"We´re going to Miami, welcome to Miami!"

Efter en smidig men 25 timmar lång resa kom vi igår kväll äntligen FRAM. Askmolnen från Islandsvulkanen orsakade oss inga problem alls förutom att Atlantflyget var försenat (alla planen måste flyga genom en smal korridor för att undvika molnen). Vi fick ta ett senare plan vidare till Miami men lite extra flygplatstid har ju ingen dött av. 

Tio timmar på planet kändes som tre eftersom det fanns massor av filmer, tv-serier och tv-spel att välja och vraka mellan! David log som ett barn i en karamellfabrik. Konstigast på planet var den äldre amerikanske herren som satt bredvid oss. Han såg ut ungefär som Skalman och hade - förutom en jättehög med brev och räkningar - en ziplockpåse med kanske 35 tabletter i knät, begie och grå kapslar. Han beställde in tre småflaskor vin och drack fyra groggar ren sprit och när tablettpåsens innehåll minskat till 8 tabletter blev jag lite stressad och tänkte "nu tar han livet av sig! Vi ska sitta jämte en död!". Blev inte bättre av att han verkade ta hand om sina sista brev och räkningar sådär lite symboliskt. Lyckligtvis dog han inte utan föreföll fullständigt opåverkad av både alkohol och piller. Han tog på sig sin blå kavaj och läste en bok i tullkön när vi klev av i New York. 

Och ett par timmar senare var vi framme i Miami. Var mäktigt att flyga in över denna gigantstad av skyskrapor och palmer, för att sedan känna den tjocka varma nattluften slå emot oss vid taxifickorna utanför.

Lite efter midnatt kunde vi äntligen checka in på vårt hostel på South Beach. Nu så, nu börjar det! Klockan är bara tidigt än så länge, och så snart David vaknar ska vi ut och kolla in strand och stora hus. Det blir väldans skoj.

Herrå så länge! =)