Javads Livs.

I huset som jag bor i, på utsidan av gården, finns en liten butik som heter Javad´s Livs. Där jobbar Javad, eller åtminstone tror jag att det är han, eftersom namnet står på skylten. Det kan ju vara någon helt annan som heter Javad, men det vet jag ingenting om för jag har inte frågat.

Hur som helst är det en jättretrevlig butik. Den är ungefär två kvadratmeter stor men rymmer väldigt många saker. Diskmedel, apelsinjuice, en tandborste (ja, en tandborste), bakpulver och mycket annat. Det är jättebra för man kan springa dit i mysbrallor och t-shirt på morgonen och handla det man behöver. Ibland när jag kommer in säger Javad direkt lågt, men med engagemang, "å neej, mjölken är slut!". Då vet han att jag kommer att säga "åh typiskt" och se lite besviken ut samtidigt som jag blickar mot godishyllan. Och sedan vet han att jag kommer att köpa choklad istället för mjölk. Då blir Javad glad igen.

Det är så bra att ha en kvartersbutik. Om man har med sig sju kronor och mjölken kostar åtta, får man köpa den för sju ändå. Man är ju stammis.
Javad brukar stå utanför och säga hej när man går förbi. En gång stängde han butiken när en gammal man, som också bor i vårt hus, hade ramlat, och så följde han den gamle mannen in.

Jag gillar sånt här.