Klockrent sms

J: ... och så äter jag avocado. Med fetaost. Jag är verkligen förtjust i avocado. Och i fetaost.

D: Jag äter ingenting. Jag är inte förtjust i ingenting om det inte just är en sådan dag då jag vill göra just det.

...nu har vi slutat vara kära i Totte.

Idag var jag på middag hemma hos mamma och pappa och hittade "killtjusarboken" som jag skrev i när jag gick på lågstadiet. Fantastiskt att läsa i efterhand :)

Mitt första minne av killar:
Jag har tyckt om Per, min kommpis. Sen i 2:an blev jag och Anna kära i Totte. Det var jag rätt länge. Nu har Anna och jag slutat vara kära i Totte. Nu är Anna kär i halva klassen unifär. Jag är inte kär i någon. Rätt synnd i-gentligen.

Viktiga killhändelser i mitt liv:
1. I skolan en gång hade vi ett disco och då dansade jag med Totte.
2. Håkan flörtade med mig i skolan en gång.
3. I ettan jagade alla killar i klassen mig. Läskit alldså.
4. På Stenaline tyckte en kille om mig.
5. Killarna tog mig en gång och för att bli fri skulle jag säga en massa.

Vad jag vill leka med killar:
1. Något som dom vill det är så pinsamt att leka nått som inte dom vill.
2. Spela något roligt spel.
3. Sitta och prata en lång stunnd och prata om vad som hänt och sådannnt.
4. Lysna på band.
5. Bygga en koja och mysa i den. Det brukar killar gilla.

Vad jag vill leka med tjejer:
1. Man blir lätt osamms med tjejer om vad man ska göra.
2. Spela en massa spel och ha jätte-mysit.
3. Greja med hemlisar och låsa dörren.
4. Läsa roliga böker.
5. Det är olika vad man leker med när man är med tjejer.

De mest passande färgerna på killarnas ögon:
Blå på Per, för blå ögon passar på Per.
Bruna passar på killar med mörkt hår.
Killar ska inte ha gröna ögon.
Röda på Anders, det får han på kort.
Gul-gröna på Sissi. Våran katt Sissi har gul-gröna ögon.

Vad jag önskar mig av en kille:
1. Han ska inte peta på allt, så man måste hålla i allt.
2. En slängkyss.
3. Lite ret, det blir för lite kärlek annars.
4. Att han erkänner om han är kär i mig. Är han inte det så vem.

Bra grejer att ge till killar som man gillar:
1. Ett hemligt kärleksbrev.
2. En kram.
3. En slängkyss
4. En blinkning med ena ögat (flirt)
5. Något som man inte vill ha kvar, men som även killar kan ha.

Kärlekslista: Per (betygsätt egenskaper)
Prata: 4. Det är han bra på men han kan tröttna.
Kram: 1. Visst har det hänt, men...
Puss: en halv. Jag vet inte varför.
Långtradare: Har aldrig försökt med någon.
Lek: 5. Världens bästa lekkamrat!

Kärlekslista: Dennis
Prata: 5 Kan prata om han har tid.
Kram: 3. Lite att ta i än så länge.
Puss: 2. Vi får väl se
Långtradare: 1. Lite överdrivet.
Hjälpsam: 5. Varför vet jag inte.


Kärlekslista: Casper (I arvingarna)
Prata: ? Han spelar i ett band så det vet jag inte.
Kram: 4. Jag vet inte men säkert underbart.
Puss: 2. Har aldrig haft en sådan tanke om honom.
Långtradare: 1
Snygg: 5


Bästa siffra: 15. För jag bor på nummer 15 och vi har 15 trappsteg. 15 är bäst!
Sämsta siffra: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa bokstav: J. Mitt namn börjar på J, Johanna.
Sämsta bokstav: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa hobby: Vet inte. Jag har många. Tex spela piano.
Sämsta hobby: Vet inte. Alla är lika bra.
Bästa färg: Rosa och lila. Dom är väldigt fina färger.
Sämsta färg: Ingen. Dom är lika fina.
Bästa djur: Häst och katt. Jag har en katt och jag gillar hästar.
Sämsta djur: Ormar. En del är farliga och äckliga.
Bästa kille: Per. Han är snäll.
Sämsta kille: Vet inte. Varför vet jag inte heller.
Bästa sport: Gymnastik och orgentering. Jag går i gymnastik och jag origenterar på fritiden.
Sämsta sport: Fotboll. Det är en töntig tråkig killsport. Men det är kul att se på TV.
Bästa kläder: Alla. Jag tycker om alla kläder.
Sämsta kläder: Inga. Alla kläder är bra.

Surf

Bali, Indonesien (Juni, 2007)

Hurraa hurraa

Stort Grattis på 30-årsdagen, M.
...och Tack för att du korrat så bra åt mig på den här bloggen -även om den tappat lite de senaste veckorna när jag varit borta. :)

Du är viktig för mig, det vet du.

Hur dum får man vara egentligen? -och vem bestämmer det?

I morse var jag med i radio. Det beror på att min vän David är programledare i Morgonskiftet i p4. Han och hans kollega Martin gjorde ett inslag som heter "Förbättra världen", som gick ut på att lära David konsten att säga nej. Jag medverkar som en vän som ber om en tjänst som D inte kan säga nej till. Ungefär. (Jag blev uppringd på jobbet och hade 12 sekunder på mig att hitta pånågonting att be honom om..haha)

10 och en halv minut in på den här länken kan man lyssna på det.

Sen läste de upp ett mail jag skrev till David, benämnde det som "lyssnarbrev" och diskuterade något jag skrev om Tour de France. Det blev kul. Morgonskiftet är ett kul program. Min favoritfras är "nåt litet gött pulver".

Här kan man lyssna på det, 20 och en halv minuter in i länken.

Grattis, bästa bästa bror

Nu har vi varit hemma i över en vecka. Det känns bra. Det regnar ibland, men thats fine. En god känsla. Hemma är så makalöst bra, och det är ju tur.

Saker har både förändrats och är desamma. Bror har flyttat hemifrån till egen -hur fin som helst- lägenhet, och hade inflyttnings- och tjugoårsfest strax efter att vi kommit tillbaka till ett för första gången på hela sommaren soligt sommarsverige.
Festen var en trevlig tillställning. En tjej piercade en killes öra, med en nål, och när jag insåg att argumentet "det kostar ju bara 100 spänn att göra det hos nån som kan!" lät som en tants förmaningar kände jag mig dubbelt så gammal som jag är. Men det var en väldigt kul kväll!
Vi gick vidare mot stan, åt korv vid kopparmärra och promenerade till Rio Rio. Det var jättekallt men jag låtsades inte om det, vad fasen, det är ju sommar. Rio Rio var trevligt och det är alltid grymt att hänga med min bror. Det borde göras mycket oftare. Jag lämnade stället runt 02.30 och åkte hem med en galen svarttaxichaufför som avslutade körningen med "Jag tycker om dig. Bara dig. Varför tycker du inte om mig?", samtidigt som jag gapskrattande klev ur bilen. Då kom ett sms där lillebror skrev att jag är en perfekt syster. Blev glad. Sen drack jag ett glas mjölk och somnade.

Little India and Big Singapore

2007-07-17, 13:58 Little India, Singapore, Singapore

Sa var det dags for det sista inlagget. Som resans titel avslojar har vi tagit oss fran Si i Hongkong, till Singapore -och har har vi nu varit i tva dagar och tva natter.

Vi bor i Little India som ar en stadsdel med mycket farg. Det ar som det later, som ett Chinatown fast med indier. Hotellen ar dyra som attan men fina. Kanns ju bara bra att lyxa till det lite nar det ar de sista dagarna pa resan!

Igar promenerade vi omkring i stan, solen har gassat fran bla himmel och det ar riktigt riktigt varmt. Jatteskont tycker jag. Vi promenerade nere vid Clarke Quay som ar ett mysigt omrade nere vid Singapore River, mitt emellan den nya och gamla bebyggelsen.
Vi gick en svang pa Orchard Road som ar helt full av shoppingstallen, men vi ar faktiskt trotta pa shopping nu sa vi strosade mest omkring, at smarrig lunch och fikade. Johan hade snart ett nytt favoritstalle: en shopping mall med bio.. saklart. haha. Sa vi sag Die Hard 4.0 som till badas stora forvaning faktiskt var riktigt bra. (Kanske tyckte jag sa i ren lattnad over att slippa se "Transformers", men anda.)

En perfekt avslutning pa resan var gardagkvallens smarriga middag nere vid Clarke Quay, riktigt mysigt med vattnet precis intill och alla lampor och skyskrapor runtomkring.

Idag har vi delat pa oss storre delen av stan, eftersom Johan lycklig som ett barn ville ga pa bio - och se Transformers. Jag akte ner till Clarke Quay igen och tog en mysig battur langs floden, ut i hamnen och tillbaka, och sedan promenerade jag runt halva stan. Bland annat gick jag till anrika och rafflande Raffles Hotel och drack en Singapore Sling, som sig bor nar man anda ar har. Den var dyr som satan men ocksa himmelskt god, och samtidigt som bartendern berattade att det kostar fran 5000 kronor att bo dar blev jag raggad pa av nagra uppenbarligen snuskigt rika brittiska businessmen som tilltalade barpersonalen med fornamn och sa saker som "Oh, you were in Indonesia? I was there this morning as a matter of fact". Som att dra till Portugal for lunch, typ.

Nu ska vi snart med blandade kanslor aka till flygplatsen. Det har varit en jatteharlig resa men det ska bli valdigt skont att komma hem ocksa. (Och vi langtar lite efter underhallningsmaskinen pa Qantas-planet. 13.5 timmar av ny film, musik, radio, TV-spel och annan gotta.)

Nu ses vi snart! Fran och med onsdag klockan 13.05 gar det bra att ringa och onska oss valkomna hem ;)

Vi langtar efter er alla.
Pussar och kramar, J o J

Borneo och Kuala Lumpur!

2007-07-15, 09:07 Bukit Bintang, Kuala Lumpur, Malaysia

Efter ett spontanbeslut de sista dagarna i Indonesien tog vi oss i borjan av veckan till Sabah, malaysiska delen av Borneo! (Nicole och Martin har fortsatt till Thailand for sin sista vecka) Efter att ha packat om vaskorna 4 ganger pa flygplatsen for att slippa betala overvikten (samt fatt hjalp av ett fantastiskt vanligt par fran Goteborg som tog lite av var packning i sitt baggage) landade vi i Kuala Lumpur. Dar slangde vi in lite av baggaget i ett skap tills vidare, och sedan lade vi oss tillratta pa det kalla marmorgolvet for att tillbringa resans andra flygplatsnatt dar. Jag hade dessutom massa feber, men lyckligtvis tycker jag att harda ytor ar ganska bekvama och jag sov som en stock pa en sarong. Med kommatecken efter stock.

Sen bestamde jag mig for att bli frisk och lagom till inflygningen over Borneos sagolikt vackra grona kullar med palmskogar och slingrade bruna floder tyckte jag mig ma mycket battre. Vi tog oss till Semporna, som ar en hala dar det inte finns nanting alls (Karin och Sara, tank er Belize city fast mindre!), men har utanfor ligger flera paradisoar , balnd andra Sipadan, med varldens basta dykning.
Semporna ma vara intetsagande, men jag tycker att byn ar haftig anda. Langs med vattnet ligger hela samhallen ute pa bryggor och flottar med hyddor av gra, ojamna gamla brador. Varje hydda har en (vad jag antar vara) egen TV-antenn. Dessutom har de sma kanoter i olika farger varifran de fiskar, umgas, byter varor osv. Valdigt annorlunda och jag saknar min kamera var sekund. (Lanade en av en dansk i 20 minuter, sa bilderna som laddas upp fran Semporna ar resultatet av den stressade stunden.. ;)
Vi ar ju har for att intensivdyka sa i onsdags tog vi en tur ut till Sipadan och var jatteglada att vi lyckades fa permits da endast 150 dykare far vara dar per dag. Det tog 1-2 timmar pa ganska rough sea att komma ut dit, men javlar: det var det vart! Under forsta dyket sag vi hajar och enorma skoldpaddor vart vi an tittade. Sjalva Sipadan ar en o och om man gar ett par meter ut i vattnet fran den kommer en drop off dar det stupar 700 meter. Sa det ar vid den "vaggen" man dyker. Vid lagvatten kan man sta pa kanten till dropoffen och ha vatten till knana, samtidigt som det alldeles framfor en ar nastan en km djupt. Sanslost.

Tyvarr visade det sig efter forsta dyket att det har med att jag kan tranga bort feber och extrem halsont med ren viljestyrka, var en sanning med modifikation. Det var inte superskont att dyka med feber sa andra och tredje dyket lag jag pa en brygga och kikade ner pa det turkosa vattnet mellan springorna i bradorna. Japaner i gula pike'er sneglade pa mig da och da. (sadana som tar bilder av typen "har ar en jattevacker paradis-o dar alla andra turister dyker men sjalva tittar vi bara pa".)
Johan och de andra gjorde tva till dyk varav ett tydligen var helt fantastiskt med en skoldpadda lika stor som en manniska.. Jag a ente bitter for da! nej nej..haha.

I torsdags hade jag insett mina begransningar sa nar Johan var ute och dok lag jag och kollade pa film i vart hotellrum med AirCon, TV, varmvatten, chips med potatissmak (haha, briljant smak pa chips!) gratis internet och annan lyx -som vi f.o. betalar 30 kr per natt for per person for. Inte sa pjakigt det heller!

Pa torsdagskvallen bestamde vi oss for att det var dumt att dyka om man inte mar riktigt 100, sa i fredags morse checkade vi ut fran hotellet och akte till Tawau Airport for att forsoka overtala dem att lata oss byta datum pa flygbiljetten. Det gick mindre bra. Vi fick kopa ny biljett for 1000 spann var, for att komma till Kuala Lumpur en dag tidigare an planerat, men det har verkligen varit vart pengarna! Vi har haft hur kul som helst har, fantastisk stad.
Nar vi kom fram fick vi visserligen leta boende i tre timmar, ALLT ar fullbokat! Alla lyxhotell, alla skabbiga guesthouses. Galet. Det beror pa att stan "invaderats av saudiaraber som varannat ar far betald semester av regeringen". hmm, mkay!

Igar strosade vi omkring, unnade oss brunch i Petronas Towers, och sen kopte jag en ny kamera. Vilken lattnad att ha den i min hand. Nu aterstar bara att kopa en ny system men det gor jag hellre hemma. Pa eftermiddagen hittade vi till shoppingcentret som har ett nojesfalt inuti = jatte, jatte, jatteroligt. Det borjar pa vaning fem och ar 5 vaningar hogt, med en glasvagg dar man ser ut over hela stan. Berg och dalbanan var grym, verkligen Lisebergsniva. Som topping pa detta avslutade vi dagen med att se Harry Potter pa "varldens storsta bio", iMax. Gissa om Johan var nojd?
Lite pics pa Petronas Towers by night och sen dackade vi.

Idag har vi varit uppe i tornen (man far koa fran tidig morgon.. ) och nu shoppar jag loss lite medan Johan ar pa bio igen. Ikvall tar vi en buss till Singapore! Nu ses vi snart allihop! Vi langtar efter er alla.

Pussar och kramar, J o J.

(ps Helikopterbilden over sipadan har vi snott fran natet, kanske ni forstod iofs ;) Dar ser ni den lilla on, samt hur vattnet blir en km djupt precis utanfor!)

Fodelsedag och annat trevligt

Det indonesiska folkets roligaste egenskaper, del II
(Del I star langt ner i forra inlagget)
I det har landet verkar alla heta Ketut. Alla man och killar vi traffat heter sa. Vi var helt forbryllade over detta ett tag men har nu fatt veta att det fungerar sa har: forsta barnet heter alltid ett visst namn, andra barnet ett annat, osv, och FJARDE barnet heter alltid Ketut. Oavsett kon. Sedan borjar det om. Vi kanner en transportkille som heter Ketut, hans foretag heter Ketut Transport, och nar vi ringer dit svarar chefen: Ketut!, varefter han lovar att skicka "ketut" att hamta upp oss. Verkligen jattepraktiskt. Vi hade iofs en chauffor som hette Gusti en gang. Han var nog inte fodd har.


_____________
Veckan som gatt har varit harlig, vi har haft Kuta Bali som bas men gjort lite allt mojligt. I mandags, nej sondags, kom vi ju tillbaka fran Gili och forst var vi bara har och surfade mandag och tisdag. Det gar bra och vi har blivit duktigare och tar storre vagor an tidigare. I onsdags akte jag Nicole o Martin ivag pa en dagstripp medan Johan softade hemma och kollade pa film :) Vi akte norrut, genom Ubud, forst till fantstiska risfalt som odlas i terrasser. Vidunderlig utsikt. Nasta stopp var Vulkan Batur, pa nordostra Bali. Vi at pa en restaurang med utskt over Lake Batur, och dar gick dialogen sahar:

- We have a buffet, the price is 119.000 rupiah
- Huh? hahahaha
- Yes?
- No.

(tystnad)

- ... ... Are you bargaining on the price?
- no no, sorry ... oh wait a minute, yes we are...(?)
- Okej.. 60, tea included?
- Deal.

Forst var det sa dimmigt att vi inte sag nagonting, men sedan lattade dimman och vi fick utsikt over vulkanen, stelnad lava, den vacka ljusbla sjon och bergen i bakgrunden. Sista stoppet for dagen (var chauffis hette btw givetvis ketut) var ett tempel, dar alla hinduer badade i en stenbassang och tvattade sig i rinnande vatten. Intressant. Vi blev insvepta i saronger och sidenskarp da "people with short pants or period (ladies)" inte var valkomna. Hinduismen har alltsa, liksom alla andra religioner, massa markliga krav ;)

Torsdagen 5 juli var ju min fodelsedag och den var alldeles alldeles underbar. Jag fick glass pa sangen pa morgonen, och Nicole och Martin hade gjort en skattkarta som ledde fram till ett silversmycke som jag kopt sjalv fran borjan men blev av med nar de stal var vaska. Efter det blev jag maskerad med ogonbindel och mp3-spelare och ledd till ett internetcafe dar Johan tagit fram en bild pa en ipod som jag ska fa. (min mp3 blev ju ocksa stulen). Superba presenter. Vi tillbringade dagen som sma lyckliga barn pa Bali WaterBom Park, som Liseberg fast med vattenrutschbanor istallet. Sagolikt skojigt. Vi var som 8aringar och sprang runt i flera timmar utan att sitta still nagon gang. Dodstrotta efter detta aventyr unnade jag och Nicole oss en nice massage (som hade varit annu trevligare om jag sluppit lyssna pa en amerikan som ihardigt stotte pa sin massos i baset bredvid).Pa kvallen gick vi ut och at en fin middag och sedan festade vi med vara vanner fran Australien och Norge. Jatterolig kvall! (tack for alla grattismail forresten!)
Fredagen var en mycket passiv dag vid poolen med home delivery McDonalds och sol. Pa eftermiddagen akte vi till Dreamland, som ar en surfstrand soderut pa Bali. Stranden ligger nedanfor bergen och det ar jattevackert. Vi at middag i solnedgangen och pa morgonen var grabbarna uppe i ottan och slangde sig ut i vagorna som ganska snart visade sig vara lite val stora for var niva. Da beslutade vi oss att ta en liten tripp till Uluwatu och titta pa annu storre vagor och imponerande surfare, samt ett tempel som ligger langst ut pa en jattehog klippa. Vi var tillbaka i Kuta pa kvallen och hann med lite "lagom svar" surfing har innan kvallen tillbringades med poker night vid poolen (Av tre turneringar under resan har jag vunnit tre. jeaa! maste ha haft massa tur for det var utan en enda kak. Det du D!)

Idag ar det mandag och vi ska saga hejda till Nicole och Martin som aker vidare till Thailand sista veckan. Jag och Johan har bestamt oss for att aka till Borneo, sa vi flyger till Kuala Lumpur i Malaysia ikvall och vidare till Sipadan, Borneo, i morrn bitti. Dar ar det varldens basta dykning som lockar, men Johan har dragit pa sig en oroninflammation sa det kanske blir djungelaventyr istallet. Vi far se.
Hur som helst kanns det ganska bra att lamna Bali sedan vi fick veta detta: (lanken ar till Australiensiska UD) http://www.smartraveller.gov.au/zw-cgi/view/Advice/Indonesia Jatteseriosa terrorhot kanns ju inte sa kul... Men som sagt, nu lamnar vi Bali so no worries!
kram pa er!


(for pics, go here: http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=20026&section=blog&entryId=1313496&journeyId=212037)

Lazy days pa Trawagan

Nu ar vi tillbaka igen pa Bali efter ett par underbara dagar pa lilla rara on Gili Trawagan utanfor Lombok. Resan dit gick kanonbra om an en smula omstandligt. Forst en minibuss, sen en ny minibuss, sen en 5-timmarsfarja -med minst sagt labila bogvisir- over till Lombok foljt av annu en minibuss, och sedan en liten tra-eka med motor ut till on. Det tog 10-12 timmar men var en spannande fard. Roligast hade vi nar en av chaufforerna plotsligt, fore en av alla minivan-farder, sa "oj! ar ni FYRA? vi trodde ni var tre" och sedan sa att tre av oss skulle aka i en av minibussarna och en av oss fick en helt egen (Johan). Sen visade det sig att det i var minibuss fanns tre lediga saten -hela vagen! Varfor de inte ville ha med Johan dar utan hellre akte med en extrabuss ar fortfarande ett mysterium.

Gili Trawagan ar liten, pittoresk, kantad av vita strander och "framsidan" av on ar full av sma restauranger med sma hyddor dar man sitter/ligger pa kuddar och kakar mie goreng, dricker bintang och en och annan chokolate milkshake.
Dagarna har tillbringats i ett valdigt langsamt och skont tempo.. Forsta dagen vi lade oss pa stranden snorklade vi pa revet nagra meter ut, och det drojde inte lange forran vi sag flera stycken enorma havsskoldpaddor! De finns precis overallt och ar otroligt coola. Kan man se ut som en liten farbror under hela sitt liv, chilla runt i lugnt tempo, ata lite korall da och da samt leva mellan 200 och 300 ar, da vinner man. sa maste det ju vara. skoldpaddor is the shit. ;)

Snorkling pa den nivan kunde ju inte innebara nat annat an att on, eller vattnet runtomkring rattare sagt, erbjod fulkomligt excellent diving, sa jag gjorde tre harliga dyk och Johan gjorde sex. Martin blev sa sugen han ocksa och tog ett "discover scuba diving"-dyk, tillsammans med en instructor. Forutom alla vackra turtles har vi ocksa sett vi har sett hajar och flera bumphead parrotfishes... den absolut storsta fisk jag sett i mitt liv. 1 meter hog, minst, och 1,5 - 2 meter lang. Munnen var stor som en skal med cornflakes. impressive. vi sag aven massor av havets sma coola krabater; randiga jatterakor, nudie branches, garden eels med mera. Och en sea snake! huga... farligt farligt. (dock attackerar de ju inte, och kan bara bita mellan ens fingrar, sa det ar ju inte supersvart att halla sig undan.)

Dykcentret vi dok med lag jamte det finaste hotellet pa on med flotta bungalower och ett makalost graciost poolomrade med eget vattenfall, poolbar och backgammon och schack i storformat, och dar fick vi hanga hur mycket vi ville eftersom vi dykt med Vila Ombok Diving Academy. Sweet.

I lordags var vi ute och snorklade hela dagen, det var ocksa riktigt grymt, forstas. Pa lordagkvallen var fullmanen full; och hela on tog efter dess exempel under en stor fest som arrangerades pa stranden. Det var en sanslost trevlig kvall. Forst, efter snorklingen, lade vi oss i ett film-bas (liten hydda pa stranden med en tv och en dvd, dar man kan ligga och kolla pa film och svulla i mat, ol och milkshake) En skaning vid namn Kristian hangde pa och blandade till aningens osmakligt starka drinkar at oss av vattenmelon-shakes och var medhavda alkohol. Sen var vi pa forfest hos nagra norrman, innan kvallen kulminerade i en underbar fullmanefest pa en avskild strand, dar hela ons befolkning deltog. Inte helt olikt local-partyt pa Malapascua... Som disco pa en strand, upplyst av en stjarnhimmel. jag och Nicole dansade med alla coola barn, vi lag i la vill jag lova. Vattnet glittrade som aldrig forr av manen och en stor brasa tandes pa stranden..
"Iss naaaajs" som Borat skulle ha sagt, om han osannolikt nog hade varit dar med oss.

Morgonen efter, alltsa i sondags, tog vi oss pa 12 timmar tillbaka till Bali igen, till Kuta. Det gick smidigt ett tag, men nar den stora farjan (med labilt bogvisir och toaletter sa obehagliga att ni inte kan forestalla er) val var nastan framme, lag den och guppade 100 meter fran den lilla hamnen i Pantang Bai i flera timmar. Dag blev kvall, ljus blev morker. Till slut knallade jag och Nicole upp till kaptenen, som med en obefintlig engelskakunskap lyckades fa oss att forsta att "hamnen hade gatt sonder". Vi satt pa ovre dack och nar stjarnorna tittade fram undrade vi om vi skulle behova sova dar. Lyckligtvis tog sig baten in till land en stund senare och vi kom hem som planerat -om an nagot senare.

Dagens notering:
Det indonesiska folkets formodligen roligaste egenskap
I den har landet ar P och F samma bokstav. Det kan tyckas lite obegripligt, men sa ar det. Foljden blir ofta ganska kul. Nar vi forra veckan skulle till Ubud fragade var chauffor:

- You want Animal fack?
- eeh, nooope, or...eh.. sorry what did you say?
- a-n-i-m-a-l fack, you want?

(total tystnad)

- Bali Zoo fack? you want to see?
- Oh you mean Bali Zoo Park??
- Yes yes
- Oh! Great, we'd love to go there..

Ett annat tillfalle dar ordet "park" staller till den ar nar de ska parkera bilen. "I need fack! I NEED FACK! (med sjungande rost:) facking facking facking. No facking here..." Ganska svart att halla sig for skratt i vissa situationer.
"We also have fast food, to go!" later som "we also have passport here, to go!" ( here?! in the restaurant? how come? where should I go?)


Naval, det var en liten parentes. Idag har vi surfat hela dan, och det har gatt riktigt bra for oss alla! Vagorna var enorma langst ut, som tva personer i hojd..! svart men roligt.
Pa eftermiddagen var vi helt slut och surfade aaallra langst in, pa skummet, for att vila lite. Dar stod Johan och Martin pa huvudet pa bradorna... jag och Nicole nojde oss med att sta pa benen..haha. Nic lyckades aven med konststycket att fa bradan over nasan och blodde ner halva stranden, men forutom det var dagen synnerligen lyckad! Jag ar fortfarande helt full av adrenalin och gladje.
Vi bor pa Beneyasa Beach Inn igen och vara aussie-vanner har ocksa dykt upp har igen. Kul.
Nu ska vi planera vad vi ska hitta pa harnast.. Pa torsdag fyller jag ju ar, sa da maste vi forstas gora nagot extra roligt. =) yey. Ha det grymt sa lange! Speak soon...


http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=20026&section=blog&entryId=1306053&journeyId=212037

Surf's up dude!

... and bali belly.

Nu ar vi pa Bali, Indonesien och har mott upp med Nicole och Martin! Otroligt skoj att motas upp efter var maratonresa fran Malapascua. Pa formiddagen innan vi flog fran Cebu fick jag lite feber i ett par timmar eftersom saret pa min fot (japps, det var min fot ni sag pa bilden) blivit infekterat. Men doktor Johan pillade i saret med en nal och spritade det, sa efter 3-4 timmar forsvann bade infektion och feber. Saret ar snart lakt och har inte varit till mer besvar. Vi flog till Manila, och vidare darifran till Jakarta, dar vi tillbringade natten utomordentligt bekvamt sovandes pa en bank utanfor flygplatsen.. Pa formiddagen i tisdags flog vi fran Java till Bali och har ar vi alltsa nu.

Veckan har hittills mestadels agnats at surfing, helt sjukt roligt. Utvecklingen har sett ut ungefar som foljer:

Dag 1: Vi hade lite problem med att bara bradan (Johan valte en vykortsstallning och jag mejade nastan ner en 5-aring pa trottoaren) I vattnet lyckades alla sta upp pa bradan, dock bara pa the white wash, dvs pa vagor som redan brutit. Det ar inte jattesvart.
Dag 2: Vi borjade bli ganska duktiga pa att bara bradan utan att sla ihjal folk. Dessutom satte vi ett par blue waves var, Johan och Martin lyckades med det redan pa morgonen men sen pa eftermiddagen satte Johanna (yes, jag skriver om mig sjalv i tredje person for att det ska lata tufft) den storsta vagen for dagen och var omattligt lycklig. Och en smula stolt.
Dag 3: Vi ar alla sjukt bra pa att bara bradan. Sjukt bra. Ingen mejas ner. Dessutom har vi forstatt (eller ja, lart oss utav vara nya australiensiska surfproffs-vanner) att man maste ligga platt som fan forst och sen svanka upp nar vagen grabbar tag i en, sa att inte tippen skar ner i vattnet innan man hinner stalla sig upp. Framsteg framsteg.

Nicole har tyvarr inte hunnit surfa sa mkt annu da hon drabbats av lite feber och den o-kanda (o med tva prickar) "Bali Belly", som var och varannan backpacker har har akt pa. Martin akte pa densamma i torsdags kvall, och var saledes sjuk den tredje midsommaraftonen i rad.

Midsommaraftonen blev dock for oss friska en skon tillstallning med poolparty och Bintang. Vi har hangt ratt mycket med ett gang aussies pa 6 personer varav en ar en svensk tjej som bor i Sydney. Totalt var vi alltsa 5 svenskar, 5 australiensare, 1 amerikan och 1 balines (Ketut) pa midsommarfirandet. Ingen sill, ingen midsommarstang, ingen nubbe, inga snapsvisor, inga blomsterkransar och ingen Pripps bla. Som substitut hade vi istallet:

sill - Pringles och chips med sjogras-smak
stang att dansa runt - pool att dansa i
nubbe - arak
krans - blomma bakom orat
pripps bla - bintang

Nicole akte till sjukhus pa lordagsmorgonen och fick hora att det kan vara Tyfoid feber, men nastan med en gang efter det blev hon battre och nu ar bade hon och martin friska igen. Vi har kopt Toififee-choklad till Nicole och letat efter Tofu-glass, for att driva lite med situationen.
Igar akte vi ivag till Ubud, en liten stad uppe i bergen och dar lekte vi med apor i regnskogen, sag massa vackra risfalt, kopte lite hantverksprylar, hoppade ner i en avloppsbrunn (jag saklart) och besokte Bali Zoo som faktiskt var grymt. Se pics av den morrande tigern och enorma gorillan!

Tyvarr har det ocksa hant nagot riktigt surt. I morse nar jag vaknade insag jag att min ocean pack, med BADA mina kameror, min mp3 med (nastan) alla bilder, minneskort, kortlasare, cameracase, en del kontanter osv var stulen. Den stod jamte mitt huvud jamte sangen i natt och nagon har alltsa tagit sig in i vart rum nar vi sov och stulit allt dar inne som var viktigt for mig. Utan att vi ens vaknade. Ni som kant mig mer an 5 minuter vet att forlora kameran nog ar det enda som kan sla ner mig. Javla mupp. Flera andra pa hotellet hade rakat ut for samma sak. Vi polisanmalde och fyra skona polissnubbar hangde pa hotellet under formiddagen och gjorde sig mkt proffsiga "utredning" av arendet. oh well. Vardet pa allt jag blev av med ar over 25.000 SEK.
Men jag forsoker tappert att le at situationen. What else can you do? Forsakringen tacker en del av det och yada yada...

I morrn aker vi vidare till Gili Islands utanfor Lombok... sma pluttiga vackra paradisoar med bra snorkling, hoppas vi. Ska bli jatteroligt!

Mabuhai och MANTA!!

Inlagget nedan finns aven att lasa med bilder ...har!

Malapascua har varit helt fantastiskt. Just nu sitter jag i Cebu City pa Cebu och i eftermiddag flyger vi vidare. Forst Manila, sen Jakarta, sen till Bali i morrn bitti.

Vi lamnade on igar tillsammans med Paul, en ny kompis fran Toronto, och vi lyckades nastan overtala honom att dra med oss till Bali. Men han har bara 5 dar kvar pa semester och hembiljett harifran so it didnt really make sense =) Tillsammans med honom och ett gang skona manniskor fran england, usa, australien och irland har vi tillbringat dagarna med sol och bad, chokladmilkshake under palmerna, backgammon, hangmattor och red horse-ol pa stranden. Localsen ar valdigt fortjusta i Bon Jovi, sa jag har hort Living on a prayer i minst 3 olika versioner, minst 10 ganger (det ni Tysklandsganget! har tankt pa er varenda gang och sjungt med sa hogt att jag blivit tvungen att forklara mig efterat pga sneglande blickar fran vara nya vanner =))

DYKNINGEN har dock varit det vi sysslat med allra mest, och den har varit helt fantastisk. 3 dyk om dan i 3 dagar. Pa dykbaten fanns Johan, jag, ibland nan mer av vara vanner, och inte mindre an sex personer som utgjorde "personalen". Eftermiddagsdyket dag 2 slog allt jag tidigare sett. Vi lag pa 23 meters djup pa toppen av ett undervattensberg och vantade pa att fa se manta rays, en av mitt livs allra storsta drommar. Efter en stund borjade vi simma vidare, och plotsligt borjar Ken, var DM, banka pa tanken, skrika i regulatorn och vifta som en tok. Vi vande oss om, och bara ett par meter bakom oss hade den simmat fram utan att vi markt det. En ENORM manta ray, som seglade fram i vattnet alldeles intill oss. Tank er en 5-6 meter bred filt som flyger fram som en fagel i vattnet, langsamt och harmoniskt. Jag dog av lycka. Mantan stannade med oss i 15 minuter.. fullkomligt obeskrivligt haftigt! (nu maste ni klicka har om ni inte har koll pa hur en manta ser ut: http://www.divetrip.com/photos/mantabay4.jpg)
Dessutom sag vi delfiner fran baten! De var alldeles alldeles intill oss, och hoppade sa hogt att de var ovanfor ytan i tva sekunder i taget. Fantastiskt vackra djur.

Alla var jatteexcalterade nar de fick hora om mantorna och Paul stannade en extra dag for att hanga med oss for att dyka dagen efter. och da sag vi mantor igen! Tva stycken! whoaa..... jag blir helt matt av excitement.
De andra dyken bjod pa ascoola stora hajar (!), mandarinfiskar som parade sig i skymningen, blackfiskar som andrade farg, sjohastar och massa andra tuffa saker.

Det ar inte alls manga turister pa on, det ar vart lilla gang och nagra till bara. Lokalbefolkningen pa on ar makalost mysiga... vi hyrde en moppe en dag och akte till fyren pa andra sidan on och sag solnedgangen darifran. Kandes som att man akte rakt igenom manniskors vardagsrum. Sista kvallen var det ordentlig fest, localsen hade ett enormt disco pa byns basketplan dar vi rockade loss i natten. Alla barn var supersota och dansade som gudar. Vi korde limbo med dem. De vann.
Pa filippinerna behover man inte satta ut alkoholhalten pa ol. Vi samtliga vasterlanningar pa on, vill gemensamt varna for "red horse beer". Herre min gud. Det ar nog inte 4,5:or, om man sager sa. Och de kommer i 1l-flaskor. Bakfylla ar verkligen bara fornamnet...haha.

Sista dan kom massa poliser och ett "demilishon-team" som borjade riva allt som ar byggt mindre an 20 m fran stranden. Helt galet. Enligt en lag fran 1948 far man inte bygga sa nara, sa efter en strid som pagatt i 2 ar kom nu "the government" och borjade riva allt. Sad. Men det blir nog bra i slutandan med en bredare strand.

Igar em kom vi hit till smatt o-charmiga Cebu city, och sag den annu mindre charmiga "fantastic four" pa bio. Intressant med filippino-cinema om inte annat. Kostade 7 kr. Nu ska jag vacka J, kaka frulle och sen shoppa lite innan vi aker till der flugplatz.

TACK TACK ni som skrivit har och/eller skickat mail!

Kissing bugs, goodbye Si och filipino-flaskpost

Inlagget nedan finns -med bilder- att lasa HAR.

Hej igen!

Nu ar vi pa Malapascua, en filippinsk o som verkligen definierar ordet paradis. Vi dyker, ligger i hangmattan, ater god mat, hanger med localsen och tar det otroooligt lugnt.. jatteskont!

Ok, kronologi coming up..! Maste beratta om sista dagarna i Hongkong forst. I mandags lunchade vi i TST med Martina (min barndomsvan fran bastad) och hennes kompis Elin. Mycket trevligt att rakas sahar pa andra sidan jorden! Efter lunchen drog de vidare mot Shanghai och nar Si gick pa en jobbintervju shoppade Johan och jag i Kowloon och Tsim Sha Tsui, Ladies market. Johanna tyckte "aaah, vad skoj!". Johan tyckte "ah, vad kul att johanna har skoj". =) Alla glada, med andra ord! ;)

Framat kvallen akte vi over till Central pa HK island (skylinen ni kanner igen fran bilder) dar vi motte upp med Si, Judith and Philip (foraldrarna).. och blev bjudna pa fantastisk middag med bland annat Peking Duck, det godaste jag vet. Lovely.
Efter middagen akte vi det lilla taget upp till Victoria Peak for att se utsikten over havet av skyskrapor. Si hade inte varit dar pa over 15 ar.. konstigt hur hemmablind man blir. Tyvarr var det lite dimmigt sa vi sag inte sa langt som man kan gora, men roligt anda.

I tisdags fm var Simon pa intervju igen (han blev erbjuden ett grymt valbetalt jobb pa ett recruitment company called ambition..way to go!) och Johan o jag akte till Tai Po Market. Det ar en ett omrade med massa sma butiker, valdigt mycket Kina och inga turister alls. Judith skrattade at mig nar jag kom tillbaka och hade hittat massor av fina klader. "HOW did you do that dear?". Det handlar om teknik, det dar.
Eftermiddagen tillbringade vi pa the countryside, Si korde bilen och tog oss med till nord-ostra delen av Hongkong. Det ar otroligt vackert och vi korde genom ett naturreservat och at fantastisk Thaimat pa Simons favoritrestaurang. Vi stannade har och dar och sag over vattnet till Kina och jag fotade skalbaggar som pussades.
The last supper blev "Hot Pot", med Si och Luke. Man sitter runt ett runt bord med en gryta med kokande sas i mitten. Sen far man all mat som man bestallt ra, och sa ploppar man sjalv ner den i grytan och plockar upp bitarna med pinnar. Supergott. Lagom svart att plocka upp glassnoodles med chopsticks vill jag lova. Rakorna levde fortfarande nar de spetsats pa pinnarna och vi tyckte alla lite synd om den och tittade bort nar de dodsryckte da vi lade ner dem i kokande vatska. Sen at vi dem och njot. Manniskan ar elak. Rakan ar tasty.
Efter att jag kutat ner och fotat Skylinen lite korde Si oss till flygplatsen, och inte forran han lamnat oss vid gaten kom nagra tarar. (Karin, jag vet att du forstar mig ;)). Hongkong har varit grymt. Thank you thank you thank you Simon!

Vi landade pa Cebu, Filippinerna, 03.15 pa natten, och tog en taxi till norra busstationen, dar det redan runt 5 gick en buss mot norra anden av on. Vi insag nar vi vantade att vi inte vet nanting om Filippinerna. Spannande. Framat 9tiden, efter en vansinnigt skumpig resa genom den filippinska landsbygden nadde vi den norra tippen, och darifran tog en liten fiskebat oss ut till Malapascua, en liten o dar vi alltsa befinner oss nu. Redan vid halv 10 igar lag vi och plaskade i det turkosa vattnet och sag kokospalmerna vaja ovanfor oss. Effective travelling!

Nu orkar ni inte lasa mer sa jag ska beratta allt om den har on i nasta inlagg. Men ungefar sahar: det ar nastan inga turister, bara vi och nagra stycken till pa hela on. Localsen ar hur skona som helst, verkligen underbara manniskor, och det kanns som att man landat rakt in i deras vardagsliv. Harpunfiskare simmar omkring en bit ut och fangar fisken vi ater pa kvallen. Det ar varmt och makalost vackert. Vykortsvackert.
Vi har dykt tre dyk idag och ska dyka totalt sex till de kommande tva dagarna. I dag har vi sett flera stora hajar (weeiii!), cuttlefish, nudie branches och massa annat coolt, samt dykt i grottor. Grymt som fan. Berattar mer pa sondag eller nat nar vi aker harifran for att ta oss vidare. Nu ska jag ga ner till stranden och dricka en ol i solnedgangen, och fa massage en timme for 40 spann.

Puss sa lange!

J

Fran Super-Si till Singapore

Jag ar ju ute och reser igen nu och foljande har jag bara kopierat fran var resedagbok. Ni far leva med det. Forhoppningsvis kommer jag hinna/kunna/orka blogga pa vanligt vis ocksa under de har veckorna.
(DAGBOKEN GAR OCKSA ATT LASA HAR, DAR DET AVEN FINNS BILDER OCH ANNAT)
_________
Aterforening med Super-Si!

Vi ar nu i Hongkong som nastan alla av er vet, och det ar skitkul att vara har. (Snabb update for er utan koll: jag och johan ska resa runt lite kors och tvars i sydostasien i 6 veckor; vi borjar i Hongkong, sen Filippinerna, Indonesien och sist men inte minst, eller jo kanske minst ocksa vid narmare eftertanke, Singapore)

Vi akte i torsdags efter nagra valdigt stressiga dagar hemma och hade en oforskamt bekvam resa hit. Flyg till London, 4 timmar dar och sen 13 timmar hit. Vi sag pa film hela vagen och vill MER an varmt rekommendera Qantas underhallningsmaskin de utrustat planen med! Johan tyckte att det var sa roligt att han hade kunnat aka 12 timmar hit och sen till baka igen, just for fun.

Nar vi kom fram hade vi fatt en alldeles eminent beskrivning av Simon over hur vi skulle ta oss till hans hus, eller hans foraldrars hus, har i New Territorries, norra delen av Hongkong. Det gick som smort. Huset ligger i ett fint skyddat inhangnat omrade med jattemanga likadana vita hus. Runt omkring ar det hoga, intensivt grona berg at alla hall, med moln som virar in topparna och gor landskapet helt magiskt. Vi stirrar och forundras konstant, medan familjen Hoare (japps, det uttalas faktiskt precis exakt sa roligt som ni hoppas pa) ar helt vana vid att bo pa detta otroligt coola stalle.
(Okej, manga torra forklaringar har nu, men for er som tappat bort er redan; Jag traffade Simon i centralamerika nar han hakade pa mig, karin och sara och reste med oss i 4 veckor. Vi blev jattebra vanner och nu ar jag o johan har och halsar pa.. Si har bott i Hongkong sen han var 6 ar och hans foraldrar ar britter.)

Vi har blivit fantastiskt val omhandertagna! Alla i familjen var pa jobbet nar vi kom i fredags morse, sa 'the maid' Erlinda och tre stiliga hundar tog emot oss nar vi anlande. Si hade lagt fram sin pappas mobil till oss som vi far anvanda hela veckan, bussbiljetter och hemnycklar, kartor mm. Kandes lite som en skattjakt nar vi kom fram med hjalp av beskrivningen, fick lite nya prylar och lappar och gav oss ut i 7-miljonersstaden direkt.
Vi akte in till Kowloon och Tsim Sha Thui dar vi gick omkring ett par timmar, shoppade litegrann och bara hanfordes av alla skyskrapor och neonljus overallt. Det ar EXAKT som pa alla kort. HongKong Islands Skyline is to die for. Minst. Maktigt, with two dots.

Vi tog farjan over till andra sidan och dar, mitt bland de allra hogsta skyskraporna, motte vi Si nar han slutat jobbet. Fantastiskt roligt att ses igen!! Det kandes verkligen som att det var en vecka sedan, vilket ju ar ett stralande tecken. Vi korde en snygg 'springa emot varann fran varsin sida av ett litet torg'-motet, otroligt filmiskt och harligt.

Dagarna har sedan gatt fort, vi har traffat och hangt med alla Si's vanner, festat hart och mycket och haft jatteroligt hela tiden. Simon pratar otroligt nog inte cantonese efter att ha bott har i 20 ar, utan alla han och familjen umgas med pratar engelska. Jag borjar nu efter ett par dar har forsta hur det hanger ihop, man klarar sig bra utan att prata kinesiska, aven om det kanns sjukt markligt att de ar britter och har vuxit upp har, men anda inte kan spraket.
Det har varit superroligt att traffa Simons vanner, alla ar grymma. Forsta kvallen var vi pa en comedy-club med nagra av englands basta sta-upp-komiker som ar har och upptrader en gang i manaden... bra timing! Sen gick vi ut nanstans nara Central, pa Hongkong Island, mitt i all neon.
Annu hardare var det i gar kvall da vi kom hem kvart over sex och gick upp 2 h senare. Vi var 'tvungna', eftersom vi hela dagen idag har glassat omkring pa en enorm lyxbat som Si hyrt av sin mammas foretag (for 300 kronor totalt, for en heldag inklusive speedboat, wakeboard mm OCH personal. HELT sjukt verkligen.) Sa vi har tillbringat dagen pa den, 15 personer, och akt omkring mellan oarna utanfor Hongkong Island. Tema: slappa, aka doughnut, bada, lira poker och dricka ol all day long.

Det har regnat ratt mycket alla dagarna, fran och till, men det gor ingenting. I dag regnade det pa fm men sedan blev det bra pa eftermiddagen nar vi akte doughnut efter speedboaten, vilket var alldeles vansinnigt roligt.

Ja, det ar ungefar det vi pysslar med har. Ska ladda lite bilder ocksa sa ha garna en titt, som man sager. Eller ta garna en titt, som man ocksa sager. ;)

Ha det bast darhemma! kommentarer mtotas med ett hurraa och en liten sang.. Det ar jattekul att hora fran er ALLA!

Muah!
J o J

Citat Johan: 'ah ska du skriva resedagbok? skriv 'vi har det kanon har'
Nu fick ni liite mer info an sa, aven om jag sakert glomt halften. Stort Tack ska du ha om du last sahar langt!

Im out of heeere, med Arnold-tonfall.

Tentan gick bra i går, festen efterråt var alldeles strålande härlig och nu är det bara två timmar kvar tills vi lämnar lägenheten och åker till Landvetter. Hongkong, Filippinerna, Indonesien och Singapore ska besökas under de kommande sex veckorna. Detta är den bästa känslan som finns. Strax på väg!

Bloggen tar dock inte semester. Den hälsar att den vill och kommer uppdateras ungefär som vanligt.

Inlåsta!

Det här är verkligen en sån sak som inte händer på riktigt. En äkta, reell konkretisering av en sån där "tänk om..."-historia som man tänker på ibland. Följande hände mig igår;

Efter helgens kalasande och avsaknad av tentapluggande kände jag att det var en bra idé att åka till skolan och läsa lite igår kväll. Flera hade pluggat i skolan under dagen men på kvällen var det bara jag och D som satt där. Vi tragglade pressetiska problem, kommunallagen, förvaltningsbesvär och kommunfullmäktiges befogenheter och det gick bra. Våning två is the shit. Vid ettiden var det läge att ge sig och åka hem, så vi packade ihop våra böcker och gick till dörren. Den var låst. Jag tryckte ganska många gånger på den blå nyckel-knappen [samt försökte forcera dörren med "kraft" vilket väckte hysteriska skrattattacker från D]
- Haha, du ser väl att vi är inlåsta! sa han ganska snabbt och skrattade. Logiken säger att även de andra dörrarna kommer vara låsta.
- Meh, klart vi inte är, log jag. Ut kommer man alltid såklart! Sen provade jag nästa dörr. Och nästa. Och nästa. De var låsta. Den blå knappen hjälpte inte och inte ens när vi kunde ta hissen ner till ytterdörren i A-delen av huset gick det att komma ut. Där stod vi, med händerna mot den glasruta som fanns mellan oss och den söndagskvällslugna Vasagatan utanför. Och hur absurt det än kändes så var det precis så; det var faktiskt omöjligt att ta sig ut.

Tillbaka uppe på tvåan hittade vi en skylt med texten: "Inlåsta?/Går larmet? Ring xxxxxxxx"
Då kan man lätt tro att någon ska svara och tala om vad man ska göra. Men oh no, claro que no. Inget svar första gången. Inget svar andra gången. Inget svar femte gången heller. Bara signaler i all evighet.

Så vi fick helt enkelt övernatta i skolan. Bland det märkligaste och mest komiska jag någonsin varit med om. Vi skrattade åt det väldigt, väldigt länge. Sov totalt nån timme, kanske. Max. Tur att skolan har stora fönster; vi fick ju uppleva vad som händer i den änden av Vasagatan under en vanlig söndagnatt i juni. Det är få förunnat ska jag säga. (Det är ganska många taxibilar, och en och annan person som promenerar.) Natten blev till dag och så småningom kom människor och låste upp. Jag stannade kvar hela dagen idag också och tentapluggade, så nu har jag dygnat i skolan. Vore ju själva fan om man inte sätter high score på tentan då ;)

Anekdotvärdet på den här storyn känns rätt högt, faktiskt. Det ska man inte glömma bort! =) Någonstans var det ju definitivt värt det, på nåt sätt.

Hurra hurra hurra hurra

Idag fyller min pappa 60 år och det firade vi i helgen. Massor av släkt och vänner samlades i trädgården i lördags vid vår sommarstuga och Småland bjöd på sol och glittrande vatten.

Jag höll tal. Lyckades vara lite rolig samt hålla mig från tårar ända till sista meningarna. Starkt jobbat, karininezjohannalagerfors. Bror sjöng 3 sånger så rysligt fint. Vår pappa är nog världens allra bästa, så det var synnerligen lätt att hitta saker att berätta om och berömma.

Det blev en supermysig kväll på världens vackraste plats. Sverige besegrade Danmark i den märkligaste fotbollsmatchen i mannaminne, och vi spelade gitarr och sjöng på bryggan när stjärnorna lyste. Allt var som en Pripps Blå-reklam.

Hallon och blåbär

Här går det hett till

Vulcan Pacaya, Antigua, Guatemala (Okt 2006)

Hur dumt som helst

Tentapluggar nu. Det är segt.
Ibland hittar man dock guldkorn även i sanslöst torr litteratur!

I boken Offentlig förvaltning i arbete står att läsa bland annat att "Ju större utrymme för eget val och eget bedömande som ställs till myndigheternas förfogande, desto självständigare blir deras handlande."
No shit!? Det är ungefär samma sak som att skriva att ju mer man äter, desto mättare blir man. Tack tack, boken.

I Yttrandefrihet och tryckfrihet kan man läsa det här: "Journalister får inte vara hur dumma som helst."
Good to know.

Kunde inte låta bli

(Läs med fördel föregående inlägg innan ni tittar. Annars finns risk för att ni tvivlar på min mentala hälsa.)

"Are you the singing bush?"

Igår var måndag, måndag är poker. Spelmässigt en lyckad kväll -om jag får lov att berömma mig själv lite samt överdriva en smula. (Maratontabellen kan beskådas, beundras och beskrattas här).
Pokern följdes som sig bör av NHL-hockey, makaroner och korv, och timmarna gick sådär snabbt som de gör ibland. Även den här gången blev det blev lite senare än västtrafik tycker att man ska vara ute på måndagar, och vi fick sovplats i skön soffa.
Efter hockeyn hände nåt helt magnifikt. Jag och D fick syn på Tres Amigos med Steve Martin på TV. Förmodligen en av de allra sämsta filmer världen skådat. Någonsin. Jag menar verkligen någonsin. Men den var så hysteriskt rolig att jag har riktig träningsvärk i de övre magmusklerna idag av vårt krampaktiga skrattande. Anfallens täta frekvens kan möjligen härledas till det faktum att vi såg filmen mellan klockan fem och sex, och jag skulle därmed kunna skylla på någon typ av övertrötthetsreaktion. Om jag ville. Men jag är ärligt talat tveksam till om jag någonsin tidigare sett en roligare film. Och med rolig menar jag komisk. Man skrattar inte med - utan åt - den konstanta orgien i dåliga scener med en perfekt mix av fullkomlig förutsägbarhet och så bisarra detaljer att man bara vill se filmen om och om igen.

Jag förstår mycket väl att det här inte kommer låta ens i närheten av så roligt som det var då. Men Steve Martin och Chevy Chase är i filmen verkligen i sina essen; vi får enorma mexicanska hattar, sjungande buskar, talande djur, osynliga krigare, stereotypt tjoande aztekindianer och en totalt obegriplig handling vars huvudfigur (förutom Steve och gänget) är en bandit som på sin trettiotreårsdag får en tröja i present. En stickad. Han ser ut som sextiofem och kallas El Guapo, något som ju i sig är omåttligt festligt.

Fråga till allmänheten: Föddes Steve Martin med det utseende han har, eller spelades samtliga av hans filmer in under totalt en veckas tid? Båda alternativen känns ju precis lika trovärdiga. Hur är det annars möjligt att se på PRICKEN likadan ut i varenda produktion man medverkat i?

Nu ska jag sluta min hyllningssång. Men snälla, se den här filmen. Se den för bövelen.

... och Tack så mycket, D. Jag misstänker att du ler lite just nu. Det kan mycket väl hända att du är den enda som gör det. =)

I dont get it

Jag kan inte släppa detta.

I lördags när vi promenerade ner för Viktor Rydbergsgatan mitt i natten gick vi förbi ett solarium, [alltså en salong med några solariebås] som var öppet [alltså inte bara olåst]. Dörren stod på vid gavel, uppspänd med ett snöre.

Vem fan solar solarium vid 4-snåret en lördagnatt?

Kändes lite som ett dåligt skämt;
1. Gå in här
2. Gå in i ett av båsen med en tunn liten plastdörr
3. Klä av dig naken och lägg dig ner
4. Vänta på att någon kommer och rycker upp dörren och våldtar dig

Om konsten att slänga en 50-öring i ett trapphus

Gårdagkvällen bjöd på en guldkantad tillställning på Viktor Rydbergsgatan, då den inhandlade alkoholen från Tysklandsroadtripen såldes till förmån för korpfotbollslaget Adaktussons framtida inköp av riktiga fotbollströjor. Det blev en härlig kväll som överraskade med oväntat många märkliga men trevliga aktiviteter av spridd karaktär. Ett snabbt urval av dessa rymmer att:

1. Jag och D lyckades kasta en 50-öring ner för fyra, nej fem, våningar i trapphuset, utan att den fastnade någonstans på vägen (och en hel massa annat skräp, som dock inte nådde ända ner). Briljant lek. Verkligen alldeles, alldeles förvånansvärt roligt.
2. Jag hoppade längst från en gunga i en strålkastarbelyst lekpark med fina klotformade lyktstolpslampor. [Tog dock i med händerna vid landningen, vilket naturligtvis resulterade i en skugglängs avdrag på hopplängden. Då förlorar man. Det vet ju alla.]
3. Någon lyckades låsa in nycklarna i lokalen, och jag tänkte Men hey, jag är ju faktiskt ganska bra på att klättra. Det här löser jag. Fick pressa mig in i buskarna på baksidan och häva mig upp och in genom ett fönster som jag med nöd och näppe nådde upp till. Det gick. Jag hängde en lång stund men släppte inte taget. Det var skoj, för att säga som B.

PolitiVidar -som jag inte känner så särskilt väl egentligen men som vi hängde med lite i Rio, i december, var här och hälsade på. Han blev fullare än någon annan 32-åring jag känner. Det var dock roligt att ha honom här, han förgyllde mångas kväll med spännande storys från sitt jobb som narkotikapolis i Oslo.

Ja jösses.

[har provat]

Brukar ni också undra om ni får plats inuti er torktumlare?

Jag får plats i min!

Jag vill vara ledig nu ty min hjärna torkar ut

Jag tror på riktigt att jag kommer dö av tristess innan den här tentan är avklarad. Vi har tre böcker som är så torra att man mår fysiskt illa, och tre föreläsare på ungefär samma nivå. Eller nej förresten. En av dem är (som Emma sa) som en levande radioteater. (Vilket är tämligen trevligt -om än ganska overkill- men åtminstone gör att man lyssnar lite)
Hur som helst helt makalöst. Ingen vet vilken dialekt hon har på riktigt. Ingen vet vilket tonfall hon har på riktigt, ty hon byter ständigt. Och hon säger ty minst 10 gånger i timmen.

Nu måste jag fortsätta läsa om offentlig förvaltning, kommunalt självstyre och lagstiftning rörande yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Ty jag har en tenta coming up.

Hace sol, amigos!

Idag skiner solen. Man kan ha klänning utan att frysa. Jag har klänning på mig utan att frysa. Och solen skiner.
..sa jag att solen skiner?

Det gör inte ens något att jag glömde mig tandläkartid för andra gången (ja, jag har för mycket att göra just nu). Tandläkaren blev nog glad igen av det fina vädret.

No shit sherlock

Tikal, Flores, Guatemala (Okt 2006)

zzz

När jag sovit för lite en tid händer två -ganska opraktiska- saker:
(Japps, det händer även mig, trots att jag vanligtvis sover relativt lite).
1. Jag vaknar var 3:e timme och tror att jag sovit klart och att det är morgon.
2. På morgonen vaknar jag inte av alarmet . Inte heller av att någon ringer mig.

Not so very busy bee

Skönaste kommentaren att få av sin chef*:
"Barnen kommer inte förrän om tre timmar... men du och Sofia kan väl ägna den tiden åt att sätta er i solen och klura ut vad vi kan äta till efterrätt när vi grillat ikväll?" Eh, okaj!
(Det blev fruktsallad med polly och riven vit choklad, i små foliepaket som vi grillade. Till det turkisk yoghurt med vaniljsocker och honung. Klart man behövde 3 timmar för att klura ut det!)

*På Ågrenska, som är ett läger för funktionshindrade barn.

Busy bee

Undanflykten för att jag inte bloggat på två dar är att mitt schema sett ut som följer:

Onsdagen bjöd på heldag i skolan, sedan minigolf med Björn, Per och Natalie. Öl hos Martin med fler klassvänner efteråt, och trots att jag "absolut inte skulle gå ut" hamnade vi på Jazzhuset där det spelades många eurodiscohits som jag sedan länge glömt att jag kom ihåg.
Torsdag: 3 timmars sömn. 16 timmars jobb.
Fredagen inleddes med 8 timmars jobb. Sedan blev det filmkväll här med några vänner, vilket var precis vad jag behövde. Blev dock ingen tidig kväll. Jonas hade en promenad i Skatås att cacha in, så den tog vi smidigt nog mellan 02 och 03, i ösregn. Det var kallt men trevligt. Sedan följde sent nattprat i sällskap av vin och Winnerbäck. Också precis vad jag behövde. 4 timmars sömn.
Lördag: Beachvolleyboll! Sommarkänsla! (Jag var bra i början och mindre bra i slutet). Sen jobb till klockan 22. Efter det kunde jag inte motstå förfest hos lysande Louise, var dock nykter med bil. Några gick till Sticky, men jag och "der Düsklandscrew", a.k.a Jonas, Björn och Martin, gick till Kungens Hövve på Andra Lång en stund.
Nu: Hemma från Kingen, klockan är snart 03.00 och jag ska sova 4 timmar innan det är dags att dra till jobbet för att jobba. Igen. Phew.

Min inställning till det här Kristi Flygare-lovet var: "Oj, jag har visst satt upp mig på att jobba jättejättemycket, det är bäst att jag pillar in lite roliga saker också mellan varven." I succeded. Who needs sleep?

(EDIT: Det var visst hela fyra dagar sedan jag skrev sist, inte två ;) )

Om kärlek, USA, livet, fittskägg och Joni Mitchell.

Men herregud så bra det här var. Läs. Hela. Nu.
Motorvägstestamentet by Fredrik Virtanen.

Mitt älskade Buenos Aires... igen.

San Thelmo, Buenos Aires, Argentina (Nov 2006)

"Vi 'nästan krockade' enbart en (1) gång"

Igår var det måndag vilket nu för tiden innebär Adaktusson-match på Ånäs följt av måndagspoker. Så även igår. Adakutssönerna vann med 8-1, Spionen var till och med där och skrev om laget, och pokern senare på kvällen var spännande och hemskt trevlig. Mycket tack vare Davids eminenta tema; baktema! Lyckligtvis hade alla bakat så det fanns gränslösa mängder muffins, kladdkaka, paj, delicatobollar med mera.

Det var en riktigt skoj kväll, trots att jag
1. åkte ut ganska tidigt, och
2. hade sån ovanligt brutal mensvärk att jag i princip höll andan under hela pokerturneringen (-arna).

Klockan blev senare än västtrafik tycker att man ska vara ute på måndagkvällar, så jag och Björn promenerade hem. Jag hade sista biten kvar själv när ett infall fick mig att lifta den sista lilla sträckan med en snäll man i budbil. Man måste faktiskt våga lita på mänskligheten ibland, tycker jag. (Plus att jag inbillade mig att jag skulle vinna över denna lilla man om det blev fight på nåt sätt.)
Mannen jag liftade med hette Savir, var hemskt trevlig och kunde uppskattningsvis sex ord på svenska. Med gester lyckades han förklara att han var tvungen att stanna till vid Sofiagatan och slänga över några buntar GP-tidningar i en låda. Och det gick ju finfint. Han lät mig dock inte hjälpa till och bära tidningsbuntar.
Vi åkte vidare efter några minuter och jag frågade om han skulle vänster. Två av de sex ord han kunde var Det hållet!, så dem använde han följdaktligen och viftade med vänsterhanden. [Resterande fyra ord var Vad heter du?, vilket han frågade ett par gånger, och Jobbar?] Jag log och pratade lååångsamt. Det hjälpte lite. När vi väl kom till vänstersvängen var Savir så inne i projekt "fråga tjejen vad hon heter och om hon jobbar, på svenska" så han blev lite ivrig och såg inte taxin som kom från vänster...

De krockade inte. Bara nästan. Jag flög fram lite och slog knät i handskfacket. Savir ville fråga om det gick bra, det såg jag på honom (men de sex orden var ju slut long time ago). Sen släppte han av mig vid rödljusen på Munkebäckstorget.

Dagens sång

Relese me, Oh Laura.

Jag älskar dig kan vi inte ha sex?

N säger till M:
"När jag blir full säger jag Jag älskar dig kan vi inte ha sex?, men när Du blir full, då är du sån här: Jag vill vara flummig och dra bögskämt ihop med mina kompisar. Det är lite tråkigt."
M svarar:
"[viker sig av skratt]: Johanna, du FÅR citera N på bloggen i morgon!"

Tackar.

Jag fick se det mesta av hockeyn btw. Var kanske inte riktigt värt det, but still. Sen stod schlagerfestivalen på under vår förfest och man kunde glutta lite, om man ville, men då hade vi så trevligt att schlagern kändes mindre spännande. Jag har ingen aning om vem som vann.
Kvällen tog oss till fest på fotohögskolan. E från Ågrenska stod i dörren och sa "Heej J, du och ALLA dina vänner får komma in nu. Vi har ju praktiskt taget varit nakna ihop!" [med andra ord vi har jobbat på Ågrenska tillsammans och då bastar man varenda kväll vid havet. Dock ej naken ;)]

Träffade på extremt många välbekanta ansikten under kvällen och det var nice. Det hällregnade så mycket att mitt hår blev lockigt.

Schlage........n?

Ikväll är det som bekant eurovisionsschlagerfestivalen. Jag vet som vanligt inte vad låten heter men jag vet iaf att det är The Ark som representerar Sverige. Och det är ju lite kul. Och ska jag vara riktigt, riktigt ärlig är jag lite sugen på att kolla på festivalen, håna de kassa bidragen, förfasa mig över brudarnas fulporriga klädarrangemang och fnissa åt de falska toner som alltid kommer fram under ett par av bidragen.
N och M är här i helgen och vi ska gå ut ikväll, tillsammans med deras vänner från Lund som hängt med hit ett par dar. Och jag tror mig veta att åtminstone N vill se på schlagern av samma anledning som jag.

Men.

Herrarna vill inte det. Herrarna vägrar kolla schlager.
Vi får väl se vem som vinner. ;)

Edit: Det är hockey med idag ju! Hurra! Hemma hos oss är det jag som vill kolla hockey. Den andra hälften vägrar nog inte bara schlagern, utan hockeyn också..hehe. Tror jag. Så ännu mer spännande: vi får se vem som vinner kampen ikväll. Och så måste vi hitta en bar med TV.

Kaffefilter och fruitdrops

Igår fick jag en jättefin present av Martin J. Det var ett kaffefilter. På det stod det "Till Johanna på pms-dagen. Kram Martin" och så sa han "Det är över snart, tänk på det".
(Jag gissar att jag hade låtit en smula frustrerad under vår msnkonversation på morgonen).

Så himla fint! Invirat i kaffefiltret låg tre stycken fruitdrop-godisar (ni vet såna som bara finns på danmarksfärjorna, som man alltid fick när man var liten och åkte stenaline. Roligt att ALLA har samma barndomsminne... Im sure yáll know what Im talking about) Och det var inte vilka fruitdrops som helst. Inte de äckliga orange, inte de luriga gröna, utan de alldeles supergoda syrliga gula.

Tackar, M. Det var en mycket fin present!

... och ett bildspel

som hör till såväl reseberättelsen som soundtracket, hittas här. All krädd till B(jörn).

Soundtrack till förra inlägget

...finner ni genom att klicka här

numera är det här som gäller, the link is gone.

"You are not germans, you´re only pretending to be germans...!"

Den här helgen förgylldes av en spontanresa med temat "Tysklandsroadtrip på 47 timmar". Ett mycket lyckat koncept!
Idén om att dra ner till gränsen och handla öl över dagen omarbetades under förra veckan till "roadtrip och weekend i hamburg", och klockan 05.30 startade resan på solrosgatan i en vit volvokombi. Någon timme senare var Björn, Jonas och Martin upphämtade (från alla möjliga delar av stan, tom h-i-s-i-n-g-e-n!) och så var vi på väg. Vi köttade snabbt ner till Malmö och brände över bron, och sen var det läge för lunch i ett danskt köpcenter någonstans. Vi letade efter en donken men Martins "vägran att fråga gamla människor" gjorde att vi hamnade nån annanstans. Kebab # 1. Gott. Pamela Andersson stolserade på en [inramad] plansch på väggen och hela stället var... hmm, en aning 1993.


Resan fortsatte och en liten, liten bit innanför den tyska gränsen stannade vi till vid en bensinmack där vi köpte ett sexpack som vi drack sittandes i bakluckan på bilen. En holländsk kvinna lyckades med bedriften att missförstå frågan "do you mind taking a picture of us?" när vi frågande höll upp kameran, så nästa person -en fransman- fick äran. Flott. Han tog många bilder och vi blev vackra som få.
Bilturen fortsatte under glada tillrop och vacker sång till Bon Jovis Living on a prayer; a.k.a resans themesong. Efter en stund rullade vi in i Hamburg och lyckades ganska bra med att inte tappa bort oss.

Vi letade oss fram med hjälp av nyinköpt karta och hittade problemfritt Wira Guesthouse som vi spanat in på nätet. En asiat med sjortan "Asians have more fun" öppnade dörren och berättade två saker för oss. 1. Det är fullbokat och 2. Det beror på att Gwen Stefani spelar under kvällen och därför är ALLA andra hostel också fullbokade.
Vi tyckte att det lät trevligt att det var mycket folk i stan och kände ingen oro för boendesituationen. Vi hade ju en volvokombi om det skulle vara så.
Asiaten som har mer skoj gav oss en lapp med telefonnummret till "Hotel Figaro" i übercoola stadsdelen St Pauli och medan Jonas använde sina fantastiska tyskakunskaper hittade vi andra en tavla bakom en soptunna. Den var ganska ful. Tavlan alltså.

Vi kom aldig fram till Figaro på telefon och valde således att ta oss dit by car, vilket lyckligtvis också gick utan större missöden. När vi körde genom St Pauli kände vi [läs: jag] en sjukt stor kärlek till stadsdelen. Ruffigt och så, men massor av coola små butiker, kiosker, barer, gathörn och annat fint. Här ville vi bo!
På Figaro möttes vi av en turk i grå hästsvans, som berättade att alla rum var fulla, men att ett par ännu inte dykt upp så eventuellt kunde ett rum bli ledigt en timme senare.

Efter en kebab på stället som kom att bli vårt favorithak, gick vi tillbaka och rummet var vårt. Det var ett rent och trivsamt rum, med en dubbelsäng i. Klockrent, sa vi, och antydde för säkerhets skull att två av oss skulle kunna sova i bilen och två i rummet. Både vi och den lille mannen i grå hästsvans var mycket väl medvetna om att så inte var fallet. Trevligt med ett så fint samförstånd!

Vi tog en öl i den härligt kitschiga baren, med neongula väggar, palmblad och kokosnätter, kinesiska vaser, samt blå och röda ljusinstallationer och epilepsiblinkande rusta-slingor. Sedan gav vi oss ut för en riktig helkväll. Öl inhandlades och vi inledde kvällen med att sitta i en park, lyssna på Lars och Kooks, öla, skratta åt motionärerna som sprang förbi och berömma stadens hittills oanade kvalitéer.

Därefter påbörjades pubrundan, som verkligen blev en pubrunda. En öl per ställe, och vi hann se många, många. Jag blev alldeles till mig och tyckte att det kändes som att vi var i Buenos Aires, nånstans i San Telmo, bland alla barer och vintagebutiker. Lycka var förnamnet. Grabbarna stirrade lite oförstående på min rödvinspoesi och vi hittade ett grymt ställe med en fin hammock. Några ställen senare fick vi tips om nån gata i närheten av (ö)kända Reeperbahn och tog en taxi dit. Och jävlarihavet, vilken lyckträff. Helt galet mycket folk, barer precis överallt, människor överallt. Alla bara flöt omkring längs gatorna, in och ut ur barerna och det kändes precis som Lapadistriktet i Rio. På pricken. Vi var fulla och glada och kvällen var fantastiskt kul. Många bilder togs. Många.

...och när vi står inne i en proppad bar händer det plötsligt; det tyskaste som finns! De spelar 99 Luftballongs mit dem Nena. Vi undrar bar en sak: Är det för att de sett att vi är där och vill driva med oss eller är det på riktigt?! Alla blir i alla fall alldeles till sig och dansar och skuttar en stund. Sen kommer en kille fram och säger konstaterade till Martin "You are not gerrrmans! You are only pretending to be gerrrmans!" Smått lättade över att inte se tyska ut lämnar vi baren och fortsätter till nästa...
Vi hamnar på en bar där en ganska fet brud står och pole-dansar i en bur(!) Vi skrattar lite elakt och härmar henne en stund runt en annan pinne...[Eller som min kära Karin skrev om saken "älskar att tyska klubbar alltid har strippstänger och inte verkar ha någon aning om den feministiska debatt som resten av västvärlden, ja sverige, dealar med." hahaha.] Kul att vara på grabbresa får jag säga. Väldigt roligt. Tänk att partylivet kan vara så sprudlande galet bara 9 timmar från Göteborg.








Kvällen avslutades med en till kebab, kanske nummer tre eller fyra i ordningen, och den smakade himmelskt. Taxi från Reeperbahn tog oss hem till Figaro och den mjuka dubbelsängen som faktiskt rymde oss alla 4 på rad (eftersom vi sov på tvären).

Dagen efter vaknade vi något torra i munnen och fantastiske Jonas kom med nyinköpt kallt vatten. Vi somnade om ganska många gånger innan vi masade oss ner till neon-baren för frulle. Jättemånga olika sorters skinka. Lite för många. Alla duschade och sov lite till och sedan slog Björns baksmälla till helt oväntat. Vi gick tillbaka till vårt favorit-kebab-hak (200 m bort) och hängde där någon timme. Björn såg lidande ut medan vi andra käkade 'pomme'. Han kräktes inte. Det kändes bra. Vi insåg att vi nog inte skulle prommenera några jättelånga sträckor utan hämtade väskorna, tog bilen och körde ner i centrum. Hann med en riktig sightseeing, åkte upp i ett kyrktorn på 82 meter med utsikt över hela stan (Björn bangade och "använde" istället museumets toalett under tiden, ett besök han av okänd anledning tvingades betala 20 spänn för).



Solen gassade på en klarblå himmel och vi gick en sväng ner till ett stort torg, över några broar och slutligen köpte vi glass och satt och gassade oss vid sjön som ligger mitt i stan. En man med en skylt gick omkring bland alla människor, och vi är nästan helt säkra på att det stod "Samlag 200 kr" på den skylten. Eller kanske inte.
Hur som helst en underbar dag.

Att ta sig ur Hamburg var inte det allra lättaste, det tog väl nån timme eller så. Sen var det full fräs på snabba autobahn till Puttgarden (med ett litet stopp för "kebabställe" #5, där vi åt schnitzel och sånt). Herregud så mycket alkohol! Vi gick in och ut med varsin kundvagn 3 gånger, ur den stora pråm som utgör "border shopen". Det inhandlades först en himla massa saker till Adaktussons tröjfest, sedan en himla massa saker till oss själva. Att packa bilen gick fint, men den blev något baktung.
Jonas och Martin satt i baksätet och när vi skulle betala färjan var de nära att ta betalt för 3 personer. Jonas syntes helt enkelt inte bakom pålen av öl som stod i mitten i baksätet. Att köpa så mycket öl att Jonas inte syns, är faktiskt en bedrift. Vi var mycket nöjda. Efter färjan över till Danmark fick vi stanna och packa om lite [läs: pumpa bakdäcken samt lägga 8 ölflak på johanna som satt i framsätet].
Så satt vi sen genom hela Danmark. En färja till tog oss till hemlandet, och sen var det dags för McDonaldsletning igen. I Ängelholm stannade vi till 23.57, och där fanns en donk, en korvmoj och en shell. Klockrent. Vi sprang till Donken, som stängde preciis då. Besvikna gick vi över till korvmojen, där 3 personer just hade handlat. De skakade på huvudet och hade just stängt. Då gick vi till Shell. Expediten och väktaren hade stått där inne och leende tittat på oss i flera minuter, men nu sa de "Tyvärr vi stänger nu. Hade ni gått hit direkt hade ni hunnit!" Jotack. Vi åkte till Halmstad, där Max "nattöppet" innbar samma sak som "öppet till 12" och där McDonalds "denna avfart!" innebar "Vi har gömt oss så att ingen hittar oss" och fick slutligen handla mat på statiol.
Ett antal timmar senare kom vi hem till Göteborg, lite småtrötta men vansinnigt nöjda. Halv fem var allting färdigt, 47 timmar efter starten. Jag önskar favorit i repris.