Dag ett i tio bilder.

Det har varit en alldeles perfekt första dag. Vi bor på South Beach, den grymmaste delen av Miami Beach. Coolast var alla Baywatch-liknande färgglada badvaktshytter och de hjärtformade klistermärken många av tjejerna satt på bröstvårtorna (kan eventuellt ha varit body paint, lite svårt att avgöra på håll). Solen är varm, sanden mjuk, vattnet och vinden alldeles ljummen.
Vi åt lunch på fancy Ocean Drive längs med stranden där vi serverades gratis raspberry mojitos under vita parasoller och det hela kändes bara väldigt väldigt nice. Vi har det så bra så bra. I morrn kväll ska vi ut och djuphavsfiska eller vad det heter, med en stor båt och stoora spön. David är laddad som aldrig förr.

"We´re going to Miami, welcome to Miami!"

Efter en smidig men 25 timmar lång resa kom vi igår kväll äntligen FRAM. Askmolnen från Islandsvulkanen orsakade oss inga problem alls förutom att Atlantflyget var försenat (alla planen måste flyga genom en smal korridor för att undvika molnen). Vi fick ta ett senare plan vidare till Miami men lite extra flygplatstid har ju ingen dött av. 

Tio timmar på planet kändes som tre eftersom det fanns massor av filmer, tv-serier och tv-spel att välja och vraka mellan! David log som ett barn i en karamellfabrik. Konstigast på planet var den äldre amerikanske herren som satt bredvid oss. Han såg ut ungefär som Skalman och hade - förutom en jättehög med brev och räkningar - en ziplockpåse med kanske 35 tabletter i knät, begie och grå kapslar. Han beställde in tre småflaskor vin och drack fyra groggar ren sprit och när tablettpåsens innehåll minskat till 8 tabletter blev jag lite stressad och tänkte "nu tar han livet av sig! Vi ska sitta jämte en död!". Blev inte bättre av att han verkade ta hand om sina sista brev och räkningar sådär lite symboliskt. Lyckligtvis dog han inte utan föreföll fullständigt opåverkad av både alkohol och piller. Han tog på sig sin blå kavaj och läste en bok i tullkön när vi klev av i New York. 

Och ett par timmar senare var vi framme i Miami. Var mäktigt att flyga in över denna gigantstad av skyskrapor och palmer, för att sedan känna den tjocka varma nattluften slå emot oss vid taxifickorna utanför.

Lite efter midnatt kunde vi äntligen checka in på vårt hostel på South Beach. Nu så, nu börjar det! Klockan är bara tidigt än så länge, och så snart David vaknar ska vi ut och kolla in strand och stora hus. Det blir väldans skoj.

Herrå så länge! =)

UVESAA!

På mina föräldrars piano hemma på Ådäljan står ett foto från New York, taget någon gång på 70-talet. Pappa har en rutig skjorta, lockigt hår och supersnyggt skägg, och mamma en vit bomullstop och midjelångt vackert hår. Runt dem sträcker sig skyskraporna tiotals våningar upp mot himlen. Bilden är tagen när mamma hade åkt till USA på något jobb-projekt i några månader när hon och pappa nyss hade träffats. Pappa saknade henne så mycket att han åkte efter, och någonstans där i New York bestämde de sig för att flytta ihop.

Jag har aldrig varit i USA, förutom på flygplatser för transfer en himla massa gånger, och alltid när jag sett det där fotot på pianot har jag blivit så sugen på att själv åka dit en gång.

Och nu är det bokat! Jag och D ska resa runt i USA och karibien i fem veckor i maj och juni! "Kan-inte-tänka-på-någonting-annat"-besattheten är naturligtvis redan här och vi går runt och göttar oss åt tanken på allt kul vi ska göra. I stora drag blir det såhär:

Miami: Vår första anhalt. Vi ska bo på South Beach, känna på stan och stränderna, hyra bil och bila ner till Key West som verkar otroligt vackert. Vägen dit är en vägsträcka rakt över havet, som en lång bro. Där ska David fiska exotiska fiskar. 

Sen blir det Kryssning i Karibien: Vi tar oss lite norrut i Florida mot Port Canaveral, där vi hoppar på världens näst största kryssningsfartyg: Freedom of the Seas. Det är totalt olikt alla sätt jag tidigare rest på (dvs billiga hostel, mat från gatustånd, ganska primitivt och okommersiellt leverne) och den kontrasten ska bli väldigt spännande. Vi ser fram emot att bara lyxa oss ordentligt (som på Titanic minst! Men utan sjunkningsbiten), bada i poolen, klättra på klättervägg och äta mat hela, hela tiden. 

Under kryssningsveckan kommer vi att stanna på Haiti (ja, det känns väldigt konstigt och jag tänker återkomma till detta i ett senare inlägg) Jamaica, Cayman Islands och Cozumel i Mexico.

När vi kommit tillbaka efter våra 7 dygn på båten åker vi till Orlando och besöker någon av alla nöjesparker där, Sea World eller Disney World till exempel. Lek i park är ju lite vårt signum. (David googlar info om berg och dal-banorna hela dagarna). 

Och sen kommer det: New York! Jag längtar SÅ. Vi ska promenera omkring på Manhattan och insupa den omtalade New York-luften, fota (mest jag, skulle jag tro :)) fika, äta skräpmat, shoppa, gå på museum, se den stora gröna tanten och allt annat tänkbart som faller oss in.

Och vi lär förhoppningsvis stöta ihop med Linda och Daniel på ett eller annat sätt, för de kommer av en slump att vara där samtidigt!

Efter det byter vi sida av landet. Vi flyger till San Francisco, hänger där lite och sen är planen att vi ska möta upp Martin F och hans kompis Abel som då befinner sig i ett tält någonstans nära ett berg där man kan klättra, någonstans i någon vacker nationalpark. Vi tänkte snylta tältplats, grilla korv vid lägereld och prova att klättra lite. (Det sistnämnda är Martins krav. David vägrar än så länge).

Sen far vi alla ner till Los Angeles och möter upp Nicole och Abels flickvän Sara som kommer flygandes från Sverige. Då blir vi med andra ord ett rätt stort gäng som tillsammans tänkt se alla Los Angeles måsten och lite till; Hollywood, stränder, Universal Studios, kanske nån mer nöjespark och mer därtill. 

Und dann: Las Vegas. Forna måndagspokermedlemmar: Vi lovar att pokra lite för er också! Jag och Nicole fantiserar om att vi ska bo i ett sånt där hotellrum med jacuzzi, glasvägg och vidunderlig utsikt över neonhavet nedanför, men vi får väl se hur det blir med den saken.

På slutet bilar vi till Grand Canyon  och här har vi antagligen tagit farväl av resten av gänget som alla ger sig av åt olika håll. Jag och D har bokat ett rum (eller var det en liten stuga? Lite oklart...) precis vid kanten av Grand Canyon och ska picknicka på en klippa med denna sagolika utsikt både vid solens ned- och uppgång. 

(Kanske, kanske pillar vi in Vancouver också nånstans mellan NY och SF, för att hälsa på min kompis Shila. Men det känns som att vi har fullt upp som det är.) 

Jag har väldigt svårt att sitta still när jag tänker på allt det här! Hurra! Om du som läser detta  har varit i USA får du gärna tipsa om saker, stort som smått, i kommentarsfältet.

(Alla bilder är snodda från Google Pictures. Tack för lånet!)