Aj lav jo ich liebe dich

En sak är så konstig med Zlatan. Man tänker att han nog är lite överskattad ändå. Man tänker att han nog får ganska mycket kredd för att han ler så stort och är sådär glamouröst otrevlig mot vissa personer och dessutom har ett utseende som gör sig jättebra som karikatyr. Att han hyllas så mycket för att han är precis en sån där person som vi vill ha som superstar; rätt cool, rätt snygg och rätt kaxig -så att några hatar honom och några tycker att han är überfestlig. Man tänker då lätt att han kanske inte är SÅ jävla bra längre, på fotboll. Eller inte så galet bra när det väl gäller. Eller så.

Men. Sen lyckas han plötsligt leverera så bra fotboll att man förstår att han ju faktiskt verkligen är helt vansinnigt begåvad, och man vill klappa händerna högt och sjunga "ingen kickar feootboll som han" med en ganska märklig version av skånska och pipig barnröst. Med inlevelse. (Fast man gör det såklart inte). Detta lyckas han med utan att göra ett enda mål. Så jävla, jävla snyggt. Det måste man faktiskt ge honom.