Ota och Shibuya

På hotellet där vi bor finns det en japansk trädgård, med en liten damm där stora fiskar glatt flaxar runt i morgonsolstrålarna när vi äter frukost.

Dagens briefing var med Jordbruks- och fiskeministeriet, framför allt om matsäkerhet i spåren av kärnkraftskatastrofen. Det visade sig vara perfekt för ett av reportagen jag och Erik ska göra, så det var ju fint. Gillar när de relevanta intervjuerna bara trillar över en sådär. 

På eftermiddagen åkte vi till Ota City för att lära oss om Japans industrier. "Mon dieu vad tråkigt" tänkte jag. Men det var det inte! Ota City bestod inte av stora fabriker som jag trodde, utan av 4500 småföretag, ofta familjeföretag med 3-4 personer, som specialiserat sig på innovativa uppfinningar. Ett företag har tex uppfunnit en borr som kan borra hål med flera olika storlekar i stiftet på en blyertspenna.

Vi besökte en gammal man som har en företag som gör plastföremål. Han berättade att han "lärt sig det hela själv" och är nu den enda som kan göra plastföremål med sån precision som han kan (1/100 mm felmarginal). De tillverkar tex små plastgrejer som blodet kan rinna igenom på sjukhus, och en av hans senare uppfinningar var att skruva fast en liten grej på klacken på högklackade skor så att man kan pimpa dem med örhängen (!). Sjukt ball karl det här! Glad var han också.

På kvällen hängde jag och franska Joana i Shibuya, Tokyos galna unga neonkvarter. Varje gång det blir grön gubbe vid korsningen vid Shibuya station korsar tiotusentals människor övergånsställena i ett huj. Tiotusentals. Varenda gång. Fatta vad sjukt! Och det är ju bara någon minut emellan varje grönljus... har aldrig sett något liknande.

Vi åt också äntligen sushi, på en sån där restaurang där maten snurrar runt på ett band. Det var sinnessjukt billigt, varje tallrik med två bitar kostade strax över tio spänn. Förutom att vi råkade hälla grönt te i soyan så att personalen skrek "nonono" (Joana trodde att det var wasabi i pulverform) så skötte vi oss bra. Det var enormt gott, laxbitarna var tex pimpade med lite lök och gräslök och någon sås. Drömmen! Nu ska jag inte äta nånting annat än sushi resten av resan, screw ris och friterad kyckling och tororo!

Ett intressant fenomen i Shibuya är Love Hotel Hill. En backe/gata full av kärlekshotell med olika teman (tex piratskepp eller antika Grekland) dit vanligt folk går för att ligga. De bor ju så trångt och får liksom inget privatliv hemma. Hence: blingblingande lööv hotels. 

Det är onekligen något intressant som uppstår när japanernas blyga, timida och extremt ödmjuka personligheter korsas med det überkitschiga, extravaganta, barnsliga och blinkande, och det lite märkligt snuskiga. I Shibuya finns det exempelvis butiker med bilder av tjejer. Vad de säljer?: Använda underkläder. (Whaaat?!) Jag förstår mig ännu inte på den här tvetydiga identiteten den japanska kulturen besitter, men den fascinerar mig!

Jag ÄLSKAR taxibilarna. Speciellt de turkosa. Finns även oragea, gröna, gula och röda.

Alla tjejer här har lösögonfransar, verkligen alla. Den här lolitalooken är väldigt poppis.

I Tokyo röker man i angiven rökruta, ingen annanstans. Så himla rätt!

Sushi heaven.

Var ska vi lira fotboll ikväll? - Kanske på taket av nån skyskrapa?