Hur rubriksätter man det här?

På tal om personer man förlorar. I morse var det exakt sex år sedan min mormor gick bort. Och den morgonen, då jag fick beskedet, vaknade jag precis som idag efter att kvällen innan ha varit på en stor och minnesvärd fest hemma hos syskonen Weschke; Hawaiifesten 2001. Ett märkligt sammanträffande. Det känns som igår, och samtidigt som väldigt, väldigt längesen.

Jag saknar min mormor jämt. Det är något speciellt med mormorar i allmänhet, tror jag. Och -är jag säker på- med min mormor i synnerhet. Hon var alldeles enastående. Jag skulle kunna skriva hundra berättelser om henne. Om jordgubbsland och vinbärsbuskar och kakor och läsk i källaren. Och om hur hennes hår såg ut som guld och hur vi brukade dingla med benen från bryggan i Bexet. Jag skulle kunna skriva om glassbåtar i frysen, om hur vi brukade fnissa åt morfar om han förlorade när vi spelade femkort och om hur mycket hon älskade alla som fanns omkring henne.

Och jag skulle kunna skriva om när hon dog.

Men jag gör det, kanske, en annan dag. Idag är inte en sådan dag.