Мне нравится Санкт-Петербург

På samma sätt som man känner att man inte hinner allt man vill när man är på långresa, förundras jag ofta över hur mycket man faktiskt hinner när man åker på miniresa i sådär tre-fyra dagar. Så var det verkligen i St Petersburg i helgen, jag tyckte att jag hann uppleva hur mycket som helst.

Som sagt åkte jag via Ryssland på vägen hem till Bern, för att hälsa på Karin som pluggar där just nu (utlandstermin från hennes vanliga utbildning i Tyskland). Det är så bra att hon alltid bor på så roliga ställen dit man kan komma och hälsa på. Berlin i våras, St Petersburg nu.

Rysslandsvistelsen började med att jag anlände till en flygplats som såg ut som en skokartong från Sovjettiden, trots att den tillhör en femmiljonersstad år 2010. Galonstolar, rostiga stålställningar och öststatsfeeling över hela stället. Nästa sak jag blev varse var att ryssarna inte ler. Ever. De flyttar sig inte, de räcker dig ingenting även om de står närmst och de ler a-b-s-o-l-u-t inte mot dig om de inte känner dig. Väldigt konstigt och ganska otrevligt. Karin dök upp som en räddande ängel och bar halva mitt stora bagage, och med minibusstaxi (precis som de i Sydafrika, Johanna!) och svarttaxi tog vi oss till det kaos som för tillfället utgjorde Karins lägenhet på Fontanka 30 mitt i centrum. Den ligger med utsikt över floden Neva bara en liten bit från huvudgatan Nevskiy Prospekt, och hon delar den med sina tyska klasskompisar Timo och David. Just nu var det så väldigt många personer på besök så det var som ett enda stort trångt kollektiv. Vi var en sängplats kort, men det var inget vi orkade bekymra oss över förrän senare. De hade också en julgran som sett bättre dagar, det rasade barr bara man andades i rummet och granen gav vardagsrummet en mystisk sago-touch.

En av besökarna var Vedran, Karins kille, som jag inte träffat sedan en Obliq-konsert på Pustervik för fyra år sedan, under den välsignade tiden då Karin och jag pluggade ihop och hon bodde i den fina skeva lägenheten i Gårda.

Det första som hände mig i Ryssland var att Vedran skulle tatuera sig. Han hade gått för att diskutera tatueringen i en märklig lägenhet där en ryss vid namn Kirill hade nån form av svart-tatueringsstudio, men när han ringde K och sa "nu gör jag den!" kastade vi oss dit för att få beskåda äventyret. Det hela gick bra.

Nästa insikt i Ryssland var kylan. Och snön. Den hade bokstavligen begravt bilar på sina ställen och hela gatorna var av is och metertjocka snölager. En dag var det sexton minusgrader. Alla ryssar har päls, i de mest varierande utformningar man kan föreställa sig. Exempelvis såg jag en tant med pälskeps, och det är svårt att beskriva hur fult det var. En sån där tjock traditionell pälshatt som Karin har ovan hade jag dock kunnat ge ett finger för att äga när det var som kallast.

Första kvällen var vi ute, först på en förvånansvärt normal (läs: västerländsk) bar: Stereo Bar. Vi gick sedan vidare till Mecto som också var ett schysst ställe.

Dag två var det julafton i Ryssland, och vi trängdes med folkmassorna på Ryska muséet, som har en massa spännande konst. Det var skoj, även om jag inte kan någonting alls om konst. Många tavlor var coola, vissa var skitfula. Karin var den något mer pålästa och kunde säga saker som "vi får inte missa Kandinskys tavlor", medan jag och Vedran tittade på varann och konstaterade båda att vi aldrig hört det namnet förut. Någonsin.

Efter museet fick jag äntligen se den färgglada bubbliga kyrkan, hurra! Äkta Ryssland liksom. Den är otroligt vacker och snön gjorde att det såg lite ut som i en saga.

Sen gick vi till ett café och käkade rysk soppa, Borstj förstås och en soppa med både kött, korv, oliver och potatis i. (K, vad hette den egentligen?*)

På kvällen bjöds vi på fika hemma hos det norska paret Ole och Lars-Henrik, och deras roomie Kjersti. De visade oss massa norska bög-bloggar av varierande kvalitet. Väldigt underhållande.

Dag två var löjligt välorganiserad. Jag och K började med eremitaget, såklart ett måste att se när man är i St Petersburg. Det är det gigantiska palats som tsarerna bodde i. I palatset finns 1100 salar (!) och många av dem är klädda i guld, säkert väldigt billigt att bygga. Nu är det ett museum som innehåller massa konst av da Vinci, Picasso, van Gogh (och Kandinsky såklart ;)) och någon har räknat ut att det skulle ta 11 år att titta på allt om man ville se varje föremål i en minut. Vi gav det en timme, men hann ändå se en hel del.

Lunchen blev sushi med Vedran och norrmännen på две палочи; det bästa sushistället jag någonsin besökt. Man kunde välja rullar och bitar ur en hel tjock bok till meny. Mathimlen!

(Orädda som vi är blev det "norwegian", "scandinavian" och "californian" rolls - modigt värre.)

På eftermiddagen ville jag hitta en pälsmössa så vi åkte till Off, en vintage-butik i andra änden av staden. Butiken var så liten att vi fick vänta utanför i kylan tills någon annan kund gick ut, för att vi skulle kunna få plats där inne. Ringklockan var så gömd att K aldrig hittade den första gången hon var där. Jag hittade ingen pälsmössa men väl en handväska.

Som om vi inte haft nog med aktiviteter för dagen klämde vi in en till: rysk balett! Vi gick till Mikhailovsky-teatern och köpte ståbiljetter för 20 kronor. Sen fick vi sitta ändå på superbra platser eftersom det inte var helt fullt. Vi såg Pjotr Tjajkovskijs Nötknäpparen och Karin läste högt ur programmet i pausen så att vi alla skulle förstå handlingen. Det var väldigt fint, och dansarna hade mycket starka tår. Mina favoriter var de fyra dansare som spelade julgranskulor, runda och färgglada.

Sista kvällen, utgång. Vi började med att bli bjudna på vad som inte kan kallas något annat än en kulinarisk orgasm hemma hos norrmännen; trerättersmiddag med superb mat. Möjligen skar den sig lite med det "goda" (nåja, billiga!) vin som jag och Karin haffat på vägen.

Vi åkte sedan till en klubb som låg mitt ute i ett industriområde i stan, till ett rätt sunkigt ställe som K benämnde som "underground". Det hette груша. (Det här har K naturligtvis fått skriva ner till mig, tro inte att jag kommer ihåg de där bokstäverna). Dessvärre var underground just den här kvällen likställt med inget folk alls, så när som på några ryska locals med ölmage och ett gäng überladdade ryska teens.

* notera folkhavet i bakgrunden på bilderna från груша.

En smidig sak med stan är att vanliga människor plockar upp en och kör svarttaxi om man ska åt samma håll som dem. Kanske inget man bör göra själv, men när man är många är det ett enormt snabbt och billigt alternativ. Således var det inga problem för oss att omlokalisera oss till en annan klubb, дача.

Där var det i alla fall folk, om än lite för många. Man kunde inte röra sig alls för alla ryska tjugoåriga tjejer som semidesperat letade efter utbytesstudenter att gå hem med (och för all del även tvärtom. Karins roomie Timo trivdes som fisken i vattnet). Vi betraktade spektaklet med häpnad och fick även se en äkta klassisk krogfight utanför innan vi åkte hem. Det lät över hela gatan när knytnävsslagen träffade någons käkben och en kropp smällde i asfalten med packad snö. Det är hårt i Ryssland. (Tidigare under kvällen såg vi en man som segnat ner i en konstig vinkel utanför vår lägenhet. Jag var rätt säker på att han antingen var död, eller snart skulle dö på grund av kylan. K sa "restaurangpersonalen där får ta hand om det, kom nu" och när jag sa "men alltså, han är nog död, Karin" förklarade hon att man "vänjer sig vid sånt här". Mysigt.)

Det var tråkigt att de roliga dagarna tog slut, men också väldigt gott att få åka hem till Bern och den massiva bekvämligheten. Vägen dit var dock lång, flyget var sent, mina väskor fastnade i Tyskland, en snöstorm gjorde att David fick vända i Kirschberg när han skulle hämta mig i Zürich så jag fick ta tåget, men till slut så var jag hemma igen. Slutet gott, allting gott.

* Uppdatering: Karin har talat om att soppan heter Solyanka. Den var godare än den såg ut, men inte så sjukt mycket mer än så. Emma har även uppdaterat mig om att den innehåller njurar! INTE helt okej.

Berlin baby!

Berlin. Som alltid när jag är och far någonstans tänker jag alltid ut långa detaljerade inlägg i huvudet om vad jag vill skriva på bloggen. Om människor på bussar, samtal man överhört och färger och lukter och allt möjligt. Jag upplever saker genom att formulera dem i ord i skallen. Det är lite synd att jag sen inte riktigt minns de där små roliga detaljerna nu när jag ska skriva om resan (fan, jag borde skriva dagbok varje dag som jag gjorde när jag var liten) men jag försöker.


Mitt femdagarsbesök i Berlin har verkligen varit bra på alla sätt och vis! Jag har hälsat på Karin och det var väldigt roligt att ses igen. Just nu gör hon praktik på ett modemagasin så det första jag upplevde av staden var hennes flådiga kontor på femte våningen i ett inglasat hus på Friedrichstrasse. Eller rättare sagt: jag fick blir avundsjuk på att Karin kom tillbaka från en pressgrej med Adidas där hon fått ett par adidasdojjor gratis och knallat runt stan på en street-art-vandring. Eftersom Karins chef gått bananer och kräver tio artiklar av henne varje dag gick jag runt i kvarteren själv tills hon slutade, och fotade och tyckte att det var rätt trevligt.






På kvällen spelade OBLIQ i Berlin! Fantastiskt att få se dem där, och jävligt skoj att träffa dem och höra massa roliga stories från deras turné. En rolig sak var att ett troget fan som sett dem i Dresden dök upp även här, och hängde med oss under kvällen. I Polen hade de träffat ett fan som åkt 30 mil för att se dem spela.
Zimmer 16 där de spelade i Berlin var ett ganska märkligt ställe; litet men intimt och spelningen var sjukt bra som alltid är när Obliq spelar. Vi tog ett par öl efteråt och vid ettsnåret skulle bandet dra vidare i sin lilla buss, mot Danmark. Karin och jag fick skjuts en bit och tyckte att det var synd att vi inte kunde hänga längre dem. Vi avslutade kvällen med en öl på "Zu mir oder zu dir".




På lördagen åt vi en väldigt sen och väldigt lång frukost på ett ställe med ett franskt namn, och sen visade Karin mig Berlin. Ett Berlin med många fik och secondhandbutiker och mysiga gator. En stad jag tyckte om. På kvällen var vi på förfest hos Elin och Nina, två svenska vänner till Karin, och sen var vi ute på klubb (Scala, en extremt tysk och väldigt rolig sådan) till sex på morgonen. När vi kom upp ur tunnelbanan hade det blivit dag.






Söndag -den perfekta bakisdagen. Vi sov till ett. Sen åkte vi till en stor flohmarkt (loppmarknad) och jag fyndade en jättefin handväska och fulfina örhängen. När fingrarna blivit kalla gick vi och åt varma våfflor på cafét Kauf dich Glücklich, ett namn som passade väl med tanke på att det var det vi just hade gjort. Men det kändes ju bra, duktigt och pk med finkonsumtion av detta slag.
Resten av dagen och kvällen lagade vi mat i Karins lilla lägenhet där hon hyr ett rum av tyska Ruth, en tjej med väldigt litet huvud.





Måndag. Karin var tillbaka på sitt flashiga jobb och jag åkte runt och underhöll mig själv. Det ösregnade oavbrutet precis hela dagen, men jag gillade ändå dagen mycket. Ibland är det så jävla nice att bara gå omkring själv och inte tänka på någon annan. Jag började med Berlinmuren, kände att jag på nåt sätt måste ha beskådat den innan jag lämnade staden. Sen åkte jag till en secondhandbutik där de säljer kläder per kilo. Fatta vilken dröm! Om de hade haft snygga lätta kläder vill säga. Jag hittade såklart bara saker som inte ingick i vikt-varianten, precis som det alltid är med mellandagsrean. Dock var 200 spänn för ett par pumps, en fin skinnbörs och en väldigt tysk brun tröja också ett bra pris.
Ändå var det bara en försmak. Jag lunchade med Karin och på eftermiddagen fanns det ingen hejd på mitt shoppande. Kanske var det regnet, kanske var det ett uppdämt och akut behov av nya vårkläder. Resultatet var hur som helst en lite tunnare plånbok och två kassar: en med en skamligt dyr men fin adidaströja, och en med jättemånga fina topar, linnen och tröjor från "Made in Berlin".
På kvällen drack vi öl med Karins kompis Mårten, och på tisdagen flög jag hem.

Little India and Big Singapore

2007-07-17, 13:58 Little India, Singapore, Singapore

Sa var det dags for det sista inlagget. Som resans titel avslojar har vi tagit oss fran Si i Hongkong, till Singapore -och har har vi nu varit i tva dagar och tva natter.

Vi bor i Little India som ar en stadsdel med mycket farg. Det ar som det later, som ett Chinatown fast med indier. Hotellen ar dyra som attan men fina. Kanns ju bara bra att lyxa till det lite nar det ar de sista dagarna pa resan!

Igar promenerade vi omkring i stan, solen har gassat fran bla himmel och det ar riktigt riktigt varmt. Jatteskont tycker jag. Vi promenerade nere vid Clarke Quay som ar ett mysigt omrade nere vid Singapore River, mitt emellan den nya och gamla bebyggelsen.
Vi gick en svang pa Orchard Road som ar helt full av shoppingstallen, men vi ar faktiskt trotta pa shopping nu sa vi strosade mest omkring, at smarrig lunch och fikade. Johan hade snart ett nytt favoritstalle: en shopping mall med bio.. saklart. haha. Sa vi sag Die Hard 4.0 som till badas stora forvaning faktiskt var riktigt bra. (Kanske tyckte jag sa i ren lattnad over att slippa se "Transformers", men anda.)

En perfekt avslutning pa resan var gardagkvallens smarriga middag nere vid Clarke Quay, riktigt mysigt med vattnet precis intill och alla lampor och skyskrapor runtomkring.

Idag har vi delat pa oss storre delen av stan, eftersom Johan lycklig som ett barn ville ga pa bio - och se Transformers. Jag akte ner till Clarke Quay igen och tog en mysig battur langs floden, ut i hamnen och tillbaka, och sedan promenerade jag runt halva stan. Bland annat gick jag till anrika och rafflande Raffles Hotel och drack en Singapore Sling, som sig bor nar man anda ar har. Den var dyr som satan men ocksa himmelskt god, och samtidigt som bartendern berattade att det kostar fran 5000 kronor att bo dar blev jag raggad pa av nagra uppenbarligen snuskigt rika brittiska businessmen som tilltalade barpersonalen med fornamn och sa saker som "Oh, you were in Indonesia? I was there this morning as a matter of fact". Som att dra till Portugal for lunch, typ.

Nu ska vi snart med blandade kanslor aka till flygplatsen. Det har varit en jatteharlig resa men det ska bli valdigt skont att komma hem ocksa. (Och vi langtar lite efter underhallningsmaskinen pa Qantas-planet. 13.5 timmar av ny film, musik, radio, TV-spel och annan gotta.)

Nu ses vi snart! Fran och med onsdag klockan 13.05 gar det bra att ringa och onska oss valkomna hem ;)

Vi langtar efter er alla.
Pussar och kramar, J o J

Borneo och Kuala Lumpur!

2007-07-15, 09:07 Bukit Bintang, Kuala Lumpur, Malaysia

Efter ett spontanbeslut de sista dagarna i Indonesien tog vi oss i borjan av veckan till Sabah, malaysiska delen av Borneo! (Nicole och Martin har fortsatt till Thailand for sin sista vecka) Efter att ha packat om vaskorna 4 ganger pa flygplatsen for att slippa betala overvikten (samt fatt hjalp av ett fantastiskt vanligt par fran Goteborg som tog lite av var packning i sitt baggage) landade vi i Kuala Lumpur. Dar slangde vi in lite av baggaget i ett skap tills vidare, och sedan lade vi oss tillratta pa det kalla marmorgolvet for att tillbringa resans andra flygplatsnatt dar. Jag hade dessutom massa feber, men lyckligtvis tycker jag att harda ytor ar ganska bekvama och jag sov som en stock pa en sarong. Med kommatecken efter stock.

Sen bestamde jag mig for att bli frisk och lagom till inflygningen over Borneos sagolikt vackra grona kullar med palmskogar och slingrade bruna floder tyckte jag mig ma mycket battre. Vi tog oss till Semporna, som ar en hala dar det inte finns nanting alls (Karin och Sara, tank er Belize city fast mindre!), men har utanfor ligger flera paradisoar , balnd andra Sipadan, med varldens basta dykning.
Semporna ma vara intetsagande, men jag tycker att byn ar haftig anda. Langs med vattnet ligger hela samhallen ute pa bryggor och flottar med hyddor av gra, ojamna gamla brador. Varje hydda har en (vad jag antar vara) egen TV-antenn. Dessutom har de sma kanoter i olika farger varifran de fiskar, umgas, byter varor osv. Valdigt annorlunda och jag saknar min kamera var sekund. (Lanade en av en dansk i 20 minuter, sa bilderna som laddas upp fran Semporna ar resultatet av den stressade stunden.. ;)
Vi ar ju har for att intensivdyka sa i onsdags tog vi en tur ut till Sipadan och var jatteglada att vi lyckades fa permits da endast 150 dykare far vara dar per dag. Det tog 1-2 timmar pa ganska rough sea att komma ut dit, men javlar: det var det vart! Under forsta dyket sag vi hajar och enorma skoldpaddor vart vi an tittade. Sjalva Sipadan ar en o och om man gar ett par meter ut i vattnet fran den kommer en drop off dar det stupar 700 meter. Sa det ar vid den "vaggen" man dyker. Vid lagvatten kan man sta pa kanten till dropoffen och ha vatten till knana, samtidigt som det alldeles framfor en ar nastan en km djupt. Sanslost.

Tyvarr visade det sig efter forsta dyket att det har med att jag kan tranga bort feber och extrem halsont med ren viljestyrka, var en sanning med modifikation. Det var inte superskont att dyka med feber sa andra och tredje dyket lag jag pa en brygga och kikade ner pa det turkosa vattnet mellan springorna i bradorna. Japaner i gula pike'er sneglade pa mig da och da. (sadana som tar bilder av typen "har ar en jattevacker paradis-o dar alla andra turister dyker men sjalva tittar vi bara pa".)
Johan och de andra gjorde tva till dyk varav ett tydligen var helt fantastiskt med en skoldpadda lika stor som en manniska.. Jag a ente bitter for da! nej nej..haha.

I torsdags hade jag insett mina begransningar sa nar Johan var ute och dok lag jag och kollade pa film i vart hotellrum med AirCon, TV, varmvatten, chips med potatissmak (haha, briljant smak pa chips!) gratis internet och annan lyx -som vi f.o. betalar 30 kr per natt for per person for. Inte sa pjakigt det heller!

Pa torsdagskvallen bestamde vi oss for att det var dumt att dyka om man inte mar riktigt 100, sa i fredags morse checkade vi ut fran hotellet och akte till Tawau Airport for att forsoka overtala dem att lata oss byta datum pa flygbiljetten. Det gick mindre bra. Vi fick kopa ny biljett for 1000 spann var, for att komma till Kuala Lumpur en dag tidigare an planerat, men det har verkligen varit vart pengarna! Vi har haft hur kul som helst har, fantastisk stad.
Nar vi kom fram fick vi visserligen leta boende i tre timmar, ALLT ar fullbokat! Alla lyxhotell, alla skabbiga guesthouses. Galet. Det beror pa att stan "invaderats av saudiaraber som varannat ar far betald semester av regeringen". hmm, mkay!

Igar strosade vi omkring, unnade oss brunch i Petronas Towers, och sen kopte jag en ny kamera. Vilken lattnad att ha den i min hand. Nu aterstar bara att kopa en ny system men det gor jag hellre hemma. Pa eftermiddagen hittade vi till shoppingcentret som har ett nojesfalt inuti = jatte, jatte, jatteroligt. Det borjar pa vaning fem och ar 5 vaningar hogt, med en glasvagg dar man ser ut over hela stan. Berg och dalbanan var grym, verkligen Lisebergsniva. Som topping pa detta avslutade vi dagen med att se Harry Potter pa "varldens storsta bio", iMax. Gissa om Johan var nojd?
Lite pics pa Petronas Towers by night och sen dackade vi.

Idag har vi varit uppe i tornen (man far koa fran tidig morgon.. ) och nu shoppar jag loss lite medan Johan ar pa bio igen. Ikvall tar vi en buss till Singapore! Nu ses vi snart allihop! Vi langtar efter er alla.

Pussar och kramar, J o J.

(ps Helikopterbilden over sipadan har vi snott fran natet, kanske ni forstod iofs ;) Dar ser ni den lilla on, samt hur vattnet blir en km djupt precis utanfor!)

Fodelsedag och annat trevligt

Det indonesiska folkets roligaste egenskaper, del II
(Del I star langt ner i forra inlagget)
I det har landet verkar alla heta Ketut. Alla man och killar vi traffat heter sa. Vi var helt forbryllade over detta ett tag men har nu fatt veta att det fungerar sa har: forsta barnet heter alltid ett visst namn, andra barnet ett annat, osv, och FJARDE barnet heter alltid Ketut. Oavsett kon. Sedan borjar det om. Vi kanner en transportkille som heter Ketut, hans foretag heter Ketut Transport, och nar vi ringer dit svarar chefen: Ketut!, varefter han lovar att skicka "ketut" att hamta upp oss. Verkligen jattepraktiskt. Vi hade iofs en chauffor som hette Gusti en gang. Han var nog inte fodd har.


_____________
Veckan som gatt har varit harlig, vi har haft Kuta Bali som bas men gjort lite allt mojligt. I mandags, nej sondags, kom vi ju tillbaka fran Gili och forst var vi bara har och surfade mandag och tisdag. Det gar bra och vi har blivit duktigare och tar storre vagor an tidigare. I onsdags akte jag Nicole o Martin ivag pa en dagstripp medan Johan softade hemma och kollade pa film :) Vi akte norrut, genom Ubud, forst till fantstiska risfalt som odlas i terrasser. Vidunderlig utsikt. Nasta stopp var Vulkan Batur, pa nordostra Bali. Vi at pa en restaurang med utskt over Lake Batur, och dar gick dialogen sahar:

- We have a buffet, the price is 119.000 rupiah
- Huh? hahahaha
- Yes?
- No.

(tystnad)

- ... ... Are you bargaining on the price?
- no no, sorry ... oh wait a minute, yes we are...(?)
- Okej.. 60, tea included?
- Deal.

Forst var det sa dimmigt att vi inte sag nagonting, men sedan lattade dimman och vi fick utsikt over vulkanen, stelnad lava, den vacka ljusbla sjon och bergen i bakgrunden. Sista stoppet for dagen (var chauffis hette btw givetvis ketut) var ett tempel, dar alla hinduer badade i en stenbassang och tvattade sig i rinnande vatten. Intressant. Vi blev insvepta i saronger och sidenskarp da "people with short pants or period (ladies)" inte var valkomna. Hinduismen har alltsa, liksom alla andra religioner, massa markliga krav ;)

Torsdagen 5 juli var ju min fodelsedag och den var alldeles alldeles underbar. Jag fick glass pa sangen pa morgonen, och Nicole och Martin hade gjort en skattkarta som ledde fram till ett silversmycke som jag kopt sjalv fran borjan men blev av med nar de stal var vaska. Efter det blev jag maskerad med ogonbindel och mp3-spelare och ledd till ett internetcafe dar Johan tagit fram en bild pa en ipod som jag ska fa. (min mp3 blev ju ocksa stulen). Superba presenter. Vi tillbringade dagen som sma lyckliga barn pa Bali WaterBom Park, som Liseberg fast med vattenrutschbanor istallet. Sagolikt skojigt. Vi var som 8aringar och sprang runt i flera timmar utan att sitta still nagon gang. Dodstrotta efter detta aventyr unnade jag och Nicole oss en nice massage (som hade varit annu trevligare om jag sluppit lyssna pa en amerikan som ihardigt stotte pa sin massos i baset bredvid).Pa kvallen gick vi ut och at en fin middag och sedan festade vi med vara vanner fran Australien och Norge. Jatterolig kvall! (tack for alla grattismail forresten!)
Fredagen var en mycket passiv dag vid poolen med home delivery McDonalds och sol. Pa eftermiddagen akte vi till Dreamland, som ar en surfstrand soderut pa Bali. Stranden ligger nedanfor bergen och det ar jattevackert. Vi at middag i solnedgangen och pa morgonen var grabbarna uppe i ottan och slangde sig ut i vagorna som ganska snart visade sig vara lite val stora for var niva. Da beslutade vi oss att ta en liten tripp till Uluwatu och titta pa annu storre vagor och imponerande surfare, samt ett tempel som ligger langst ut pa en jattehog klippa. Vi var tillbaka i Kuta pa kvallen och hann med lite "lagom svar" surfing har innan kvallen tillbringades med poker night vid poolen (Av tre turneringar under resan har jag vunnit tre. jeaa! maste ha haft massa tur for det var utan en enda kak. Det du D!)

Idag ar det mandag och vi ska saga hejda till Nicole och Martin som aker vidare till Thailand sista veckan. Jag och Johan har bestamt oss for att aka till Borneo, sa vi flyger till Kuala Lumpur i Malaysia ikvall och vidare till Sipadan, Borneo, i morrn bitti. Dar ar det varldens basta dykning som lockar, men Johan har dragit pa sig en oroninflammation sa det kanske blir djungelaventyr istallet. Vi far se.
Hur som helst kanns det ganska bra att lamna Bali sedan vi fick veta detta: (lanken ar till Australiensiska UD) http://www.smartraveller.gov.au/zw-cgi/view/Advice/Indonesia Jatteseriosa terrorhot kanns ju inte sa kul... Men som sagt, nu lamnar vi Bali so no worries!
kram pa er!


(for pics, go here: http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=20026&section=blog&entryId=1313496&journeyId=212037)

Lazy days pa Trawagan

Nu ar vi tillbaka igen pa Bali efter ett par underbara dagar pa lilla rara on Gili Trawagan utanfor Lombok. Resan dit gick kanonbra om an en smula omstandligt. Forst en minibuss, sen en ny minibuss, sen en 5-timmarsfarja -med minst sagt labila bogvisir- over till Lombok foljt av annu en minibuss, och sedan en liten tra-eka med motor ut till on. Det tog 10-12 timmar men var en spannande fard. Roligast hade vi nar en av chaufforerna plotsligt, fore en av alla minivan-farder, sa "oj! ar ni FYRA? vi trodde ni var tre" och sedan sa att tre av oss skulle aka i en av minibussarna och en av oss fick en helt egen (Johan). Sen visade det sig att det i var minibuss fanns tre lediga saten -hela vagen! Varfor de inte ville ha med Johan dar utan hellre akte med en extrabuss ar fortfarande ett mysterium.

Gili Trawagan ar liten, pittoresk, kantad av vita strander och "framsidan" av on ar full av sma restauranger med sma hyddor dar man sitter/ligger pa kuddar och kakar mie goreng, dricker bintang och en och annan chokolate milkshake.
Dagarna har tillbringats i ett valdigt langsamt och skont tempo.. Forsta dagen vi lade oss pa stranden snorklade vi pa revet nagra meter ut, och det drojde inte lange forran vi sag flera stycken enorma havsskoldpaddor! De finns precis overallt och ar otroligt coola. Kan man se ut som en liten farbror under hela sitt liv, chilla runt i lugnt tempo, ata lite korall da och da samt leva mellan 200 och 300 ar, da vinner man. sa maste det ju vara. skoldpaddor is the shit. ;)

Snorkling pa den nivan kunde ju inte innebara nat annat an att on, eller vattnet runtomkring rattare sagt, erbjod fulkomligt excellent diving, sa jag gjorde tre harliga dyk och Johan gjorde sex. Martin blev sa sugen han ocksa och tog ett "discover scuba diving"-dyk, tillsammans med en instructor. Forutom alla vackra turtles har vi ocksa sett vi har sett hajar och flera bumphead parrotfishes... den absolut storsta fisk jag sett i mitt liv. 1 meter hog, minst, och 1,5 - 2 meter lang. Munnen var stor som en skal med cornflakes. impressive. vi sag aven massor av havets sma coola krabater; randiga jatterakor, nudie branches, garden eels med mera. Och en sea snake! huga... farligt farligt. (dock attackerar de ju inte, och kan bara bita mellan ens fingrar, sa det ar ju inte supersvart att halla sig undan.)

Dykcentret vi dok med lag jamte det finaste hotellet pa on med flotta bungalower och ett makalost graciost poolomrade med eget vattenfall, poolbar och backgammon och schack i storformat, och dar fick vi hanga hur mycket vi ville eftersom vi dykt med Vila Ombok Diving Academy. Sweet.

I lordags var vi ute och snorklade hela dagen, det var ocksa riktigt grymt, forstas. Pa lordagkvallen var fullmanen full; och hela on tog efter dess exempel under en stor fest som arrangerades pa stranden. Det var en sanslost trevlig kvall. Forst, efter snorklingen, lade vi oss i ett film-bas (liten hydda pa stranden med en tv och en dvd, dar man kan ligga och kolla pa film och svulla i mat, ol och milkshake) En skaning vid namn Kristian hangde pa och blandade till aningens osmakligt starka drinkar at oss av vattenmelon-shakes och var medhavda alkohol. Sen var vi pa forfest hos nagra norrman, innan kvallen kulminerade i en underbar fullmanefest pa en avskild strand, dar hela ons befolkning deltog. Inte helt olikt local-partyt pa Malapascua... Som disco pa en strand, upplyst av en stjarnhimmel. jag och Nicole dansade med alla coola barn, vi lag i la vill jag lova. Vattnet glittrade som aldrig forr av manen och en stor brasa tandes pa stranden..
"Iss naaaajs" som Borat skulle ha sagt, om han osannolikt nog hade varit dar med oss.

Morgonen efter, alltsa i sondags, tog vi oss pa 12 timmar tillbaka till Bali igen, till Kuta. Det gick smidigt ett tag, men nar den stora farjan (med labilt bogvisir och toaletter sa obehagliga att ni inte kan forestalla er) val var nastan framme, lag den och guppade 100 meter fran den lilla hamnen i Pantang Bai i flera timmar. Dag blev kvall, ljus blev morker. Till slut knallade jag och Nicole upp till kaptenen, som med en obefintlig engelskakunskap lyckades fa oss att forsta att "hamnen hade gatt sonder". Vi satt pa ovre dack och nar stjarnorna tittade fram undrade vi om vi skulle behova sova dar. Lyckligtvis tog sig baten in till land en stund senare och vi kom hem som planerat -om an nagot senare.

Dagens notering:
Det indonesiska folkets formodligen roligaste egenskap
I den har landet ar P och F samma bokstav. Det kan tyckas lite obegripligt, men sa ar det. Foljden blir ofta ganska kul. Nar vi forra veckan skulle till Ubud fragade var chauffor:

- You want Animal fack?
- eeh, nooope, or...eh.. sorry what did you say?
- a-n-i-m-a-l fack, you want?

(total tystnad)

- Bali Zoo fack? you want to see?
- Oh you mean Bali Zoo Park??
- Yes yes
- Oh! Great, we'd love to go there..

Ett annat tillfalle dar ordet "park" staller till den ar nar de ska parkera bilen. "I need fack! I NEED FACK! (med sjungande rost:) facking facking facking. No facking here..." Ganska svart att halla sig for skratt i vissa situationer.
"We also have fast food, to go!" later som "we also have passport here, to go!" ( here?! in the restaurant? how come? where should I go?)


Naval, det var en liten parentes. Idag har vi surfat hela dan, och det har gatt riktigt bra for oss alla! Vagorna var enorma langst ut, som tva personer i hojd..! svart men roligt.
Pa eftermiddagen var vi helt slut och surfade aaallra langst in, pa skummet, for att vila lite. Dar stod Johan och Martin pa huvudet pa bradorna... jag och Nicole nojde oss med att sta pa benen..haha. Nic lyckades aven med konststycket att fa bradan over nasan och blodde ner halva stranden, men forutom det var dagen synnerligen lyckad! Jag ar fortfarande helt full av adrenalin och gladje.
Vi bor pa Beneyasa Beach Inn igen och vara aussie-vanner har ocksa dykt upp har igen. Kul.
Nu ska vi planera vad vi ska hitta pa harnast.. Pa torsdag fyller jag ju ar, sa da maste vi forstas gora nagot extra roligt. =) yey. Ha det grymt sa lange! Speak soon...


http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=20026&section=blog&entryId=1306053&journeyId=212037

Mabuhai och MANTA!!

Inlagget nedan finns aven att lasa med bilder ...har!

Malapascua har varit helt fantastiskt. Just nu sitter jag i Cebu City pa Cebu och i eftermiddag flyger vi vidare. Forst Manila, sen Jakarta, sen till Bali i morrn bitti.

Vi lamnade on igar tillsammans med Paul, en ny kompis fran Toronto, och vi lyckades nastan overtala honom att dra med oss till Bali. Men han har bara 5 dar kvar pa semester och hembiljett harifran so it didnt really make sense =) Tillsammans med honom och ett gang skona manniskor fran england, usa, australien och irland har vi tillbringat dagarna med sol och bad, chokladmilkshake under palmerna, backgammon, hangmattor och red horse-ol pa stranden. Localsen ar valdigt fortjusta i Bon Jovi, sa jag har hort Living on a prayer i minst 3 olika versioner, minst 10 ganger (det ni Tysklandsganget! har tankt pa er varenda gang och sjungt med sa hogt att jag blivit tvungen att forklara mig efterat pga sneglande blickar fran vara nya vanner =))

DYKNINGEN har dock varit det vi sysslat med allra mest, och den har varit helt fantastisk. 3 dyk om dan i 3 dagar. Pa dykbaten fanns Johan, jag, ibland nan mer av vara vanner, och inte mindre an sex personer som utgjorde "personalen". Eftermiddagsdyket dag 2 slog allt jag tidigare sett. Vi lag pa 23 meters djup pa toppen av ett undervattensberg och vantade pa att fa se manta rays, en av mitt livs allra storsta drommar. Efter en stund borjade vi simma vidare, och plotsligt borjar Ken, var DM, banka pa tanken, skrika i regulatorn och vifta som en tok. Vi vande oss om, och bara ett par meter bakom oss hade den simmat fram utan att vi markt det. En ENORM manta ray, som seglade fram i vattnet alldeles intill oss. Tank er en 5-6 meter bred filt som flyger fram som en fagel i vattnet, langsamt och harmoniskt. Jag dog av lycka. Mantan stannade med oss i 15 minuter.. fullkomligt obeskrivligt haftigt! (nu maste ni klicka har om ni inte har koll pa hur en manta ser ut: http://www.divetrip.com/photos/mantabay4.jpg)
Dessutom sag vi delfiner fran baten! De var alldeles alldeles intill oss, och hoppade sa hogt att de var ovanfor ytan i tva sekunder i taget. Fantastiskt vackra djur.

Alla var jatteexcalterade nar de fick hora om mantorna och Paul stannade en extra dag for att hanga med oss for att dyka dagen efter. och da sag vi mantor igen! Tva stycken! whoaa..... jag blir helt matt av excitement.
De andra dyken bjod pa ascoola stora hajar (!), mandarinfiskar som parade sig i skymningen, blackfiskar som andrade farg, sjohastar och massa andra tuffa saker.

Det ar inte alls manga turister pa on, det ar vart lilla gang och nagra till bara. Lokalbefolkningen pa on ar makalost mysiga... vi hyrde en moppe en dag och akte till fyren pa andra sidan on och sag solnedgangen darifran. Kandes som att man akte rakt igenom manniskors vardagsrum. Sista kvallen var det ordentlig fest, localsen hade ett enormt disco pa byns basketplan dar vi rockade loss i natten. Alla barn var supersota och dansade som gudar. Vi korde limbo med dem. De vann.
Pa filippinerna behover man inte satta ut alkoholhalten pa ol. Vi samtliga vasterlanningar pa on, vill gemensamt varna for "red horse beer". Herre min gud. Det ar nog inte 4,5:or, om man sager sa. Och de kommer i 1l-flaskor. Bakfylla ar verkligen bara fornamnet...haha.

Sista dan kom massa poliser och ett "demilishon-team" som borjade riva allt som ar byggt mindre an 20 m fran stranden. Helt galet. Enligt en lag fran 1948 far man inte bygga sa nara, sa efter en strid som pagatt i 2 ar kom nu "the government" och borjade riva allt. Sad. Men det blir nog bra i slutandan med en bredare strand.

Igar em kom vi hit till smatt o-charmiga Cebu city, och sag den annu mindre charmiga "fantastic four" pa bio. Intressant med filippino-cinema om inte annat. Kostade 7 kr. Nu ska jag vacka J, kaka frulle och sen shoppa lite innan vi aker till der flugplatz.

TACK TACK ni som skrivit har och/eller skickat mail!

Kissing bugs, goodbye Si och filipino-flaskpost

Inlagget nedan finns -med bilder- att lasa HAR.

Hej igen!

Nu ar vi pa Malapascua, en filippinsk o som verkligen definierar ordet paradis. Vi dyker, ligger i hangmattan, ater god mat, hanger med localsen och tar det otroooligt lugnt.. jatteskont!

Ok, kronologi coming up..! Maste beratta om sista dagarna i Hongkong forst. I mandags lunchade vi i TST med Martina (min barndomsvan fran bastad) och hennes kompis Elin. Mycket trevligt att rakas sahar pa andra sidan jorden! Efter lunchen drog de vidare mot Shanghai och nar Si gick pa en jobbintervju shoppade Johan och jag i Kowloon och Tsim Sha Tsui, Ladies market. Johanna tyckte "aaah, vad skoj!". Johan tyckte "ah, vad kul att johanna har skoj". =) Alla glada, med andra ord! ;)

Framat kvallen akte vi over till Central pa HK island (skylinen ni kanner igen fran bilder) dar vi motte upp med Si, Judith and Philip (foraldrarna).. och blev bjudna pa fantastisk middag med bland annat Peking Duck, det godaste jag vet. Lovely.
Efter middagen akte vi det lilla taget upp till Victoria Peak for att se utsikten over havet av skyskrapor. Si hade inte varit dar pa over 15 ar.. konstigt hur hemmablind man blir. Tyvarr var det lite dimmigt sa vi sag inte sa langt som man kan gora, men roligt anda.

I tisdags fm var Simon pa intervju igen (han blev erbjuden ett grymt valbetalt jobb pa ett recruitment company called ambition..way to go!) och Johan o jag akte till Tai Po Market. Det ar en ett omrade med massa sma butiker, valdigt mycket Kina och inga turister alls. Judith skrattade at mig nar jag kom tillbaka och hade hittat massor av fina klader. "HOW did you do that dear?". Det handlar om teknik, det dar.
Eftermiddagen tillbringade vi pa the countryside, Si korde bilen och tog oss med till nord-ostra delen av Hongkong. Det ar otroligt vackert och vi korde genom ett naturreservat och at fantastisk Thaimat pa Simons favoritrestaurang. Vi stannade har och dar och sag over vattnet till Kina och jag fotade skalbaggar som pussades.
The last supper blev "Hot Pot", med Si och Luke. Man sitter runt ett runt bord med en gryta med kokande sas i mitten. Sen far man all mat som man bestallt ra, och sa ploppar man sjalv ner den i grytan och plockar upp bitarna med pinnar. Supergott. Lagom svart att plocka upp glassnoodles med chopsticks vill jag lova. Rakorna levde fortfarande nar de spetsats pa pinnarna och vi tyckte alla lite synd om den och tittade bort nar de dodsryckte da vi lade ner dem i kokande vatska. Sen at vi dem och njot. Manniskan ar elak. Rakan ar tasty.
Efter att jag kutat ner och fotat Skylinen lite korde Si oss till flygplatsen, och inte forran han lamnat oss vid gaten kom nagra tarar. (Karin, jag vet att du forstar mig ;)). Hongkong har varit grymt. Thank you thank you thank you Simon!

Vi landade pa Cebu, Filippinerna, 03.15 pa natten, och tog en taxi till norra busstationen, dar det redan runt 5 gick en buss mot norra anden av on. Vi insag nar vi vantade att vi inte vet nanting om Filippinerna. Spannande. Framat 9tiden, efter en vansinnigt skumpig resa genom den filippinska landsbygden nadde vi den norra tippen, och darifran tog en liten fiskebat oss ut till Malapascua, en liten o dar vi alltsa befinner oss nu. Redan vid halv 10 igar lag vi och plaskade i det turkosa vattnet och sag kokospalmerna vaja ovanfor oss. Effective travelling!

Nu orkar ni inte lasa mer sa jag ska beratta allt om den har on i nasta inlagg. Men ungefar sahar: det ar nastan inga turister, bara vi och nagra stycken till pa hela on. Localsen ar hur skona som helst, verkligen underbara manniskor, och det kanns som att man landat rakt in i deras vardagsliv. Harpunfiskare simmar omkring en bit ut och fangar fisken vi ater pa kvallen. Det ar varmt och makalost vackert. Vykortsvackert.
Vi har dykt tre dyk idag och ska dyka totalt sex till de kommande tva dagarna. I dag har vi sett flera stora hajar (weeiii!), cuttlefish, nudie branches och massa annat coolt, samt dykt i grottor. Grymt som fan. Berattar mer pa sondag eller nat nar vi aker harifran for att ta oss vidare. Nu ska jag ga ner till stranden och dricka en ol i solnedgangen, och fa massage en timme for 40 spann.

Puss sa lange!

J

Fran Super-Si till Singapore

Jag ar ju ute och reser igen nu och foljande har jag bara kopierat fran var resedagbok. Ni far leva med det. Forhoppningsvis kommer jag hinna/kunna/orka blogga pa vanligt vis ocksa under de har veckorna.
(DAGBOKEN GAR OCKSA ATT LASA HAR, DAR DET AVEN FINNS BILDER OCH ANNAT)
_________
Aterforening med Super-Si!

Vi ar nu i Hongkong som nastan alla av er vet, och det ar skitkul att vara har. (Snabb update for er utan koll: jag och johan ska resa runt lite kors och tvars i sydostasien i 6 veckor; vi borjar i Hongkong, sen Filippinerna, Indonesien och sist men inte minst, eller jo kanske minst ocksa vid narmare eftertanke, Singapore)

Vi akte i torsdags efter nagra valdigt stressiga dagar hemma och hade en oforskamt bekvam resa hit. Flyg till London, 4 timmar dar och sen 13 timmar hit. Vi sag pa film hela vagen och vill MER an varmt rekommendera Qantas underhallningsmaskin de utrustat planen med! Johan tyckte att det var sa roligt att han hade kunnat aka 12 timmar hit och sen till baka igen, just for fun.

Nar vi kom fram hade vi fatt en alldeles eminent beskrivning av Simon over hur vi skulle ta oss till hans hus, eller hans foraldrars hus, har i New Territorries, norra delen av Hongkong. Det gick som smort. Huset ligger i ett fint skyddat inhangnat omrade med jattemanga likadana vita hus. Runt omkring ar det hoga, intensivt grona berg at alla hall, med moln som virar in topparna och gor landskapet helt magiskt. Vi stirrar och forundras konstant, medan familjen Hoare (japps, det uttalas faktiskt precis exakt sa roligt som ni hoppas pa) ar helt vana vid att bo pa detta otroligt coola stalle.
(Okej, manga torra forklaringar har nu, men for er som tappat bort er redan; Jag traffade Simon i centralamerika nar han hakade pa mig, karin och sara och reste med oss i 4 veckor. Vi blev jattebra vanner och nu ar jag o johan har och halsar pa.. Si har bott i Hongkong sen han var 6 ar och hans foraldrar ar britter.)

Vi har blivit fantastiskt val omhandertagna! Alla i familjen var pa jobbet nar vi kom i fredags morse, sa 'the maid' Erlinda och tre stiliga hundar tog emot oss nar vi anlande. Si hade lagt fram sin pappas mobil till oss som vi far anvanda hela veckan, bussbiljetter och hemnycklar, kartor mm. Kandes lite som en skattjakt nar vi kom fram med hjalp av beskrivningen, fick lite nya prylar och lappar och gav oss ut i 7-miljonersstaden direkt.
Vi akte in till Kowloon och Tsim Sha Thui dar vi gick omkring ett par timmar, shoppade litegrann och bara hanfordes av alla skyskrapor och neonljus overallt. Det ar EXAKT som pa alla kort. HongKong Islands Skyline is to die for. Minst. Maktigt, with two dots.

Vi tog farjan over till andra sidan och dar, mitt bland de allra hogsta skyskraporna, motte vi Si nar han slutat jobbet. Fantastiskt roligt att ses igen!! Det kandes verkligen som att det var en vecka sedan, vilket ju ar ett stralande tecken. Vi korde en snygg 'springa emot varann fran varsin sida av ett litet torg'-motet, otroligt filmiskt och harligt.

Dagarna har sedan gatt fort, vi har traffat och hangt med alla Si's vanner, festat hart och mycket och haft jatteroligt hela tiden. Simon pratar otroligt nog inte cantonese efter att ha bott har i 20 ar, utan alla han och familjen umgas med pratar engelska. Jag borjar nu efter ett par dar har forsta hur det hanger ihop, man klarar sig bra utan att prata kinesiska, aven om det kanns sjukt markligt att de ar britter och har vuxit upp har, men anda inte kan spraket.
Det har varit superroligt att traffa Simons vanner, alla ar grymma. Forsta kvallen var vi pa en comedy-club med nagra av englands basta sta-upp-komiker som ar har och upptrader en gang i manaden... bra timing! Sen gick vi ut nanstans nara Central, pa Hongkong Island, mitt i all neon.
Annu hardare var det i gar kvall da vi kom hem kvart over sex och gick upp 2 h senare. Vi var 'tvungna', eftersom vi hela dagen idag har glassat omkring pa en enorm lyxbat som Si hyrt av sin mammas foretag (for 300 kronor totalt, for en heldag inklusive speedboat, wakeboard mm OCH personal. HELT sjukt verkligen.) Sa vi har tillbringat dagen pa den, 15 personer, och akt omkring mellan oarna utanfor Hongkong Island. Tema: slappa, aka doughnut, bada, lira poker och dricka ol all day long.

Det har regnat ratt mycket alla dagarna, fran och till, men det gor ingenting. I dag regnade det pa fm men sedan blev det bra pa eftermiddagen nar vi akte doughnut efter speedboaten, vilket var alldeles vansinnigt roligt.

Ja, det ar ungefar det vi pysslar med har. Ska ladda lite bilder ocksa sa ha garna en titt, som man sager. Eller ta garna en titt, som man ocksa sager. ;)

Ha det bast darhemma! kommentarer mtotas med ett hurraa och en liten sang.. Det ar jattekul att hora fran er ALLA!

Muah!
J o J

Citat Johan: 'ah ska du skriva resedagbok? skriv 'vi har det kanon har'
Nu fick ni liite mer info an sa, aven om jag sakert glomt halften. Stort Tack ska du ha om du last sahar langt!