Jag är verkligen inte mörkrädd. Inte alls faktiskt. När jag var yngre var jag alltid den som följde mina vänner till bussen för att de var rädda och sen gick själv tillbaka. Och jag har aldrig tyckt att det var det minsta läskigt att promenera hem själv genom en stad - helt oavsett vilken tid på dygnet och vilken stad/land/världsdel* det rört sig om.
MEN. Vinden i vårt hus, där tvättstugan ligger. Herregud vad läskig den är. När man ska hänga tvätt i torkrummet går man liksom ut på vinden där folk har sina förråd, och det är som en läskig labyrint med knarriga dörrar där vem som helst kan gömma sig i väntan på hjälplös ung kvinna som ovetandes går rakt i fällan med iPhonemusik i öronen. Intet ont anandes.
Jag tvättar alltid alltid sent på kvällen eftersom jag är för lat för att boka tvättid, och tvingar mig alltså till tvättstugan mörka kvällar. Detta fortsätter jag med eftersom jag vägrar låta den fåniga rädslan påverka mig. Men jag hänger upp kläderna utan att någon enda gång vända ryggen mot dörren. Lätt förhöjd puls under myshoodien. Och jag känner en lättnad när jag stänger den gammaldags hissgrinden om mig och trycker på knappen mot tryggheten.
För om det skulle finnas ett creepy freak däruppe nu ikväll, exempelvis, - när David är bortrest - skulle ingen märka förrän i morrn bitti om jag låg kvävd där på betonggolvet. Och det vore ju klart oskönt, det vore det ju.
Jahaja, det var kvällens fundering det. (Är ni mörkrädda, förresten? I vilka situationer?) Nu ska jag upp och hämta sista vändan tvätt. Hehe.
*Men bara för att jag inte är rädd försöker jag ju såklart att inte vara dumdristig. Är inte en idiot. Men tycker att det skulle vara tragiskt att behöva gå omkring och vara rädd.
6 kommentarer:
Håller tummarna för att du kommit tillbaka välbehållen! Jag är nog lite mörkrädd själv, fast jag brukar kunna prata rationellt förstånd med mig själv ibland.
Jag skulle älska att vara så där orädd som du är. Jag är orimligt rädd för mörker och att gå runt ute själv. Ibland även dagtid. Det här med springningen t.ex. tar emot just för att jag är rädd att bli överfallen och mördad. Oavsett tid på dygnet och oavsett plats. Antar att jag är ganska överdrivet rädd av mig.
Skulle vara livrädd på din vind också, men det behöver jag kanske inte skriva. ;)
Kommer aldrig erkänna att jag är mörkrädd, respekt för mörker làter sà mycket bättre ;) Jag hade jobbiga problem med att jag inbillade mig sà mycket, att bakom den stenen stàr nàgon... Ha,ha när jag gick i skogen sà kunde jag fà för mig att jag hade nàgon bakom mig. Kollade över axeln men dà kunde ju personen hoppa àt andra sidan sà det hela slutade med att jag snurrade flera varv...
Bara hoppas ingen sàg mig! ;P Trevlig helg!
Lägga till: detta skedde när jag kanske var 8-10 àr ;) Liiiite har jag vuxit upp sen dess...
Jag är rädd för att gå ensam i långa korridorer i källare/på vindar när det är mörkt ute. Där vi bodde förut fick jag alltid gå genom just en sån korridor varje kväll när jag hade ställt in cykeln i cykelrummet. Jag gick alltid jättesnabbt, för säkerhets skull...
JA! Jag är galet mörkrädd! Skulle aldrig gå upp på vinden när det är mörkt, hua för att ha tvättstugan där! Sen en kompis kompis hittade en granne som hängt sig i cykelförrådet har jag även haft mycket svårt för allmänna förrådsutrymmen, sneglar alltid in lite försiktigt innan jag öppnar dörren helt. Fy sjutton!
Skicka en kommentar