Igår kom Johanna W på en jättebra person som jag ska göra personresearchen* på; Ika Nord, från Ika i Rutan! Det festligaste men läskigaste barnprogrammet i mannaminne. Vi youtubeade henne igår och frossade i minnesbilder av det rutiga golvet, skelettet Åke och den helt bisarra dialekten som är någon sorts blandning mellan finsksvenska och skånska. Kan det blir annat än intressant att researcha vad som hände med människan som pratar som ett något psykotiskt sydsvenskt mumintroll och som revolutionerade samtliga 80-talisters kulturintag under barndomen? (överdriften är verkligen endast marginell, reds anm.)
Sanningen är den att alla som såg barnprogram i slutet av 80-talet har en relation till Ika. Antingen var man livrädd för henne och tyckte att hon var riktigt creepy -fast man kallade det "konstig" (vilket ju känns rätt logiskt, kolla introlåten nedan) eller så tyckte man att hon var fantastiskt rolig (se "stygg flicka"-klippet där hon ligger och vrider sig på en konstgräsmatta, och när hon snackar med Åke, skelettet).
Det kan nog bli roligt att gräva om henne, hon måste ju vara lite psycho och ha märkligare skelett att gräva fram ur garderoben än Åke. Låt oss hoppas på det. Det första jag tagit reda på är att hon varit gift med Lars Demian och att hon har två söner som heter Benjamin och Nemo. Och att hon gör rösten till Katten Findus i Pettson och Findus, julkalendern. Där ser man.
Introlåten:
"Ibland blir jag en stygg flicka!"
* Skoluppg för att lära oss gräva fram info om folk.
lördag 15 september 2007
Ika i Rutan
skrev Johanna klockan 11:04
Ämnen: barnprogram, Ika i rutan, Ika Nord, nostalgi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
haha, kul! Men Skånska? icke sa Nicke...Halland och Skåne ÄR INTE samma sak...
haha nej det är det verkligen inte. men jag tycker att hennes dialekt känns något obestämbar :)
men halmstad är en stad som förekommit då jag googlat hennes namn. hm. halland it is, I guess.
Nu blev jag nyfiken, jag hoppas att du publicerar vad du kommer fram till på bloggen.
Johanna: lovar!
Skicka en kommentar