Renoveringshetsens uppsida

En positiv grej med hemmafix-projektet - som (ännu) inte strulat på något sätt - är att jag förra veckan mailade fastighetsägaren och bönade och bad att han ska skicka en hantverkare som målar om vår hall och vårt sovrum. Förra året hade vi visserligen kommit överens om att vi skulle få färgen gratis om vi gjorde jobbet själva. Såhär bloggade jag visst då:

Det som krävs av oss själva nu är bara att vi tar tag i projektet. Flyttar undan möbler, tejpar och börjar måla. Och man frågar sig: Kommer det att ske redan ikväll? Eller i morgon? Den här veckan? 

Ingen vet. Spänningen är olidlig.

Och låt mig säga det vi alla tänker: HAHA. Hahaha. Ha. Hehehe. "Redan ikväll, i morgon, den här veckan?". Det skedde ju inte om man säger så. Det har mycket mycket snart gått ett år sedan jag skrev de raderna. Och efterom vi uppenbarligen inte får tummen ur mailade jag fastighetsgubben och bara "SNÄÄÄÄLLLLAA HJÄÄÄÄLP!". Typ så. Mycket vuxet.

Och hör och häpna, han svarade "Målaren kontaktar dig. R".
Ville som ni förstår krama ihjäl denne R!!

Så på måndag kommer lelle målaren och gör hemmet vackert och vi behöver inte göra nåt alls förutom att flytta undan lite möbler. Hej lyxen i att bo i en hyresrätt.

PS. Fastighetsgubben har ett efternamn som börjar med Ridder-. Så passande. Knight on a white horse liksom.