårt ljudsystem så sa jag glatt att jag ville göra något liknande men han VÄGRADE! Och sen köpte han någon annan sort som var mycket mindre så rann ut i sanden. Men alltså, det är så FINT ju!

Sophia sa...

Snyggt jobbat! :) älskar fruktskàlen, màste jag prova nàgon gàng!

Fröken K sa...

Mycket snygga pyssel! Varför tänkte inte jag på det när vi hade högtalare gigantus undrar jag nu. Och så ångrar jag nästan avskaffandet av dem för det här var ju så himla fint!

Kära Syster sa...

Tantigt när det är som bäst! Så söt skål! Och högtalarna, klart du kan måla dem. Använd rätt sorts färg (plastanpassad om det är plast, träfärg om det är trä, duh) och dra ut alla elektriska sladdar innan...

/Anna

Fifi sa...

Vad duktig du är! Obs, ej sagt på ett "lilla-gumman-sätt, utan med beundran i rösten!

Duktiga Tjejen sa...

Jag är så impad av fruktskålen! Vill också göra en sån. Måste bara införskaffa spetsduk först...

Johanna sa...

Tack allihop! Och Anna: gillar väldigt mycket att du som färgproffs välsignat idén om att måla om högtalarna. Smider planer nu as we speak.

Kära Syster sa...

Hehe, och jag gillar väldigt mycket att få vara färgproffs här...:) Var det förresten plast? Kan gå att använda sprayfärg, om inte plasten är för tunn. Då kan den smälta av lösningsmedlet i sprayfärgen. Kolla med fackman för tips innan, det är alltid bäst. Ser fram emot resultatet...

/Anna

Johanna sa...

Du ÄR ju ett färgproffs på riktigt. Oh sprayfärg! Är det inte svårt att pricka rätt dock? Tänker mig att man måste plasta in hela rummet typ :) Och vore ju typiskt obra om högtalarna smälter..hehe. Jag tänker roller.

Kära Syster sa...

Jo, sprayar man är det ju att föredra att kunna härja med det utomhus. Och ja, släta ytor såsom på högtalare är lika enkla att rolla.

/A

Mammas machete sa...

nemän vad fint, pille-maja! jag skulle nog också tänkt att högtalarna skulle bli tantiga, men tvärtom! tycker de ser härligt 70-rockiga ut! den svarta färgen mot det vita är snygg som den är! kram!/Julia

Jojjo sa...

Snyggt! En sån skål hade vi när vi var barn. Mamma började undra efter ett tag varför skålen inte var så fast längre, den började sjunka ihop och bli mjuk. Sen kom hon på att det var vi barn (och dagbarn) som sprang och sög på den i smyg, haha. Den var ju så söt och god...!