Så... minns ni kanske att jag skrev igår att det är svårt att förstå sig på den tvetydiga japanska mentaliteten? Morgonen idag blev något av ett exempel på det. På programmet stod en guidad tur i Akihabara, elektronik- och manga-meckat i Tokyo. En rar äldre man skulle guida oss, vilket i sig kändes...oväntat, men än mer oväntat blev det när han entusiastiskt sa "Now I'll show you the biggest porno store in Japan!" Det var fem våningar av japansk porr, och han guidade oss genom dem alla. När han kom till onanileksaker för män som det stod ålderssiffror på mådde vi alla illa och ville lämna butiken.
Det här med mangakulturen, jag fattar inte. Det är en riktig overload, vi såg mangaflickor på alla reklampelare, i en butik där man kan kunde köra delar och göra sin egen mangadocka, i en annan butik där man kunde köpa mangafigurer i automater och på nästa våning hyra en glasbox för att sälja de figurer man redan har, caféer där man blir serverad av tonårsflickor i sexiga mangaoutfits och så mangafilmer och mangakostymer och manga-cd-skivor och alltså, det här med mangan är lite too much kan jag känna.
Akihabara i sig var väldigt fascinerande, jag älskar att varje stadsdel i Tokyo är så nischad! Varje del har sin touch, och Akihabara var verkligen färgglatt och udda och full av de konstigheter man älskar när man besöker Tokyo. Att det fortfarande är 18 grader och sol gör ju sitt till dessutom, och som vår guide konstaterade: det är ju lite mer färg på husen här än i Europa. (Eh, ja).
På eftermiddagen hade jag stämt träff med japanskan Chie som jag träffat via Couchsurfing. Jag tog med mig Joana och Jef (fransyskan och belgaren) och åkte till Shimokitazawa där vi mötte upp Chie och hennes kanadensiska vän Melanie.
Shimokitazawa blev direkt min favoritplats i Tokyo, ett helt fantastiskt område. Det ligger en bit ut och ser helt annorlunda ut, ganska låga hus och mycket vintagebutiker och caféer med organiskt odlad mat. Här finns också massor av undergroundklubbar och barer - helt enkelt stället där det unga kreativa folket håller hus. Jag älskade det.
Vi åkte tillbaka till centrum framåt kvällen, mötte upp med Robert och åkte upp i Muri Tower (som ligger precis vid vårt hotell på Roppongi Hills) för lite mer utsiktskollande. Där fanns också en utställning om Tokyos arkitektur, och bland annat visades där en massa spaciga visioner av hur staden ska kunna expandera ut över vattnet, faktiskt väldigt kul att se. Om det blir så kommer framtiden te sig väldigt mycket sci-fi-film. Fast nästan gör det det redan när man ser den enorma metropolen sträcka sig längre än ögat når i alla riktningar.
Vi avslutade kvällen med nudelsoppa och öl på en källar-izakaya (japansk bar) i närheten. Jag gillar lokala hak väldigt mycket, blir alltid så skön stämning. Öl och mat och lite häng är ju aldrig fel.
PS. För er som ev försökt ringa eller sms:a. Det är något annat när här så min mobil funkar inte alls.. så vet ni!
7 kommentarer:
Shimokitazawa later som ett fantastiskt omrade!
Hur stort är Tokyo? Jag vet att det är jättestort, men hur stort är det för att ta sig runt, liksom? Far man sitta timmar och ater timmar pa tunnelbanan eller är det snabbt och effektivt trots allt?
Kram
Annika
Det låter som en fantastisk resa. Å vilka underbara bilder som vanligt :-) Stor kram <3
Åh, alla dessa färger och ljus överallt! fan, vad jag skulle älska Tokyo!
Annika: Det är STORT, och tar rätt så lång tid i tunnelbanan faktiskt. Men inte flera timmar, det känns ändå ganska smidigt! (Men visst, att ta sig från Shimokitazawa till Roppongi igår kväll tog till exempel ca 50 minuter... ganska mkt ändå.)
Det ser så himla häftigt ut. Galet färgglatt! Jag är inte alls avundsjuk på att du får vara där. :)
Johanna, det är såå härligt att åka iväg med Dig igen, långt bort eller nära..Sitta hemma i soffan, bekvämt och bra och få ta del av allt detta...ett fantastiskt privilegium..
Lycka till och godaste fortsättning!
Kram
lisbet
Lisbet: Tack!! Hoppas allt är bra med dig, stor kram.
Skicka en kommentar