Om kvartsfinalrysaren.

Just nu pågår slutspelet i svenska innebandy-elitserien och eftersom D är huvudtränare för Pixbo är ju detta crazy spännande som ni alla förstår. Pixbo placerade sig tvåa i serien - mycket högre än vad någon tippat - och fick därmed välja motståndare i kvartsfinalen som avgörs i bäst av fem matcher. 

Valet föll på Warberg. De är bra, men Pixbo hade varit riktigt grymma mot dem tidigare under serien så det kändes ändå som ett gött upplägg. Och det blev en hiskeligt spännande kvartsfinalserie: Pixbo förlorade första matchen hemma med ett mål, vann sedan borta, förlorade hemma, och vann borta. Jag missade tyvärr två matcher på grund av Dublin, men i torsdags åkte jag och några av de andra flickvännerna (haha, känner mig som en innebandyfru) ner till Varberg och såg den goa bortasegern i match fyra. Någon som sett matchen på tv sa att vi fem-sex personer hade hörts i tv:n när vi jublade efter Pixbos mål samtidigt som de dryga 2000 Warberg-fansen var deppade och tysta. Hehe. Gott så. Man blir ju en liten bitch när man ser på idrott, herregud, jag njöt obeskrivligt av att få stå upp och tjoa medan omgivningen irriterat/frustrerat tittade på. Knäppt.

Men sen stod det alltså 2-2 efter fyra matcher, och den avgörande ödesmatchen spelades idag, hemma i Lisebergshallen. Det faktum att Pixbo vunnit båda bortamatcherna och förlorat hemmamatcherna kändes ju inte så gött... David hade funderingar på att hyra en buss och köra runt killarna i den före matchen så att det skulle kännas som en bortamatch. Roligt! Men dyrt. De nöjde sig till slut med att spela i borta-tröjorna, och matchen blev så sjukt jävla spännande. 1-1. 2-2. 3-3. I mitten av sista perioden tog Warberg ledningen med 4-3 och minuterna bara flög iväg. Klockan tickade på frenetiskt, inget hände framåt, vi var redan svimfärdiga av allt hejande på läktaren och började känna paniken stiga lite lätt. Det såg inte särskilt ljust ut. 

Men så klockan 19.01, med 59 ynka sekunder kvar av den sista perioden i den sista matchen, så smäckte Pixbo till med en kvittering. Fyra-fyra! Resultatet stod sig tiden ut, och när det blev förlängning dröjde det bara någon minut eller två innan Isaac klämde dit 5-4 och Pixbo vann!

Och alltså, när idrott är såhär, just så som idag, så är det så jävlajävlajävla roligt. 

(Bilderna är tagna av Per Wiklund, och jag har olovligen lånat dem från Pixbos hemsida. Per Wiklund, om du ser detta och vill att jag tar bort bilderna: hojta!)