Guldklimpen Golden Gei

Det är magnifikt att ha den här galna utsikten var man än åker i Tokyo. Bilden nedan är tagen från Tokyo University där vi igår morse hade en briefing med en galen ekonomiprofessor. Nej, galen var han väl inte, utan snarare väldigt smart, men när han skrev sina krumelurer på tavlan var det inte helt lätt att hänga med. Hans engelska var dessutom lite svår att förstå, men ett budskap framgick tydligt: "With another big earthquake in Japan - we are totally screwed economically! Totally screwed!" – ett påstående som följdes att ett galet professorskratt. Samt ett par osäkra "mm, hehe, okej" från oss åhörare.

Vi åt sushi på Tsukiji fish market där fiskebåtarna lastar av sina fångster varje morgon, antagligen den färskaste sushin i mannaminne. Jag var väldigt glad och åt min egen tallrik plus de andras rester.

På kvällen åkte vi till Shinjuku och det visade sig pågå en stor festivalhögtid vid shintotemplet där. Långa rader av matstånd med grillspett och nudlar och snäckor och musslor och de största "räkorna" jag sett i mitt liv: Allt som kommer från havet är mat i Japan. Vi drack öl och käkade grillspett i ett festivaltält, till ett ihållande ljud av klappningar och tjoanden som var någon sorts shintoritual för lycka.

OCH SEN, damer och herrar, sen hittade vi det som varit bäst av allt i hela Tokyo: ett område mitt i Shinjuku med små, små izakayas (japanska barer), alla helt unika och olika varann. Vissa av dem hade bara plats för ett par personer! Man fick liksom kika in genom en liten dörrspringa eller ett minifönster för att se om det fanns någon plats.

Det fanns inte ord för min entusiasm i det här läget. Första baren vi provade hette Toto bar, och vi tror att toto betyder "fisk". Det var så litet att vi satt längs baren allihop och ändå var väggen vårt ryggstöd. Det som syns på bilden är precis hela rummet.

Bar nummer två var fantastisk med sina kristallkronor och blodröda väggar. Den hette Albatross och hade världens minsta toalett. Handfatet var som en glassburk i storlek. Drinkarna, mycket goda!

Vi gick vidare och hamnade hos en skön snubbe som spelade cd-skivor för oss. Han sa att en av japans bästa gitarrister hade varit där dagen innan och spelat in en skiva, så vi lyssnade bland annat på den. Det här var den "största" baren av dem alla, vi var säkert tio pers därinne.

Sist men ej minst ramlade vi in på kvällens riktiga pärla: Lonely. Vi var sex personer från sex olika länder (fyra journalister plus Chie och hennes kompis) och fyllde därmed hela stället. Mannen i baren berättade att han ägt den sedan 1966 - han plockade till och med fram gamla foton för att visa oss. På bilderna spelade han gitarr så vi bad honom lira något för oss, och då plockade han faktiskt fram guran och sjöng en lång vacker sång som han själv skrivit. Chie översatte och den handlade om kärleken till hans flickvän som gått bort i leukemi. Kanske var det därför han döpt baren till Lonely. Vi fick lite hjärtknip allihop och ville stanna där och aldrig gå därifrån, ett sådant ställe var det.

Idag har vi varit i Yokohama och i gamla stadsdelen Asakusa, i morgon åker vi till Miyagiprefekturen med ett av de där supersnabba bullet-tågen. Chokladen jag köpt för resan har dessvärre tagit slut under producerandet av detta blogginlägg. Lätt hänt.