Bästa fredagkvällen, och den tillreddes såhär: Sofia på besök, god mat, goda chips, god dip, gott godis. Kall pepsi max. En soffa. Och en dålig film på tv så att det inte gjorde något att vi pratade samtidigt och konstant. Perfekt upplägg.
Och en grej till bara innan jag somnar: Jag måste er slutet på bokföringsföljetongen. Jag lovar, sista gången jag tar upp detta dödligt trista ämne! Men det är så att den har fått ett lyckligt slut minsann. Såhär gick det till: I torsdags kväll åkte jag hem till Johanna W. Hon och Erik bjöd på risotto, och sen gav Johanna mig en flaska finvin som muta för att jag skulle lära henne mitt bokföringsprogram, som hon också ska köpa. Jag försökte komma ihåg att tipsa om hur man gör alla de där sakerna som varit ett litet helvete att sätta sig in i, för att bespara henne det onödiga besväret, och sen lärde hon mig några saker som jag inte hade koll på. Sån jävla win! Så just nu är känslan att jag plötsligt FATTAR ALLT. Känner typ att jag älskar bokföring plötsligt, vill gifta mig med bokföring. ÄLSKAR när det är ordning på torpet och allt är rätt och snyggt och bra. Sinnesron vänner, SINNESRON.
Och just det, hade också ett sånt himla bra telefonsamtal i veckan också, som gjorde mig glad. Gött att avsluta arbetsveckan på detta glada vis, efter att ha ägnat större delen av den till att vara frustrerad som en gnu. Slutet gott, allting gott.
________________________
________________________
Uppdatering: D hävdar då och då att jag ibland överdriver saker när jag pratar. Då brukar jag bli arg och säga att han har fel, att det är obegripligt var han fått det ifrån. (Så eh... jag kanske inte vill gifta mig med bokföring, just.)
4 kommentarer:
Jag blev lite rädd här i slutet. Du lät en aning manisk angående den där bokföringen så det var TUR att du klargjorde att du faktiskt inte vill gifta dig med bokföringen...typ :P
Den där tendensen att överdriva en smula besitter jag också, alltid bra att klargöra sånt. =)
SKÖNT att du fått rätsida på allt vad bokföring heter och att det känns kul igen. Och svinbra grej det där att ha vänner som kan hjälpa varandra utan att man behöver skämmas för alla frågor.
Hahaha! Jag är också sån. Svänger direkt. Glömmer allt det trista och bara "yihooo... fan vad ball det är med bokföring/whatever" så fort jag fattat grejen. Och hurra för bra telefonsamtal! Dessutom lät kvällen HELT perfekt.
Men det ÄR en fantastiskt känsla när man plötsligt behärskar nåt som har känts som världens svåraste grej.
Skicka en kommentar