Om att hänga.

Att hänga är en av mina bästa grejer. Bara hänga runt med folk man gillar och inte ha planerat så noga. Händer dock för sällan, en helt oplanerad helg dyker ju nästan aldrig upp även fast man så gärna vill. 

Den här helgen gick verkligen i hängandets tecken. I fredags, efter att jag hade jobbat först i tio timmar på mitt vanliga jobb och sen i tre till på en frilansgrej, damp jag ner schleten och trött som faen vid lagat middagsbord hos Nicole och Martin. De bara "här får du vin och svingod mat". Sen låg vi i soffan i en hög och glodde på asdåliga tv-program och filmer vi kom in i när halva redan hade gått så att vi fick sitta och ha gissningstävling om vad de egentligen handlade om, och det var så himla härligt.

I lördags gick jag och Nico ner på stan och kollade på folk som sprang varvet (sjukt impade) och sen trillade Martin förbi och tog en öl. Vi hittade genast en plats i solen och jag var inte stressad alls eller på väg nånstans (!). På kvällen blev jag matad med mer finmat hos mamma och pappa, och sen idag, på söndagen, så kom mor och far hit till mig och hängde här. (Okej de hjälpte mig även med en massa grejer snälla som de är, men ändå söndagsumgänge liksom. Så sjukt värt.)

Det blev ett bra avslut på en vecka som i övrigt har varit rätt dassig med ryggont och allmän nedstämdhet. Nej, nu tänker jag bestämma att jag ska spontanhänga med folk hela sommaren, även om det såklart är lite paradoxalt att planera just en sån sak.

Två av mina bästa människor: Nicole och Martin. Snart man och hustru (!)