Jag är ensam. De andra har gått iväg till Bengans för att se på Jens Lekman. Jag vill också se på Jens Lekman. Och jag vill lyssna på Jens Lekman. Men jag sitter här på redaktionen (vilken som sagt är en helt vanlig datasal), spelar Blokkokopter, tittar på regnet utanför och våndas. Kanske borde man unna sig Jens trots att man inte är klar, vilket är strategin alla andra kör. Men jag ska ju unna mig en pokermåndagskväll också ikväll. Två unnar blir en katastrof, tror jag.
Så. Plan:
1. Jag kommer att ha någon form av textkropp klar innan jag och Per åker till honom för poker 19.00.
2. Jag kommer att komma hem rätt sent, halv två kanske, och sätta mig i köket för att "fila på artikeln". Jag kommer tro att det ska ta en timme, men det kommer ta två timmar och fyrtio minuter.
3. Halvtidigt i morgon bitti kommer jag stiga upp, med lätt huvudvärk; precis en sån där tid som är för tidigt för att man ska få sova tillräckligt och för sent för att man ska hinna göra nåt innan deadline klockan 12.
4. Klockan kommer att bli 12. Jag kommer att lämna in en text som är hyfsat klar, och nästan färdigredigerad. Sedan kommer jag känna mig halvnöjd, men lättad. Och ungefär då kommer jag undra varför jag inte planerade in att se och höra Jens Lekman på Bengans.
måndag 10 september 2007
Deadline vs Jens, 1-0
skrev Johanna klockan 17:08
Ämnen: deadline, Jens Lekman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar